Jägare - tygla dig

Som jägare måste man hela tiden vända andra kinden till. Man får helt enkelt inte tappa humöret och göra något oöverlagt. Dels för att man som jägar och vapenägare bevakas hårdare av samhället än övriga människor och dels för att man som individ har så mycket mer att förlora på att göra fel. Den där rattfyllan, eller fortkörningen, ger inte bara böter utan kan leda till att man blir av med sitt tillstånd att inneha vapen. Man måste uppföra sig exemplariskt. Helt rätt kan jag tycka, men jag tycker å andra sidan att alla människor i samhället skall uppföra sig.

I Hässleholm, för i runda svängar ett-å-ett-halvt år sedan, sköt en jägare två skrämselskott. Syftet var inte att skrämma bort ett stort rovdjur i enighet med §28 utan för att skrämma bort en hundägare som gick över jaktmarken med en 6 månaders valp. Ett på alla sätt idiotiskt tilltag. Och i sammanhanget kvittar det att det var en provokation av hundägaren att gå över marken.  Hundägaren hade nämligen bråkat med jägarens hustru kvällen innan, dessutom var det frågan om en granne. Kort sagt har mer än en person gjort allt fel. Men den som bildligt talat sköt sig i foten var jägaren. Det hela slutade (självklart) i rätten. Jägaren dömdes för grovt olaga hot. Straffet blev 200 timmars samhällstjänst, skadestånd på 15.000 kr för kränkning och 20.000 kr för sveda och verk. Vapnet är självklart förverkat. Jag misstänker att viss hänsyn tagits till att jägaren var 75 år fyllda när det hände, en medelålders jägare hade sannolikt fått ett högre straff.

Så om du som jägare blir förbannad så tygla dej. Det är du som har mest att förlora. 
_______________
Källor:
Jakt och Jägare (här & här)
Kristianstadsbladet
Norra Skåne

När verkligheten överträffar dikten - utvecklingen kring "tjuvjakthärvan"

Gårdagen var mycket intressant. Först radioprogrammet Kalibers granskning* av vilka som tjuvskjuter varg sedan en riktigt intressant utveckling i fråga om den tjuvjaktsmisstänkte skogsindustrimiljardären.

Ett stort (riktigt stort med nationella insatsstyrkan och 20-talet utredare) tillslag mot en industriman i skogssektorn blåstes upp till enorma proportioner i media. Ett par tre män misstänktes för grovt jaktbrott och för att ha eldat upp en vargkropp i en förbränningsugn. Spaning och telefonavlyssning hade då pågått ett bra tag.

Efterhand drar polisens huvudvittne tillbaka sina uppgifter, det blir allt tydligare att vittnandet har att göra med en dålig familjerelation.

Åklagaren polisanmäls eftersom straffsatsen för det misstänkta brottet i praktiken inte är så hög att telefonavlyssning är motiverad. Detta var gårdagens riktigt intressanta nyhet då det tas så allvarligt att detta nu är uppe hos riksåklagaren som skall bedömma om det är läge att tillsätta en förundersökning mot den åklagare samt den dommare som beviljade telefonavlyssningen. Att det hela gått så långt är faktiskt unikt och visar i sig på allvaret av det inträffade.

HÄR kan ni läsa om hela händelsen.

Tjuvjakt är givetvis inte bra, men var tillsalgsbeslutet och den riktigt springande frågan - är prioriteringen rimlig?

Jag har ingen aning om hur stor den illegala jakten på stora rovdjur är. Vi vet att den förekommer men omfattningen är svårbedömd, inte minst då beräkningen är indirekt och baseras på populationsutvecklingsmodeller om hur många vargar som "borde" funnits. Sedan är det ett faktum att en stor mängd polisanmälningar om grova jaktbrott dels görs av ren okunskap** och dels av ren illvilja. Så innan ett tillslag görs måste såklart en rimlighetsbedömning göras. I det nu aktuella fallet, med de fakta som för närvarande ligger på bordet, så är mitt intryck att åklagaren inte hade fog för sitt handlande. Framtiden kommer att utvisa om den bedömningen är korrekt.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en 4,5 år gammal debattartikel signerad Karl Hedin som belyser det man kan uppfatta som godtycklighet och oproportionalitet i fråga om polisiära ageranden vid misstänkt grovt jaktbrott. Ni hittar inlagan HÄR. Sedan har vi det där med prioritering. Det skriver Jan Kallberg om i Dagens Juridik:

Jag säger inte att industrimannen som påstås ha skjutit varg är oskyldig - för det vet jag inte - men en sak vet jag: att hemlig avlyssning, närmare tjugotalet utredare, anonyma uppgiftslämnare som skulle kunna vara rättsapparaten själv, nationella specialstyrkor och spektakulär häktningstid, säger mer om politisk lyhördhet, skådeprocess och rättssamhällets förlorade legimitet eftersom det har ett politiskt egenvärde att en gång för alltid klämma åt industrimannen som har gjort sig som talesman för äganderätt och ifrågasatt den nu förda glesbygdspolitiken.

Vidare tar Kallberg upp statistik över gängvåld och dödsskjutningar innan han mot slutet konstaterar:

Ett genuint legitimt demokratiskt samhälle prioriterar att skydda sina medborgare istället för att godtyckligt iscensätta politiska skådeprocesser. Så även om busslasten med polisutredare finner två, tre varghår i Karbenning kommer de aldrig att återfinna rättsamhällets demokratiska legitimitet.

_________________
*Kalibers gransking skrev jag om igår. Det kan ni läsa om HÄR.

**Okunskapsanmälningar diskuterar jag tex här.
***Polisanmälningar av ren illvilja ägnar sig tex paramilitära APU åt, men där finns även ett inslag av att ju fler anmälningar de gör destu slagkraftigare verkar de och då får de fler donnationer från godtrogna och lättlurade "naturvänner".

Djurrättsterroristerna granskas i "vanlig" media

Om man följer det som händer inom jaktkretsar och lantbrukskretsar så känner man till den hotbild som råder gentemot synliga företrädare för jakt och djurhållning. För det är gentemot just förebilder som jakthatare och djurrättsterrorister sätter in sina stötar. Att en av de lite större regionala tidningarna, GöteborgsPosten, nu sätter in ett rejält stycker undersökande och grävande journalistik för att granska miljöterroristerna är väldigt välkommet.

GP är annars en tidning jag tappat förtroendet för. De var tidigare oberoende liberala och betecknar sig fortfarande som sådana men genom att rekrytera Alice Teodoresco, som befinner sig långt ut på den nationalistiska högerkanten, så har ledarsidan förändrats. Detta berodde såklart på att tidnginskoncernen stampen var i akut behov av att bättra sina siffror och då valde att bli språkrör åt den svenska högern utanför moderaterna. Så beteckningen oberoende liberal är i dagsläget drekt missvisande för tidnignens ledarsida. Sedan har det gått lång tid sedan tidningen levererade kvalitativ journalistik, men kanske har detta i och med den nu aktuella granskningen förändrats. En granskning som har refererats flitigt i övrig media, inte minst jakttidskrifterna och lantbrukets tidskrifter även om just dessa tidskriftskategorier redan tidigare haft ganska bra täckning av djurrättsterrorismens yttringar dock inte på detta koncentrerade och sammalde vis. Det nya i GPs rapportering torde vara att de wallraffat lite.

GPs granskning i korthet, detta är alltså bara ett slags referat av GPs artiklar och ingen research jag gjort själv:

Djurrättsterrorismen kretsar kring en mindre, hård kärna av aktivister vilka nätverkar men primärt leds och administreras ifrån en mindre ort sydost om Göteborg. Den djurrättsrelaterade terrorismen har ökat i intensitet de senaste två åren och över 200 brott har anmälts i västsverige. För att, likt IS, underlätta för sina supportrar så sprids instruktioner kring hur man så effektivt som möjligt sprider skräck. Det hela är cyniskt, ledningen / inspiratörerna / är äldre och kring sig har de yngre fans, eller prospects, som precis som i andra gängsammanhang får göra grovgörat.

 GP frågar hur man kan engagera sig svarar hon att det finns olika grupper, "i olika nivåer”. Bland de lägre finns grupper som gör intrång, smygfilmar och fritar djur, däribland Djurrättsalliansen, ”Tomma burar” och ”Save movement”. Högre upp i hierarkin finns Djurfront, Hunt Saboteurs och Djurrättsmilisen. Hon skriver att det går bra att vara medlem i flera grupper samtidigt. ”Vill du göra verklig skillnad så finns Djurfront. Dom går hem till djurplågarna och deras familjer. Men det är inte för alla”.

GP kontaktar en representant för den hårda kärnan i organisationen, han besvarar en del av GPs frågor. Bland annat struntar han i svensk lag:

Förespråkar ni brottsliga aktioner? Om ja, till vilken gräns?
– Vi överväger alltid vad som gynnar kampen för djuren bäst. Bara för att något skulle vara olagligt innebär det inte automatiskt att det är fel.

Polisen försöker samordna spaningen i hela västsverige, oavsett vilken region brottsligheten sker inom. Betydelsen av samordning har ökat efter att SÄPO inte längre har miljöterrorismen på sitt bord. Polisen håller även på att undersöka möjligheten att se över brottsrubriceringen och därigenom visa på allvaret i brottsligheten. För det är faktiskt frågan om organiserad nätverks- eller gängbaserad verksamhet, för jag tycker faktiskt att vi skall sluta att skönmåla dessa brottslingar de är inget annat än gängkriminella även om de drivs av lite andra krafter än de gruperingar vi i vanliga fall kategoriserar som gäng.

