Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 16 juli 2018

Den svenska polisen: I am the law!

När jag är på semester så brukar jag numera försöka att inte vara uppkopplad. Det gör givetvis att jag missar en massa potentiellt intressanta och viktiga nyheter samtidigt som det gör att jag kopplar av och vilar bättre vilket jag har erfarit att jag behöver. Att skippa uppkoppling periodvis är helt enkelt en överlevnadsstrategi för mig. Så när en mycket intressant, och för polisen frapperande, forskningsrapport släpptes för ett par dagar sedan så missade jag den helt. Fick nys om den först i efterhand. 

Det hela handlar om något jag skrivit om flera gånger tidigare, polisens märkliga egenpåhittade regler som de tillämpar när det kommer till att bevilja, eller avslå, vapenlicenser. Det finns egentligen ingen tydlig linje i det hela, utöver att en bössa måste vara ålderdomlig, men inte allt för ålderdomlig i konstruktionen, för att man utan problem skall beviljas licens utan problem. Har bössan några moderna detaljer, oavsett om de är "tacticool" eller bara ergonomiskt motiverade så måste man idag räkna med ett avslag utan laglig grund. 

Detta är mycket märkligt och uppmärksammas nu i en vetenskaplig rapport av polisen Stefan Holgersson, tillika professor i polisvetenskap. Holgersson har i flera rapporter granskat polisens arbete, säger ofta obekväma sanningar och är generellt mycket kritisk, vilket bland annat gjorde att en tidigare rikspolismästare försökte få bort kurslitteratur skriven av Holgersson från polisutbildningen. 

I den nu aktuella rapporten, Ursäkta men vi är faktiskt POLISEN och vi står över lagen så granskar Holgersson polisens praxis att inom vissa områden hitta på egna lagar och regler. Rapporten sammanfattas såhär (sida 4):
Av rapporten framgår att det inom polisen finns en utbredd inställning att Polismyndigheten inte behöver rätta sig efter lagar och regler. Det handlar inte om bristande intern information, utan om ett förhållningssätt som återfinns hos personal på skilda hierarkiska nivåer. Förhållandet återspeglas i många sammanhang, exempelvis när någon begär att ta del av allmänna handlingar, i vapenlicensärenden, i arbetsmiljöärenden och hur polisen bland annat i pressmeddelande vinklar olika förhållanden m.m. 
De inledande meningarna lyder (sida 8):
Under de dryga tjugo år som rapportförfattaren har bedrivit forskning på polisen har han kontinuerligt kommit i kontakt med en inställning inom polisen att det inte är så viktigt att följa lagar och regler. Inte ens när det rör sig om grundlagar.
Rapporten innehåller många märkligheter kring polisen, som närmast bör ses som en stat i staten, men den pekar ut vapenlicenshanteringen som ett område som utmärker sig. Inte mindre än 10 av rapportens 68 textsidor (referenser, sammanfattning, innehållsförteckning etc tillkommer) berör specifikt polisens hantering av vapenlicensansökningar. Avsnittet innehåller genomgångar av en rad fall, inte minst sådana som gått via förvaltningsrätt och kammarrätt och ett system märks som närmast kan liknas vid en pojke som trampar på myror. Polisen med stora resurser mal ner enskilda individer som försöker hävda sin rätt men måste bekosta detta ur egen ficka genom ständiga överklaganden tills de får prejudikat. Överklagandena kryddas med halvsanna referenser till andra dommar samt formuleringar som ger sken av en annan gällande rättspraxis än den som råder.

Jag började läsa rapporten utifrån de delar som handlar om vapenlicenshantering men kom allt mer att se en myndighet som agerar som en stat med egna regler inuti staten. Där fanns många intressanta delar. Som den om offentliga handlingar. Eller Matrigmatestet för högre chefer som jag inte kan låta bli att citera (s18):
"Matrigma-testen är ett icke verbalt begåvningstest. I en grupp som är representativ för den svenska befolkningen är det en av sex (ca 17 procent) som får ett högt värde på detta begåvningstest. I de befattningar som testerna gäller kan det ses som viktigt att bl.a. kunna se och förstå komplexa problemsamband. Det vore därför önskvärt att resultatet för dessa chefer på begåvningstesten hamnade på en nivå som låg över ett genomsnittligt värde (dvs. hamnade i kategorin högt), men bara knappt 12 procent av polischeferna nådde upp till denna nivå. Det betyder att utfallet avseende antal individer som hamnade i kategorin ”högt” till och med var lägre än vad en normgrupp som är representativ för den svenska befolkningen skulle ha fått. "
I rapporten demonstreras med flera exempel hur polisen frångår likabehandlingsprincipen samt objektivitetsprincipen. Det bör dock påpekas att dessa exempel faller tillbaka på instruktioner från enskilda högre tjänstemän inom polismyndigheten.

