Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 29 mars 2015

Spårträning

Jaktsäsongen är så gott som över. Eller i vart fall så har den gått ner till lågintensiv nivå. I mina trakter är det i stort sett bara kråkfågel och skyddsjakt på gris som gäller. Då får man ta itu med sådant man förskat tidigare.

Spårträning!

Första spåret på över ett halvår. En grisklöve och 0,5 dl blod som jag spätt ut 1:5 för att göra det lite svårare. Men med tanke på hundarnas fina väderkorn är det nog rätt lätt ändå...

Spåret var ca 300 m i en gallrad granplantering. Vinden i ryggen för att inte göra det för lätt. Rätt många krökar och vindlingar. Men det var inga som helst problem. Essa gick som ett expresslok med nosen i backen större delen av tiden. Inga tveksamheter där inte. Kör ett till i morgon. Det är ju lika bra att ligga på när man har ånga uppe....

lördag 28 mars 2015

Test: Knivslida i läder till EKA Swingblade

EKA swingblade är en av de vanligaste knivarna hos den svenska jägarkåren. En smart och bra kniv som är inne på sin tredje generation nu. Men den har ett problem. Ett stort problem. Slidan som levereras med kniven är riktigt undermålig. Den ger ett smäckigt intryck, har dålig finish och dålig passform. Därtill är den tämligen ohygienisk. Som väl var har läderhantverksföretaget Edvardson tagit fram en alternativ knivslida i läder. Först gjorde de en som satt relativt högt, ungefär som originalslidan men nu har de förändrat upphängaren. Slidan är nu hängande vilket gör att den är lättare att komma åt utan att behöva dra upp jackan till naveln.

Jag fick hem en sådan slida för ett tag sedan och blev mycket förtjust. Det är ett stycke fint hantverk. Slidan är i läder med en innerdel av plast som skyddar lädret från eggen. Detta gör även att det blir luftigt kring kniven och ger den en möjlighet att torka upp samt undviker att det fastnar äckel från bladet om man stoppar ner den utan att göra rent den först. Det finns ett litet avrinningshål eller luftnignshål längst ner på slidan. Lädret är tillskuret i sverige men sömmen, produktens mest tidskrävande arbetsinsats, är gjord i baltikum. Nitningen är gjord i sverige. Alla kanter på slidan är färgade i samma svarta färg som lädrets hudsida.

Jag tycker att slidan är mycket bra. Alla som irriterar sig på Swingblades originalslida borde investera i en sådan här slida istället. Den kostar bara 245 kr vilket jag tycker är lite för en sådan produkt som till stora delar är gjord i sverige. Kanske beror det på att det inte är så många mellanhänder inblandade. HÄR hittar ni den om ni vill beställa den. Nedan följer lite kommenterade bilder på slidan.
Skillnaden är uppenbar när man lägger de båda knivslidorna intill varandra. Den ena är gedigen den andra smäckig.
Kniven sitter fint och säkert i Edvardsons läderslida. Den sitter förvisso djupare i originalslidan, men knäppningen på läderslidan är bättre än på syntetslidans skämt till kardborreknäppning.
Slidan är i den norrländska traditionen, dvs relativt lågt hängande. Hantverket och finishen är god.
Det syns inte riktigt på denna bild, men alla kanter är svarta.
Längst ner finns ett litet luftnings/avrinningshål. Kikar man ner i slidan ser man att det även är hål i plasthöljet som skyddar lädret från bladet. 
Kniven hängde lätt nedanför min tröja, att fiska fram den med jacka på är inga problem om man inte går omkring i extremt lång jacka när man jagar. Gör man det kanske man skall ha den i fickan istället.

Här hittar ni slidan om ni vill köpa en egen.

fredag 27 mars 2015

Ensamt majestät

I ensamt majestät på kullen i ledningsgatan tronar  älgtornet. Det väntar. Bidar sin tid tills det åter blir oktober. 