Av de över 200 brotten går många att binda direkt till en militant falang inom den svenska djurrättsrörelsen. GP har granskat aktivisterna, som rör sig mellan olika organisationer. Det handlar om ett hundratal kringresande aktivister från olika delar av Sverige som är redo att sprida grova mordhot och begå systematiska brott mot lantbrukare och djurägare runt om i landet. Många är unga, kvinnor och arbetslösa.
Aktivisterna är till stor del fanatiska veganer som likställer all form av djurhållning, även husdjur, med förslavandet av afrikaner och förintelsen av judar – något man också använder för att rättfärdiga grova brott mot lantbrukare.

För att göra saker och ting lite enklare för polisen har GP kartlagt ett 50-tal aktiva terrorister. En del av dem är knappt byxmyndiga...

GP har även tagit kontakt med flera drabbade och skildrat deras situation. Det är ingen upplyftande läsning.

Men kommer granskningen att ge någon effekt? Antagligen inte, jag uppfattar det inte som om politikerna tar frågan på allvar. Personligen anser jag att det är en fråga som även SÄPO bör vara involverad i, det är trots allt en fråga om Sveriges livsmedelsförsörjning. Men görs det inget så är det i sig en underminering av rättsstaten.
______________
Se även:
Cirkusakademin tycker att politikerna är flata och går aktivisterna till mötes.

Den svenska polisen: I am the law!

När jag är på semester så brukar jag numera försöka att inte vara uppkopplad. Det gör givetvis att jag missar en massa potentiellt intressanta och viktiga nyheter samtidigt som det gör att jag kopplar av och vilar bättre vilket jag har erfarit att jag behöver. Att skippa uppkoppling periodvis är helt enkelt en överlevnadsstrategi för mig. Så när en mycket intressant, och för polisen frapperande, forskningsrapport släpptes för ett par dagar sedan så missade jag den helt. Fick nys om den först i efterhand. 

Det hela handlar om något jag skrivit om flera gånger tidigare, polisens märkliga egenpåhittade regler som de tillämpar när det kommer till att bevilja, eller avslå, vapenlicenser. Det finns egentligen ingen tydlig linje i det hela, utöver att en bössa måste vara ålderdomlig, men inte allt för ålderdomlig i konstruktionen, för att man utan problem skall beviljas licens utan problem. Har bössan några moderna detaljer, oavsett om de är "tacticool" eller bara ergonomiskt motiverade så måste man idag räkna med ett avslag utan laglig grund. 

Detta är mycket märkligt och uppmärksammas nu i en vetenskaplig rapport av polisen Stefan Holgersson, tillika professor i polisvetenskap. Holgersson har i flera rapporter granskat polisens arbete, säger ofta obekväma sanningar och är generellt mycket kritisk, vilket bland annat gjorde att en tidigare rikspolismästare försökte få bort kurslitteratur skriven av Holgersson från polisutbildningen. 

I den nu aktuella rapporten, Ursäkta men vi är faktiskt POLISEN och vi står över lagen så granskar Holgersson polisens praxis att inom vissa områden hitta på egna lagar och regler. Rapporten sammanfattas såhär (sida 4):

Av rapporten framgår att det inom polisen finns en utbredd inställning att Polismyndigheten inte behöver rätta sig efter lagar och regler. Det handlar inte om bristande intern information, utan om ett förhållningssätt som återfinns hos personal på skilda hierarkiska nivåer. Förhållandet återspeglas i många sammanhang, exempelvis när någon begär att ta del av allmänna handlingar, i vapenlicensärenden, i arbetsmiljöärenden och hur polisen bland annat i pressmeddelande vinklar olika förhållanden m.m. 

De inledande meningarna lyder (sida 8):

Under de dryga tjugo år som rapportförfattaren har bedrivit forskning på polisen har han kontinuerligt kommit i kontakt med en inställning inom polisen att det inte är så viktigt att följa lagar och regler. Inte ens när det rör sig om grundlagar.

Rapporten innehåller många märkligheter kring polisen, som närmast bör ses som en stat i staten, men den pekar ut vapenlicenshanteringen som ett område som utmärker sig. Inte mindre än 10 av rapportens 68 textsidor (referenser, sammanfattning, innehållsförteckning etc tillkommer) berör specifikt polisens hantering av vapenlicensansökningar. Avsnittet innehåller genomgångar av en rad fall, inte minst sådana som gått via förvaltningsrätt och kammarrätt och ett system märks som närmast kan liknas vid en pojke som trampar på myror. Polisen med stora resurser mal ner enskilda individer som försöker hävda sin rätt men måste bekosta detta ur egen ficka genom ständiga överklaganden tills de får prejudikat. Överklagandena kryddas med halvsanna referenser till andra dommar samt formuleringar som ger sken av en annan gällande rättspraxis än den som råder.

Jag började läsa rapporten utifrån de delar som handlar om vapenlicenshantering men kom allt mer att se en myndighet som agerar som en stat med egna regler inuti staten. Där fanns många intressanta delar. Som den om offentliga handlingar. Eller Matrigmatestet för högre chefer som jag inte kan låta bli att citera (s18):

"Matrigma-testen är ett icke verbalt begåvningstest. I en grupp som är representativ för den svenska befolkningen är det en av sex (ca 17 procent) som får ett högt värde på detta begåvningstest. I de befattningar som testerna gäller kan det ses som viktigt att bl.a. kunna se och förstå komplexa problemsamband. Det vore därför önskvärt att resultatet för dessa chefer på begåvningstesten hamnade på en nivå som låg över ett genomsnittligt värde (dvs. hamnade i kategorin högt), men bara knappt 12 procent av polischeferna nådde upp till denna nivå. Det betyder att utfallet avseende antal individer som hamnade i kategorin ”högt” till och med var lägre än vad en normgrupp som är representativ för den svenska befolkningen skulle ha fått. "

I rapporten demonstreras med flera exempel hur polisen frångår likabehandlingsprincipen samt objektivitetsprincipen. Det bör dock påpekas att dessa exempel faller tillbaka på instruktioner från enskilda högre tjänstemän inom polismyndigheten.

Polisen lyckas slarva bort ca 10% av de anmälningar som görs, anmälningar som kommer bort genom att de aldrig ges något diarienuummer. Inte minst gäller detta demokrati- och hatbrott, här sticker område syd ut och tappar bort betydligt fler anmälningar än övriga regioner.

Sedan finns det en utbredd rädsla bland polisens medarbetare att uttrycka kritik och förbättringsförslag internt, något som jag själv hört från ett par poliser jag känner men såhär står det i rapporten (s43):

"Det är vanligt att personer från olika verksamhetsgrenar hör av sig till rapportförfattaren och berättar om saker de tycker är fel och som de är frustrerade över. Det rör sig om personer på olika hierarkiska nivåer inom Polismyndigheten. Orsaken till att de hör av sig verkar vara deras rättspatos i kombination med att de förstår vilka problem som kan uppstå för dem inom Polismyndigheten om de själva belyser problemen. Det finns en stor rädsla bland anställda att bli straffade om de för fram problem."

Jag kommer osökt att tänka på följande popkulturella referens från 2000AD:

Ni kan ju ha detta i bakhuvudet senare i dag då nytillträdde rikspolischefen Anders Thornberg sommarpratar. Hur skall han ratta en organisation med problem som dessa?

_________________

Rapporten har även uppmärksammants i SvD, Corren, Svensk Jakt, BLT, 

Intressant att notera är att rapportens resultat inte plockats upp av TT och därmed fått generell spridning i svenska medier. 

Remissvaren till förslaget om förändringar i vapenlagen

Erik Lakomaa har i facebookgruppen "vapenägare för klok lagstiftning" på ett överskådligt sätt sammanställt remissvaren till revidering av vapenlagen:

