Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 21 april 2015

Om det senaste mediedrevet efter en kvinnlig jägare i USA #DefendingDiana

Igår skrev jag om hur fb-profilen Gud tagit ställning i djurrättsfrågor. Hen tar helt förbehållslöst ställning för djuren mot jägare. En jägare som det pågår ett drev efter just nu är Rebecca Francis. Som vanligt är det en kvinna som får klä skott för kritiken. Kanske för att kvinnor upplevs som sårbara och att jakt i mångas ögon är en manlig aktivitet. Men jag tänkte rota lite i detta.

Den som lett det senaste stora jakthatardrevet är den engelske komikern Ricky Gervais (ni minns honom från tex the Office). Att Gervais kritiserar tjuvjakt på tex elefanter och noshörningar kan jag bara applådera, för det är väldigt o-bra. Gervais problem är att han inte ser skillnad på illegal och legal jakt. Eller så ser han skillnaden men väljer att ignorera den.
Den illegala jakten på tex noshörning är ett stort problem, det ställer den absoluta majoriteten av alla jägare upp på. Men den skall inte blandas ihop med legal jakt på det vis Ricky gör. Denna twitterkommentar belyser det hela:
Tjuvjägare, troféjägare och djurmisshandlare klumpas samman...
Så själva glädjen över jakten är inte OK? Glädjen över att kunna undvika djurindustrin för att istället ordna sitt eget kött från djur som levt i frihet och skjutits under lugna förhållanden är fel?
Nu är det faktiskt så att jakten på kött är nära kopplad till spänning och troféer. Vid den organiserade legala storviltjakten i Afrika kan jägaren köpa hem trofén samtidigt som köttet generellt sett går till boende i näreten. Det är inte så lätt som Ricky försöker göra gällande med sina one-liners.

Ricky Gervais hänger ut jägare av alla de slag men under de senaste veckorna är det en som stått i fokus. En kvinna:

Som ni ser ovan går Ricky Gervains hårt åt Rebecca Francis. Givetvis gör han det eftersom hon är en offentlig person som folk känner till. Antagligen gör han det för att hon är kvinna och det ger mer uppmärksamhet. Att han håller fast vid henne beror såklart också på att hon svarar istället för att ignorera honom. Hennes svar gör att han rotar fram fler bilder som han kan raljera över. Men kanske inte. Den första tweeten fick en VÄLDIGT stor spridning vilket gjorde den till en nyhet i sig... Rebecca svarar på FB:
However, whether hunting is right or wrong is no longer the issue at hand. Ricky Gervais has used his power and influence to specifically target women in the hunting industry and has sparked thousands of people to call for my death, the death of my family and many other women who hunt.

This has evolved into an issue about the morality of threatening human lives over disagreeing with someone else’s beliefs. It shocks me that people who claim to be so loving and caring for animals can turn around and threaten to murder and rape my children. Where is the logic in that? In a country that was created on freedom of beliefs, it is hard to comprehend that people are so intolerant of each other that they promote vile, disgusting, and explicit ways to invoke death upon others. 
Nedan ser ni Rickys svar på detta.
Jägarna får skylla sig själva för att familjerna hamnar i skottgluggen för deras aktiviteter..... Och vad gäller jägarinnor så är Rickys svar konsekvent ävenom det inte riktigt går ihop med den bild som anas när man kikar på hans twitterkonto:
Ja, Ricky kritiserar och raljerar över såväl manliga som kvinnliga jägare. Men i synnerhet är det en kvinna som han siktat in sig på. Rebecca Francis.

Andra jägarinnor som kritiserats hårt av antijakt-lobbyn under senare år är Eva Shockley, Kendall Jones och Melissa Bachman. Just jagande kvinnor kritiseras hårdare och mer som individer än män som jagar. I en intressant artikel i Washington Post diskuteras detta närmare, kanske handlar det om många känner sig obekväma när de ser kvinnor med vapen, att kvinnor skall vara livgivare inte livtagare.

