Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 28 maj 2017

Pilstork - Pfeilstorch

Länge var människorna förundrade över vart flyttfåglarna tog vägen. Svalorna påstods sovan under isen, djupt nedgrävda i dyn. Detta förklarade varför de så plötsligt bara dök upp på våren, och försvann på hösten. Och storken? Vart tog den vägen? Sov den också under isen med svalorna? Lärkorna och ärlorna däremot, de kröp in hunder hålor under stenar i jorden. Till och med Carl von Linné spokulerade kring detta utan att komma fram till någon förklaring vart flyttfåglarna tog vägen.

Problemet, långt in på 1800-talet, låg i att det saknades metoder att undersöka vart fåglarna tog vägen och vilka rutter de tog. Nyckeln till förklaringen kom under 1800-talet, och den är synnerligen makaber.
Bilden är lånad HÄRIFRÅN

Det var i samband med upptäckten av det som kallas pilstorkar (pfeilstorch) som man i Europa fick indikation på att fåglar företog långdistansflyttning ända till tropikerna. Storkarna hade blivit påskjutna på övervintringslokalerna men överlevt och hade pilarna kvar i kroppen när de nådde sina häckningslokaler. Pilarnas ursprung kunde då härledas till den afrikanska kontinenten. Det första dokumenterade fallet är från 1822 och observerades vid Schloss Bothmer vid staden Klütz. Den storken hade en pil genom halsen, en pil som kom från afrika söder om ekvatorn.
Foto//Photo: (c) Sebastian Köpcke + Volker Weinhold / http://sammlungsfotografen.de/

Till dags datum har 25 pilstorkar registrerats enligt wikipedia, jag har även sett uppgifter om att 35 pilstorkar finns registrerade eller på annat sätt omnämnda i litteraturen. Den pilförsedda storken på bilden ovan dokumenterades i Wittenberg den 21 april 1935, två månader senare hittades den död och togs till vara.

lördag 27 maj 2017

Test: Nieto Trapper

Nieto är en spansk knivtillverkare och denna gång har jag testat deras jaktkniv som heter Trapper. Kniven är 22,5 cm lång varav 11 cm utgörs av bladet. Klingan är av fulltångekonstruktion och skaftet är i ett mörkt träslag, nitat vid tången med rejäla mässingsnitar. I änden på skaftet sitter ett hål för fånglina för den som gillar det.

Klingan är skålslipad och leverras ganska slö så det första man får göra är at slipa upp kniven. Bladet är tillverkat i AN58, ett stål som bara Nieto använder. AN58 är ett enklare rostfritt stål med hög cromhalt och förhållandevis låg kolhalt. Lämplig hårdhet efter härdning är 58-60, kanske något hårdare än jag trodde det skulle vara.
 Kniven kommer i en rejäl och välsydd läderslida.
 Kniv och slida, passningen är bra.
 Eggen var slö vid leverans, vilket Nietos knivar tydligen brukar vara, men inte speciellt svår att slipa upp till godkänd skärpa. Eggen är skålslipad vilket även det underlättar slipningen och är en tydlig markering att det är frågan om en jaktkniv och inte någon vanlig vildmarkskniv. 
 Ett tydligt fingerskydd hindrar fingrarna från att glida ut på eggen.
Nackdelen med ett knäppe långt ner på slidan är att det är lätt att skada lädret när man slipat upp kniven ordentligt...

Jag använde kniven mot slutet av säsongen och är överlag nöjd med den. Den har en bra ergonomi och balans. Den är skön att arbeta med. Att man får slipa upp eggen själv kan jag leva med men jag kan tänka mig att en och annan av mina läsare skulle störa sig på det. Slidan är välsydd och i god kvalitet men inte av en typ jag gillar. Jag kommer antagligen att låta kniven få bo i en slida av danglertyp istället. Det tycker jag är bättre.

Nietos knivar köper man enklast från knivbutik. Modellen trapper kostar strax under 1000 kr.

fredag 26 maj 2017

Vår

Ett par vårbilder. Nu när våren kommit igång på riktigt kan jag acceptera den. Annars har jag allt mer kommit fram till att höst och vinter är mina årstider, och det är jaktens förtjänst....


torsdag 25 maj 2017

Test: Fairbairn Sykes Dolk, en potentiell avfångningskniv

Det där med avfångningskniv är lite av ett eget kapitel. Jag har inte varit tvingad att tillämpa det mer än vid ett handfull tillfällen men det har gjort att jag i vart fall har några åsikter om vad som är bra och lämpligt respektive dåligt och olämpligt på ett slikt redskap.

En avfångningskniv behöver:
1/ vara minst 15 cm lång för att nå in till de vitala delarna på djuret.
2/ den bör vara helt eller partiellt tveeggad, detta för att skära på våda sidor bladet och orsaka så snabb och kraftfull avblodning som möjligt.
3/ den bör ha ett väldigt bra grepp, kraven på greppfasthet är högre på avfångnignsknivar än på flåknivar ch övriga jaktknivar.

I ett knivbyte jag genomförde med en samlare tidigare i år så fick jag med en Fairbairn Sykes kommandodolk. Inte en äkta såklar, de är värda många tusen kronor, utan en modern replika/kopia. Dolken introducerades under andra världskriget och min tillhör modellen third pattern. Såhär ser ritningen ut enligt wikimedia:
Det finns många avfångningsknivar på marknaden. Just nu är brandade kopior på SOG desert dagger det som säljs på var och varannan jaktbutik. Av någon anledning är det ovanligt med moderna varianter på de klassiska tyska stickknivarna hirschfänger, kallas även hjortdolk. Tror inte jag sett någon nytillverkad på svenska marknaden i modern tid.