Snabb sammanställning av i fredags inkomna remissvar:
Instanser som lämnat remissvar som är emot eller i huvudsak mot utredarens förslag
Svenska Jägareförbundet menar i sitt remissvar att man bör följa EU:s krav och säger nej till klassning av sportskyttevapen i A, liksom till tillståndsplikt för idag licensfria vapendelar (liksom för ljuddämpare). SJF påtalar också att utredningen är bristfällig och innehåller felaktigheter.
Riksidrottsförbundet skriver i sitt remissvar att det är viktigt att förbättra för idrotten, pekar också på att det inte finns behov av tillståndsplikt för magasin, avfyrningsmekanismer (ej heller ljuddämpare). Man pekar också risken med att dela vapenregisteruppgifter.
Föreningen Precisionsskyttarna skriver i sitt remissvar att förslaget att omklassificera sportskyttevapen till kategori A ("krigsmateriel"), vilket EU ej heller kräver, skulle göra att det inte gick att flyga med dem eller och inte heller utan vidare köpa reservdelar till dem.
Statens Maritima Museer skriver i sitt remissvar att förslagen om tillståndsplikt för magasin och andra (idag licensfria) vapendelar, liksom tidsbegränsade licenser innebär problem - och kräver undantag för deras verksamhet om förslagen skulle genomföras.
Naturvårdsverket skriver i remissvaret att utredaren går längre än vad EU kräver, att förslagen innebär ökad administrativ kostnad för staten och innebär problem för jägare, jaktskyttar & handel. De pekar också på att utredaren vill tillståndsbelägga delar som inte definierats.
Svenska Mångkampsförbundet avstyrker i remissvaret utredarens förslag till implementering av vapendirektivet. Förordar istället att inga nya restriktioner som inte krävs av EU införs. Föreslår avskaffande av 5-årslicenser och att vapenpasset erkänns även av Sverige.
Oxelösunds Pistolskytteklubb skriver i remissvaret att utredarens förslag hotar skyttesporten då de innebär stopp för internationellt tävlande i vissa grenar (med vapen utredaren vill klassa i kategori A). De påpekar också att utredaren föreslår licenskrav på ej definierade delar.
Pistolskytteförbundet avstyrker i sitt remissvar förslaget till implementering av EU:s vapendirektiv. Pekar bl a på att utredarens definition av vapen i kategori A skiljer sig från EUs, och skulle innebära att vanliga sportskyttevapen omfattades.
Gustavsbergs pistolskytteklubb avstyrker i remissvaret utredningsförslaget med hänvisning till att det går mycket längre än vad EU kräver och bland annat skulle sätta stopp för internationellt tävlande i vissa skyttegrenar. De motsätter sig även bl a tidsbegränsade licenser
Helsingborgs skyttesällskap skriver i sitt remissvar att utredningsförslaget ska förkastas då det går längre än vad EU kräver och står i strid med politikernas intention att ”nya begränsningar bör införas endast i den mån de innebär en konkret säkerhetshöjande nytta".
Stockholms Militära och Polisiära Skytteförening avstyrker utredningsförslaget. Pekar på att det går längre än vad vapendirektivet kräver och b la skulle omöjliggöra internationella tävlingar i vissa skyttegrenar då sportskyttevapen som klassats som A inte skulle gå att resa med.
Ystads Pistolskytteklubb avstyrker i sitt remissvar utredningsförslaget med hänvisning till att det går längre än vad EU:s vapendirektiv kräver och innebär problem för skyttet.
Sveriges Museer skriver i sitt remissvar att utredarens förslag om tillståndsplikt för magasin skapar problem för dem och att krav på deaktivering (av vissa museivapen) innebär att "information går förlorad för framtidens forskning".
Svenska Friskytteförbundet menar i sitt remissvar att Sverige redan uppfyller de krav EU ställer och att det inte finns behov av ytterligare restriktioner. De pekar också på att förslagen i utredningen innebär stopp för visst tävlande utomlands och för försäljning av reservdelar.
Fackförbundet Tull-Kust skriver i sitt remissvar att det är illegala och inte legala vapen som är problemet och att det med anledning av detta är omotiverat att gå längre än vad EU-direktivet kräver. De pekar på även att utredarens förslag orsakar onödiga problem för vapenbrukare.
Sjöormens Pistolskytteklubb avstyrker i remissvaret utredningsförslaget då det går mycket längre än vad EU-direktivet kräver, och bland annat hotar internationellt tävlande i flera skyttegrenar. De menar istället att Sverige bör utnyttja de undantagsmöjligheter som ges.
Edsvalla skytteförening avstyrker i sitt remissvar förslaget till implementering av EU:s vapendirektiv. Motsätter sig de nya restriktioner utredaren föreslagit som inte krävs av EU. Pekar också på att utredaren vantolkat direktivet i fråga om vad som gäller för halvautomater.
Göta Vapenhistoriska sällskap avstyrker i remissvaret vapenutredarens implementeringsförslag. Pekar på att förslaget saknar konsekvensanalys och att det strider mot ambitionen i kommittédirektivet att inte onödigt försvåra för legala vapeninnehavare.
Skurups kommun skriver i sitt remissvar att förslagen går längre än vad direktivet kräver och komplicerar för sportskyttar och jägare - menar att regleringarna av magasin, avfyringsmekanismer, omklassning av sportvapen till A och femårslicenser bör strykas.
Jägarnas Riksförbund avstyrker även de utredarens förslag: Sverige bör tvärtom inte införa nya regleringar som inte krävs av EU. JRF menar också bl a att Sverige ska acceptera EU-vapenpasset samt att det ska klargöras att annonssidor inte ska räknas som "vapenmäklare".
Stockholms Luftvärnsförenings Skytteförening avstyrker i sitt remissvar förslaget till implementering av vapendirektivet. De framhåller att utredarens förslag, som går längre än vad EU kräver, hotar både deras verksamhet och är till men för totalförsvaret.
Skyttesportförbundet kritiserar i remissvaret utredningsförslaget för att gå längre än EU kräver och motsätter sig de förslag som går utöver direktivet, ex om magasin och idag licensfria delar. SvSF kräver också att Sverige ska acceptera EU-vapenpasset.
Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet avstyrker utredningsförslaget och pekar på att det går längre än vad EU kräver och att utredarens förslag om att kategorisera sportvapen i samma kategori som krigsmateriel skulle omöjliggöra internationellt tävlande eftersom det då inte skulle vara tillåtet att flyga med vapnen. De föreslår också en allmän översyn av vapenlagen.
Östersunds kommun yttrar sig i remissvaret endast specifikt om den del som rör kommunen (brandfarliga varor) men tillägger att utredningsförslaget riskerar att skytteverksamhet försvåras eller omöjliggörs (kommunen skickar med två yttranden, från skytteförening respektive Försvarsutbildarna, ang detta).
Västernorrlands Läns Pistolskyttekrets pekar i sitt remissvar på att utredningsförslaget går längre än vad EU kräver. De avstyrker de restriktioner som inte är tvingande genom EU-direktivet, bland annat tillståndsplikt för magasin.
Uppsala Dynamiska skyttar avstyrker utredningsförslaget: De påpekar att det om det blev lag skulle utgöra ett direkt hot mot skyttesporten (genom begränsning av möjligheter att träna och tävla). Vidare pekar de på att utredaren går längre än vad som EU kräver.
Samlarföreningen Svevap avstyrker utredarens förslag i sitt remissvar och menar att anledning att gå längre än vad EU kräver saknas. De säger nej till bla reglering av magasin, nya märkningsregler och tidsbegränsade licenser. De pekar även på att utredningen innehåller felaktigheter.
Advokatsamfundet skriver i sitt remissvar att "nya restriktioner för legalt innehavda vapen ska ske med återhållsamhet" och "det saknas skäl att gå längre än vad ändringsdirektivet kräver".
Föreningsrådet i Ale kommun avstyrker förslaget och pekar på att de har flera skytteföreningar i kommunen som skulle drabbas hårt av utredarens förslag, de påtalar också att förslagen, tvärtemot intentionen från politikerna, är "onödigt betungande för enskilda licensinnehavare".
Svenskt forum för jakt-, skytte- och vapenfrågor avstyrker i sitt remissvar utredningsförslaget, de pekar på att det går längre än vad EU-direkrivet kräver och innehåller flera förslag, exempelvis magasinregleringar och regleringar av halvautomatiska sportvapen, som tidigare lag föreslagits i utredningar men då fått nej av politikerna.
Västsvenska dynamiker avstyrker i sitt remissvar utredarens förslag. Pekar på att det hotar deras verksamhet liksom föreningens samarbete med Försvarsmakten. De säger nej till omklassning av sportvapen till A", tidsbegränsade licenser, tillståndsplikt för fler vapendelar m m
Rosersbergs Pistolskytteklubb avstyrker i sitt remissvar implementeringsförslaget. De menar att skäl saknas för att gå längre än vad EU kräver och att det liggande förslaget innebär stora problem för skyttesporten.
Sveriges Vapenägareförbund avstyrker i remissvaret förslaget. De pekar på att det strider mot tillgänglig forskning, går längre än vad EU kräver, och i praktiken förbjuder vissa former av idrottsskytte. De pekar också på att utredarens förslag går emot totalförsvarets intressen.
Linköpings kommun skriver i remissvaret att godtar de delar som krävs av EU men att de förslag som går utöver Vapendirektivets krav (omklassning av sportvapen till A, femårslicenser och tillståndskrav för magasin och andra idag licensfria delar) måste utredas ytterligare innan beslut kan fattas.
Mölndals pistolskytteförning avstyrker utredarens förslag i sitt remissvar. De menar att förslaget går betydligt längre än EU kräver och vad som varit regeringens intention, förslagen skulle också innebära allvarliga problem för skyttesporten.
Svenska Westernskytteförbundet skriver i remissvaret att de avstyrker utredarens förslag då Sverige redan uppfyller EU:s krav och det inte finns skäl att införa nya utöver dessa.
Kungsbacka-Wiske Sportskyttar avstyrker i remissvaret utredningens förslag då detta skulle hota deras verksamhet. De påpekar också att flera av de delar utredaren vill tillståndsbelägga inte är definierade och att det är orimligt att kriminalisera innehav av odefinierade delar.
Därtill har ett stort antal privatpersoner lämnar remissvar, i stort sett alla avstyrker föreslaget.
Instanser som lämnar remissvar som är för eller i huvudsak för utredarens förslag
Tullverket menar att förslaget inte är restriktivt nog. Föreslår bland annat att det ska anges på licenser hur många magasin, avfyrningsmekanismer och ljuddämpare som får innehas till vapnet och vilka typer de får vara av.
Åklagarmyndigheten har i remissvaret inga synpunkter på utredningsförslagen när det gäller deras verksamhet. Menar däremot att tillståndskrav för ljuddämpare ska behållas då tillståndsgivningen till ljuddämpare för jakt är mycket restriktiv, att de är stöldbegärliga och att avskaffat licenskrav kan leda till en ”betydande ökning av ljuddämpare på olika vapen, inte minst på tyngre kulvapen”, de pekar också på att det inte har med direktivet att göra utan "har grund i framställningar från jägarorganisationer".
Polismyndigheten ställer sig i remissvaret positivt till utredningsförslaget. De vill även att innehav av magasin och avfyringsmekanismer ska kunna ses som synnerligen grovt vapenbrott, att det ställs aktivitetskrav på föreningar, och innehav av halvautomatiska gevär ska kräva "synnerliga skäl".
De skriver även att de bör få befogenhet att bestämma vilka vapen som är "lämpliga för sitt ändamål". Det motsätter sig även att ljuddämpare ska bli tillståndsfria
Följande instanser har lämnar remissvar som indirekt berör vapenfrågan
Förvaltningsrätten i Malmö har inget att invända för deras vidkommande men skriver i remissvaret att det, för att uppfylla EU-krav för undantag för vapen i kategori A nog krävs att kriterierna för innehav regleras i lag, inte genom att polismyndigheten utfärdar föreskrifter.
Eksjö kommun har i sitt remissvar inga synpunkter på förslaget vad gäller den del som rör kommunens verksamhet. De menar dock att det är nödvändigt att en konsekvensanalys som belyser konsekvenser för försvarsförmågan genomförs innan beslut fattas.
Svenska Armborstunionen skriver i sitt remissvar att förslagen inte borde omfatta dem men att utredarens oklara definitioner gör att osäkerhet råder därom. De skriver också att utredaren "inte har en aning om vad ett armborst är"
MSB yttrar sig inte (med undantag om §21 i Lagen om Brandfarliga och Explosiva varor) om de förslagen i utredningen men lämnar ett allmänt yttrande om att det är ”viktigt att begränsa tillgången på vapen, inte enbart automatiska och halvautomatiska”.
Följande instanser har lämnar remissvar som inte rörande vapenfrågan, eller har avstått ifrån att svara på remissen
Socialstyrelsen
Huddinge Kommun
Justitiekanslern
Kammarrätten i Jönköping
FMV
FOI
Svea Hovrätt
Riksantikvarieämbetet
Riksdagens ombudsmän
Säkerhets- och försvarsföretagen
Södertörns brandförsvarsförbund
Vimmerby kommun