För snart ett år sedan skrev den kände jägarprofilen Craig Boddington en läsvärd artikel i Petersens Huning om jakthatet som på senare år kanaliserats mot just kvinnliga jägare. Det var ungefär samtidigt som han myntade #DefendingDiana samt att en av hans jagande döttrar fick barn. En av Boddingtons teorier är att jakthatarna ger sig på just kvinnor för att avskräcka andra kvinnor från att börja jaga. Varför? Jo i USA precis som i Sverige växer andelen kvinnor i jägarkåren. Boddington skriver:
I think our huntresses scare the hell out of the antis, and they should because, thanks at least somewhat to them, we are winning. U.S. Fish and Wildlife’s 2011 survey showed an increase in hunting license sales of nine percent, a significant increase and the first upswing in nearly a generation. National Shooting Sports Foundation’s 2013 nationwide survey suggests that 79 percent of Americans in general approve of legal hunting, the highest approval rating such a survey has revealed.
Women are the fastest-growing segment of all shooting sports, including hunting. So you bet the antis are scared of them. Some are obsessed enough to say things that shouldn’t be said, and I can only hope that none of them are quite crazy enough to put bad words into worse actions.
Boddington anger även andra skäl, ett är, som jag skrev tidigare, att kvinnor upplevs som enklare mål för jakthat. Och ju yngre och vackrar kvinnan är, destu hårdare och mer skoningslös blir kritiken. Cheerleadern Kendall Jones klassades ett tag som den mest hatade personen på internet. Det säger ganska mycket om stämningen och vilket drev som jakthatarna kan piska upp när de får rätt spelrum i kombinationen nyhetstörstande gammelmedia och smart lansering i sociala medier.

Jag tror det finns andra förklaringar till varför just kvinnor blir hårdare ansatta av jakthatare än män. Om man kikar på forskningen kring stalking, dvs olaga förföljande av personer, visar den att kvinnor har en tendens att ge sig efter kvinnor. Män har en tendens att ge sig efter kvinnor. Detta innebär att kvinnor blir dubbelt utsatta som offer. Detta fenomen avspeglas i tydligt i jaktsammanhang. Givetvis ser vi nyheter kring manliga jägar som kritiseras, men drev som ens är en bris i jämförelse med vad Kendall Jones, Melissa Bachman, Eva Schokley eller Rebecca Francis utsatts för.


Alltså SKÄRPNING hörrni.

#DefendingDiana

måndag 20 april 2015

Hatar Gud jakt?

Hatar Gud jakt?

Det är titeln på denna veckas första blogpost. Och om man skall tro de senaste statusuppdateringarna av Gud på facebook verkar det minsann så. Hen verkar till och med vara en förtäckt PETA anhängare.....

I vanliga fall uppskattar jag Guds små finurliga statusuppdateringar. De brukar gå ut på att man sakll vara snäll mot sin nästa och alla människors lika värde oavsett hudfärg och religiös, sexuell eller politisk läggning. Udden är tydligt riktad mot den fundamentala kristna högern i USA, men nästan lika ofta kritiseras religiösa fanatiska avarter inom andra världsreligioner. Tills helt nyligen har Gud varit en uppfriskande och uppskattad frisk fläkt i mitt FB-flöde. Men på senare tid har någt hänt. Gud har riktat sin blick mot jakt i allmänhet och troféjakt i afrika i synnerhet.

Jag kan hålla med Gud om att tjuvjakt i Afrika (men såklart även i andra delar av världen) är ett gissel. Ett seriöst problem för vår planet.
Men när en PH blir ihjältrampad under legal elefantjakt i Zimbabwe och Gud anser att det var rätt åt honom är det något på tok. Då är Gud vare sig rolig eller insatt, bara fördomsfull och dum.
Gud ställer sig oförbehållsamt på djurrättsförespråkarnas sida, helt utan att stanna upp och tänka. Här är ett par exempel till:
 OK, så om man jagar giraffer så är man en dumskalle? Så en person som betalar 1000-tals USD för att lagligt få fälla en giraff i ett område där arbetslösheten är extremt hög och turistintäkter är skitviktiga och köttet går till befolkningen i närliggande byar är dåligt? Men vad är alternativet? Att djuret fälls och blir kött utan att det genererar några intäkter.
 Här stöder Gud ofärbehållsamt Ricky Gervanis, se min kommentar ovan.
 Här dyker ett väldigt vanligt anti-jakt argument upp. Jag blir så trött att en i vanliga fall bredsynt filur väljer att bli så snävsynt när det kommer till just jakt.
Varken Ricky Gervais eller Gud går med på att jakt kan användas i förvaltning och att jakt kan vara en orsak till att djurstammar faktiskt blir starkare och ökar. Det är okunnigt och ett drag av fundamentalism. Jag kan efter de senaste dagarnas uppdateringar inte längre "gilla" Gud. Jag säger nu upp min koppling till hen.
________________________
Jag har skrivit flera inlägg tidigare om troféjaktens betydelse i Afrika. Det råder ingen som helst tvekan om att en väl genomtänkt förvaltning genom jakt är en win-win situation för både djur och människor.
Jaktförbud i Kenya gynnar tjuvjakt
Djurens rätt gör fel igen - många fel om jakt i Afrika
Svenska jägare i Afrika
________________________
Tillägg 21/4-15: Självklart vet jag att det förekommer såväl hägnjakt som jakt på frilevande djur i Afrika. Båda sorterna är big business och genererar jobb och stora pengar till en överlag fattig kontinent. Båda företeelserna gynnar hotade djurbestånd. Därför har jag valt att inte göra åtskillnad på dem trots att jag sett fb diskussioner i ffa jakthatarkretsar där jag utmålas som okunnig och naiv i frågan.

