Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 17 augusti 2017

Bockjaktspremiär 2017 - spänning och adrenalin

Igår blev bockarna tillåtna. Alltid en rolig dag och i år lite mer betydelsefull än tidigare då jag ju inte längre har någon lämplig rådjurshund.....

Jag gick ut strax före 05.00. Såg första bocken hos grannen men eftersom han sagt att han skulle gå ut och sätta sig på just det gärdet lät jag den vara och traskade vidare enligt ursprunglig plan. Gick till ett hygge i skogen med tanken att jag skulle försöka locka fram en bok antingen med gamla hederliga buttoloo blatter eller med den Nordik Roe som interjakt skickade till mig. Men först var det kaffedags.

Väntade lite och testade sedan att locka, började med kidets kontaktläte, gick successivt över till getens kontaktläte därefter en kakafoni av hets/ångestläten.

Ingen reaktion. Så jag drack lite mer kaffe. Och upprepade proceduren.

Två och en halv timme senare tröttnade jag. Jag hatar nämligen att sitta still, det gör jag i tillräckligt stor utsträckning på jobbet. La upp en plan i huvudet med två stopp innan jag skulle komma hem och få lite frukost.

Första stoppet ett torn i kraftledningsgatan. Väntan, lock, väntan. Ingenting. Gick vidare till ett torn på fälten, på vägen dit stötte jag en bock men antagligen var det en från ett annat revir än det som hänger samman med tornet.

Andra stoppet, väntan, lock, väntan, lock, väntan. Det enda som hände var att jag fick fram get med kid som tittade skeptiskt åt mitt håll innan de traskade iväg. Sedan var det ett djur som svarade från helt annat håll. Avslutade med att smyga hem genom marken, även nu såg jag bara hondjur och kid.

Eftersom jag ändå var ledig så åkte familjen en vända till Ullared mitt på dagen. Såg både Ola-Conny och Morgan, den senare höll på med förberedelser för Morganloppet. Konstaterar att jag nog inte kommer att besöka Ullared inom överskådlig framtid. Mitt främsta fynd var i Bok-Olle (Länsberg)s boklada (som nu inte är i en lada utan i ett vanligt hus). Astrid Begman Suckssdorffs Ett liv med rådjur för endast 39 kr.


Efter middag och bad i en närliggande sjö blev det dags för kvällsturen. Jag gick till ett torn i närheten, men först vakade jag i en halvtimme vid ett grävlinggryt. Väl framme i tornet, som står med ryggen in i ett alsnår och är svårt att upptäcka i vanliga fall, så började jag som vanligt att spana av gärdet. Väntade, lockade som i morses med en kombinations som började med kidets och getens kontaktläten därefter blandade hets- och ångestläten. Ingen reaktion. Väntade. Spanade. Väntade.

Strax före officiell solnedgång såg jag så något rödbrunt långt borta på fältet. Avaktade och efter ett tag lyfte så bocken på huvudet. Inga jättehorn och oerhört grå i ansiktet, min spontana gissning är att det rör sig om en returbock. Avståndet var 170-185 m (mätt i efterhand på kartan i datorn). Han rörde sig sakta parallellt med mig.

Eftersom jag har mina egna speciella regler för bockjakt som ser ut ungefär såhär:
1/ räv går före rå
2/ inte skjuta på över 30 m
3/ bocken skall ha lockats fram
eller
4/ jag skall ha smugit fram på bocken
Så innebär det att jag inte tog något långskott. Istället testade jag att locka för att se om han ville komma fram. Körde på med getens kontaktläte därefter hets- och ångestläten....

Enda reaktionen var att bocken nu stod helt stilla och tittade åt mitt håll. Vinden hade nu mojnat helt och en kattuggla svepte förbi i jakt på gnagare. Bocket stod kvar. 5 minuter. 10 minuter. 15 minuter. 20 minuter. Jag började bli lite stressad. Tiden började rinna iväg, nu var det bara 35 minuter jakt kvar för dagen. Skulle jag försöka krypa fram eller kunde en ny lockserenad få bocken ur sin fånstirrande trans?

Jag testade att locka. Effekten var omedelbar.....

...bocken återgick till att beta....