Friande dom för vargskytt i Sjunda

Strax före lunch meddelades friande dom i det uppmärksammade Sjundafallet där en vargtik enligt länsstyrelsen fälldes i enighet med §28 men där åklagaren trots det valde att väcka åtal. Såhär skriver Södertälje Tingsrätt i sitt pressmeddelande:

PressmeddelandeTingsrätten meddelar friande dom i mål om grovt jaktbrott
[2018-03-06] Södertälje tingsrätt
Södertälje tingsrätt frikänner den 75-årige man som stått åtalad för att under september 2015 ha jagat varg och den 29 september 2015 ha dödat en varg, allt under tid när varg var fredad.
Omkring årsskiftet 2014/2015 etablerades ett vargrevir i bland annat Södertälje kommun, det så kallade Sjundareviret. Under 2015 skedde en mängd vargangrepp mot tamdjur i området. I augusti 2015 meddelades beslut om skyddsjakt efter varg. När tiden för skyddsjakten gick ut den 11 september 2015 hade ingen varg skjutits. Den 29 september 2015 dödades en varg av en man som sedermera kom att åtalas för grovt jaktbrott.
Mannen har nekat till grovt jaktbrott och gjort gällande att han under en morgonpromenad stötte på en varg på en väg i närheten av sitt bostadshus och att han sköt vargen eftersom det var uppenbart att den påbörjat ett angrepp mot en av hans hundar, som han rastade vid tillfället. Mannen har förklarat att han vidtog de åtgärder som kan krävas för att skrämma bort ett rovdjur, bland annat genom att skjuta ett varningsskott, och att han därefter för att skydda hunden dödade vargen genom att skjuta den.
Tingsrätten anser att den av åklagaren åberopade utredningen, bland annat en stor mängd sms- och e-postmeddelanden, inte är tillräcklig för att det ska anses ställt utom varje rimligt tvivel att mannen olovligen jagat varg under den i åtalet angivna tidsperioden. Vad avser händelsen den 29 september 2015 finner rätten att mannens redogörelse för händelseförloppet inte motbevisas av övrig utredning. Det finns dessutom utredning, främst uppgifter från representanter för länsstyrelsen som var på platsen efter det att vargen dödats och ett utlåtande från en viltobduktion, som ger stöd för att mannens beskrivning av händelsen är riktig. Det var därmed fråga om en situation där varg dödades i enlighet med ett undantag i jaktförordningen från förbudet mot att döda fredat vilt. Den aktuella bestämmelsen innebär bland annat att till exempel en hundägare får döda varg eller vissa andra rovdjur för att skydda sin hund från att skadas av ett angrepp från rovdjuret.
Domstolen är enig i sin bedömning.
Domen meddelades tisdagen den 6 mars 2018 kl. 11.00. Rättens ordförande var rådmannen Dan Isaksson.

 Med tanke på att tingsrätten var enig så tror jag inte åklagare Jarlås kommer att försöka lyfta målet till högre instans.

På Rovdjursföreningens FB-sida kan man föga förvånande ana ett fokus på nämndemännen, konstigt vore väl annars med tanke på de senaste dagarnas diskussioner om just politiskt tillsatta nämndemän:

På övriga vargpositiva FB-sidor svallar känslorna. Men det är ganska få individer som ryar, samma personer hetsar om och om igen i grupp efter grupp.

Jaktligt perspektiv på samhället - Oro för brott och lågt förtroende för polisen

Igår presenterade Brottsförebyggande rådet sin årliga rapport om svenskarnas oro för brottslighet samt förtroende för rättsliga myndigheter. Det är en rapport som visar en ökande oro för brott:

Nästan en tredjedel av befolkningen (29 procent) oroar sig i stor utsträckning över brottsligheten i samhället. Det är en ökning sedan förra året då 25 procent upplevde stor oro över brottsligheten. Efter en tidigare minskning har oron ökat från 2014 (då andelen oroliga var 19 procent) och framåt, och andelen är nu på samma nivå som uppmättes vid första mättillfället (2006).

Samtidigt sjunker förtroendet för polisen, omkring 19% har ett litet, mycket litet eller inget förtroende för polisen och dess arbete. Dan Eliasson gör i ekot ett tafatt försök att bortförklara det sjunkande förtroendet.


Om vi nu istället väljer att ta ett jaktligt perspektiv på oron att utsättas för brott och förtroende för polis och andra rättsliga myndigheter så blir det hela mer relevant för bloggens läsare.

Vi börjar med att kika på det där att som jägare utsättas för brott:

Till att börja med kan man konstatera att jaktvapen är ganska ointressant i brottsliga ändamål, visst stjäls vapenskåp med jämna mellanrum men buset är oftast inte ute efter själva vapnen utan eventuella värdeföremål som förvaras i skåpen. Av bara farten brukar dyrare kikarsikten försvinna från vapnen men i de flesta fall återfinns själva vapnen ganska fort, oftast tillsammans med det uppbrutna skåpet i något industriområde eller på någon skogsväg (har själv hittat såväl uppbrutna vapenskåp som andra typer av säkerhetsskåp när jag jobbade på skogsstyrelsen). Stölder av vapen är högt prioriterade av polisen.

Sedan har vi tjuvjakt. Det förekommer tjuvjakt i sverige, även till synes organiserad sådan. Tjuvjakt i sverige handlar inte om illegal jakt på stora rovdjur utan om jakt på kött. Jag har skrivit om detta flera gånger och kikar vi på vad domarna säger så är de tämligen tydliga. Det vanligaste jaktbrottet är att fälla fel vilt alternativt fälla vilt på fel mark. I sammanhanget framträder grovt sett två kategorier:

1: den lokala mannen som bor på landet, han jagar allt i sin omgivning med fokus på ex vildsvin, dov eller ren, han jagar för att äta djuret och ibland men mer sällan för att sälja köttet,
2: den kringresande mannen, som beväpnad kör runt i sitt fordon, spanar, planerar och skjuter vilt på fält och gärden, där syftet är rent kommersiellt, sälja köttet och tjäna pengar.

Exakt hur vanligt det är är svårt att säga men som jägare/jakträttsinnehavare är det dessa brott vi har anledning att oroa oss över. Jag har en stark känsla av att dessa brott är lågt proiriterade av polisen om det inte rör sig om stora rovdjur för då verkar det inte finnas några som helst budgetramar som begränsar hur stora insatserna får bli.

En tredje kategori av brott som vi kan utsättas för är hat, hot och jaktsabotage. Jag har personligen råkat ut för alla tre. Hat och hot har jag mottagit på grund av bloggen och i sociala medier. Jaktsabotage har vi blivit utsatta för genom att folk vält eller förstört jakttorn. Att verksamheten antingen begås av enskilda eller är organiserad av systematiska jaktsabbare råder det ingen tvekan om. Metoderna är trakasserier och hot. Bland de som utför sådana brott finns personer som är dömda för både mordbrand och gravskändning. Mitt bestämda intryck är att dessa brott ignoreras av polisen.

Om man bara ser till brott som jägare kan utsättas för i egenskap av jägare och vapeninnehavare så är 2 av 3 kategorier lågt prioriterade av polisen vilket såklart skapar en gnagande oro hos jägarkåren samt bidrar till ett sänkt förtroende för polisen och rättsliga myndigheter.

Jägare och vapeninnehavare har kontakter med polisen, de flesta har det ganska sällan medan andra som ofta byter vapen eller sysslar med trafikeftersök har åtskilliga konstakter. Jag har ingen djupare insikt i trafikeftersök däremot tycker jag att polisens hantering av vapenlicenser är ett intressant och problematiskt område. Vi kan konstatera att polisen har en mycket restriktiv syn på vad de tycker är ett lämpligt jaktvapen. Synen går långt bortom det lag och förordning föreskriver, istället görs kraftfulla inskränkningar via polisens egna föreskrifter. Ytterligare inskränkningar bortom de som ges i föreskrifterna etableras genom interna tillämpningsdirektiv. Ibland testas dessa tillämpningar rättsligt och då har det på senare tid blivit extremt märkligt. Till exempel har kammarrätten i ett uppmärksammat fall som handlar om ett halvautomatiskt jaktgevär i klass 2 börjat använda termen militär ammunition och anger att det är olämpligt för civilt innehav/jakt. Nu är samtliga tre av de mest populära kalibrarna i svensk jakt, 308winchester, 30-06 samt 6,5x55, kalibrar med militärt ursprung och bör därmed falla under termen militär ammunition vilket gör hela argumentet märkligt. Ungefär lika märkligt som argmentet att jaktvapen inte får efterlikna militära vapen då hela mekanismen till de flesta repetervapen i grunden är framtagen för militära ändamål. Sedan har handläggningstiderna för såpass simpla ärenden som licensgivning är, för en redan godtagen vapeninnhavare, lågt bortom all rim och reson. Samtidigt resulterar det illegala vapeninnehavet hos buset i näst intill dagliga skjutningar i tätorter runt om i sverige, skjutningar som inte sker med jägares och sportskyttars vapen utan med insmugglade vapen. Ett vapenlicensärende för den jägare som byter in ett vapen och vill ha licens på ett nytt bör kunna utfärdas med vändande post och inte som idag ta veckor eller månader. Kort sagt kan man säga att jägarnas vanligaste kontakt med polisen präglas av en stor portion godtycke vilket för den någorlunda påläste givetvis innebär att förtroendet för polisen sjunker.  (läs mer här, här och här)

Sammanfattningsvis kan man konstatera att jägare har få skäl att hylla polisens insatser. Jägarna har också fog för oro - för vi skall inte tro att polisen löser något för oss om vi utsätts för brott snarare är varje anmäla snarast en anmälan för statistiken.
_____________________________
Skall jag våga mig på en gissning om polisens stora problem så tror jag att de lider av samma problem som så mycket annat i dagens samhälle - överadministration som stjäl tid från kärnverksamheten. Lägg till dysfunktionella IT-system som beställs av personer som inte skall använda dem och därför inte förstår hur de bör fungera för att hjälpa snarare än stjälpa verksamheten. Som senap på grädden skall läggas omorganisation, det svenska samhällets standardåtgärd såväl vad gäller fungerande som icke fungerande verksamhet..