söndag 19 april 2015

Göteborg och vapnen

I göteborg är förhållandet till vapen närmast traumatiskt. Den lokala debatten är frustrerad och präglas av krav på skärpning. Egentligen är det inte en skärpning av vapenlagen som behövs utan en tillämpning av den riktad på de legala vapnen. Det behövs att juridiken prioriterar upp vapenbrotten och utnyttjar lagens straffmöjligheter. I det klimatet är gästkrönikan på Göteborgspostens ledarsida igår mycket intressant. Den är signerad Johanna Andersson och har den rätt korkade titeln "Rörö inte våra vapen", En relevantare titel hade varit "Jaga rätt vapen". Såhär skriver Johanna (citat):
Skärpta krav på jägare löser inte Göteborgs problem
Så har det varit nya dödsskjutningar på öppen gata i Göteborg. Varje gång det händer kräver politiker strängare straff för vapenbrott. Ofta framförs också krav på skärpta regler för dem som innehar legala vapen. Som exempelvis jägare. Att skaffa ett legalt vapen är redan idag en lång och omständlig process. Låt mig förklara hur den går till genom att kort redogöra för hur det gick till senast jag köpte ett jaktvapen.
En förutsättning är att du har jägarexamen och ett godkänt vapenskåp hemma. Skåpet är tungt och förankras med bultar i väggen. Säljaren ska fylla i en blankett som finns på polisens hemsida, samt skicka in originallicensen för vapnet ifråga. Säljaren ska därvid uppge vapen-id, tillverkningsnummer, vapentyp, fabrikat, modell, kaliber, patronantal, ammunitionsklass, piptyp, piplägestyp, laddsystem, laddtyp och andra liknande uppgifter. Köparen ska skicka in kopia på bevis om jägarexamen. Köparen ska också betala för polisens handläggning av ärendet, mellan 250-700 kronor.
Som ni vet kostar det 700 kr första gången, Därefter 250 kr per vapen/vapendel man ansöker om.
Sedan går det några veckor. Polisen hör av sig och vill ha ett foto på köparens vapenskåp, samt veta vilket serienummer det har. Skåpet finns visserligen i polisens register sedan länge, eftersom andra vapen förvaras där. Men, du tar ett foto och skriver upp serienumret och skickar in.
I början fick jag telefonsamtal men nu är det tydligen långsamma brev som gäller. Vet inte om det har att göra med att det skall gå långsamt att få en licens. Jag är i vart fall tydlig med att lista samtliga skåp jag har och ange att vapnet troligast skall stå i skåp X.
Några veckor går. Nytt brev från polisen. Nu vill de ha besked om vilka vapen som förvaras i skåpet. Dessa vapen är naturligtvis redan registrerade hos polisen, men de vill ha uppgifterna igen. Polisen vill veta vapen-id samt tillverkningsnummer på alla vapen i skåpet. Detta står alltså på de licenser polisen en gång utfärdat för just dessa vapen. Men du skriver lydigt av numren på licenserna och skickar in dem till polisen. Polisen vill också ha uppgifter om piplängder på alla vapen som finns i vapenskåpet. Fram med måttbandet, du mäter efter bästa förstånd och skickar in uppgifterna.
Det går några veckor. Ytterligare ett brev kommer från polisen. Nu vill de ha namn och personnummer på alla som har vapen i skåpet, samt en förteckning över vem som äger vilket vapen. Du kallar till familjeråd och levererar sedan denna lista.
Det går några veckor. Och så kommer licensen! I mitt fall tog processen 3 månader. Rimligen tyder detta på att polisen har en synnerligen god överblick över exakt vilka jaktvapen som finns i Göteborg, vem som äger dem, hur långa piporna är och i vilket skåp de står. Det är svårt att se hur denna process skulle kunna skärpas ytterligare? Hembesök? Kvartalsvisa uppgiftsinlämningar från alla jägare?
Tre månader är förhållandevis bra. För mitt senaste vapen sökte ajg licens i februari och hämtade vapnet i juli såfort jag fått licensen. Här har Johanna glömt ett steg. För oss som har många vapen kommer alltid ett brev som ber oss att motivera det nya vpanet i förhållande till hela vapeninnehavet. Detta oavsett om man har lämnat med en skrivelse kring detta redan eller ej.
Att gängkriminella skulle besvära sig med att genomgå den process jag nu beskrivit förefaller direkt osannolikt. Dessutom skulle de aldrig beviljas tillstånd att inneha jaktvapen. Enligt en några år gammal undersökning från Handelshögskolan i Stockholm är det ytterst få legala vapen från svenska jägare som hamnar i händerna på kriminella. Att stjäla jaktvapen är svårt och ovanligt, vilket vi kan tacka de tunga vapenskåpen för. Jägare som själva begår brott blir av med sina vapen direkt. Det samma gäller vid vissa former av sjukdom.
Sammanfattningsvis kommer skärpta krav på jägare inte att lösa problemet med automatvapen på gatorna i Göteborg. Det är helt andra insatser som krävs.
 Amen.