Men tydligen var det mest för att luras för han började strax därpå röra sig snett åt mitt håll. När han var inne på 120 meter så började alsnåret som tornet är satt i kanten av skymma min sikt. Då vände han upp och gick rakt mot mig. Grenar och löv skymde så jag bara såg honom till och från.

Han närmade sig sakta men säkert. Kikade på klockan, 20 minuter av dagens lovliga jakttid kvar.

Han kom in på 25 meter och stannar till. Eftersom han är till största delen skymt av grenar så vågar jag inte ens tänka på ett skott. Däremot försöker jag via tankens kraft få honom att ta ett par steg åt väster, väljer han rakt fram så kan ett skott rakt uppifrån bli aktuellt och går han åt öster så blir han helt skymt. Snälla snälla, gå åt väster så du kommer fram.

Bocken går åt öster och kommer in på 10-12 meter utan att jag kan se honom. Däremot hör jag hans andhämtning och försiktiga steg i gräset. Jag är alldeles stilla. Väntar. Han väntar. Jag sneglar på klockan. 12 minuter kvar.

Jag väntar. Han väntar. 10 minuter kvar.

Jag tar försiktigt fram buttoloon och klämmer två försiktiga kontaktläten. Bocken reagerar genast. Han går in bland alarna bakom mitt torn. Jag vänder mig försiktigt. Bland alarna råder bäckmörker. Jag hör försiktiga steg, bara några få meter bort. Uppenbarligen slår han en lov runt tornet via aldungen. Det innebär att han är max 5 meter bort. Förstår att han står i kanten av dungen, precis norr om mig, kanske där stegen går ner. Jag ser ingenting. Allt  är skymt av löv och grenar. Antagligen behöver han bara ta två steg ut för att jag skall se honom och kunna ta ett skott.

4 minuter kvar av lovlig jakttid.

Ännu en minut går. Jag hör hur bocken vänder och sakta sakta går tillbaka genom dungen, av ljudet att dömma kommer han att gå ut på baksidan dungen.

2 minuter lovlig jakttid.

Jag vågar knappt andas. Då skäller han två gånger och jag hör honom avlägsna sig. Uppenbarligen nåddes han till slut av doften av mig, dofter som antagligen gått över huvudet på honom tidigare.

Adrenalinet klingar så sakta av när jag packar ihop och börjar gå hem.

En kväll att minnas, en riktigt spännande och adrenalinfylld upplevelse som om inte annat visar att det är bra att vänta kvar ett tag efter att man slutat locka.

onsdag 16 augusti 2017

P - jaktens ABC

P som i passkytt, det är så de flesta jägare inleder sin jaktliga bana. Många fortsätter ett helt jaktliv som passkytt. Jag är lite för rastlös för att vara en riktigt bra passkytt, för att inte tala om att sitta vid en åtel. Jag vill jaga aktivt, locka, smyga eller gå med hund är mer min melodi.

tisdag 15 augusti 2017

Rätt eller privilegium att få inneha skjutvapen?