Rätt eller privilegium att få inneha skjutvapen?

I veckan har nyheten om den halländske anhängaren till Nordiska motståndsrörelsen som blivit av med sina vapenlicenser varit lite av en snackis i vissa kretsar på sociala medier. Själva nyheten handlar sammanfattas såhär i halländsk media:

I slutet av juni beslagtog polisen två gevär och ammunition som ägs av en man boende på en ort i norra Halland. I polisens beslut står att mannen är "mycket aktiv" medlem i Nordiska motståndsrörelsen, NMR, en organisation som förespråkar väpnad kamp och revolution med målet att inrätta en nordisk nationalsocialistisk republik.

I gängse ordning överklagar mannen beslutet.  Hur det går sedan vet vi inte mer om än att det fnns gott om exempel på andra aktiva medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen som fått sina licenser indragna. Genomgående är säkerhetspolisens, om de olika rättsinstansernas, syn på saken att medlemmar i våldsbevakande och samhällsomstörtande organisationer inte skall ha tillgång till lagliga vapen. Och då spelar det ingen roll på vilken politisk kant personerna befinner sig, de kan lika gärna vara höger- som vänsterextremister eller för den delen våldsbejakande islamister, det kvittar de skall ändå inte ha tillgång till samhällssanktionerade vapen. Säkerhetspolisen har trots allt hyfsad koll på de här grupperingarna vilket framgår tydligt i den utredning från Brottsförebyggande rådet som publicerades 2009, Våldsam politisk extremism heter den och kan samanfattas såhär:

I Sverige finns politiska krafter som är mot demokratin och de värden som det demokratiska samhället står för. På ena sidan finns grupperingarna inom vit makt-miljön. De vill införa ett upplyst diktatoriskt ledarskap. På den andra sidan finns den autonoma miljön med det klasslösa samhället som vision. Till den autonoma miljön hör också enfrågegrupperingar som djurrättsaktivister.
Kännetecknande för vit makt-miljön och den autonoma miljön är att våld och andra brott accepteras som ett led i den politiska kampen. Vissa personer inom miljöerna begår sådana brott.

Hur är det då med vapentillgången? Jag läser i BRÅs utredning på sidan 14:

Inom vit makt-miljön finns dessutom personer som har vapenutbildning, exempelvis är jägarexamen förhållandevis vanligt. En del har militär utbildning genom värnplikt, men tillgången på personer med avancerad militär utbildning är mycket begränsad. Inom vit makt-miljön finns relativt stor tillgång till både legala och illegala skjutvapen. Ett mindre antal vit makt-anhängare förfogar också över automatvapen och sprängmedel.

De nyligen avkunnade dommarna mot tre män i Göteborgstraketn, tre män från Nordiska Motståndsrörelsen, visar att de är villiga att använda sprängmedlen i syfte att skada andra människor. Så det vi står inför är alltså människor med våldskapital som de är villiga att använda mot samhället. Skall samhället då låta människor inom dessa organisationer betros med legala vapen?

För mig är svaret glasklart. Det som förvånar mig är att det inte är det för alla jägare och vapenägare. Vilket blivit extra tydligt i diskussionerna på sociala medier de senaste 4-5 dagarna. Såhär kan det låta i grupper på facebook:

Nä , detta är livsfarlig genväg från våra myndigheter - och sånt här får lätt eget liv i ett land som sverige med alltför lågt utbildade "högutbildade". 

Det var en släng av bildningsförakt, nästa uttalande blandar ihop våldsbejakande organisationer med åsiktsregistrering. I Sverige får man ha vilka åsikter man vill, däremot får man inte ge uttryck för dem hur som helst:

Man är ute på en ytterst farlig väg om man utgår från åsiktsregistrering vid beslut om vem som ska inneha vapenlicens. Nästa steg: Nja den är ju kommunist eller den är moderat som pappa var nazist under kriget och då eskalerar man till slut till "in absurdum"

Nedan följer en halsbrytande konspiratorisk vändning mot polisen samt en makalöst passiv hållning som tycks förespråka att man INTE skall agera proaktivt mot brott:

Nej. De skall ha kvar sina vapen.
Om man skall dra in deras vapen skall man dra in polisens vapen med. Polisen KAN ju göra dumma grejer. Tycker även de skall ha rätt att bära handeldvapen likt alla som inte är dömda för våldsbrott borde ha. Den dagen man är dömd för ett kan man besluta om att ta en persons vapen. Inte innan.

Effekten av det nästa skribent skriver är intressant, vår föreningsfrihet gör att många organnisationer som med självklarhet är terrorklasade i andra länder inte är det i Sverige, skribenten tycker att medlemmar i dem därför skall få ha vapen:

Det är helt enkelt självklart. Så länge organisationen ifråga inte är terrorklassad och förbjuden ska de hålla tassarna borta.

Två till som tror att det är en fråga om åsiktsregistrering och glömmer bort vapenlagen kap 2 §5 (se länge ner):

Ja Sverige blir bara värre o värre tycker att det blir allt mer likt gammla Östblocket med åsiktsregistrering och grannar som håller koll på varandra och tjallar om någon gör fel.tycker vi börjar bli förtrycka medborgare som snart inte har ett smack att säga till om..fyfan

Om den för stunden styrande regeringen arbiträrt skall kunna neka olika föreningsmedlemmar och odömda individer vapenlicens av ideologiskt politiska aneldningar som det ser ut som det är frågan om här, är det långt gånget och ett mycket oroande prejudikat.

Det är viktigt att hålla reda på att detta inte är en fråga som berör åsiktsfrihet och föreningsfrihet, för vi har detta i Sverige och det är en demokratisk rättighet att värna. Det handlar om att samhället inte behöver betro medborgare med förtroendet att inneha vapen om de visar tendenser att bruka dessa mot samhället och att delta aktivt i extrema våldsbejkande organisationer är precis en sådan sak som diskvalificerar medborgaren som vapeninnehavare. Då är man helt enkelt inte lämplig, bara att se till vapenlagens kap 2 §5:

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.

Med detta torde mitt svar på rubriken vara givet. Jag anser att det är ett förtroende och privilegium att få vara vapenägare. Jag anser inte att det är en självklar rättighet för de som inte ställer upp på samhällets grundläggande regler.

Tveksamma känslor inför viktigt mål i HFD

De som följt min blogg genom åren vet att jag skrivit mycket om Polisens önskan att på detaljnivå bestämma vilka vapen som är ok för svenskar att inneha oavsett om de är skyttar eller jägare. I dagsläget är det Naturvårdsverket som relgerar vad som är godkända jaktvapen, Polisen tillämpar dessa regler och gör sitt bästa för att inskränka möjligheterna till personligt anpassade vapen så mycket som möjligt. Det innebär dels att polisen systematiskt nekar licenser på en mängd kalibrar vilka är formellt godkända för jakt. Det innebär att polisen successivt snävar in vilka halvautomatiska vapen som man skall få jaga med, dvs de nekar licens på vapen Naturvårdsverket godkänner. Polisen nekar licenser varianter på vapen där kolven bytts mot kolv med pistolgrepp då man anser dessa olämpliga för jakt trots att det inte finns några regler för detta i fråga om repetervapen. Det har gått så långt att polisen börjat neka jaktlicens på det klassiska Sauer 200 STR, som finns i många jägar- och sportskyttehem detta trots att det är ett synnerligen klassiskt repetergevär om än mer välskjutande än många andra.

Aktuellt just nu är ett mål som kan få stor betydelse för framtiden. Det gäller om polisen skall kunna detaljstyra vilka gevär som får användas inom olika sportskyttegrenar, eller snarare är "lämpliga". Cyniskt och effektivt så har polisen valt ut den lilla sportskyttegrenen IPSC (dynamsikt skytte) för att driva sin sak. För att göra sitt mål starkare så ha Polisen valt en ansökan där det inte finns ett stort starkt förbund som kan stödja den sökande. Polisen har förlorat målet mot den sökande i Kammarrätten men överklagat och fått prövninstillstånd i Högsta Förvaltnignsdomstolen. Det innebär att ett avgörande där blir prejudicerande. Om det påverkar jägare eller ej beror helt på hur en dom formuleras, men man kan lugnt räkna med att om polisen vinner detta mål så kommer de inte att vila på hanen utan successivt minska vapenutbudet även för jakt med hänvisning till "lämplighet". 

