Lektion på Susegården

Härom veckan for vi till Susegården. Dottern, 15 år, fick en lektion inför hagelprovet för jägarexamen. Hon var mycket nöjd med det hela även om en timme är riktigt tröttande för såväl kropp som hjärna.

Rekordmånga nya jägare 2015

2015 var ett år då rekordmånga personer tog den teoretiska delen av jägarexamen. Inte mindre än 13462 personer klarade teoridelen. Betydligt färre tar de praktiska delproven hagel, kulgevär och högvilt.

Antalet personer som tar jägarexamen har ökat år från år sedan 2006 då tillförlitlig statistik började föras. Det finns dock regionala skillnader, i varglänet Värmland sjönk antalet avklarade jaktprov medan de ökade allra mest i Norrbotten.

Det är uppenbart att jakt är populärt och inne. Orsaken är enligt Daniel Bladh, handläggare på Naturvårdsverket, att klimatsmart kött är inne. Han noterar liksom jag att antalet personer som tar den teoretiska delen av jägarexamen är betydligt högre än det antal som genomför de praktiska proven:

- Det är inte säkert att alla som gör provet vill jaga i skog och mark, men det är ändå väldigt positivt att fler förstår vad jakt är och får lära sig skillnaden mellan att nyttja och förbruka skogens resurser,

Älgflugornas Herre kan bara hälsa allt nya potentiella jaktkamrater välkomna och önska dem lycka till i skog och mark. Samt skicka med en stilla uppmaning om att försöka finna mentorer eller erfarna jaktkamrater som kan föra in er på Dianas allra bästa stigar.
____________
Den som vill grotta ner sig i lite statistik hittar en del matnyttigt HÄR.

Universitetsutbildningar och jakt

Jag pluggade på universitetet innan jag tagit jägarexamen och börjat jaga. I princip ingen av mina studiekamrater jagade. Ingen i min närhet från min uppväxt jagade. Det närmaste jakt jag kom var morfars far* som var jägmästare åt kyrkan i Alingsås distrikt. Första gången jag åt älg var när jag var kanske 9 eler 10 och åkte med en kompis till hans farmor i mörkaste småland. 

Ett par terminer in i mina studier så for vi på studieresa till Lettland en höst. Intressant och givande, på vägen hem stannade bussen till någonstans i Skaraborg, kanske Mariestad. En kille steg ur. Det visade sig att han skulle jaga älg hemma på gårdens marker. Alla var förundrade. Sedan dess har jag gjort en lång resa och kan idag gräma mig över att jag inte såg till att börja jaga tidigare, att jag också borde klivit av i Mariestad för att jaga älg. Istället för att gå på studentkrog och jaga brudar utan större framgång. 

Det finns andra universitet och utbildningar där traditionen är helt annorlunda. Där jakt är något naturligt, lika naturligt som det var för mig och mina kursare att arrangera studieresor till olika platser och länder. 

På Uppsala Universitet har Stockholms Nation fångat upp det som verkar vara något av en trend i samhället idag. Att ta jägarexamen och börja engagera sig i sin egen köttråvara. Precis som hipstern började stoppa egen korv för sisådär 3 år sedan och baka surdegsbröd för kanske 10 år sedan så är det jakt och back to basics som gäller idag. 

Den Uppsalabaserade studenttidningen ERGO skrev igår om hur just Stockholms Nation engagerat en jakterfaren agronomstudent för att arrangera kurser för jägarexamen. Studieledaren berättar:

– Det finns ett otroligt stort intresse bland studenter att ta jägarexamen, vilket är superroligt! Jag ser det som att studenterna i första hand allmänbildas. Under kursen får de lära sig mycket om jaktetik och -moral, respekt för viltet och det är framför allt det som jag tycker är det centrala i att ta jägarexamen. Det praktiska skyttet är också viktigt. Det är en skyldighet för oss jägare att man övar mycket skytte och det är en stor del av att ta jägarexamen. Det finns så mycket okunskap kring jakt och folk som uttalar sig i frågan utan att ha en aning om vad de pratar om så jag vill sprida kunskap och ge folk en bättre bild av vad jakt innebär. Jag är inte primärt jägare, utan djurvän, och det är viktigt att komma ihåg.

