Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

lördag 5 september 2015

Mer duvjakt

Det hanns med lite mer duvjakt igår. Även denna gång var dottern med. En vingad duva landade 300 m bort. Den hittade Essa lätt. 

fredag 4 september 2015

Tankar kring vapengarderoben och ett byte av vapen

Jag har full vapengarderob. Emellanåt stannar jag upp och funderar.
Vad är det som finns i garderoben?
Vad och hur jagar jag?
Finns det vapen som inte används så ofta eller kanske till och med inte varit ute på en säsong eller två?

Jag gick igenom detta nu när säsongen började. Givetvis är det något man gör i slutet av säsongen så att man hinner processa fram en ny licens om det blir aktuellt med byte men nu gjorde jag det i början.

Jag funderade. Vände och vred på innehavet. Funderade på min jakt.

Insåg att det var något som saknades. En hagelbössa som funkar för jaktladdat stålhagel.

Jag funderade lite till. Insåg vad som inte användes speciellt mycket. Min småviltstudsare, en CZ455 med pipor i 22LR och 17HMR. En väldigt potent liten bössa, men tveklöst det vapen jag använder minst.

Sagt och gjort. CZ-an får utgå och ytterligare en hagelbössa får komplettera de jag har. Det slumpade sig så att jag i andra änden av byn, i grannlaget, hittade en trevlig köpare till min CZ-a. Vi kom fram till ett pris som för min del var högre än inbytesvärdet och för hans del bättre än att köpa samma bössa någon annan stans. Kort sagt en win-win situation. Ungefär så som jag tycker att ett köp skall vara med andra ord.

Bössan som jag lämnat licensansökan på är en Miroku 8000 jägartrap. En lite äldre extremt välbygd japansk bössa. Byggs, som ni säkert vet, i samma fabrik som Browning. Den motsvarar Brownings 325, eller kanske 425 beroende på om det är en tidig eller sen Miroku. Det är en ganska tung sportskyttebössa som inte verkar ha gått speciellt många smällar, den verkar knappt ha varit till skogs. Ett par av chokerna var helt oanvända. Trots tyngden är bössan väldigt smidig, välbalanserad och mycket pekbar. Känns som något helt annat än de gamla spett jag haft från Baikal och Valmet, bössor som vägt lika mycket men upplevts som klumpiga och svårskjutna.

Det blir nog fint det här. Om polisens tillståndsenhet bara kommer igång och börjar processa ärendet någon gång.

Här är en bild jag länkat från Jaktsnack, den föreställer en likadan bössa som den jag sökt licens på:
______________
Åter igen är det ett fynd från Skene Järn. Det är en märklig affär, många bössor är konstigt prissatta men med jämna mellanrum dyker det upp riktigt fina saker till bra pris. Min custombygda 1900 var ett sådant vapen, likaså min Miroku cal 20. Så har ni vägarna förbi (till exempel på väg mot Torsbo från Göteborg eller Varberg) och är ute efter vapen så kan det absolut vara värt att ge Skene Järn en chans. Kanske finns ditt gudkorn just där.

Sjuka djur beter sig konstigt - lodjur attackerar häst

Sjuka djur beter sig konstigt. Det vet vi alla. Det senaste exemplet på detta inträffade i går. Det gällde ett lodjur som var uppenbart krassligt. I rapporteringen beskrivs det som eländigt.

Lodjuret smög sig på ett par hästar i en hage. Nu upptäckte ägaren detta. Ägaren, som även är jägare, kontaktade polisen som utifrån en beskrivning av det hela gav honom tillstånd att fälla lodjuret.

Lodjuret var kraftigt avmagrat och hämtades om polisen. Förhoppningsvis kan vi få en uppföljning framöver, för det är alltid intressant att få reda på vad som ligger bakom denna typ av beteende.
_________
Källor:
SR P4 Gävleborg
DN
HD

torsdag 3 september 2015

Vargfrågan gone bananas

Vargförvaltning verkar få precis alla inblandade att tappa koncepten totalt. myndigheter. Privatpersoner. Brukare. Betraktare. Media. Hela ämnet har blivit så enormt laddat att varje handling får extrema proportioner.