Detta innebär att målet är viktigt för såväl skyttar som jägare. Hittills har den sökande representerat sig själv men han är smart nog att inse att det kommer att krävas mycket kunnig juridisk kompetens för att klara av en förhandling i HFD och har därför anlitat advokat Sebastian Scheiman som är specialiserad på att företräda privatpersoner i tvister mot myndigheter. Men det kostar pengar och även om den sökande vinner så får han betala sina advokatkostander vilka beräknas landa på drygt 200.000 kr. Det är alltså såväl framtida vapenvalsmöjligheter som en persons privatekonomi som står på spel. 

Den sökande har sålunda startat en insamling för att täcka de förväntade kostnaderna. Det gör via crowdfunding på GoFundMe eller via swish (0704245115). Insamlingen verkar gå hyfsat bra. Så långt håller jag på den sökande då jag tycker att Polisen börjat bli allt för klåfingrig i fråga om detaljstyrning av vapenlicenser. 

Men sedan blir det känslomässigt och i mitt tycke moraliskt tveksamt. Lobbyorganisationen Firearms United, som gjorde ett hästjobb för att mildra skrivningarna i EUs vapendirektiv, har nämligen annonserat att de går in och bekostar de kvarvarande advokatkostnaderna. 

Jag har mycket svårt att acceptera att det behövs pengar från en internationell lobbyorganisation för att bekosta ett juridiskt mål i Sverige. Jag accepterade inte att Ellinor Grimmark tar emot pengar från amerikanska abortmotståndare. Skulle jag acceptera att internationella lobbypengar används i det nu aktuella målet så måste jag i konsekvensens namn även välkomna Alliance defending freedoms stöd till Ellinor Grimmark och det gör jag helt enkelt inte. Samtidigt tycker jag att Polisen beter sig totalt oacceptabelt. 

Det är fan inte lätt att vara konsekvent. Men för att göra det lättare så är ett bidrag via GoFundMe eller swish (0704245115) så att Firearms Uniteds stöd inte behövs ett alternativ!
_______________________________
Notera: Älgflugornas Herre har semester just nu och det kan därför dröja innan kommentarer publiceras. 

Snart kommer en förändring för drönaranvändning

I höstas kom ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen som en chock för många företag. Det fastslogs att fotografering från drönare var tillståndspliktigt enligt kameraövervakningslagen (precis som med åtelkameror). Men till skillnad från frågan om åtelkameror som dragit ut ordentligt på tiden trots intentioner att förenkla i syfte att underlätta vildsvinsförvaltning så snabbehandlades frågan om drönare. I torsdags kom en lagrådsremiss som öppnar upp för företag och privatpersoner att anvädna drönare för fotografering:

För att förenkla för företag vill regeringen göra ett särskilt undantag för drönare i kameraövervakningslagen. Enskildas personliga integritet ska i stället skyddas genom reglerna i personuppgiftslagen.

Regeringen föreslår i en lagrådsremiss att det införs ett undantag i kameraövervakningslagen. Undantaget innebär att kameraövervakning, som sker från kamerautrustade drönare, inte omfattas av lagen. Företag och privatpersoner kan därmed använda drönare utrustade med en kamera utan att tillstånd krävs. Myndigheter omfattas inte av undantaget. Enskildas personliga integritet skyddas genom reglerna i personuppgiftslagen och annan integritetsskyddande reglering utan tillståndskrav. Den som använder drönare utrustad med kamera måste vidta åtgärder för att övervakningen inte ska innebära en kränkning, till exempel genom att se till att användningen sker för legitima ändamål och på ett öppet sätt.
– Med detta förslag löser vi företagens problem och får en mer ända­måls­enlig reglering, men ser samtidigt till att enskilda får ett fullgott skydd mot integritetskränkande övervakning, säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Hela lagrådsremissen kan läsas här.  Om flygningarna skall göras kommersiellt krävs dock fortfarande tillstånd från transportstyrelsen.

De nya reglerna skall träda i kraft 1/8 om det hela går som planerat. Detta innebär att om allt går enligt planerna så kommer det att vara möjligt att inventera vildsvinsskador i växande gröda i höst vilket är en relevant och viktig jaktlig användning. Nu får vi bara hoppas att regeringen gör ett omtag i frågan åtelkameror.

Tjuvjakt: miljöåklagare Jarlås hänger inte med i svängarna

Denna vecka har vargsymposiet i Vålådalen ägt rum. Nu som alla andra år kommer det en strid ström nyheter och utspel som berör stora rovdjur. Ett som jag småskrattar åt i år är miljöåklagare Christer Jarlås. Han beklagar sig i SR  över hur svårt det är att utreda grova jaktbrott:

Christer Jarlås tyker det är svårt att få hjälp att utreda grova jaktbrott. Han efterlyser tydligare direktiv.
– Det behövs ju tydlighet och det är kanske inte nationell hjälp som är det viktigaste. Det viktigaste just nu är att de polisområdena som finns ser till att man har ansvariga för de grova jaktbrotten. 

Han får direkt svar på tal från chefen för Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA):

– Det är framförallt att åklagarna, som leder förundersökningarna där det inte kanske fungerar av olika anledningar ska höra av sig till oss. Deras chefsåklagare får höra av sig till oss på NOA och motivera till varför vi ska ta över ärendet

Även länsstyrelserna får sig en släng av sleven från Jarlås. Länsstyrelsen i Örebro duckar frågan och mellan raderna kan manana att han tycker att Jarlås snackar mycket men att det är lite verkstad. Kort sagt, har man inga indikationer och inget att gå på, skall man då lägga allt för stora resurser på det?:

– Vi jobbar i vårt län med att ha en närvaro ute i vargreviren från länsstyrelsen och visa att vi finns. Sen hur man bedriver illegal jakt är väldigt svårt att veta eftersom det är en illegal verksamhet, säger Magnus Eklund.
Finns det anledning att tro att det förekommer illegal vargjakt?– Vi har inte så mycket indikationer, det är någon enstaka. Vi hade en vargjakt för ett par år sedan när en individ hade en gammal skottskada, så det är inte så mycket vi hittar faktiskt, säger Magnus Eklund.

Vidare lyfter chefen för NOA upp faunabrottslighet som ekonomiskt motiverad och internationell:

– Den här kriminaliteten är global och vi ser att det är väldigt mycket pengar som styr det här, säger han.
– Vi har den marknaden och kriminaliteten i Sverige. 

Nu syftar han givetvis inte på tjuvjakten på lo, järv, björn och varg, för där finns inte de stora ekonomiska intressena där finns bara en desperation att försöka rädda något man värnar (tex: tamdjur, renar, livsstil, jakt). Någon försäljning av tjuvskjutna stora rovdjursdelar finns i princip inte i sverige. Däremot finns problematiken i fråga om fåglar i allmänhet och stora ovanliga rovfåglar i synerhet.

Äbbplundringsproblemet har lett till att det införts besöksförbud i vissa områden under känsliga tider. Hur omfattande äggplundringen kan vara och vad som driver plundrarna visar Magasinet Filter i ett mycket genomarbetat och djuplodande reportage från 2012. Det är inte utan att man häpnar över plundringens omfattning:

När polisens IT-forensiker finkammade Roberts dator fann de en Excelkatalogisering över alla de 3 000 äggen. Per-Erik Lindbäck kunde konstatera att de kom från 200 olika arter, av Sveriges sammanlagt 253. På Naturvårdsverkets lista över fåglar som riskerar att dö ut ryms 91 – och av dem hade Robert prickat in 46.

"Robert" bytte ägg med utländska samlare vilket gör det till ett artskyddsbrott och inte bara ett jaktbrott... Så nog är chefen för NOA inne på något i sina resonemang, synd att miljöåklagare Jarlås inte är kapabel att hänga med i svängarna och prioriteringarna...

Polisen: Om en person tas med vapen och erkänner så får de gå

Igår (2017-01-16) på tåget till jobbet så läste jag METRO. På METRO debatt fanns en debattartikel* signerad två jurister. Juristerna går till kraftig attack mot inrikesminister Anders Ygemans tankar kring att lagföra bus som påträffas med illegala vapen direkt. Juristerna pekar på det rättsosäkra i detta. Bland annat skriver de:

För att dömmas för vapenbrott måste vissa krav vara uppfyllda, bland annat att den mistänkte utan tillstånd har ett vapen som kräver tillstånd. En rättsäker utredning för att fastställa om ett misstänkt vapen faller under denna beteckning tar ofta längre tid än vad Anders Ygeman föreslår.

På sätt och vis har de rätt. Ser man till de vapen som redovisas vid de olika vapenamnestierna är det förhållandevis många som inte är licenspliktiga men som trots det redovisas som lyckade inlämningar. Detta, och fler faktorer, talar för att polisen inte fullt ut har koll på vad som är licenspliktigt och vad som ej är det i samband med beslag. Samtidigt finns det en annan sida av myntet som med all önskvärd tydlighet belyses, intressant nog samma dag som METRO artikeln, men nu i ett helt annat perspektiv. Polismästare Petra Stenkull beskriver situationen i Malmö:

– Vi tar vapnet i beslag, men personen släpps och sedan köper han ett nytt vapen, säger Petra Stenkula, polismästare för utredningsenheten Syd.Polisen beslagtar en hel del vapen i Malmö. Men enligt Petra Stenkula, polismästare för utredningsenheten Syd, är det en droppe i havet.
– Vi tar närmare 200 vapen i beslag från kriminella i Malmö varje år. Och vi tar bara en bråkdel, säger hon och fortsätter:
– Det är mycket med svenska mått mätt. Och det har ökat de senaste tre-fyra åren.
Det smugglas in en stor mängd vapen till Malmö, enligt Stenkula, och de är både lättillgängliga och relativt billiga, menar hon.