Smarta gevär

Om man har en väldig massa pengar över (från $10.000 och uppåt) så kan man investera i utrustning som gör geväret "smart". Dvs omöjligt att avfyra förän målet är i sikte och avstånd samt vindförhållanden vägts in och kompenserats för. Det hela låter som science fiction, lite som de automatiska vapnen i James Camerons Aliens:

Ett företag som utvecklar och säljer smarta vapen är amerikanska TrackingPoint:
Here’s how it works: The TrackingPoint AR Smart Rifle features TrackingPoint’s Tag Track Xact system, which lets hunters tag multiple targets from far away. Once a target has been tagged through the TTX system, all the hunter has to do is pull the trigger—the system does the rest. It lines up the shot, electronically controls for external variables, and only then does it actual fire the shot, once everything is in place.
En mängd faktorer vägs in:
The system has an automatic ballistic calculator, which tracks the following variables: range, drop, magnus effect, spin drift, coriolis effect, cant, inclination, pressure, temperature, relative humidity, adaptive lifecycle ballistics, muzzle velocity, ballistic coefficient, barrel length and twist, lock time, and drag coefficient. It can also control for wind speed and direction when lining up the shot, but you’ll have to input that manually.

TrackingPoint verkar växa, men om de fortfarande lever på riskkapital eller bär sig har jag inte lyckats hitta information om.  Frågan är dock hur länge och i vilken utsträckning tekniken kommer att vara tillåten för civilister. Härom dagen förbjöds såväl smarta gevär som drönare för jaktliga ändamål i New Hampshire. Jag vet ej om fler stater gjort det. Chefen för New Hampshire fish and game law enforcement agency argumenterar:
“We need to establish rules regarding these fast-changing technologies to make sure that people understand that their use for hunting is not appropriate or ethical. Use of this equipment violates the principle of fair chase because it gives hunters an unfair advantage over wildlife.”
Tre saker förbjöds att använda vid jakt:
  1. Drönare 
  2. Smarta vapen
  3. Kameror med direkt bildöverföring
Såväl drönare som åtelkameror faller under kameraövervakningslagen i Sverige och är därmed tillståndspliktiga. Hur det är med smarta gevär har jag faktiskt ingen aning om.
_______________
Notera att de egentligen inte är lättare än vanliga vapen att skjuta med. Man måste ju "tagga" målet rätt och det är ju det och vindkompensationen som är det svåraste. Men har man taggat målet rätt så kan man ju såklart undvika skadeskjutningar.

torsdag 26 mars 2015

Drönare och jakt

Drönare började man höra talas om i samband med krigen kring persiska viken. Allt beskrevs i termer av krigföring med kirurgis precision. Verkligheten var ju lite annorlunda, det sipprade ut bilder och information som visade omfattande civila skador.

Jag stötte personligen på drönare för första gången när jag jobbade på skogsstyrelsen. Det var strax efter stormen Gudrun och jag var anställd som expert och skadeinventerare inom mitt kunskapsområde. För att få bättre koll på de lokala skadorna anvädes hemmabygda ultralätta radiostyrda flygplan utrustade med kamera och bildöverföring. Tekniken var komplicerad och användarovänlig. Sedan dess har mycket hänt. Nu kan man köpa kamerautrustade radiostyrda farkoster för runt 1000 kr på Teknikmagasinet. De flesta är rätt begränsade i sitt användningsområde, de kräver nämligen väldigt låga vindstyrkor, i princip inomhusmiljö. I de flesta fall är det vindlöst som gäller. Och då inser ju vem som helst hur sällan de går att använda i praktiken.

Men det finns andra som kostar mer och är driftsäkrare, som klarar lite väder. Som tveklöst går att använda för att lokalisera vilt, följa ståndskallet på älg eller se var vildsvinen gjort störst skador i säden. Men det kräver tillstånd. Det är nämligen en aktivitet som ses som kameraövervakning.