Som i fallet Molstaberg säteri som förlorat många får i upprepade vargangrepp. Där beslutas om skyddsjakt på några hundra hektar och vargvärnare tar chansen att patrullera området, till och med tutandes i trumpet. Skyddsjaktbeslutet har överklagats i all sin orimlighet. Vilket är rätt. Anser man att en varg, eller annat djur, gör sådan skada att det skall tas bort så får man skapa förutsättningarna för att beslutet faktiskt skall kunna genomföras.

I Dalarna kommer länsstyrelsen att i större utsträckning att kameraövervaka rovdjuren. En metod som varit effektiv i västra götaland och gjort att fler lodjur än förväntat kunnat kvalitetssäkras. Det intressanta i Dalarna är att länsstyrelsen ställer sig över de vanliga reglerna kring kameraövervakning och vill slippa skyltning. Jakt och Jägare rapporterar:
Inte heller de kameror som sätts i skogen kommer att skyltas. Det handlar om platser där människor inte förväntas passera, enligt länsstyrelsens tjänstemän.Vem som helst kan alltså, när som helst, bli filmad eller fotograferad av länsstyrelsen om planerna blir verklighet.
Det skulle en privatperson aldrig få igenom. Men kanske är det så att länsstyrelsen Dalarna känner att de har väldigt lågt förtroende hos befolkningen. I västra götaland har flera av länsstyrelsens viltkameror stulits. Detta tolkas som en missnöjesyttring:
 – Jag tror inte någon stulit kamerorna för att man vill åt dem i sig. Det finns en stor kritik mot rovdjursförvaltningen i Sverige och den tar sig tyvärr olika uttryck. Det handlar mer om en markering om att vi inte hade där att göra, säger Nelly Grönberg.
Som länsstyrelsen Dalarna uppskattas av befolkningen i frågan om vargar och rovdjur kanske de förväntar sig att samtliga kameror försvinner om de skyltas...

Som om detta inte vore nog har det visat sig att vargwebben fungerar under all kritik. Sändarna som satts på olika vargar runt om i Sverige fungerar extremt dåligt. Svensk Jakt har pratat med Håkan Sand som jobbar med frågan:
– Det är högst frustrerande att vi inte har kommit längre i den tekniska utvecklingen med sändare på mer än tio år och jag håller helt med om att frågan om sändarna är ”tillräckligt bra” är berättigad, och mitt korta svar är nej – de borde vara mycket bättre, konstaterar Håkan Sand. 
– Men om vi ser till alternativet, att inte märka och därmed avsaknaden av möjligheten att inhämta data från de sändare som finns, anser jag att detta inte är ett alternativ. Särskilt mot bakgrund av att vargen skapar så mycket frågor och konflikter och debatten ofta är osakligt eller extremt osaklig, fortsätter han.
Sedan har vi soppan med EU-kommissionen och deras märkliga syn på svensk vargförvaltning. Lägg därtill på att den polariserade situationen mellan värnare och brukare inte har normaliserats så har vi en fortsatt het tid framför oss. Inte minst som höstens hundjakter drar igång en efter en. Det är nu mindre än en månad kvar innan i alla hundtyper får släppas och skogarna kommer att klinga av hundars skall.

Hualigen.

Som avslutning kan jag nämna att en gammal arbetskamrat till mig som är uttalat för att det skall finnas en stor vargstam i sverige men som ständigt avkräver sin omgivning källor/referenser samt en allmänt kritisk hållning till det som sägs/påstås utsatts för en omfattande smutskastnings och mobbningskampans från framträdande företraädare i vargvärnarkretsar. Det har gått så långt att min vän, som är för öppenhet, kännst sig tvungen att ställa om sekretessen på sitt facebook-konto. Han har in i det längsta hållit sin profil öppen men nu är det bara hans vänner som kan se vad han skriver, han befinner sig allstå i en situation där inte ens vänners vänner är att lita på... Och då handlar det ändå om människor med samma grundläggande mål som honom: en större vargstam.