Situationen i Malmö är riktigt absurd, Stenkull igen:

– När vi tar en person med vapen är de så pass insatta att de vet om att om de erkänner så går de ut. Vi tar vapnet i beslag, men personen släpps och sedan köper han ett nytt vapen

Hon får medhåll av fd riksåklagare Svben-Erik Alhem (som jag inte brukar ha så stort förtroende för pga hans engagemang för den extrema organisationen Djurskyddet Sverige):

– Sedan måste det ske en straffskärpning. Minsta lilla befattning med ett illegalt vapen ska leda till mycket långa fängelsestraff. Domstolarna ska också få kritik; man är för mesig när det gäller att klippa till med stentuffa påföljder, säger han.

Kort sagt, för medborgarnas, allmänhetens och, faktiskt, busets säkerhet behöver vapenlagen tas på allvar och då jag håller med Ygeman om att brottsutredningen i princip är färdig i och med att en person påträffas med ett vapen hen inte har tillstånd för. Om hen då placerades i häkte, eller fängelse, utan att passera gå skulle mycket vara vunnet. Det skulle bli en risk för buset att vandra genom stadens gator med vapen på fickan istället för tvärt om.

Min uppmaning till juristerna i METRO blir, byt perspektiv! Försök att se samhällsrisken och brottsoffrens risk istället för att skydda brottslingar.
______________
*Tyvärr finns den i skrivandets stund inte utlagd på METROs hemsida. EDIT: den publicerades med 1 dags eftersläpning.

Det där med vilken miljöorganisation som har rätt att överklaga

För ett par veckor sedan slog det ned som en bomb i den del av Sverige som är intresserad av djur, natur och deras förvaltning. Kammarrätten i Sundsvall fastslog att Wolf Army Association Sweden och Nordulv inte hade rätt att överklaga licensjakten på varg. TT meddelandet löd:

Två organisationer som överklagat beslut om vargjakt har inte visat att de har rätt till det. Den bedömningen gör kammarrätten i Sundsvall i två ärenden om olika jaktbeslut.
En av organisationerna är Wolf Association, som överklagat länsstyrelsernas beslut om licensjakt på totalt 24 vargar i fyra län efter nyår. Kammarrätten kräver nu att Wolf Association bevisar sin behörighet att överklaga.
Samtidigt underkänns både Wolf Association och Nordulv som överklagande i ett mål om skyddsjakt på en varg som angripit får vid Gagnef i Dalarna. Förvaltningsrätten sa nej till länsstyrelsens jaktbeslut efter överklagan. Men kammarrätten upphäver domen och anser att organisationerna inte haft rätt att överklaga.
Enligt kammarrätten har ingen av organisationerna kunnat bevisa att de har minst 100 medlemmar eller på annat sätt ett stöd hos allmänheten.

Som jag förstår detta gäller det enbart dessa ärenden. Jag antar att domstolarna i framtiden kommer att bedömma de överklagandes rätt var gång de överklagar. SNF, WWF och Rovdjursföreningen är, oavsett vad man tycker om dem, tämligen seriösa. Wolf Army Association Sweden och Nordulv är lite mer tveksamma, vilket  Kammarrätten insåg.

Självklart var de krafter som är mer skeptiskt inställda till varg närast skadeglada. Det gick så långt att polisanmälan upprättades, Jaktjournalen skrev:

Kungsbacka (JJ) Den åttonde oktober meddelade Kammarrätten i Sundsvall att vare sig Nordulv eller Wolf Association Sweden hade talesrätt när de överklagade skyddsjaktbeslutet i Dalarnas län. Nu polisanmäls de också för falskt intyg.

Polisanmälan har sin upprinnelse i att föreningarna uppvisat bristfälliga medlemslistor med både ofullständiga personuppgifter och med vad som antas vara pseudonymer.
Anmälaren menar att föreningarna måste stå till svars för sitt agerande. De har under flera år överklagat beslut som berört jakt på stora rovdjur.
Förvaltningsrätten i Luleå har också JO-anmälts eftersom anmälaren menar de brustit i sin granskning och underlåtit att begära ut handlingar som styrker Wolf Association Swedens talerätt i det aktuella målet.

När jag i fredags kikade på WAS FB sida hittade jag en intresssant vändning:

 Det hela beskrivs lite utförligare på Svenska Rovdjursföreningens FB sida:

Det är uppenbart att förvaltningsrätten bedömde att WAS och Nordulv har talesrätt. Detta trots att kammarrätten är en högre instans. Sammantaget borde det innebära att kammarrättens avgörande inte var generellt utan gällde det specifika målet vilket innebär att det kan komma att vara öppet från mål till mål huruvida föreninganra har talesrätt eller ej. Knappas en osäkerhet vi behöver i den bedrövliga vargförvaltningssoppan i detta läge.

Naturvårdsverkets plan på genetisk förstärkning av vargstammen - ett brott mot internationell rätt?

Professorn i samerätt, Mattias Åhren, levererar hård kritik mot Naturvårdsverkets 5-års plan på genetisk förstärkning av vargstammen. Argumentationen vilar på folkrättslig grund:

Som ni hör så slår Naturvårdsverket ifrån sig. Men jag tror inte att Naturvårdsverket har allvaret riktigt klart för sig. FN organet Human Rights Controll har redan tidigare levererat extremt hård kritik mot  den svenska rovdjurspolitikens och förvaltningens menliga inverkan på rennäringen som kulturyttring. I FN-rapporten kan man läsa:

62. In many parts of the reindeer herding areas, predator animals, mainly wolf, wolverine, lynx, brown bear and eagle, are causing as great or even greater a threat to reindeer husbandry as extractive industries. The Swedish Agriculture University has calculated that in Sweden, at least 60,000 reindeer, out of a total number of about 260,000, fall prey to predators every year. The number of reindeer killed by predators in certain areas has reached such levels that there is an imminent risk that herds can no longer sufficiently reproduce themselves, which can result in a “collapse” of the herd in only a few years. Government regulation severely restricts the reindeer herders’ right to protect their herds from predators, and Government compensation has only partly covered the damages caused to the reindeer herders by the predators.

Oavsett hur stor eller liten del av samerna som har renmärke så är renskötsel en viktig del av samisk kultur. Det är ofrånkomligt, men det är en del som är omdiskuterad även bland samer. Ingen kan dock påstå att renskötseln inte är viktig för samisk kultur och bilden av samer. Att den blivit juridiskt kopplad till samers rätt att bruka land är dock lite olyckligt, vilket Girjasdommen visar där icke markägande samer genom dommen förlorade rätten till småviltjakt på statens mark över odlingsgränsen. Rätten gick istället till de lilla grupp samer som utgör den juridiska enheten samebyn Girjas.

Poängen är att renskötsel och samisk kultur är synnerligen intimt förknippade. I en dokumentär på SR konstateras att:

Renskötsel är mer kultur än näring.

 Varför? Jo, det finns väldigt lite pengar i renskötsel sett till vinst och möjlighet att ta ut en normal timpeng. Att renskötseln omsätter till synes stora belopp är en helt annan sak. I ingressen till programmet kan man läsa:

– Jag vet inte om jag törs, tänk om jag ångrar mig, säger Per-Ola Blind som de senaste åren alltmer börjat tvivla på om han orkar att fortsätta jobba heltid med renskötsel. Det är tungt och kostar mer än det smakar. Men vågar han bryta med arvet? Familjearvet, att han som äldste sonen fick ta hand om renflocken när pappa dog, och det samiska kulturarvet.  Hans lillebror Nisse var för ung för att ta hand om renarna, nu jobbar i gruvan och tjänar bra med pengar. Renskötseln är mer en livsstil än ett jobb, tycker bröderna. 

Hela kopplingen renskötsel och samisk kultur visas än tydligare i en annan SR dokumentär. Där kan man i ingressen läsa:

Rennäringen, menar hon, är en viktig samisk kulturbärare. Därför fortsätter hon att leva som renskötare, trots att näringen hotas av expanderande skogsbruk och planer på nya gruvor.

Allt detta innebär att i samma stund som Naturvårdsverket ger sig in och dikterar hur renskötsel skall bedrivas så ger de sig in i området identitet- och kulturpolitik. Och kulturpolitik när det kommer till ursprungsbefolkningar är en synnerligen delikat fråga som kan få kraftiga återverkningar, faktiskt internationella sådana. Detta är jag tämligen säker på att Naturvårdsverket inte har tänkt på, de har genom åren visat stor brist på kunskap inom den socioekonomiska biten likväl som den kulturella. 

Det är inte lätt alla gånger.

Polisens syn på cylinderrepetergevär - allt handlar om utseende

Härom dagen kunde man i Jakt & Jägare läsa om en nekad vapenlicens. Det gällde en Sako TRG M10 i 308 winchester. Ett lite småextremt vapen med fällbar kolv och pistolgrepp. Ett av argumenten mot det var att det är för klumigt för att användas vid tex drevjakt. Vilket motbevisades i en video från en skyttebopgraf. När liknande vapen tidigare avslagits så har kalibern varit ett viktigt argument jämte det faktum att vapnet haft fällbar kolv, pistolgrepp mm. Jägareförbundet var tidigare också inne på den linjen men har nu reviderat sin vapenpolicy.

Ett vanligt argument från polisen för att slippa fällbara kolvar är att vapnen då skulle vara lättare att gömma. Låt oss kika på en Sako TRG med fällbar kolv och normala 60 cm pipa jämfört med en kort eftersöksbössa med 45 cm kolv:

Som synes är den oklanderliga eftersöksbössan med träkolv kortare än Sako TRGn. Men eftersöksbössor med träkolv är det ingen som protesterar mot. Istället går all kraft åt att hindra folk fron att skaffa välskjutande lite tyngre vapen. Ofta med väldigt konstig argumentation. I fallet som Jakt & Jägare hänvisar till så skriver Polisen i sin paragrafhänvisning till jägaren:

”Enligt 11 § första stycket NFS 2010:9 får endast gevär av civil typ, urprungligt konstruerade och tillverkade för jakt, och som till konstruktion och utseende avser att efterlikna konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt – förutom vad gäller omladdningsfunktionen användas vid jakt.”

