Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 28 september 2016

Test: Mora 2000

Mora 2000 är en klassisk kniv som sitter i många jägares bälten. Kniven har en klinga i sandvikstål, handtag i något gummiartat plastmaterial samt en slida i plast med läderhälla till bältet. Kniven är totalt 22,5 cm lång varav 11 cm är klinga. Bladet är 2,5 mm tjockt närmast handtaget men minskar till 1,5 mm den yttersta halvan. Poängen med detta är att det skall bli lättare att finlira samtidigt som man inte tappar någon styrka längre ner på knivbladet. En tämligen lyckad kompromiss även om det knappast är en kniv man väljer att bända med.

Knivbladet har en bra form för jaktändamål. Den avsmalnande delen av bladet gör att det är lätt att komma åt när man tex skall skära loss leder eller brösta ur fågel. Greppet är bra men kniven är så lätt att den nästan upplevs som sladdrig när man arbetar med den. Slidan är ful men ändamålsenlig och lätt att rengöra.

När man stoppar ner kniven i slidan är det viktigt att det görs ordentligt. Jag slarvade och det dröjde inte många steg innan kniven hoppade ur slidan. Jag har även hört från andra håll att detta är ett problem som uppstår när man använt kniven ett tag och slitit ner gummeringen på handtaget.

Kniven kan fås i orange eller grönt. Jag föredrar orange på mina skogsknivar för att inte tappa bort dem lika lätt. Inte för att jag tappat bort så många, men det är irriterande att behöva leta när man bytt till en ren kniv och lagt ifrån sig den smutsiga för att inte få för mycket blod och slem (med tillhörande bakterietillväxt) i knivslidan.

Tja vad skall man ge för slutbetyg till denna klassiska kniv?
Jo, det är en bra jakt och vildmarkskniv. Inte speciellt spännande men ändamålsenlig. Stålet är avsevärt mycket bättre än stålet i nonameknivar i samma prissegment (tänker på Biltemas, Engelssons, Stabilotherms etc brandade kinaknivar). Därtill är kniven tillverkad i sverige, så man stödjer svensk tillverkningsindustri om man köper den, det tycker jag är ett viktigt argument i sig.

Priset då? Jo den ligger på mellan 200-270 kr i de flesta butiker. Det gör kniven till ett mycket prisvärt alternativ.

tisdag 27 september 2016

Grythund? Nej kastrullhund!

Ibland undrar man om terriern verkligen är en grythund. Hon har en viss förkärlek till kastruller....

måndag 26 september 2016

Duvjakt

Jag har gjort åtskilliga halvhjärtade försök till duvjakt i höst. Det har inte lossat och jag har knappt sett några flockar att tala om. Vid några tillfällen har jag dock skjutit lite ströduvor samt givetvis ett gäng kråkor, skator och kajor.



söndag 25 september 2016

Kantarellår och att tillvarata skörden

I år har det varit ett fenomenalt svampår. Själv har jag koncentrerat mig på kantareller. Eller rättare sagt, har inte haft anledning att bry mig om så mycket mer än just kantareller. I princip varje hundpromenad på mer än 4 km har resulterat i en bärkasse kantareller. Har släpat hem omkring 25 kg kantareller hittills i höst. Men de senaste veckorna har det blivit allt sämre. Det märks tydligt att kantarellerna lider svårt av torkan.

Ungefär hälften av de kantareller jag sparat har jag torrstekt och fryst in. Då steker men dem i panna utan fett och fryser in dem när allt vatten försvunnit. Dessa kantareller passar bra att knapersteka eller ha i pajer i vinter. Den andra hälften av skörden har jag torkat och vacumpackat. Då tar de ingen plats och skyddas mot fukt. Torkade kantareller tycker jag passar bäst i såser och stuvningar.

Innan septembertorkan vidtog så hade trattkantarellerna börjat titta fram. Har nog plockat något 10-tal liter ännu så länge. Kommer det bara lite regn så kommer skogen att explodera av trattisar. Trattisar passar bäst torkade. Jag brukar smula ner torkade trattisar i såser och omeletter för smakens skull.

lördag 24 september 2016

Torkade älgpinnar

I något av de senaste numren av Svensk Jakt fanns ett bra recept på hur man torkar "älgpinnar". Det var enkelt och jag kan varmt rekommendera det!

Minns jag rätt gjorde man såhär:
Älgkött skars i 4 cm breda strimlor, saltades (ca 20g salt / kg) och pepprades ordentligt vareter det vacumpackades. Vacumpåsen förvarades under tryck (jag använde en mortel) i kylen i en vecka. Därefter hängde jag köttet luftigt i viltkylen i ca 10 dagar. Därefter var det klart! Självklart såg jag till att hålla god hygien!


fredag 23 september 2016

Missan

Hon är rätt fin trots att hon saknar underläpp. Gamekeepers Artemis, aka Missan, fem år idag.

torsdag 22 september 2016

Klassikertest Fällkniven F1

Fällkniven F1 kom 1995 och finns i många versioner, min kompis Niklas har skrivit en bra översikt över vilka versioner som finns (HÄR). Jag har den enklaste i laminerat vg10 och plastslida.
Kniven är 21 cm lång varav knappt 10 cm är blad. Den väger 150 gram och har ett 4,5 mm tjockt blad. Knivlbadet är laminerat vilket innebär att det innehåller en kärna av ett fint och hårt härdat stål vilket omges av ett mjukare stål vilket ger en exceptionellt hållbar klinga. Tekniken är känd i sverige sedan ungefär 2500 år och det finns ingen anledning att ifrågasätta den. Skaftet är i ett hårt gummimateriel som ger ett mycket bra grepp. Slidan som jag fick med är i ett plastmaterial och kan upplevas som lågbudget men den är mycket slitstark, välventilerad och lätt samt mycket enkel att rengöra. Hygienmässigt är den nästan så bra en knivslida kan bli, det är bara att diska den eller spola rent den invändigt med vatten vilket är svårare med läderlidor eller snäva kydexslidor. Man kan även få kniven med läderslida, eventuellt kan man välja mellan en lågt hängande modell och en med lock men jag är osäker.
Kniven håller skärpan bra och har en mycket bra form när man arbetar med såväl större som mindre djur. Kort sagt är det en extremt bra jaktkniv, nackdelen är att den är relativt dyr. Från lite drygt 1200 kr och uppåt kostar den. Och det bör man ge om man är intresserad av den då det finns många dåliga piratkopior på marknaden vilket gör det lätt att bli lurad om man inte vet vad man skall kolla på. Fällknivens egen info om kopior hittar ni HÄR. Sedan bör man även se upp med plagiat som säljs med extremt förskönande beskrivning. Vissa plagiat kan vara av god kvalitet men jag anser inte att man skall stödja designstöld, och här vill jag påpeka att jag är medveten om såväl likheter som skillnader mellan F1 och Cold Steel Master Hunter.

Kort sagt, vill du ha en kniv som håller såväl ditt som dina barns jägarliv är Fällkniven F1 ett bra val.