Kameraövervakningslagen, det är den som reglerar användningen. Den är kopplad till sekretess och det är inte tillåtet att sprida filmsekvenser tagna med drönare hur som helst. En tjänsteman på Datainspektionen säger:
– All kameraövervakning innebär en risk för den personliga integriteten och alla som kameraövervakar har en tystnadsplikt gentemot det material man inhämtar genom kameraövervakning. Det innebär att kameraövervakningsmaterial inte ska spridas ut på internet och kunna ses av vem som helst
På direkt fråga på Datainspektionens sida lyder frågan och svaret såhär:

Fråga:

Krävs det tillstånd från länsstyrelsen för att få filma med en drönare?

Svar:

Om kameran i drönaren är riktad mot en plats dit allmänheten har tillträde krävs det tillstånd för att filma eller fotografera med kameran. Ansökan om tillstånd ska göras skriftligen hos länsstyrelsen i det län där övervakningen ska ske. Om kameraövervakningen ska ske i flera län med en övervakningskamera som är uppsatt i en drönare ska ansökan om tillstånd göras hos länsstyrelsen i det län där övervakningen huvudsakligen ska ske. Om det inte går att avgöra i vilket län övervakningen huvudsakligen ska ske, görs ansökan hos länsstyrelsen i något av länen.
Observera att frågan huruvida kameror i drönare omfattas av kameraövervakningslagen eller inte kommer att prövas av Förvaltningsrätten i Malmö (mål nr 1323-15). Här anges Datainspektionens uppfattning i frågan.
Detta är som sagt myndighetens tolkning. Om den delas av domstol kommer som framgår av svaret att prövas rättsligt. Mitt intryck är dock att myndigheten oftast får rätt i denna typ av tvister, dock inte alltid. Det kan med andra ord finnas anledning att återkomma till detta med drönare och jakt. Fram tills dess är det lika bra att söka tillstånd, och kanske visa det samhälleliga behovet i samband med ansökan. Ett samhälleligt behov kan vara skyddsjakt på vildsvin.

onsdag 25 mars 2015

Tragisk hundhistoria samt några ord om veterinärer och riskkapitalister

Det finns ett inlägg som jag stött på i flera grupper på facebook. Ett inlägg som delats många gånger. Jag har tidigare tagit upp det på min FB sida men det är värt att lyfta även här.

Inlägget handlar om en hund som antagligen sparkats i huvudet av en älg. Mycket tragiskt, men själva inlägget fokuserar på hur hundägaren blev bemött av veterinären.

Veterinären vägrade nämligen att ta sig an hunden. Orsaken är att hundägaren har en gammal obetald räkning om 2800 kr. Det förvånar mig lite att veterinären inte gått vidare till inkasso med räkningen. Det förvånar mig lika mycket att hundägaren inte vill förstå veterinärens ovilja att behandla hunden innan den gamla räkningen är betald.

Som hundägare har man, som jag ser det, en skyldighet gentemot sitt djur. Djurets väl och ve är helt avhängig ägaren. Djuret behöver mat, motion, tak och trygghet samt inte minst fostran.

Om djuret skadar sig så får man uppsöka veterinären. Och det är då en självklarhet att man betalar för sig. Att teckna en försäkring är upp till var och en men om man väljer att inte teckna en försäkring så måste man ha en rejäl buffert för att klara eventuella akuta händelser. Denna buffert verkar hundägaren i det aktuella fallet inte haft. Inte förra gången och inte vid det aktuella tillfället. Notera att veterinären kunde tänka sig att behandla hunden så fort den gamla räkningen var betald.

Till saken hör att det i berättelsen nämns att de inte hade råd att betala den påfyllning av bensin som behövdes för att ta sig till veterinären utan fick anstånd från macken. Detta antyder att hundägaren kanske inte skulle ha råd att betala det nya veterinärbesöket. Och med tanke på skadans art (det krasade av ben i huvudet på hunden) så kan man misstänka att det antingen rör sig om stora insatser alternativt avlivning. Stora insatser är dyra insatser, detta oavsett hur ens försäkring ser ut. I det perspektivet kan jag ur ett företagsperspektiv förstå veterinärens ovilja att ta emot hunden. Jag kan även förstå hundägarens sorg, men jag tycker att de lägger skulden på fel part. Hade hundägaren gjort rätt för sig hade hunden åtminstone fått en chans, en bedömning av veterinären. Nu dog den i baksätet på bilen.