lördag 18 april 2015

Fällor på gång

Igår kom ett stort paket med DHL. Det innehöll 10 slagjärn. Så nu återstår att bygga lådor till järnen. Antar att jag stannar till ock köper marinplywood någon dag framöver...
Järnen är köpta från trappern och heter trapper 90. 

fredag 17 april 2015

Stenmurkla

För mig är jakt en del i min strävan efter självständighet och för att bli självförsörjande. Därför kan jag under jakt stanna upp och fylla fickorna med kantareller om jag går på sådana. Därför känns fyndet av en massa stenmurklor som något som hör till mitt jaktliga liv. 

Stenmurklan är giftig men inte lika giftig som övriga murkelsorter i sverige. Man kan göra den ätbar och tämligen giftfri genom att antingen torka därefter förvälla den eller förvälla den två gånger direkt. Jag gjorde det sistnämnda med de litrar stenmurkla jag fann under min vildsvinsskadeinspektion med hundarna tidigare idag. Jag förvällde svamparna 2 gånger 10 minuter i rikligt med vatten. Därefter har de runnit av och nu är de infrysta. 

Bly i ammunition förbjuds i Californien from 2019

Härom dagen tog Californiens Fish and Game Commision beslutet att förbjuda ammunition med bly från och med 1/7 2019. Förbudet kommer att införas successiv med start redan i år. Det hela faller tillbaka på ett principbeslut fattat av senatorn redan 2013. Argumentet är att örnar och kondorer tar skada av sekundärt bly som de får i sig primärt från slaktrester.
Redan 2007 antog dåvarande senator Arnold Schwartzenegger en lag för att skapa blyfria jaktzoner i Californien, lite som vårt svenska förbud mot att använda blyhagel i våtmarker och grunda sjö och havsvikar.