I veckan har nyheten om den halländske anhängaren till Nordiska motståndsrörelsen som blivit av med sina vapenlicenser varit lite av en snackis i vissa kretsar på sociala medier. Själva nyheten handlar sammanfattas såhär i halländsk media:
I slutet av juni beslagtog polisen två gevär och ammunition som ägs av en man boende på en ort i norra Halland. I polisens beslut står att mannen är "mycket aktiv" medlem i Nordiska motståndsrörelsen, NMR, en organisation som förespråkar väpnad kamp och revolution med målet att inrätta en nordisk nationalsocialistisk republik.
I gängse ordning överklagar mannen beslutet.  Hur det går sedan vet vi inte mer om än att det fnns gott om exempel på andra aktiva medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen som fått sina licenser indragna. Genomgående är säkerhetspolisens, om de olika rättsinstansernas, syn på saken att medlemmar i våldsbevakande och samhällsomstörtande organisationer inte skall ha tillgång till lagliga vapen. Och då spelar det ingen roll på vilken politisk kant personerna befinner sig, de kan lika gärna vara höger- som vänsterextremister eller för den delen våldsbejakande islamister, det kvittar de skall ändå inte ha tillgång till samhällssanktionerade vapen. Säkerhetspolisen har trots allt hyfsad koll på de här grupperingarna vilket framgår tydligt i den utredning från Brottsförebyggande rådet som publicerades 2009, Våldsam politisk extremism heter den och kan samanfattas såhär:
I Sverige finns politiska krafter som är mot demokratin och de värden som det demokratiska samhället står för. På ena sidan finns grupperingarna inom vit makt-miljön. De vill införa ett upplyst diktatoriskt ledarskap. På den andra sidan finns den autonoma miljön med det klasslösa samhället som vision. Till den autonoma miljön hör också enfrågegrupperingar som djurrättsaktivister.
Kännetecknande för vit makt-miljön och den autonoma miljön är att våld och andra brott accepteras som ett led i den politiska kampen. Vissa personer inom miljöerna begår sådana brott.
Hur är det då med vapentillgången? Jag läser i BRÅs utredning på sidan 14:
Inom vit makt-miljön finns dessutom personer som har vapenutbildning, exempelvis är jägarexamen förhållandevis vanligt. En del har militär utbildning genom värnplikt, men tillgången på personer med avancerad militär utbildning är mycket begränsad. Inom vit makt-miljön finns relativt stor tillgång till både legala och illegala skjutvapen. Ett mindre antal vit makt-anhängare förfogar också över automatvapen och sprängmedel.
De nyligen avkunnade dommarna mot tre män i Göteborgstraketn, tre män från Nordiska Motståndsrörelsen, visar att de är villiga att använda sprängmedlen i syfte att skada andra människor. Så det vi står inför är alltså människor med våldskapital som de är villiga att använda mot samhället. Skall samhället då låta människor inom dessa organisationer betros med legala vapen?

För mig är svaret glasklart. Det som förvånar mig är att det inte är det för alla jägare och vapenägare. Vilket blivit extra tydligt i diskussionerna på sociala medier de senaste 4-5 dagarna. Såhär kan det låta i grupper på facebook:
Nä , detta är livsfarlig genväg från våra myndigheter - och sånt här får lätt eget liv i ett land som sverige med alltför lågt utbildade "högutbildade". 
Det var en släng av bildningsförakt, nästa uttalande blandar ihop våldsbejakande organisationer med åsiktsregistrering. I Sverige får man ha vilka åsikter man vill, däremot får man inte ge uttryck för dem hur som helst:
Man är ute på en ytterst farlig väg om man utgår från åsiktsregistrering vid beslut om vem som ska inneha vapenlicens. Nästa steg: Nja den är ju kommunist eller den är moderat som pappa var nazist under kriget och då eskalerar man till slut till "in absurdum"
Nedan följer en halsbrytande konspiratorisk vändning mot polisen samt en makalöst passiv hållning som tycks förespråka att man INTE skall agera proaktivt mot brott:
Nej. De skall ha kvar sina vapen.
Om man skall dra in deras vapen skall man dra in polisens vapen med. Polisen KAN ju göra dumma grejer. Tycker även de skall ha rätt att bära handeldvapen likt alla som inte är dömda för våldsbrott borde ha. Den dagen man är dömd för ett kan man besluta om att ta en persons vapen. Inte innan.
Effekten av det nästa skribent skriver är intressant, vår föreningsfrihet gör att många organnisationer som med självklarhet är terrorklasade i andra länder inte är det i Sverige, skribenten tycker att medlemmar i dem därför skall få ha vapen:
Det är helt enkelt självklart. Så länge organisationen ifråga inte är terrorklassad och förbjuden ska de hålla tassarna borta.
Två till som tror att det är en fråga om åsiktsregistrering och glömmer bort vapenlagen kap 2 §5 (se länge ner):
Ja Sverige blir bara värre o värre tycker att det blir allt mer likt gammla Östblocket med åsiktsregistrering och grannar som håller koll på varandra och tjallar om någon gör fel.tycker vi börjar bli förtrycka medborgare som snart inte har ett smack att säga till om..fyfan
Om den för stunden styrande regeringen arbiträrt skall kunna neka olika föreningsmedlemmar och odömda individer vapenlicens av ideologiskt politiska aneldningar som det ser ut som det är frågan om här, är det långt gånget och ett mycket oroande prejudikat.
Det är viktigt att hålla reda på att detta inte är en fråga som berör åsiktsfrihet och föreningsfrihet, för vi har detta i Sverige och det är en demokratisk rättighet att värna. Det handlar om att samhället inte behöver betro medborgare med förtroendet att inneha vapen om de visar tendenser att bruka dessa mot samhället och att delta aktivt i extrema våldsbejkande organisationer är precis en sådan sak som diskvalificerar medborgaren som vapeninnehavare. Då är man helt enkelt inte lämplig, bara att se till vapenlagens kap 2 §5:
Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.
Med detta torde mitt svar på rubriken vara givet. Jag anser att det är ett förtroende och privilegium att få vara vapenägare. Jag anser inte att det är en självklar rättighet för de som inte ställer upp på samhällets grundläggande regler.

