Kuljaktstig i Varberg

Förra helgen var jag på kuljaktstig i Varberg. Sådana stigar är ett bra sätt att få varierande skjutträning. Stigen hade 6 olika moment, 4 skott på varje:

1/ sälhuvud som visade sig i 3 sekunder med 7-10 sekunders mellanrum, fast stöd.

2/ råbock, frihand
3/ varg, skjutkäpp
4/ dovhjort, skjutkäpp
5/ vildsvin, frihand
6/ björn, profil, skjutkäpp

Avstånden varierade men inga var speciellt långa utan höll sig inom vad den normale jägaren bör klara.

Jag gick rundan två gånger, andra vändan så märkte jag att värmen började ta på mig och att koncentrationen svek totalt. Den gick dåligt, men den första gick bra trots att jag trodde att jag sköt bort mig på råbocken (13 av 16, trodde max var 20). Den första rundan räckte till min stora glädje till en tredjeplats bland knappa 100 skyttar.

På plats fanns även den synnerligen trevliga Nordic Rifleman som gjorde gängningen på min grannes bössa.

Avslutningsvis vill jag framhålla hur välarrangerat det hela var och vilken hög säkerhetsnivå som upprätthålls. Är det standard på denna typ av tävlingar så är polisens egenpåtagna arbete med nya föreskrifter för skjutbanor ett tomt slag i luften. Men det är det faktiskt redan av andra skäl, tex Svenska Sportskytteförbundets SäkB.

Praktiska övningar tillsammans med sonen

I helgen har jag och sonen övat på lite olika saker tillsammans. På lördagen var vi hos några vänner, där passade vi på att öva säker vapenhantering med lite skytte som belöning. Det märktes att pajken tyckte att vapnen var lite tunga efter ett par skott, men den primala glädjen hos honom gick inte att ta miste på....

 På söndagen övade vi på att tända eld med eldstål. Sonen fick riktigt bra kläm på eldskapandet tämligen omedelbart, men han upptäckte samtidigt att det var stor skillnad mellan olika eldstål vad gäller hur lätta de är att använda. Ett tiotal äldar startade sonen innan vi gav oss för kylan och krampen i sonens tumme.

Vår grundläggande filosofi är att praktisk kunskap är viktig. Att kunna säker vapen- och eldhantering är två sådana kunskaper som är en bristvara i samhället, därför är det motiverat att börja i tid.

All övning är bra övning

Passade på att skjute lite luftgevär med ungarna innan mörkret föll. Allt enligt devisen all träning är bra träning. 

Skjutbaneeländet

För 50 år sedan fanns det någon form av skjutbana i nästan varenda socken/kyrkby. Idag är situationen fundamentalt annorlunda. Skjutbanor och allmänhetens skjutskicklighet ses inte som en naturlig del av svensk försvarsförmåga utan som ett miljöproblem och ett samhällshot. De senaste dagarna har jag nåtts av flera nyheter om problem för skjutbanor:

Bredareds sportskytteklubbs skjutbana är stängd. Klubben skriver på nätet:

Efter besiktning av banan som utfördes den 20 maj är banan tillfälligt stängd för skytte.
Skjutförbud gäller för närvarande på hela anläggningen.

Detta innebar att drillingkungen 2016 fick skjutas upp och att det är tveksamt om helgens jaktkombination kan genomföras.

I Vårgårda har skjutbanan i Ljur varit inblandad i en 5 år lång tvist. Skjutbanan vill utöka öppettiderna medan boende till minska öppetiderna och minska bullernivåerna från 65 till 55 dB. Inte mindre än 75 personer överklagade kommunens beslut i frågan.

Haninge jaktskytteklubb är inblandade i en hyresavtalstvist som kan sätta stopp för verksamheten.

I sammanhanget kan nämnas att det redan nu är trångt på skjutbanorna kring storstäderna när det börjar dra ihop sig till älgjakt. Att stänga storstadsnära banor kommer knappast hjälpa upp de svenska jägarnas skjutskicklighet.

Så bra precision som möjligt är bra vid jakt!