Vilket är totalt fel. Såhär står det i originalparagrafen:

11 § Halvautomatiska kulgevär av civil typ, tillverkade för jakt och som till konstruktion och utseende avser att efterlikna konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt – förutom vad gäller omladdningsfunktionen – får användas vid jakt.

Polisen har alltså själva ändrat från halvautomatiskt kulgevär till gevär. Polisen kan tycka vad de vill om denna typ av vapen men de har i dagsläget ingen lagmässigt hållbar möjlighet att förhindra någon att skaffa licens på ett dylikt vapen, åtminstone inte om personen är villig att överklaga och tar juridisk hjälp. Om personen försöker argumentera på egen hand blir det svårare.
________________
Jag har fotografens tillstånd att använda bilden.

Remiss Genetisk förstärkning av vargstammen

Naturvårdsverket har en plan för genetisk förstärkning av vargstammen ute på remiss. Den som är intresserad av att läsa den finner underlaget HÄR.

Planen är extremt problematisk. Och kärnan i problematiken är att man enkom fokuserar på vargens genetik och hur man snabbt och skoningslöst skall komma till rätta med den. All mänsklig hänsyn lyser med sin frånvaro i planen. Råkar man ut för en genetiskt viktig varg så är det tough shit. Då får man snällt flytta sina renar eller stänga in sina får. Har man kvar de ute utan att göra något som helst så får man skylla sig själv. Då räknas inte eventuella skador längre. Lägg till att genetiskt viktiga vargar skall kunna flyttas i hemlighet. Alltså ännu hemligare än idag, de skall kunna släppas ut utan jakträttsinnehvaradens vetskap. I praktiken ämnar Naturvårdsverket göra det de konspiratoriskt beskyllts för att göra redan tidigare*.

Förslaget är så märkligt att vi i styrelsen i den jaktvårdskrets jag ingår i reagerade. Vi skrev ihop ett remissavar som nu skickats in till Naturvårdsverket. Vi lyfter fram att männsiskan måste ingå i varje plan som handlar om stora rovdjur, att göra som man nu gjort kommer garanterat att leda till minskat förtroende ute i bygderna. Minskat förtroende leder till minskad respekt för Myndigheten i fråga samt den förvaltning de bedriver vilket kan leda till att folk tystnar och i värsta fall tar saken i egna händer. Samtidigt vet jag av erfarenhet att man inte bara kan vara negativ, man måste vara konstruktiv också därför lyfter vi i vårt svar fram frågan kring kompensation. Naturvårdsverket måste börja tänka i termer av faktisk jaktlig kompensation, inte bara ersätta dödade hundar och får. Avslutningsklämmen på vårt svar lyder:

Sammanfattningsvis saknas flera viktiga perspektiv i planen och mycket av det som presenteras kommer att skapa mycket stora framtida förtroendeproblem. Problem som kan få värre konsekvenser för vargen än utebliven genetisk förstärkning. Vi anser att planen behöver omarbetas i grunden, en enkel revidering räcker inte. 

Nu får vi hoppas att övriga remissinstanser väljer en liknande linje så att Naturvårdsverket reviderar planen i grunden.
________________
*Konspirationsteorin "Projekt varg" kretsar kring just detta, att vargar släppts ut i hemlighet och att det är dessa vargar som utgör grunden till dagens vargstam.

Hoplofobi

Från svenska wikipedia:

hoplofobi

Substantiv[redigera]

Böjningar avhoplofobi	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hoplofobi	hoplofobin,åld. hoplofobien	hoplofobier	hoplofobierna
Genitiv	hoplofobis	hoplofobins,åld. hoplofobiens	hoplofobiers	hoplofobiernas

hoplofobi

1. rädsla för vapen

   Etymologi: Från grekiskans "hoplon", vapen.

______________________
Bakgrunden kan man hitta på engelska wikipedia med hänvisning till Jeff Cooper:

"I coined the term "hoplophobia" in 1962 in response to a perceived need for a word to describe a mental aberration consisting of an unreasoning terror of gadgetry, specifically, weapons. The most common manifestation of hoplophobia is the idea that instruments possess a will of their own, apart from that of their user. This is not a reasoned position, but when you point this out to a hoplophobe he is not impressed because his is an unreasonable position. To convince a man that he is not making sense is not to change his viewpoint but rather to make an enemy. Thus hoplophobia is a useful word, but as with all words, it should be used correctly."

______________________
Att jag tar upp detta beror såklart på att vi ser en tydlig tendens i dagens samhälle där kunskapen om vapen minskat drastiskt sedan den allmänna värnplikten i praktiken avskaffades dvs sedan tidigt 1990-tal. Formellt avskaffades den inte förrän 2009 men då var värnplikten redan synnerligen selektiv i sitt urval. Detta innebär att kunskapen om och respekten för vapen successivt minskat för att idag ligga på extremt låga nivåer. Samtidigt ser man hur vapenlagen successivt skärpts. De senaste vapenlagsförslagen har varit extremt restriktiva med långtgående förslag kring förbud. Förslagen ligger på såväl nationell som internationell nivå. Jag tycker att det är ett uttryck för att samhället idag lider av hoplofobi. Man är rädd för att terrorister skall göra skada och skärper därför redan restriktiva regler för legalt vapenägande när man på förhand vet att det i princip aldrigär legala vapen som förekommer i terrordåd.

Bryssel 22/3 och EUs vapendirektiv

Tisdagen den 22 mars fyllde jag år. På det hela taget en bra dag. Om jag ser till mig personligen. Lyfter jag blicken lite så var det en rätt dålig dag. Det var dagen då terrornn slog till mitt i EUs hjärta. Det var då bomber exploderade på Bryssels flygplats och tunnelbana. Minst 31 människor dock och över 270 skadades. Samtidigt kunde det varit värre, den största bomben exploderade nämligen inte...

EU-kommissionen utnyttjade höstens terrordåd för att lansera ett revideringsförslag av vapendirektivet. Jag har skrivit massor om det och som ni vet är jag ytterst kritisk till det mesta. Det är få av åtgärderna som föreslås som över huvud taget kommer att påverka den illegala tillgången på vapen. Däremot kommer åtgärderna att drabba miljontals laglydiga vapenägare.

Men hur hänger då vapendirektivet och tisdagens terrordåd ihop? Jo i ett pressmeddelande från EU-kommissionen kan man läsa:

Last year, the Commission presented proposals to make it more difficult to acquire firearms in the European Union, aimed at tightening controls on the acquisition and possession of firearms, as well as common minimum standards for deactivation of firearms.
The European Parliament and Member States have to work quickly and constructively now, because we have to reduce the risks of guns falling into wrong hands.

Så ett förslag som redan hetsats fram utan förankring och utan konsekvensanalys skall nu forceras igenom ännu snabbare? Jag tar mig för pannan och minns Helene Lööws ord från ledaren i Bohuslänningen i morses:

Vi har sett horder av utredningar, av debatter om prevention och lagstiftning. Det torde finnas få som inte inser att terrorism åter har blivit en del av verkligheten. Det finns också i den efterföljande debatten en sorts underliggande föreställning om att terrorismen på något sätt är ny, att den plötsligt avbryter en lång period av lugn och stabilitet . I verkligheten är den sedan slutet av 1800-talet en del av Europas historiska. Vi har sett våg efter våg av olika former av terror, vi har sett våg efter våg då en rad olika grupperingar samtidigt övergår till olika former av terrorism. De perioder vi varit mer eller mindre befriade från skräcken för terror har varit väldigt korta. Men även om det ser ut så – måste vi också påminna oss om att terrorvågorna har ebbat ut, terroristerna har kämpats ner – det har kommit nya i deras ställe – men de har i slutändan ännu så länge inte vunnit.

Och all denna hysteri och lagstiftningshets faller tillbaka på samma sak. Man har gått i terroristernas fälla, inte minst media har gjort det:

Att förmedla känslan av att det kunde ha varit du är också just denna form av terrortaktiks syfte, att sprida skräck, sprida en smygande känsla av att det vardagliga inrymmer ett potentiellt hot, en risk att dö.

Blir vi rädda och handlar som hysteriker så har terroristerna nått ett av sina mål. Att rubba den demokratiska ordningen. Därför är det viktigt att behålla sitt lugn. Givetvis inte utan att känna sorg, men det viktiga är att behålla ett analytiskt sinnelag och kritiskt tänkande. Vad är rätt att göra nu? Och vad gjorde vi förra gången? För situationen är inte ny, det är bara vårt minne som är löjligt kort. Såhär ser terrorstatistiken ut för Europa sedan 1970:

Klicka på bilden för att se den i större storlek eller gå in på statista för att läsa hela blogposten. Det vi ser idag är inget mot hur det var på 1970 och  1980-talet när IRA, RAF och ETA sprängde bomber lite var stans. Eller palistinska terrorister kapade flygplan var och varannan vecka. Så sett har 2000-talet varit extremt fredligt, undantaget en handfull tragedier så som Madrid 2004, London 2005, Norge 2011, Paris 2015 och nu Bryssel. Samtidigt kommer summan människor som dödats i terroristarracker i Europa under HELA 2000-talet bara nätt och jämt upp i den mängd döda från de katastrofala toppåren 1972, 1974, 1980 och 1988. Nu är jag för ung för att minnas speciellt tydligt, men hur var rädslan på 1970 och 1980 talen? Var den ens i närheten av det man ser folk ge uttryck för idag?

Näe. Jag säger åter, det är viktigt att behålla lugnet och inte göra något förhastat. Forcerade beslut blir sällan bra beslut. Och det ser vi tydligt i fallet EUs vapendirektiv.