Även i Sverige pågår en diskussion om hur farligt det är med bly i ammunition. Jakt & Jägars Christer Holmgren är en av de som med högst stämma och helt förbehållslöst förespråkar blyammunition. Själv tillämpar jag en better safe than sorry princip. Vilket innebär att jag i de kalibrar det är lämpligt använder kopparkulor, Barnes suveräna TSX, medan jag i andra kalibrar använder bondade kulor. För blyhagel har jag inget bra alternativ till de vapen jag äger.

torsdag 16 april 2015

SNFs jaktpolicy - därför är medlemskap omöjligt för jägaren

Naturskyddsföreningens riksstyrelse har fastslagit en jaktpolicy. Delar av den är bra men där finns stora delar som försvårar jakt och andra delar som är direkt jaktfientliga. Sammantaget ger dokumentet intryck av att vara en produkt av djurrättsliga intressen snarare än ett uttryck för naturintresse. Det märks att det gått över 100 år sedan namnkunniga jägare var med och startade SNF....

De jägare som är medlemmar i SNF borde ta sig tid att läsa dokumentet för att se vilken politik och lobbyverksamhet de stödjer. Dokumentet är dock långt, hela 18 sidor. Jag tar nedan upp några punkter i dokumentet som jag reagerade extra starkt på. Jag refererar och citerar ur dokumentet och vid citat lägger jag till mina kommentarer i rött.

1. Inledningen, sida 4. 
Först lite tal om gynnsam bevarandestatus, något som man får att låta enkelt och oproblematiskt vilket det absolut inte är.
All jakt ska ske varsamt och respektfullt, med god jaktetik, och ska ske inom ramen för ett hållbart nyttjande. Detta tror jag faktiskt att de allra flesta jägare ställer upp på, självklart skall jakten skötas etiskt. Jag tror även att många söker sig till jakten som ett etiskt försvarbart alternativ till köttindustrin, åtminstone gäller det mig. Här ser föreningen ett stort behov av reformer av såväl jaktmetoder som när det gäller vilka myndigheter som ska fatta vilka beslut, och hur det ska gå till. Nej, det där håller jag inte med om. I sverige har man plockat brt avarterna och kokat ner jaktmetoderna till en god och etiskt försvarbar blandning med stor bredd.
2. Grundläggande utgångspunkter. sida 4-
Här delas det hela upp i ett antal underrubriker som handlar om respektfullt utnyttjande, rättsliga och förvaltningsmässiga principer, socioekonomisk hänsyn samt kunskapsbaserad jakt. Många delar av detta är helt självklara, men där finns en liten vridning eller glidning under nästan varje punkt. En liten tendens till att hela tiden peka på att jakten idag inte uppfyller de olika kraven utan bör modifieras, detta trots att de allra flesta jägare rent principiellt ställer upp på de grundläggande utsagorna under varje punkt, och dessutom anser att man uppfyller det som står. Några exempel, även här med mina kommentarer inskjutna med rött:
3. All jakt ska ske respektfullt, ska säkerställa att allt onödigt lidande undviks och ska också i övrigt kännetecknas av en god jaktetik. All viltförvaltning ska kännetecknas av stark hänsyn till djurskyddsaspekter. Nu blev det fel, djurskydd är en lagstiftning som gäller tamdjur och försöksdjur, att lyfta in detta annat än för de hundar och illrar som används vid jakt innebär en förändring av de juridiska definitionerna. Risken för skadeskjutning ska minimeras
5. Viltförvaltning inklusive all jakt ska utgöra en del av hållbart nyttjande av biologiska resurser, i linje med konventionen om biologisk mångfald. Det betyder att nyttjandet ska ske på ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning av biologisk mångfald. Varje gång biologisk mångfald och rödlistning och annat tas upp så är undertonen att jakt under inga omständigheter skall ske på våra stora rovdjur....
11. Utformningen av viltförvaltningen och jakten bör ske med hänsyn till socioekonomiska och kulturella aspekter och avvägningar behöver ske mot samhällsintressen, såsom skogsbruk, jordbruk, turism, friluftsliv, svamp- och bärlockning och trafiksäkerhet. Ja, jakt skall ske med hänsyn. Men hänsyn skall tas åt båda håll och man måste vara på det klara med att jakt är något som går över allemansrätten då det är frågan om en äganderättslig aktivitet. Detta innebär att man får störa jakt lika lite som man får klampa ut i bondens havreåker.
13. Arter som enligt vetenskapliga bedömningar, grundade på allt relevant vetenskapligt underlag, inte har gynnsam bevarandestatus ska inte jagas. Dessa arter har enligt bedömning utifrån den tillgängliga kunskapen inte sin långsiktiga överlevnad säkerställd inom landet. Undantag från denna princip får ske endast under vissa omständigheter när det gäller skyddsjakt.  Åter igen är det värnandet av primärt stora rovdjur som lyser igenom. Genom ordet relevant ger sig SNF rätten att välja vilka studier som skall användas för att avgöra vad som är gynnsam bevarandestatus eller ej. Detta innebär att Dag Lindgren kommer att dissas av SNF medan Linda Laikre höjs till skyarna...
14. Det ska ställas grundläggande och relevanta krav på den som ska ha rätt att jaga, dvs. utbildningar och examenskrav ska vara rätt utformade till innehåll och kravnivåer. Självklart, det finns ju redan med i jaktlagen som grundläggande krav!
3. När kan och bör allmän jakt vara tillåten? sida 7
I princip kan man säga att SNF är emot allmän jakt, även om det de skriver i stort sett är förenligt med nuvarande lagstiftning. Notabelt är att åretruntjakten på tex mink, mårdhund och tvättbjörn inte är något SNF gillar, de vill att det skall införas jakttider på dessa arter vilket skulle freda dem under yngeltiden. Notera att SNF även under denna punkt anser att jakten skall anpassa sig till rörligt friluftsliv trots att jakten juridiskt sett är en tyngre rättighet än allemannsrätten. Därtill kan nämnas att SNF i princip är emot all form av jakt i naturreservat, naturskyddsområden och nationalparker oaktat hur de är formulerade och hur förvaltnignsplanerna ser ut.