Poliskommissarie Nils-Olov Gärdin fortsätter att trappa upp klriget om licenserna! För ett par dagar sedan rapporterade jag om hur TV4 hade ett par mycket märkliga och vinklade reportage som avslöjade polisens egen vapenagenda. I P4 Västernorrland går samma polisen ut ännu hårdare. Han säger att man inte vill ha halvautomatiska vapen med bättre precision än de som tillåts idag.

SNICKE SNACK!

Ju bättre egenprecision och ju mer lättskjutet ett vapen är destu större chans blir det att jägaren träffar korrekt och undviker onödiga skadeskjutningar. Egentligen borde man ge sig efter de undermåliga bössorna med dåliga kikarsikten snarare än de oftast ganska dyra nya specialutrustade vapnen.

Att folk ser ut som de skall i krig när de jagar? Ja svenska jägare har i alla tider använt militära persedlar vid jakt av den enkla anledningen att militären kräver ändamålsenliga produkter av god kvalitet!

Näe. Jag upplever Nils-Olov Gärdin som totalt stockkonservativ i detta sammanhang.

Här kan du höra inslaget och bilda dig en egen uppfattning:

Min åsikt är att det som underlättar bra jaktskott och ryms inom lagens skrivelse och Naturvårdsverkets tolkning av den bör vara tillåtet. Om folk har jaktbössor som de primärt använder vid skytte så är det egentligen inget problem eftersom vapen på jaktlicens även får användas vid träning och tävling men inte tvärt om. Ju bättre man känner sitt vapen vid jakt destu bättre är det. Med detta följer att jag tycker att en "extrem" bössa som skytten skjuter 2500 skott med per år är ett mer lämpligt jaktvapen än älgstudsaren som på sin höjd kontrollskjuts med två skott inför den årliga älgjakten. Hur de ser ut tycker jag är irrelevant så länge de ligger inom Naturvårdsverkets regler. Därför tycker jag att Gärdin har fel.

Det där med dyr skytteträning

Åter igen dök det upp en tråd om hur dyr övningsammon är. De där trådarna brukar dyka upp med jämna mellanrum i olika sammanhang. Personligen tycker jag att de vittnar om bristande fantasi.

Visst kan övningsammo vara dyr, till min 9,3x62 har jag svårt att hitta övningsskott för mindre än 12:50 kr per smäll. Det blir mycket pengar om man skall mängdträna.

Men hur skall man mängdträna?

Jag mängdtränar primärt för att få till min avfyrningsteknik och min andning. Funkar avfyrningen och andningen brukar de tätt sittande skotten komma av sig själva. Träningen görs på frihand eller med jägarmässigt stöd. Det är nämligen så jag jagar i 99 fall av 100.

Jag skjuter bara i bänk när jag skjuter in nymonterade sikten eller vill testa hur bra en viss ammo går i mitt vapen. Att ligga och nöta serier i bänkt ger mig väldigt lite om jag inte redan har koll på avfyrningsteknik och andning.

Älgbanan har jag inte besökt så mycket det senaste. Har ett tillfälle inplanerat med jaktlaget om någon vecka eller två. Det tycker jag inte heller ger mig så mycket utöver ett kvitto att visa upp. Situationen är inte så jägarmässig förutom möjligen förstaskottet på stillastående älg.

Mängdträningen med inriktning på avfyrningsteknik och andning, behöer man göra den med sitt klass 1 vapen? Nej faktiskt inte. Man kan torrklicka en del för att hålla uppe känslan av hur tycket är på det vapnet med lejonparten av mängdträning kan lika gärna göras på 50 m med en 22LR eller med ett luftgevär på 10 m håll. Och då kan man inte klaga på ammokostnaden, för den ligger på sisådär 50 öre per skott med 22LR och för 4,5 mm luftgevär ligger de på 13-15 öre per skott. Då har man råd att skjute några hundra per helg. Det blir övning som gör skillnad vill jag lova!

Jakten i Sverige nådens år 1942 del 2

Jag har gått igenom hela årgång 1942 av Svensk Jakt. Hittade den inbunden i halvfranskt band för en spottstyver på en loppis. I två blogginlägg lyfter jag fram saker som tydligt visar hur kriget påverkade jakten i Sverige. Detta är den andra av två blogposter.

