Den tama grävlingen Nisse var dagens sparringpartner. Han inledde det hela med att skita i buren så den fick rengöras och han fick en liten rastning....
Dagens dommare, Lennart.
Missan och jag väntar på att få starta.
Efter lite vimsande och rännande till "grytan" dök Missan in i grytet.
Väntan. Ibland är blott några få minuter en evighet.
Färdig! Och varm! Godkänd!
Dagens protokoll. Att hon vimsade lite innan hon gick in är inte så konstigt. Hon brukar alltid se sig om lite och bedömma situationen innan hon ger sig i kast med något. Det ser jag snarast som ett sundhetstecken. Jag håller med om att hon skallade glest, men å andra sidan verkade grävlingen nästan sova och hur kul är det att skälla ut något som inte ger någon respons? Vägra utkallning? Ja, min uppfödare sa en gång att en jaktterrier med "rätt" jaktlust skall man inte kunna kalla upp ur ett gryt! Så det ser jag inte som något direkt problem det heller.