4. När kan och bör det bedrivas licensjakt? sida 9
I princip kan man säga att skrivnignarna här avser att motverka jakt på varg och i någon mån lo, järv och björn. Människan bör enligt SNF stå tillbaka till förmån för rovdjuren och tilldelningen av älg minska radikalt i rovdjursområden. Fenomenet kaskadeffekt skall vägas in även om den senare forskningen tydligt visar att effekten felaktigt tillskrivs stora rovdjur och att det hela är mer komplicerat än så. Licensjakt på stora rovdjur får enligt SNF inte ske i områden med skydd (reservat mm). Att detta kan innebära problem för tex renskötseln som i många fall har beten just i sveriges mest omfattnade skyddade områden... Följande citat är talande för SNFs inställning i stort:
Även om något av de fyra stora rovdjuren med marginal uppnått gynnsam bevarandestatus kan skyddsjakt av flera skäl likväl vara att föredra framför licensjakt.
5. När kan det bedrivas skyddsjakt? sida 11
Här blir det intressant, vi märker de djurrättsliga aspekterna tydligt när SNF kommer in på skyddsjakt. Det hela känns faktiskt postmodernt i anslaget:
Vilda djur kan orsaka skada på människans verksamhet. Det gäller inte bara rovdjurens angrepp på tamdjur som ren och får utan även angrepp av till exempel småfåglar som kan orsaka skada i bärodlingar och dylikt. Föreningen anser att människans verksamhet i första hand måste anpassas efter sådana förutsättningar och så långt möjligt inriktas på att förebygga angrepp och skador. ”Skadedjur” finns bara i ett mänskligt synsätt och skadan är relaterad till samhällets syn på ekonomisk verksamhet och egendomsinnehav. Det finns en rad åtgärder att vidta för att hindra skador
Här har SNF fel. Skadedjur finns. Det handlar inte om någon relativistisk mänsklig syn, de existerar på riktigt även om det i många fall rör sig om invasiva arter. Tydligast är det om man kikar på naturens och djurens historia i Australien. Ingen kan säga annat än att många av de arter som förts in där av människor är något annat än skadedjur sett i ett biologiskt mångfaldsperspektiv.

SNF listar en mängd önskemål och krav för att skyddsjakt, underförstått på stora rovdjur, skall få ske. Kraven är så vagt och relativt utformade att SNF i stort sett i varje enskilt fall kan avstyrka skyddsjakt.

6. Hur bör man få jaga? sida 13
SNF vill förbjuda bly i hagel omedelbart, för kulammo inser de att det inte finns något riktigt lämpligt alternativ. Överlag är SNF kritiska till jakt med hagelvapen och verkar för att begränsa användningen av hagelvapen.