Näe. Hela vargfrågan har havererat. På många plan och då har jag inte ens brytt mig om att kolla vad vigilanterna i APU sysslat med den senaste tiden.

onsdag 2 september 2015

"DANSKJÄVLAR!"

Det finns en fin, återkommande scen i Lars von Triers fenomenala miniserie Riget, där Ernst Hugo Järegård står uppe på rigshospitales tak och gormar:

"DANSKJÄVLAR!"

 Jag kan tänka mig att renskötarna från Sirges sameby utanför Jokkmokk hade god lust att gorma samma sak när danska ripjägare satte fart på en massa renar uppe på fjället. SR rapporterar:

Jag har tidigare varit inne på att det kanske vore bra med guidetvång för utlänsdka jägare i svenska fjäll och den idén känns ju knappast mindre aktuell efter detta....

Det där med dyr skytteträning

Åter igen dök det upp en tråd om hur dyr övningsammon är. De där trådarna brukar dyka upp med jämna mellanrum i olika sammanhang. Personligen tycker jag att de vittnar om bristande fantasi.

Visst kan övningsammo vara dyr, till min 9,3x62 har jag svårt att hitta övningsskott för mindre än 12:50 kr per smäll. Det blir mycket pengar om man skall mängdträna.

Men hur skall man mängdträna?

Jag mängdtränar primärt för att få till min avfyrningsteknik och min andning. Funkar avfyrningen och andningen brukar de tätt sittande skotten komma av sig själva. Träningen görs på frihand eller med jägarmässigt stöd. Det är nämligen så jag jagar i 99 fall av 100.

Jag skjuter bara i bänk när jag skjuter in nymonterade sikten eller vill testa hur bra en viss ammo går i mitt vapen. Att ligga och nöta serier i bänkt ger mig väldigt lite om jag inte redan har koll på avfyrningsteknik och andning.

Älgbanan har jag inte besökt så mycket det senaste. Har ett tillfälle inplanerat med jaktlaget om någon vecka eller två. Det tycker jag inte heller ger mig så mycket utöver ett kvitto att visa upp. Situationen är inte så jägarmässig förutom möjligen förstaskottet på stillastående älg.

Mängdträningen med inriktning på avfyrningsteknik och andning, behöer man göra den med sitt klass 1 vapen? Nej faktiskt inte. Man kan torrklicka en del för att hålla uppe känslan av hur tycket är på det vapnet med lejonparten av mängdträning kan lika gärna göras på 50 m med en 22LR eller med ett luftgevär på 10 m håll. Och då kan man inte klaga på ammokostnaden, för den ligger på sisådär 50 öre per skott med 22LR och för 4,5 mm luftgevär ligger de på 13-15 öre per skott. Då har man råd att skjute några hundra per helg. Det blir övning som gör skillnad vill jag lova!

tisdag 1 september 2015

Jaktkunskap om rådjur (och klimatkompensation)

Härom veckan släppte Marcus Nolfelt och hans kompisar ett nytt avsnitt av Jaktkunskap. Denna gång handlar det om rådjursjakt. Åter igen är det ett avsnitt där mycket nyttig och lärorik kunskap delas på ett pedagogiskt och intressant sätt.


Till min glädje så klimatkompenserar Jaktkunskap sin bilkörning:
Extra roligt var förklaringen till klimatkompensationen:
NATURLIGT FÖR JÄGARE ATT VARA SNÄLLA MOT KLIMATET!När vi drog igång Jaktkunskap så bestämde vi att miljön var en av hörnstenarna. Det finns flera sätt att vara så snäll man kan. Vi plockar upp allt vi kan från naturen när vi filar och jagar, inkl tomhylsor om de går att finna.Vi kör moderna och bränslesnåla bilar från Volkswagen. Och vi KLIMATKOMPENSERAR för de koldioxidutsläpp vi gör. 5ggr om för att täcka utsläpp vi inte är i kontroll över. Har vi ex kört 200 mil på olika resor i en film kompenserar vi för 1000 mil. Och det är lätt göra, tar ca 5 minuter och ALLA kan göra det. Gå bara in på www.tricorona.com
Tack till Leif @lipoptena för ursprungstipset!
Här kan du läsa om min klimatkompensation.