Krig i världen medför olika typer av problem. I gårdagens blogpost tog jag upp bristen på kött och vad den fick för konsekvenser, dels genom att nya arter blev vanligare på matbordet och dels genom att tjuvjakten ökade markant. Men kriget påverkade den svenska jakten på fler sätt.

Att tillgängligheten på övningsammunition skulle strypas är kanske inte så förvånande. Det är tämligen självklart att de militära behoven prioriterades. Följande kan man läsa i artikeln ”Jaktammunitionen och metallbristen”:

”Den normala förbrukningen i Sverige av bly för tillverkning av hagel för jaktammunition uppgår årligen till inte mindre än 250 ton. Med hänsyn till den betydelse jakten har för folkförsörjningen har Industrikommissionens metallbyrå ställt i utsikt tilldelning av bly för tillverkning av hagel under 1942 men har samtidigt uttalat sig för största möjliga sparsamhet med hagelammunition.”

Metallbristen innebar alltså att jakt fortfarande prioriterades men att nöjesskytte, övningsskytte och sportskytte fick stryka på foten, eller avlysas för att använda samma ord som artikelförfattaren. En annan effekt av metallbristen är att hylsorna i högre utsträckning kom att tillverkas av kopparplätterad stål än mässing. Ett system med återvinning av hylsor dras igång, eller rättare sagt. Det ställs krav på att lämna in hylsor för att få köpa nya patroner. Industrikommissionen ville först kräva en återlämnad hylsa för varje ny patron men gav efter resonemang med Jägareförbundet erkändes att hylsor lätt kommer bort vid jakt och kravet på att lämna 7 tomhylsor för att köpa 10 infördes.

I och med att det rådda allmän brist på mycket ökade utnyttjandet av de jaktliga resurserna. Tidiagre hade tex rådjursskinn oftast kasserats. Nu uppmanas istället alla jägare att tillvara ta eventuella rådjurshudar. Ersättningen låg på 2:75 kr, dvs ungefär 60 kr i 2015 års penningvärde. Under årets lopp ökar priset till i snitt 3 kr med toppnoteringar på 4:50 kr för de allra bästa. Under första halvåret 1942 levererades 2056 rådjurshudar till de större garverierna. Det påpekas från garverihåll att skinnen måste vara ordentligt saltade eller torkade för att duga något till.

Vad gäller grävlingen så var det inte bara skinnet och köttet som var av intresse. Under tider då petroliumprodukter var strikt ransonerade sökte man ihärdigt efter alternativa smörjmedel. Grävlingfett var ett sådant som gärna användes inom den elektriska industrin. Fettet levererades skirat, dvs det man kunde koka ur råfettet var det som var av intresse. Det skirade fettet betalades med 5-6 kr per kg beroende på hur rent det var. Ur en höstfet grävling kan man utvinna 2-4 kg skirat fett. Summerar vi grävlingens produkter så ser vi att skinn och kött gav 10-16 kr och fettet upp till 24 kr, summerat blir det som mest 40 kr vilket i dagens penningvärde motsvarar över 800 kr.

Improviserad skytteträning

När tiden inte riktigt räcker till för "seriös" skytteträning får man improvisera och utnyttja de lägen som uppstår. Som när barna vill skjuta luftgevär. Då får de använda det kortade och jag det fullstora. Just luftgevär är bra för avfyrningsteknik. I och med att kulan är så långsam avslöjas minsta lilla rörelse med en bom eller dålig träff. 

Dagens övningar...

Jonas köpte en eldriven lerduvekastare idag. Den var vi tvugna att testa...

Jonas använde sin nyinförskaffade antika s/s, jag körde min Mirokubock i kal 20. 