Nu vet jag ingenting om Nationerna i Uppsala, min enda erfarenhet är av nationerna i Lund där jag tillhörde de smått anarkistiska Smålands Nation. Men tydligen har just Stockholms Nation något av en överklasstämpel:

Tror du inte att folk tänker ”typiskt Stocken” när de får reda på att just er nation har startat ett jaktsällskap?– Du menar på grund av överklassgrejen som Stockholms ofta förknippas med?Ja.– Det är löjligt. Jakt är inte ett intresse som bygger på vilken samhällsklass man kan tyckas tillhöra. Jakten i Sverige är öppen för alla som har ett brinnande intresse för djur och natur. Stockholms nation har ju samma ekonomiska förutsättningar som alla andra nationer. Sedan har jag hört om många som har sagt att de har gått med i Stockholms bara för att kunna få möjligheten till att ta jägarexamen, så jag tror inte att det bara är folk som man kanske stereotypt förknippar med Stocken eller överklassen som är intresserade av jägarexamen. Dessutom tror jag att folk hade haft förutfattade meningar även om det hade varit till exempel Norrlands nation som erbjöd kursen – och skulle de höra av sig och vilja arrangera något liknande så är jag lätt på! 

Jag funderar på vad jag skulle gjort om det arrangerats sådana kurser av tex Kåren i Göteborg där jag primärt genomgick min utbildning. Skulle jag satsat på det? Var jag ens intresserad av det, då när jag var lite drygt 20? Jag vet inte, men jag kan konstatera att jag idag önskar att jag hade varit det. Det känns som om jag tappat väldigt många jaktår, villket jag i någon mån kompenserar just nu. Sedan har jag valt att försöka ge mina barn en grund som gör att de själva relativt tidigt kan välja om de skall ge sig i kast med jägarexamen eller ej.
__________________________
*Jag har skrivit en serie blogposter om min morfars far:
Viltvård 1
Viltvård 2
Viltvård 3
Naturskydd
Februari
Mars
April
Maj
Juni

Att hetsa fram jaktkritik genom dålig journalistik

Via Jakt och Jägare blev jag uppmärksammad på ett stycke riktigt usel journalistik från P4 Kronoberg.

Vad är det då som är så uselt?

Jo genom att rycka några ord ur sitt sammanhang så skapas ett intryck av att man vill förmedla något helt annat än vad som faktiskt framgår om man läser hela sammanhanget. Detta är ett klassiskt demagogknep, men inget sätt som man skall skapa nyheter för SR på. Såhär inleds artikeln:

Bilda en enad front när jägarnas livsintresse angrips och kritisera inte andra jägare - det gynnar bara jaktmotståndarna. Så står det i Svenska jägareförbundets bok "Jägarskolan" som används som kurslitteratur inför jägarexamen.

Inför detta faktum ställs ornitologiska föreningens infoansvarige. Han tycker självklart inte att det låter bra, det gör inte jag som jägare heller. Men sätter man in det i sammanhanget så händer något med betydelsen. Den förändras och nyanseras. Nyheten förvandlas samtidigt till rent nonsens. Såhär lyder textraden egentligen, en textrad som ingår i ett längre sammanhang (en figurtext på sidan 24 i Jägarskolan):

 Smaken är olika. En del jägare trivs bäst med att sitta ensam i ekan en stilla andjaktsmorgon med bössa, termos och mackor. Andra föredrar mer tempofyllda jaktformer tillsammans med kompisarna. Det viktiga är dock att vi respekterar varandras jakt och bildar en enad front när vårt livsintresse angrips.

Figuren (som för övrigt föreställer en äldre jägare som dricker termoskaffe och äter korvmacka i en eka i en vasskant) syftar tillsammans med texten till att enkelt  illustrera följande stycke:

Respektera andras jakt

Vad som gör den svenska jakten så fantastisk är det breda utbudet av jaktformer, de många viltslagen och den skiftande naturen. Ingen har möjlighet att syssla med alla former av svensk jakt. Oftast ägnar vi oss åt den jakt och de viltslag vi har i närområdet, men många vill också uppleva något annat. Till exempel åker åtskilliga sydsvenskar årligen till fjällen för att jaga ripa och många norrlandsjägare drar söderut för att uppleva vildsvinsjakt.

Ju fler jakter man provar på, desto mer uppenbart blir det att all jakt har sin speciella tjusning. Ingen jaktform är sämre eller bättre än någon annan. Räv kan exempelvis jagas under klingande stövardrev i snöig vinterskog, men också på åtel eller med hjälp av lockpipa eller grythund. Och fasaner kan skjutas på klappjakt eller med hjälp av en väldresserad fågelhund. Det ena är inte finare eller bättre än det andra. Bedrivs jakten på ett etiskt invändningsfritt sätt, följer lagar och förordningar och inte överutnyttjar de lokala viltpopulationerna, finns ingen anledning att rynka på näsan. Visst, vi ska gynna och slå vakt om vår lokala jaktkultur, men det betyder inte att vi måste vara kritiska till hur jakt bedrivs av andra i vår omgivning eller i andra delar av landet.