Även om hjortdolkar som från början är avsedda att döda djur med inte är så vanliga så måste man säga att de militära dolkarna som är avsedda för annat dödande är en bra kompromiss då de är mycket ändamålsenligt utformade.


Min Fairbairn Sykes är tillverkad i Sheffield, den håller inte någon jättehög finish och jag är osäker på stålkvaliteten men jag antar att det är 420 eller något motsvarande dvs ett billigare rosttrögt stål. Något highend stål behöver man inte i en avfångnignskniv med tanke på hur den används, generellt sett rör det sig om ett stick och sedan är det över. Det är inte som med en flåkniv att man arbetar med den många timmar varje säsong. Att bryna upp en god egg var inga problem.

Dolken har tveklöst längd nog för att fungera som avfångningskniv däremot är balansen något man måste vänja sig vid eftersom skaftet är i solid metall och därmed bli balansen hyfsat baktung. Men det är en vanesak. Handtaget har rejält djup på räfflingen vilket gör att man får ett mycket bra grepp, möjligen kan det uppfattas som något tunt om man skall använda den med handskar på sig. Slidan är tunn, nästan lite sladdrig.

Sammanfattningsvis så verkar Fairbairn Sykes stridsdolk vara ett möjligt, ja till och med intressant alternativ till de avfångningsknivar som finns på marknaden. Prismässigt varierar de extremt mycket, de finns från ett par 100 kr upp till flera tusen beroende på var de tillverkas och hur noggran tillverkningen är. Mitt exemplar tillhör de billigare och min bedömning är att de borde duga till ändamålet.

onsdag 24 maj 2017

Råget i kvällsljus

Det är aldrig fel att plocka med kameran vart man än går. Härom dagen hade jag med den på kvällspromenaden med Essa och fick några fina bilder på en sprängtjock råget. Borde rimligen fått sina kid vid det här laget kan man tycka... Och ett par tyskharar som bonus och bevis på fina viltstammar...


tisdag 23 maj 2017

Hur man avgör hur gammal en Karesuandokniven är

Karesuandoknivens knivar är trevliga och återfinns bland många jägare. De tillverkas hantverksmässigt i Sverige vilket inte är så vanligt nu för tiden. Fabriken startade 1975 och håller igång ännu. I fjor gick det så bra att de anställde ytterligare ett par medarbetare och är nu ett knappt dussin, vilket faktiskt är fler än Fällkniven i Boden AB som omsätter betydligt högre belopp via sina knivar som tillverkas i Japan.

Karesuandokniven har tillverkat 200-250.000 knivar till dags datum. Det innebär att det finns många knivar på marknaden och att den som är lite intresserad av andrahandsmarknaden förr eller senare ramlar på en Karesuandokniven. Frågan är då hur gammal kniven i fråga är. Jag har varit i kontakt med Karesuandokniven och fått några hållpunkter som kan vara bra att känna till:

före 1995: aluminiumbricka mellan blad och skaft (se övre kniven på bilden)
efter 1995: mässingsbricka mellan blad och skaft (se nedre kniven på bilden)
2000. Loggan ändras från texten "karesuandokniven" till text + ren (jämför knivarna på bilden)
2010. "Made in Sweden" läggs till vid loggan (se nedre kniven på bilden)
2014. En materialbokstav läggs in vid loggan, R, K eller RWL
2017. Planer på att sätta dit (r) vid loggan för att markera att det är ett reg varumärke.

måndag 22 maj 2017

Inför MP:s kongress 2017

Jag har roat mig med att snabbt kolla igenom motionerna till MPs kongress 2017 som går av stapeln i Linköping till helgen. Motionerna hittas i ett pdf häfte HÄR. Vi kan kika på dem i tur och ordning:

2.3 Jakt med lösspringande hund. 
Här yrkas på förbud med hänvisning till att det bidrar till viltolyckor samt stressar viltet.
Partistyrelsen föreslår avslag.

2.4 Samsyn om våra rovdjur
Ett flummigt kortfattat förslag som syftar till ökad samsyn kring rovdjuren.
Partistyrelsen anser frågan besvarad. 

3.20 Åtgärder för att begränsa klimatskadlig verksamhet.
En mängd förslag läggs men det "intressantaste" torde vara att minska mängden idisslare i sverige i syfte att få ner metangasproduktionen. Detta gäller såväl tamboskap som vilt (tex älg). De sistnämnda skall minskas genom ökat jaktligt uttag.
Partistyrelsen föreslår avslag.

5.8 Stoppa vapenexporten
Förslag att totalförbjuda export av vapen, ammunition och andra militära medel. Lite osäker om jaktammunition räknas in här eller ej.
Partistyrelsen anser frågan besvarad. 

Som synes är det inte något direkt fokus på jaktliga frågor, kanske har MP fullt upp med interna strider och problem med minskande popularitet. Det verkar ju onekligen som om de åker ur riksdagen rejält i nästa års val. De senaste siffrorna jag sett har legat strax under 3% och då skall man vara medveten om att MP historiskt sett går betydligt bättre i prognoserna än i skarpa val...