Drillingkungen 2015

Fick denna inbjudan till en intressant tväling på Bredareds skortskytteklubb i södra västergötland:

Inbjudan till
Drillingkungen 2015.
Bredareds Sportskytteklubb inbjuder till en unik tävling för dig som har en drilling av klassisk modell med 2 hagel och en kulpipa.
Detta är en tävling där alla är välkomna både du som vill se till att 2014 års Drillingkung får lämna tronen och du som vill testa vad du kan göra med din drilling och vara väl förberedd till jaktsäsongen.
Vi skjuter 5 olika grenar och vinnaren blir utsedd till årets Drillingkung.
Grenarna innehåller kulskytte 100m och 50m, löpande älg 80m och olika trioövningar på löpande viltfigurer och lerduvor.
Regler för grenarna mailas till deltagarna efter anmälan.
Nytt för i år är att det kommer finnas möjlighet till träning i vissa grenar inför tävlingen på lördagen den 25/7-15.
Vapen och ammunition
Vapnet skall vara en drilling med 2 hagelpipor och 1 kulpipa. Det är tillåtet att byta riktmedel mellan grenarna. Provskjutning är inte tillåten under tävlingsdagen.
Hagelammunition skall vara US 7- 9, 24-28 gram. Valfri kulammunition.
Totalt 15 kulskott och 22-30 hagelskott + eventuell särskjutning.
Plats: Bredareds Sportskytteklubb, Borås
Datum: 26/7-15
Samling: 8:30 i klubbhuset.
Anmälningsavgift: 100: - inkl duvor och målmaterial.

Anmälan: henrik.einarsson@bredband.net. Sista anmälningsdag 13/7-14
Info: Henrik 0706-35 49 54

En förmiddag på älgbanan

Spenderade förmiddagen på älgbanan med sonen och ett par vänner. 7-åringen fick hjälpa till med markering men även skjuta på stillastående älg. 

Övning ger.... Övning?

Igår, i regnet, åkte jag upp till ett hygge för att träna lite. Satte upp målet mot en torraka och gick tillbaka till stubben där bössan stod. 180 m håll.

40 skott blev det. Samtliga inom ytan för ett rådjurs träffområde. Inget att tveka på med andra ord. Med blöt kula hade jag inte heller behövt tveka på räv.

Medan jag plockade ihop tomhylsorna hörde jag hur regndropparna fräste till ånga när de träffade ljuddämparen och bössans nästan 20 mm tjocka pipa.

Svenskt EM guld i sporting, lag juniorer

Jag nåddes igår av ett trevligt rykte. Det blev svenskt EM guld för juniorerna i lagtävlingen i sporting på Cypern. Grattis Jim Forsberg, Jens Hellström och Jens Eriksson!

En glad Jim Forsberg, bilden är länkad från Jims FB sida.

Och resultaten. Screenshot härifrån.

Tipstack till Mikael Ria Jägare som uppmärksammade mig på denna nyhet som märkligt nog inte nått fram till svensk media. Läge för Svenska Sportskytteförbundet att arbeta lite på sina mediakontakter och pressutskick?

Tillägg: av någon anledning räckte inte mina Google-Fu kunskaper till att få fram resultaten från svensk media. Jag vet inte varför. Men där finns en och annan notis som publicerades redan igår. T.ex. denna i NT:

– Det kändes skitkul, konstaterade en glad guldmedaljör, som tillsammans med Jens Hellström, Vikbolandet, och Jens Eriksson tog lagguldet i juniorklassen i EM-tävlingarna på Cypern.
Tillsammans sköt de totalt 486 duvo, vilket var fem bättre än silvemedaljörerna från Italien.
En bedrift Jim inte hade kunnat drömma om innan mästerskapet.
– Vi visste att alla tre var i god form, men i alla fall jag hade inga riktiga förhoppningar om att vi skulle gå så långt som att ta guld. Men det gick ju vägen, sa Jim, som dock efterlevde sin personliga målsättning.
I fjol var målet och resultatet en tiondeplats. I år var målet topp-fem, vilket han återigen klarade genom att sätta 168 duvor.
– Det var skitroligt. Får väl sikta på topp-ett nästa år, skrattade Jim, som rankade EM-guldet högt.
– Det är nog det högsta hittils i karriären, avslutade Jim, innan han begav sig ut för att fira framgången.

Tillägg 2: Nu har det kommit en blänkare på sportskytteförbundets hemsida.
Tillägg 3: Svensk Jakt täcker också upp nyheten.

Intressant tävling: Drillingkungen 2014

Inte för att jag har någon förhoppning om att jag skall ha fått min drilling tills dess men ändå. Här är inbjudan till tävlingen Drillingkungen 2014. Arrangeras på banan i Bredared norr om Borås. För övrigt den anläggning där jag gick björnjaktsutbildning.