En på alla sätt tragisk historia.
_______________
Efterord
Notera här att veterinärverksamheten kommersialiserats under senare år. Riskkapitalbolag har insett att det går att göra stora pengar på veterinärverksamhet och har därför givetvis gått in i branchen och köpt upp en stor del av aktörerna, vilket är en oav orsakerna till de senaste årens prisutveckling i veterinärsvängen. Därmed inte sagt att det är OK att strunta i att betala för de tjänster man valt för sitt djur även om jag tycker att riskkapitalbranchen på många plan är väldigt omoralisk och ett hot mot framtidens välfärd.
Försäkringsbolaget Folksam har kikat på kostnaderna:
- I vår omfattande granskning ser vi att kostnaderna för vård hos riskkapitalägda bolag är 40 procent högre, säger Jens Henriksson.
- Det här gör mig rasande. Jag är positiv till privata aktörer i vårdsektorn, men när riskkapitalbolag agerar så här ger de branschen dåligt rykte
Jag har själv reagerat på skillnaden i priser mellan olika veterinärer. Först i efterhand har jag insett att den ena parten, som tog ungefär dubbelt så mycket för vaccineringen i jämförelse med den andra, ägdes av ett riskkapitalbolag. Detta gör att jag medvetet väljer vår lilla lokala veterinärstation som är helt fristående när jag söker behandling för mina hundar. Till min glädje har de börjat med akut mottagning på helgerna.

Vår, mässor och utställningar

Med våren gör jakten till stor del ett uppehåll. Visst får man jaga bäver lite mer än en månad till, kråkfågel i ett par veckor sockså har vi såklart vildsvin. Men för de flesta är det ett uppehåll. Det blir en tid att gå igenom sin utrustning, sina jaktmarker och sina färdigheter. Själv tänkte jag inte byta några vapen i år. Annars hade det varit läge att byta in nu för att ha bössan i tid till bockjakten. För så är det fortfarande i flera delar av landet, licenshandläggningen är orimlig. Däremot har jag för avsikt att försöka få tid till skytte samt hundträning. Vi får se hur det går. Det verkar bli en hektisk vår med flera stora upphandlingar som jag kommer åka på att skriva.

Våren är också mässornas tid. Det är nu jaktmässorna kommer igång och avlöser varandra på löpande band fram till sensommaren. Förra helgen var något tusental jägare ute på en flytande mässa, den så kallade jaktkryssningen. Därefter rasslar det på, Elmia, UllaredSunne, etc etc. Ibland flera i varje landsända men av lite olika storlek. Jag vet inte något om jaktmässor, har faktiskt aldrig varit på någon. Känner mig inte så värst bekväm med att mingla omkring bland en massa folk. Det har jag konstaterat efter att ha jobbat i en myndighetsmonter på Elmia wood/skog ett halvdussin gånger.

Andra aktiviteter är alla hunddagar som dyker upp. För egen del funderar jag på jakthundens dag i varberg om två veckor. Men den sammanfaller med havsöringfisket så vi får väl se. Hunddagarna dyker också upp lite var stans, säkert roligt men risken är att jag drabbas av samma fobi som jag har vad gäller mässor. Kanske är det så att jag åker på lite för många mässor och konferenser i jobbet. Min sociala kapacitet är redan fylld.

Våren och sommaren är jaktstiganras tid. Roliga saker det där, och framför allt väldigt nyttig träning. Vi får väl se om jag kommer iväg på någon i år, det vore ju kul.... Kanske speciellt kuljaktstigarna.

Men det viktigaste under våren är nog att det ljusnar på morgonen och kvällen. Helt plötsligt är det ljust när man åker hemifrån (nja, inte riktigt) och ljust när man kommer hem.