Jägarkåren har kritiker bland folk och organisationer som vet väldigt lite om hur jakt verkligen bedrivs och som inte tycks kunna förstå att rätt bedriven jakt inte är ett hot mot vare sig enskilda arter eller naturen som helhet, utan bevisligen är en positiv faktor i förvaltningen av vårt naturarv. Står vi inte eniga och försvarar hela den svenska jakten, utan bara slåss för vår egen lilla intressesfär och kanske samtidigt kritiserar den jakt andra sysslar med, gynnar vi bara våra motståndare. Eniga vi stå, söndrade vi falla.

Så när man har helheten faller ornitologens utvikning, som självklart baseras på det korta muntliga referat journalisten Tomas Lindberg försett honom med:

– Det här låter inte bra. Det låter som en uppmaning till folk att hålla tyst om de upptäcker missförhållanden. Man kanske vet att någon illegalt skjutit ett rovdjur eller något annat som inte är schysst,

Det hade nästan jag också kunna säga utifrån det som ornitologen antagligen hade att ta ställning till.  Detta visar två viktiga saker.

1. För det första hur enkelt det är att en nyhet vinklas.
2. Hur viktigt det är för journalistikens trovärdighet att båda sidor kommer till tals.

Ett enkelt telefonsamtal till Sten Christoffersson som skrivit boken hade räckt. Men det är klart. Då hade inte journalisten kunnat leverera en liten artikel eftersom hela artikeluppslaget fallit samman som ett korthus.

Sten Christoffersson låter via e-post meddela:

Tack för att du tar upp detta. Viktigt för mig. Snacka om att Lindberg läser Jägarskolan som fan läser Bibeln. Man KAN helt enkelt inte på allvar tro som han att det är en uppmaning att tiga om jaktbrott osv. Och om det hade varit något viktigt, hade jag då skrivit det i en bildtext i boken? Snacka om ohederlig journalistik!

Tillägg 22/1: Hade missat att Jägareförbundet gjort en pudel. De drar in texten... Hur de nu tänkt att det skall gå till, ta bort upplagan? Skriva ut ett ark att klistra in som alternativ? Jag tycker personligen inte att den var speciellt problematisk om man nu inte väljer att läsa den som fan läser bibeln. Men då kan man göra något av i princip alla texter:

Formuleringen Svenska jägareförbundetskursbok för jägarexamen, som uppmanar jaktelever att avstå från intern kritik och uppmanar dem att bilda en enad front när jägarnas livsintresse angrips, ska strykas ur kursboken. Det säger Ulf Sterler utbildningsansvarig på Svenska jägareförbundet.

– Formuleringarna är inte bra utan vi får se över det och ändra det helt enkelt, säger han.
Men texten är ändå faktagranskad av dig och andra experter. Varför har ni släppt igenom det här?
Det är klart att det blir missar i en sådan här stor produktion och det ber vi om ursäkt för, säger Ulf Sterler.
Så här tar du fram rödpennan?
– Ja det gör jag

Skall man vara petig så är ju jaktelev något helt annat. Lite som när jag var arbetslös och de på arbetsförmedlingen ville skriva att jag jobbat som forskarassistent när jag efter disputation varit projektanställd som biträdande forskare. Två helt olika saker i den akademiska världen. På samma sätt som att jaktelev och jägarskolestuderande är två helt olika saker. 

Svensk Jakt skriver om det hela HÄR, där finns även bilder på sidan.

Adam Alsing tar jägarexamen

Adam Alsing visar upp sitt jägarbevis på instagram och nämner att han tagit jägarexamen på radio. Det är bara att grattulera Alsing till ett bra beslut som han om han hanterar sin nyvunna kunskap rätt aldrig kommer att ångra.

I förrgår lade han upp bilden ovan med kommentaren "Fäääärdig!" Sedan har det twittrats lite också:

Vi får väl se om det "bara" tar 3-4 månader för Alsing att få sin vapenlicens... Jag är skeptisk eftersom de i Stockholm just nu arbetar med augusti 2013 om jag förstått rätt. Jag hoppas att Alsing passar på att raljera över polismyndighetens licenshantering i radio framöver. SOm det är nu är det totalt vansinne. Jag passar på att erinra alla och envar om Förvaltningslagen, §7 är särskilt intressant i detta sammanhang:

Allmänna krav på handläggningen av ärenden
7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

Under de senaste 12 månaderna har det här med polisens bristande kapacitet att ta ställning till vapenlicenser utmynnat i otaliga JO-anmälningar och en rätt stor mängd artiklar i dagspressen. Nu senast var det METRO som lyfte fram det hela.

Jägare rasar mot långa handläggningstider för vapenlicenser. Flera av dem har JO-anmält Polisen för ärenden som inte har avgjorts flera månader efter att ansökan lämnades in. Bara hos Polisen i Stockholms län finns en kö på 5 000 ärenden. Normalt hinner man med omkring 15 000 ansökningar per år, men systemet ligger nere.