Drillingkungen 2014.

Bredareds Sportskytteklubb inbjuder till en unik tävling för dig som har en drilling av klassisk modell med 2 hagel och en kulpipa.

Vi skjuter 4 olika övningar och vinnaren blir utsedd till årets Drillingkung.

Sporting: På sportingbanan skjuter vi 1 kulskott på markmål, direkt på skottet kommer 2 lerduvor skottdubble´. Därefter kommer en skottdubble´ sportingduvor. Detta sker på fem stationer. Totalt 5 kulskott och 20 hagel.

Älg: 2 löp på 5-ringad älg som jägarexamen. 4 kulskott.

Gris & Bock: 4 kulskott på 3 minuter. 2 på råbock ca 100m och 2 på vildsvin ca 50m.

Vildsvinstrio: Först skott mot lerduva, då startar vildsvinsfigur som påskjuts med kula följt av ett hagelskott mot lerduva. Avstånd 25 m. 2 löp, totalt 4 hagel och 2 kulskott.

Vapen och ammunition

Vapnet skall vara en drilling med 2 hagelpipor och 1 kulpipa. Det är tillåtet att byta riktmedel mellan grenarna. Provskjutning är inte tillåten under tävlingsdagen.

Hagelammunition skall vara US 7- 9, 24 gram. Valfri kulammunition.

Totalt 15 kulskott och 24 hagelskott + eventuell särskjutning.

Exakta regler för grenarna mailas till deltagarna efter anmälan.

Plats: Bredareds Sportskytteklubb, Borås

Datum: 27/7-14

Samling: 8:30 i klubbhuset.

Pris: 100:-  inkl duvor och målmaterial.

Vi har satt ett max på 20 deltagare.

Anmälan: henrik.einarsson(snabelA)bredband.net . Sista anmälningsdag 14/7-14

Info: Henrik 0706-354954                                                                                                                                                                    

Gästinlägg: Skytte för jägare del 4

Det fjärde och sista gästinlägget av Markus med syfte att inspirera jägare till skytteövningar.

Långt, vad är det? För någon är 100 meter ett otänkbart långt skotthåll, andra skjuter lätt ett rådjur på 450meter. I Skandinavien har vi ingen tradition för att jaga på långa håll, vi har helt enkelt sällan en topografi som kräver det. Om jag inte missminner mig är det genomsnittliga avståndet för skott på älg 46meter. Våra lokala förutsättningar för jakt har också genom generationer format våra normer när det gäller jaktetik. Det är helt enkelt inte ansett som etiskt att jaga på långa håll. I andra länder som ser det som helt naturligt att jaga på 4-500meter kan det anses som helt otänkbart och gravt oetiskt att släppa en lös hund på viltet, något som för oss är en självklarhet. Jaktetik är helt enkelt en kulturfråga.

Det viktiga för att kunna lossa ett bra och etiskt försvarbart jaktskott mot oskadat vilt är att man verkligen vet vad man gör. Att läsa hastigheten på patronasken eller titta på kulbanan i ballistikprogrammet på Normas hemsida räcker inte. Det kan vara intressant för förkovran och ett utgångsläge för att börja, men det finns inga genvägar förbi empirisk kunskap, allt annat blir gissningar. Man MÅSTE verifiera kulbanan på olika avstånd, annars vet man inte. Har man väl gjort allt detta, och det kräver en hel del engagemang i form av läsande, skjutande och provande av utrustning, kan man i takt med att man tränar och skaffar sig kunskap också öka avståndet man kan lossa säkra skott på. Var du drar din gräns är bara upp till dig.

En 300metersbana brukar alla kunna få tillgång till, och det räcker länge för att få testa sin utrustning. Jag brukar ha som personligt regel att kunna jaga på halva det avståndet jag känner mig säker på på banan. Att hålla sig inom 15cm på 300 meter fixar de flesta med lite träning, då kan man känna sig säker på rådjur på 150meter, beroende på stöd.

I jaktsituationer kan man bli tvungen att nyttja de olika stöd som finns till rådighet. Benstöd på bössan och en låg skjutställning är efter lite träning oslagbart för precisionsskytte men det är nästan omöjligt att använda i jaktsituationer, det behövs inte mycket gräs för att det ska vara i vägen och den stora vallen är sällan så platt som man tror när man kommer ner på marken.