SNF är kritiska till löshundjakt:
Löshundsjakt är en vanlig jaktform vanlig i Sverige. Ett så kallat drev kan pågå i flera timmar och kan innebära en våldsam stress för det jagade djuret, varför jaktformen kan diskuteras från djurskyddssynpunkt. För det första är dreven sällan speciallt stressande för det jagade djuret. För det andra slirar SNF åter på terminologin och försöker föra över lagstiftning för tamdjur på vilda djur, se mina tidigare kommentarer om termen djurskydd. 
Vidare:
I de fall drivande hundar används bör raser och individer prioriteras som stressar djuren så lite som möjligt. Vad är problemet? Det finns ju redan regler för detta? En stövare får tex inte användas för rådjursjakt. Skyddsutrustning så som vargpinglor, skyddsvästar och skyddshalsband ska så långt möjligt användas vid löshundsjakt i områden med vargrevir. De flesta som jagar vildsvin använder skyddsvästar till sina hundar. Nu sticker jag ut nacken lite och menar att det kanske är dags att bita i det sura äpplet och börja använda västar i större utsträckning även i vargområden.
SNF vill till och med gå så långt att löshundsjakt inom vissa vargrevir bör avlysas.

Föga förvånande är SNF emot fällfångst. Risken för illegal jakt är så stor menar man. Pilbågsjakt är inte heller något man tillstyrker. Åteljakt kan SNF tänka sig för vildsvinsjakt men inget annat, utfodring med anledning av jakt kan man inte tänka sig. Vad gäller grytjakt är inställningen såhär:
Grytjakt bör inte tillåtas, och inte heller träning av hundar genom s.k. grytanlagsprov i konstgryt. Här är det helt uppenbart att de som antagit policyn aldrig varit vid ett konstgryt eller en hundträning. Med rätt hundar är grytjakt inte speciellt dramatiskt och just anlagsprovens syfte är att hitta rätt hundar och att sålla bort olämpliga hundar. Men det är klart. När all jakt uppfattas som farlig och olämplig så måste grytjakten uppfattas som det värsta av det värsta. Att vi i framtiden kommer att behöva grythundar för att komma till rätta med mårdhundarna är inget man över huvud taget tänker på i SNF.
För övirgt anser SNF att det behövs upprepade skjutprov för jägarna.

7. Viltförvaltning och myndighetsutövning. sida 16
Här trycker SNF hårt på att all förvaltning och alla beslut skall vida på vetenskaplig grund och att besluten skall vara transparenta. Det finns en viss tveksamhet till att deligera ut myndighetsutöveningen regionalt. Jaktbrott bör enligt SNF tas på större allvar, här tycker jag mig ana att de snarare tänker på rovdjur än på tant Agda 86 som missar att anmäla att hon kört på ett rådjur trots att det är lika mycket ett jaktbrott det. Viltvårdsfondens medel är inte jägarnas och "det allmänna uppdraget" bör avskaffas. Denna skrivelse gör i sig att jag inte kan se att Jägareförbundet skulle kunna samarbeta i någon form med SNF. Det är Naturvårdsverket som är den myndighet som skall hantera jaktfrågor, SNF är nöjda med dem. Tillsynen bör öka från yndigheternas sida. SNF skriver även:
Århuskonventionen ska tillämpas vid beslut och prövning av jakt- och viltförvaltningsbeslut. Det innebär bl.a. att miljöorganisationer i lag ska ges talerätt i alla beslut som rör jakt- och viltförvaltning. WOW, de vill kunna uttala sig om ALLA beslut, alltifrån att Nisse N skall få använda ljusförstärkare när han skyddsjagar grisar på fastigheten Knohult 1:3 till licensjaktsbeslut på varg....
_________________________
Summa summarum, SNF strävar efter tämligen stora inskränkningar i möjligheten att utöva jakt, argumentationen har kraftiga djurrättsliga förtecken vilket innebär att man kan anta att SNF, likt MP, kidnappats av djurrättsintressen. Jag kan därför inte se det som någon realistisk möjlighet för den aktive och inbitne jägaren att vara med i SNF centralt. SNFs lokala aktiviteter är många gånger något helt annat och betydligt mycket mer inriktade på just praktiska insatser och där drar jägare och SNF i många fall åt samma håll. Men medlemskap i SNF centralt bör för jägaren vara ungefär lika omöjligt som att rösta på (mp) eller (v)