Inte blir det bättre av att det pågår ett generationsskifte:

– Det har stått stilla sedan den 17 december, säger Håkan Andersson, chef för vapensektionen, och förklarar att man genomför ett byte av datasystem. 

Dessutom har rutinerade poliser med vana att arbeta med licensansökningar gått i pension.

Personligen så tycker jag att man aktivt borde försöka värva människor med kunskap om vapen till dessa tjänster. Mycket borde vara vunnet på det. Eventuella jävsituationer kan inte vara svåra att hantera, det är bara att handläggande tjänsteman överlåter ärenden som berör vänner och bekanta till någon annan handläggare. Så som det skall fungera i vilken myndighetshandläggning som helst. Det ser lite annorlunda ut i t.ex. USA där t.ex. en 10 månaders baby beviljats licens på ett hagelgevär:

Han är bara tio månader gammal. Men Bubba Ludwig har redan licens att bära vapen. Bubba bor i staten Illinois i USA.

Det är Bubbas pappa, Howard Ludwig, som sett till att sonen tidigt fått eldkraft. Han tänkte ge sonen ett hagelgevär i present. Närmast på skämt fyllde han i ansökningshandlingarna och betalade de fem dollar som det kostar. Men ansökan gick igenom, och Bubba har nu fått sitt sitt första vapen.

Slutligen så kan jag, för att knyta ihop säcken, meddela att nyhetsblaskorna har fiskat lite efter att fördjupa sig i Adam Alsings jägarexamen. Jägareförbundet fick en handfull samtal med förfrågningar om information under gårdagen. 

Tipstack om Alsing: Ulf R & Daniel L.

Fääääärdig! Stolt innehavare av ett styck jägarexamen. @farfararnold, om du har instagram där uppe, det tog lite tid men nu är det gjort. Nu tar vi "tyskharen"! #hunt #haningejaktskytteklubb
Read more at http://web.stagram.com/p/636980601220316127_3695845#sPPISAhXTj8MTBva.99

Fääääärdig! Stolt innehavare av ett styck jägarexamen. @farfararnold, om du har instagram där uppe, det tog lite tid men nu är det gjort. Nu tar vi "tyskharen"! #hunt #haningejaktskytteklubb
Read more at http://web.stagram.com/p/636980601220316127_3695845#sPPISAhXTj8MTBva.99

Fääääärdig! Stolt innehavare av ett styck jägarexamen. @farfararnold, om du har instagram där uppe, det tog lite tid men nu är det gjort. Nu tar vi "tyskharen"! #hunt #haningejaktskytteklubb
Read more at http://web.stagram.com/p/636980601220316127_3695845#sPPISAhXTj8MTBva.

Jägarexamen allt populärare

I en artikel i måndagens HallandsNyheter kan man läsa att efterfrågan på att läsa in jägarexamen hos studieförbunden blir allt populärare.

Det tycker jag är positivt!

2100 kvinnor tog jägarexamen 2011

Läser på Svensk Jakts hemsida att 2100 kvinnor tog jägarexamen 2011, jag funderar bara på hur många som tog jägarexamen allt som allt. Nationellt är knappt 6% av jägarkåren kvinnor, så att vi har en kvinna i vårt jaktlag om 20 pers ligger i linje med den nationella statistiken. Men min erfarenhet från olika branscher och jobb är att resultaten oftast blir bättre om det är lite jämnare fördelning än så. Sedan brukar stämningen också bli bättre genom detta.

Kanske är det en bidragande orsak till att jag tycker att Anna-Saras blogserie med jägarinnor är väldigt bra! Det behöver synas utåt att det finns engagerade kvinnliga jägare, annars fortsätter de vanliga beskyllningarna att jägarkåren består av en hög sexistiska varghatande gubbar.

Hur som helst så tror jag att 2100 nya kvinnliga jägare är ett mycket bra tillskott oavsett om de väljer att faktiskt börja jaga eller ej. Kunskapen man får genom en jägarexamen är något man kan bära med sig länge och ha användning av i skog och mark.

Varning: falsk jägarexamenskurs!

Jägareförbundet varnar nu för att en bedragare är i farten igen. En person som annonserar om billiga intensivkurser för jägarexamen, 6800 kr för 3 dagars helpension inklusive skyttet.... Annonserfinns på internet och i ett antal mindre och halvstora tidningar i framför allt södra och västra sverige. Igen får man väl säga, en liknande annonskampanj fanns i maj förra året. Tidigare har ag skrivit om en examensförrättare som sålde falska jägarexamensbevis för 1000 kr styck.

Det går uppenbarligen att göra svindleri av folks drömmar även vad det gäller en så grundläggande sak som jägarexamen....