Det finns otaliga bra stöd, men de är alla värdelösa om du inte kan använda dem. En personlig favorit är den tvåbenta skjutkäppen som jag kan använda oavsett om jag sitter på ryggsäcken eller marken. Jag har haft den med på skjutbanan otaliga gånger, oftast med 22an, innan jag hade den med ut på jakt. Med hjälp av den har jag känt mig helt stadig och jag kan sitta med bössan i färdigställning länge utan att bli trött i armen och börja skaka, alldeles utmärkt på vildsvinsvak när man behöver sitta med bössan uppe och vänta på rätt skottläge. 

Det är på skjutbanan du kan prova dig fram och ta reda på när du verkligen kan lossa säkra skott, och när du bör låta bli. Det finns oändligt mycket mer att skriva om detta men jag sätter punkt här.

Har jag kunnat stimulera någon eller några av er till att öka träningsdosen och utveckla jaktskyttet så är jag nöjd.

Gästinlägg: Skytte för jägare del 3

Tredje delen i en serie inlägg om skytte författade av Markus. Tanken är att de skall inspirera läsarna att prova sin förmåga på skjutbanan.

Som jag skrev sist är det stor skillnad på skytte och skytte, för att bli en bättre skytt och därmed bättre jägare behöver man träna varierat. Bättre jägare? Tänker kanske du, det handlar väl inte bara om skytte! Nej men det har jag heller aldrig påstått. Det att vara tillräckligt säker skytt för att kunna förvalta de skottchanser man får och minimera risken för skadskjutningar, är en mycket viktig aspekt av jaktetiken, som är en liten del av allt som gör dig till en god jägare.

Börja billigt, torrklicka hemma. Följ taklisten i siktet, avfyra i hörnet och fortsätt följa nästa taklist under repeteringen i en enda svepande rörelse.  Ligg på golvet hemma med stöd under förstocken, sikta på en prick på väggen och försök hålla den i siktet genom avfyrning och repetering. Det låter kanske enkelt, men prova får du se.

Skytte med 22an är också billigt. Men den kan man stå på 50m viltmålbanan och skjuta 200 skott på ”lilla älgen” utan att bli ruinerad. Sträck ut hållet till 150-200 meter och du har långhållsträning som heter duga med de begränsningar 22ans prestanda ger.

Det finns en webbaserad tävling som startades av Håkan Spuhr februari 2012; www.basicrifle.com   Den är omtalad i Vapentidningen under förra året. (I samma nummer skriver Sverker Ulving en läsvärd krönika om vikten av att släppa skyttet löst för att utvecklas.) Det är en alldeles utmärkt träningsmöjlighet som verkligen sätter dig på prov och tvingar dig att lära känna din utrustnings egenskaper.

Skjut med en kompis och utmana varandra, 7 ballonger där ni börjar från varsitt håll och den som skjuter mittenballongen vinner. Självmarkerande mål är väldigt underhållande. Att träna upp hastigheten är otroligt konstruktivt, inte för att du behöver kunna skjuta fort men du lär dig hur mycket tid du faktiskt har och kan ta det lugnare än du tror. Att skjuta fort innebär inte bara att ligga/stå still och mata på skott men även att komma i en bra position snabbt. Nästa runda med duellskytte på ballongerna kan du och din kamrat lägga ifrån er vapnet (självklart med öppet slutstycke) och plocka upp det igen mellan varje skott. Ställning och anläggning är en stor viktig faktor som spelar in på din praktiska precision.

Mitt jaktliga fokus betyder bland annat att det första skottet är det som gäller. När jag åker till skjutbanan tar jag med studsaren även om jag bara ska skjuta 22a eller hagel, ett skott på 100 meter är allt jag behöver får att bekräfta att jag och bössan presterar det som krävs i en jaktsituation. Gör jag det konsekvent varje gång jag är till skjutbanan får jag till slut en väldigt klar bild av vad jag och mitt vapen presterar vid första skottet, och det är det som gäller när man jagar.

I det fjärde och sista inlägget kommer jag nästa vecka att komma in lite mer på de långa hållen