lördag 12 augusti 2017

Fin kväll med grävlingjakt

Var ute med Essa och jagade grävling i torsdags kväll. Det blev ingen grävling denna kväll heller, börjar bli länge sedan sist...

Hon jobbar på ordentligt och jag märker att hon hittar spår som hon intresserar sig för. Men, hon följer de bara något hundratal meter om de inte är riktigt färska. Det innebär att jag för att jakten skall fungera måste gå långt och i princip täcka in hela området själv varvid Essa tätar upp det med sina slag. Å andra sidan så är det ju ungefär så hon går oavsett vad hon jagar, vilket ju är helt OK när hon jagar under hagelbössa men lite mer fysiskt krävande när man jagar något annat än fälthöns....

Känner att en kompletterande hund med annat arbetssätt inte hade varit helt fel....

fredag 11 augusti 2017

Test: Zero Tolerance 0452CF

Zero Tolerance 0452CF är en stor och dyr amerikansk kniv. Totallängden ligger på drygt 23 cm samtidigt ligger vikten på ringa 130 gram, vilket förklaras av att handtaget är i titan och kolfiber.
 Kniven har en handtagssida i kolfiber.
 Och en i titan, på titansidan finner man även bladlåsningen - välgjord framelock.
 Utfälld är kniven lång och smäcker samtidigt som den är rejäl.
 Ryggen är helt öppen vilket underlättar rengöring. I kombination med låsmekanismen är detta en av de mest lättrengjorda fällknivar jag testat.
 Kniven ligger mycket bra i handen. Dess längd och bladform gör den bättre lämpad för sotning än flåning. Bladet är tillverkad i highendstålet S35VN så jag hyser inga som helst tveksamheter om att den bör hålla skärpan långe och väl.
 Kniven öppnas genom att man knycker till med fingret på flippern som man finner i änden på knivens rygg. Knivbladet far då ut fort och smidigt, det hela underlättas genom det kullager som bladet roterar kring. Flippern innebär också ett fingerskydd vilket vissa föredrar.
Närbild på låsning och flipper.

Kniven är väl egentligen inte av den typ jag gillar. Är vanligen inte så förtjust i flipper även om det är en smidig och effektiv enhandsöppning vilket jag tycker det skall vara på jaktfällknivar. Den är som nämnts lätt att rengöra samtidigt som dess jaktliga användning är aningen begränsad genom knivens form.

Sammanfattningsvis en på det hela taget mycket bra jaktkniv, men inte i min smak.

Den som lockas av denna amerikanska highendkniv finner den för 2799 kr på knivbutik.

torsdag 10 augusti 2017

DIY skaftning av kniv

Jag skaftade min första kniv någon gång kring 2001 eller 2002. Det var på en kvällskurs för något bildningsförbund i Jönköping. Jag fasnade direkt och tyckte det var jättekul. Senare fördjupade jag mina kunskaper och lärde mig smida egna blad. Men det är lite lurigare så denna gång tänkte jag bara i all enkelhet beskria hur man skaftar ett knivblad med sticktånge.