Polisen lyckas slarva bort ca 10% av de anmälningar som görs, anmälningar som kommer bort genom att de aldrig ges något diarienuummer. Inte minst gäller detta demokrati- och hatbrott, här sticker område syd ut och tappar bort betydligt fler anmälningar än övriga regioner.

Sedan finns det en utbredd rädsla bland polisens medarbetare att uttrycka kritik och förbättringsförslag internt, något som jag själv hört från ett par poliser jag känner men såhär står det i rapporten (s43):
"Det är vanligt att personer från olika verksamhetsgrenar hör av sig till rapportförfattaren och berättar om saker de tycker är fel och som de är frustrerade över. Det rör sig om personer på olika hierarkiska nivåer inom Polismyndigheten. Orsaken till att de hör av sig verkar vara deras rättspatos i kombination med att de förstår vilka problem som kan uppstå för dem inom Polismyndigheten om de själva belyser problemen. Det finns en stor rädsla bland anställda att bli straffade om de för fram problem."
Jag kommer osökt att tänka på följande popkulturella referens från 2000AD:

Ni kan ju ha detta i bakhuvudet senare i dag då nytillträdde rikspolischefen Anders Thornberg sommarpratar. Hur skall han ratta en organisation med problem som dessa?
_________________
Rapporten har även uppmärksammants i SvD, Corren, Svensk Jakt, BLT
Intressant att notera är att rapportens resultat inte plockats upp av TT och därmed fått generell spridning i svenska medier. 






torsdag 5 juli 2018

Sommarfjäll 2018

I år var jag för 19 gången uppe i Vindel- och Arjeplogsfjällen. Som altid mycket trevligt. Vi var till fjälls i 14 dagar och kom hem härom dagen. Ingen el, ingen uppkoppling och inte ens mottagning med vare sig telia eller telenor där jag befann mig. Kort sagt, isolerad tillsammans med natur och familj. Mycket trevligt.









torsdag 14 juni 2018

planering

sommarplanering inför årets besök i myggornas rike

Säsongstips: Flädersaft

Hög tid att bärja fläderblommor till flädersaften. Har själv kört årets första batch:
Enkelt recept:
30-40 klasar. 
1.5 l vatten. 
1.5-2 kg socker. 
3 skivade citroner. 
50 g citronsyra. 

Koka upp vatten. Rör ut sockret och citronsyran i vattnet. Häll i skivade citroner och flädern. Täck över och låt stå i 3-4 dagar. Rör om dagligen. Sila av och tappa upp på pet-flaskor som förvaras i frysen tills de skall användas.

måndag 11 juni 2018

Vargen och tjuvjakten

Idag basunerades det ut i vetenskapsradion att vargstammen nu förvaltas genom illegal jakt. Detta kan bara ses som ett monumentalt misslyckande för hela rovdjursförvaltningen:


Själva reportaget hittas på SRs hemsida, här. Ett nyckelbegrepp i förvaltningen är gynsam bevarandestatus. Naturvårdsverket höjde den härom året till 300 individer. Tidigare har regeringen satt gynnsam bevarandestatus till 170-270 individer. Detta för mina tankar till Serena Cinques avhandling där hon angående vem som egentligen bestämmer (diss, sida 211):
En första problematik berör medborgarens uppfattning om sin plats i förvaltningsprocessen vilket i sin tur påverkar acceptansen för själva processen. I en demokrati skall besluten ha fattats efter en offentlig debatt genom majoritetsbeslut av parlamentariska församlingar där ledamöterna skall kunna ställas till ansvar inför medborgarna och där processen skall kunna granskas och sanktioneras (Dahl 2002). Där besluten inte tillkommer i demokratisk ordning kan detta ha negativa konsekvenser för medborgarnas förtroende för det politiska systemet (Tyler 1990, 2003; Grimes 2005). 
Lite senare:
En andra problematik rör medborgarens uppfattningar om förvaltningsmyndigheterna som den verkliga beslutsfattaren. Detta gör att medborgarna vänder sig till förvaltningsmyndigheterna för att kräva ändringar i den fastställda politiken, vilket skapar protester då myndigheterna inte genomför ändringarna. Medborgaren försöker påverka förvaltningen istället för att driva frågorna politiskt. I det långa loppet kan det skada dialogen mellan politikerna och medborgaren och istället öka förvaltningens makt över politiken. 
Detta har skapat en situation där de som under decennie efter decennie sett vargstammen öka och utrymmet för inte minst älgjakt minska blivit desperata. Trots politiska löften om att minska vargstammen där den är som tätast har licensjakten varit vad många anser högst symbolisk och utan egentlig effekt. Samtidigt ser man ute i landet, där man levt länge med varg, hur mycket närmare ett skyddsjaktbeslut är i närheten till Stockholm i jämförelse med den generella situationen i de mellansvenska varglänen. I princip ingen annan stans än i storstockholm vägs folks oro in när ett skyddsjaktbeslut tas.

