(kd) inför valet, om jakt och jaktrelaterade frågor

Den 2/4 genomfördes en intressant debatt om jakt och viltvård i Riksdagen. Det var en debatt som i praktiken visar mycket tydligt hur de olika partierna ställer sig i jaktliga frågor.

Svenska Pistolskytteförbundet har ställt ett antal vapen och skytterelevanta frågor till partierna, frågorna handlar om allt från vapenlagen, illegala vapen, olika krav för tillstånd mellan olika polismyndigheter till hur man skall hantera bly i ammunition.  (kd) har inga ytterligare åsikter i fråga om illegala vapen efter den utredning och revidering av vapenlagen som gjordes tidigare i år. Insmugglade vapen kommer man till rätta med genom samarbete mellan tull och polis samt EU-samarbeten. Har inga åsikter i fråga om licenser och är emot blyförbud.

(kd) anser att jaktfrågor även fortsättningsvis bör ligga på miljödepartementet men att dessa, inte minst i rovdjursfrågor, skall samverka med landsbygdsdepartementet. (kd) vill möjliggöra att klass2 vapen används vid säljakt (tror de tänker på varmintkulor och huvudskott), licensjakt på säl är de positiva till och vill se utökad skyddsjakt på skarv. (kd) väntar på jaktagsutredningen men noterar att jaktlagstiftningen idag är ett lapptäcke och behöver ses över. (kd) är försiktigt positiva till licensjakt på varg.

Det finns, precis som i alla partier enskilda politiker med större intresse än övriga att lyfta fram jakt. En sådan är Peter Kullgren i Karlstad. Som anser att en ny viltmyndighet bör placeras i just Karlstad... Att samlokalisera myndigheten med naturvårdsverket i Östersund vore olyckligt eftersom Naturvårdsverket inte längre har allmänhetens förtroende i dessa frågor.

Såhär skriver (kd) om jakt i sitt nästan 200 sidor tjocka politiska principprogram (sida 145):

Jakt, fiske och viltvård är en del i bevarandet av den
biologiska mångfalden. Förutom att de för många
människor är en viktig del i deras rekreation och
friluftsliv, är de dessutom, rätt bedrivna, ett tydligt
exempel på tillämpat förvaltarskap av naturliga
resurser. Viltvården är viktig för att undvika sjuk-
domar, trafikolyckor samt skador på jordbruks-
grödor och skog. Med utgångspunkt i ett prin-
cipiellt stöd för den enskilda äganderätten och
generationers erfarenhet av enskilt ägande av skogs-
och jordbruksmark som garant för gott och lång-
siktigt förvaltarskap, bör kopplingen mellan mark-
ägande och jakt- och fiskerätt finnas. Samtidigt är
det angeläget att det offentliga vidtar olika åtgärder
för att bereda marklösa jägare tillgång till jakt på
offentligt ägd mark.
För att det i Sverige ska finnas livskraftiga
stammar av våra fyra stora rovdjur: björn, lo, järv
och varg behöver de vara fredade. Möjligheten till
skyddsjakt för att värna liv och egendom ska finnas.
En långsiktigt hållbar rovdjurspolitik måste utfor-
mas i samråd med den berörda landsbygdsbefolkningen.

Det är en tämligen tandlös politik som jag tror att de absolut flesta, inklusive en hel del jaktkritiker, skulle kunna tänka sig att ställa upp på.

I praktiken har (kd) varken tillfört eller förhindrat något i den politik på jaktområdet som drivits av alliansen. Jag har inte rotat fram något frapperande vad gäller åsikterna kring vapen heller. (kd) är kort sagt ett tämligen slätstruket parti vad gäller dessa frågor och det märks att det inte är några kärnfrågor.

Lena Ek om "total" rovdjursförvaltning

Inte lätt det där med "total" rovdjursförvaltnign som hon pratar om (man skall alltid vara lite skeptisk när politiker använder ord som "total" eller "slutgiltig"). Men positivt är att arterna av stora rovdjur inte skall behandlas var för sig utan man skall se till det sammanlagda rovdjurstrycket.

Källa: Jämtlandsnytt

Vargförvaltningen - ett köksbordsbeslut?

Läser en intressant artikel i Jakt & Jägare. Ofta tycker jag att J&J är lite jobbig och enahanda men med jämna mellanrum får Leif Andersson eller Mikael Moilanen korn på riktigt bra nyheter som de följer upp. Nu är det Moilanen som visar ett intressant samband som i min värld gränsar till jäv men som kanske inte klassas som jäv rent juridiskt. Moilanen konstaterar att rovdjursutredningens ordförande, Lars-Erik Liljelund (som föreslår 450 individer som en lägstanivå för vargantalet i Sverige, en siffra som han på intet sätt förklarar hur han nått fram till) är gift med Eva Thörnelöf. Inget konstigt i att vara gift, men i detta fall är det delikata i ekvationen att Thörnelöf är chef för den avdelning som bestämmer vad GYBS skall vara för vargstammen i Sverige..... Lånar ett stycke ur artikeln:

• Har du och din make diskuterat saken över frukostbordet?
– Nej, det är ingen idé. Han har gjort sitt jobb och jag gör mitt. Jag jobbar på den vetenskapliga sidan för att få fram ett så bra underlag som möjligt. Vi begär in kunskap från forskarna och använder oss av de senaste rönen. Sedan tillkommer det nya rön som vi lägger till, svarar Eva Thörnelöf.

• Men för en utomstående betraktare ter det sig anmärkningsvärt, att två personer i samma familj får sådant inflytande över hur många vargar Sverige ska ha.
– Det är synd om man inte kan skilja på sak och person. Jag jobbar i min profession och han i sin. Den som känner Lars-Erik vet dessutom att han inte låter sig påverkas av sin hustru, säger Eva Thörnelöf.

Jag har svårt att tro på detta.  Av egen erfarenhet vet jag att man diskuterar och resonerar om sitt arbete med sin partner, inte minst om man jobbar med samma/liknande saker!