Vad behöver man? Jo:
-Knivblad
-Träbit till skaftet
-Borrmaskin
-Fil
-Såg
-Täljkniv
-Sandpapper
-Epoxilim (det går att limma med harts också, luktar godare och är mer miljövänligt)
-Läder
-Tråd och nål
-Syl (eller tunn borr)

Vi börjar med själva kniven:
 Ett knivblad och en träbit är grunden. I detta fall har jag tagit ett knivblad jag smidde för snart 15 år sedan. Träbiten är en bit äpple eller möjligen päron som jag tog till vara på för länge sedan.
 Man börjar med att rita ut tången på träbiten, därefter ritar man upp den skaftform man vill ha. I detta fall behövde jag en "vikingakniv" till ett reinactmenttillfälle så jag valde att rita ut ett vikingainspirerat drakhuvud på mitt skaft.
 Såga till den ände av skaftet där knivbladet skall in och finputsa det med sandpapper. Därefter borrar man så djupt i träbiten som tången räcker. Välj ett borr som är aningen mindre än tången och fila upp storleken på hålet.
 Prova och justera med filen tills tången passar bra i skaftet.
 När bladet är bra inpasat i skaftet så går man vidare.
 Och plockar fram sitt lim.
 Eftersom skafthålet i mitt fall var lite större än knivbladet så blandade jag slipdamm i limmet för att få ungefär samma nyans på limmet som på skaftet.
 Limma fast bladet, jag brukar använda flödigt med lim för att slippa håligheter där bakterier kan växa till.
 Sedan sågar man ut formen lite grovt.
 Ser man kniven från rygg eller buksida så är det bra med en utdragen spolform på skaftet, det ger bra grepp.
 När man sedan formar sitt skaft så kan man arbeta på många sätt. Jag tycker det är trevligast att tälja till skaftet men jag har även arbetat med bandslip. Bandslipen är väldigt effektiv så många som tillverkar på halvproffessionell basis använder bandslip.
 Tälj tälj tälj. Börja med hörnen och försök arbeta ner lika mycket på alla sidor. Det är bättre att vända kniven ofta och byta arbetsyta än att göra en sida klar innan man börjar på nästa.
 När man är nöjd med täljandet så kan man antingen nöja sig där eller gå vidare med sandpapper. Väljer man att sandpappra så arbetar man från grovt till fint papper och man slipar alltid längs med fibrerna.
 För säkerhets skull så är det alltid bra att tejpa knivbladets egg så man inte skär sig.
 Slidan kan göras på många sätt. Jag valde det absolut enklaste, nackdelen är att det inte blir speciellt snyggt ;-)
Jag tog ett stycke grovt spilläder som jag helt enkelt vek runt kniven. De som gör lite noggrannare slidor brukar arbeta med mallar och finare läder än jag gjorde i detta fall.
 Jag höll ihop slidlädret med klädnypor och skar ner lädret till önskvärd storlek. Arbetar man med mall så är lädret sedan tillskuret korrekt när man viker det runt kniven.
 Hål gör man i lädret med syl eller fint borr, i vanliga fall brukar jag använda syl men här använde jag borr...
 När man syr använder jag en stoppnål, arbetar jag i tunnare läder så fungerar en skärande lädernål bra. En tapetserarnål funkar med. Den bästa sömmen är skomakarsöm vilken innebär att man arbetar med två nålar samtidigt och kan dra åt sömmen hål för hål. I detta fall hade jag bara en nål och fick nöja mig med att sy fram och tillbaka för att få en hållbar söm. Tråden man använder brukar vara vaxad lintråd, men det går med tandtråd med. I detta fall använde jag någon slags nylontråd som min svärfar haft till nät och tinor, stark var den i vart fall....
 Upphängare kan man göra på en mängd sätt, i detta fall gjorde jag ett litet jack i sidan på slidan och knut en spunnen lädersnodd kring den. Enkelt men inte jättebra. Det finns fler och bättre sätt att ordna en upphängare men denna var lämplig till mitt ändamål.
Slutresultat, notera att kniven oljats in på denna bild. Linolja tycker jag är bäst, man kan avsluta med att försluta träet med lite vax.
___________________________
Länkar till några sidor som säljer material:
knivmaterial
brisa
mix fishing
Skara slöjddetaljer
tjäder läder

Länkar till andra beskrivningar mm:
Recension av stora knivboken
Gör Det Själv
Konstiga Axel
Annars finns det flera bra beskrivningar på youtube, sök på knivskola, knivslöjd eller göra kniv så hittar ni något lämpligt.



onsdag 9 augusti 2017

O - jaktens ABC

Oryx, det skulle jag tro är den vanligaste bondade kula i sverige. Naturligtvis finns det alternativ men väldigt många svenska jägare är märkestrogna Norma.