Erica von Essen beskriver i sin avhandling hur man i det mellansvenksa vargbältet ser illegal jakt på varg snarare som civil olydnad än något som är brottsligt "på riktigt". Hela vargförvaltningen ifrågasätts och när jägare samlar ihop vargskit från en bra bit över 300 vargar och det inte "belönas" på något sätt försätter Naturvårdsverket sig på ett sluttande plan. När Naturvårdsverket nu inte kommer att tillåta någon licensjakt på varg i vinter så varnar von Essen för att man förstärker misstron mot vargförvaltningen. Jag kan bara hålla med om Erika von Essen när hon ger följande råd till Naturvårdsverket:
Nu handlar det om att ta tag i de svåra frågorna och göra om från grund och botten. Delaktighetsprocesserna måste vara lokalt förankrade, och vi måste komma bort från en situation där myndigheter och olika organisationer agerar utan lokal hänsyn. Människor som berörs av besluten måste känna att de får vara delaktiga, säger Erica von Essen.
Bollen ligger nu helt och hållet hos Naturvårdsverket.* Men frågan är, kommer de att fortsätta dribbla på egen hand eller kommer de att bli lagspelare? 
__________________
*Ännu så länge, vi har ett val i höst och om missnöjet blir tillräckligt stort så kan det ske stora förändringar för bland annat Naturvårdsverket. Inte så att vargen är en avgörande fråga men det är en av flera symbolfrågor som ställer landsbygd mot stad, respektive lokalsamhälle mot EU. Och när frustrationen blir stor nog får särskilt missnöjespartier mycket luft under vingarna medan de mer pragmatiskt lagda politikerna tappar mandat.

onsdag 30 maj 2018

Vacker med farlig



Visst är de vackra men de kan vara farliga för våra fyrfota vänner så man får har lite koll såhär års.

måndag 28 maj 2018

Recension: Havalon - knivar för troféjägaren

Jag fick hem två knivar från Havalon för ett tag sedan, det var:
-Piranta Forge black, en fällkniv med ett plad och gummitäckt handtag för att ge ett så bra grepp som mjligt.
-Hydra green, en fällkniv med två blad.

Havalons knivar har utbytbara blad av skalpelltyp vilket jag inte sett annat än på hobbyknivar och inom sjukvården tidigare. Fördelen är att bladen är extremt vassa och att man kan hålla en mycket hög hygien. Nackdelen är att det är engångsblad som förvisso är extremt vassa när man packar upp dem, om de är möjliga att slipa upp har jag inte testat ännu men det måste jag göra.

Jag fick hem knivarna från Wanderoo efter IWA-mässan i våras då Wanderoo tog hem lite Havalonknivar på prov. Jag har testat dem i hobbysammanhang där de såklart är extremt bra men det viktigaste är att jag testat dem i samband med att jag tog omhand om ett djur. I och för sig var det en bagge jag tog omhand och inte något vilt men principen är densamma och som vi kommer att se så var valet av djur faktiskt helt rätt.

Det första jag kan konstatera är att Havalons knivar inte är den ultimata jaktkniven. Snarare är det en jaktkniv med mycket speciella användningsområden som kompletterar övriga knivar man har i bältet eller fickan. För att göra det så enkelt som möjligt så väljer jag att sätta upp en lista med + respektive - markeringar för olika moment:

- Öppna buken
- Urtagning
- Grovflåning
+/- Sotning fungerar inte med kort skalpellblad däremot fungerar de längre bladen mycket bra
+ Finflåning
+ Skära loss leder och mellan kotor
- Blir snabbt slöa
+ Är extremt vassa
+ Det går snabbt att byta blad

Med finflåning avser jag sådan flåning som är lite pilligare, tex mindre djur, på skallen eller tassarna och klorna på ett rovdjur. Där fungerar knivarna alldeles ypperligt. Det innebär att jag skulle vilja karaktärisera kniven som mer lämplig för troféjägaren eller den renodlade pälsjägaren snarare än den generelle jägaren som mest är ute efter kött och en eller annan hornuppsättning att hänga på väggen.

 Överst Hydra (med ett av två blad utfällt) och nederst Forge.
 Piranta Forge kommer med ett bälteshölster.
 Hydra kommer med ett stort fodral med fickor för extra blad av loika sort. Totalt finns det 7 olika blad att välja på, 4 kortare och 3 längre (varav ett är ett sågblad)
 Bladen är lätta att byta, här sågbladet till Hydra.
 Hydra har en öppen konstruktion som är mycket lätt att rengöra.
 Storleksmässigt skiljer sig knivarna åt. Lilla Piranta Forge har gummerat handtag som ger bra grepp oavsett hur mycket kroppsvätskor man får på den, den har även ett clip. Hydra har linerlocklåsning av bladen, det lilla bladet kan för övrigt låsas i infällt läge.
Knivarna invid varandra.

Havalons knivar kan köpas från Wanderoo. I dagsläget får man kontakta Wanderoo om man är intresserad så tas det man önskar in på någon vecka, Hydra kostar då 999 kr medan Piranta Forge ligger på 499 kr.