Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 21 oktober 2014

När känslorna svallar över - jaktbråk och dråpförsök

Man brukar säga att få saker på landsbygden väcker så starka känslor och orsakar så stora konflikter som jakt och vägföreningar. Härom dagen fick vi handfasta belägg för detta. Saker som gått att läsa om i tidningarna senaste dygnet eftersom det blivit polissak av det hela.

Vad är det då som hänt?


För en vecka sedan kom en jägare på en annan jägare från grannlaget inne på sin mark i Stockaryd i Sävsjötrakten. Den främmande jägaren är en man i 20-års åldern. Jakträttsinnehavaren misstänkte omedelbart tjuvjakt och konfronterade den främmande jägare som ringde ett kort samtal till sin jaktledare varefter han gick till sin bil och försökte köra därifrån.

Jakträttsinnehavaren försökte stoppa den främmande jägare men det bar sig inte bättre än att jakträttsinnehavaren blev påkörd, hände över motorhuven, föll av och fick benen överkörda. Skadorna var så allvarliga att sjukhusbesök behövdes.

Polisens första rapportering löd:
En person har blivit påkörd i Stockaryd. Hans skadeläge är ännu okänt.
En man blev påkörd av en bil i Stockaryd. Bilen avvek sedan från platsen utan att rapportera olyckan eller se hur det gick för mannen.
Polisen är på väg fram till platsen och kommer då troligtvis upprätta en anmälan om smitning från trafikolycka.
Det är ännu okänt vilken typ av skador mannen fick när bilen körde på honom men han ska vara vid medvetande.

Polisanmälan har gjorts. Rubriceringen är dråpförsök, smitning och brott mot jaktlagen.

Sedan finns det alltid två sidor av ett mynt. I detta fall florerar uppgifter om att den främmande jägaren åkt in på grannmarken för att koppla sin hund som följt en älg. Där uppges han ha blivit utskälld efter noter och resten skedde som en reaktion på detta.

Det finns alltid en förklaring till saker som sker även om de förefaller ologiska. I detta fall tycker jag att det känns rätt uppenbart att det ligger något mer bakom. Där finns kanske en gammal konflikt (nog så vanligt på landet)?

Vad skulle jag gjort annorlunda? Som jakträttsinnehavare vet jag faktiskt inte hur jag skulle betett mig men som främmande jägare så hade jag gjort allt för att först få tag på jakträttsinnehavaren innan jag gick in, sedan skulle jag låst in bössan och gjort det tydligt att jag inte jagade. Sedan vet man aldrig om det räcker i en situation där det verkar ligga mer bakom än vad vi fått reda på ännu så länge.
_______________________
Läs mer: SRp4jönköping, ATL, TT, Aftonbladet, Svensk Jakt.

Vilt är klimatsmart mat!

Supermiljöbloggen hade igår en intressant bild på facebook. Först texten:
 Därefter grafen:
Detta innebär att vilt är "klimatsmartare" än såväl baljväxter som bröd, pasta och quorn. För oss som jagar aktivt och äter mycket vilt är detta såklart ingen nyhet. Men det hindrar inte att vi ständigt försöker göra saker och ting bättre. Själv klimatkompenserar jag alla mina jaktliga transporter. Detta tänkande ligger i linje med de resonemang som författarna till Supermiljöbloggen för i texten på själva bloggen. Där skriver de:
Ett ökat uttag av vilt skulle innebära större utsläpp. Kanske. Jag är nämligen inte helt övertygad om att grafen stämmer...

Frågan är nämligen om siffrorna ovan representerar det kött som tex svenska konsumenter äter, och då tänkter jag inte på jägare utan på konsumenter över lag. Som köper en fryst eller vacuummörad hjortstek på ICA kvantum. Eller kanske någon fryst renskav. Det köttet är i de många fall importerat. Till och med renskaven.

I nuläget kan vi konstatera att vi importerar viltkött till ett värde av ungefär 200 miljoner kr årligen, primärt från New Zeeland. Det mesta kommer då från uppfödningar och inte från vilt i det vilda. Problemet blir då, åter igen, att import av kött innebär export av miljöpåverkan.

Så, precis som för vilket kött som helst så blir det inte klimatsmart bara för att man käkar vilt. Man måste kika på varifrån det kommer och hur det fällts (eventuellt fötts upp) innan man kan slå sig för bröstet. Men generellt kan man säga att det kött den genomsnittliga svenske jägare bärgar i skog och mark är klimatsmart. Låt ingen få er att tro något annat. Om hjortfilén på krogen är det är dock en annan femma. Ripan jag åt på krogen härom sistens visade sig komma från Skottland....

måndag 20 oktober 2014

Arbete på väg (och trafikeftersök)

I jobbet gör vi en hel del konsultarbeten som involverar vägar. Det gör att vi ständigt måste underhålla vårt säkerhetstänkande. Som ett led i detta fick jag precis uppdatera min kurs i "arbete på väg". Det som slog mig var om de jägare som arbetar med trafikeftersök inte borde ha samma utrustning som beskrivs i utbildningen. Nedan ett screenshot:
Screenshotet är taget från web-utbildningen arbete på väg. Där visas att man vid arbete på väg i dagsljus skall ha varselkläder på överkroppen vilka når upp i standarden EN471 klass 3. Vid arbete i mörker, dimma eller regn skall överkroppskläderna kompletteras med varselbyxor vila nr upp i klass EN471 klass 2 med reflexer långt ner på benen, dvs näst högsta klassningen. Av utbildningen framgår också att det är arbetsgivaren som skall stå för denna utrustning. Detta innebär att om man tar eftersöksuppdrag via egen firma så får man själv stå för utrustningen medan om man tar uppdragen direkt från polisen så är det polisen som skall stå för skyddsutrustningen. Och det räcker INTE med bara varselväst om man skall jobba nattetid. Utrustningen som nationella viltolycksrådet fått polisen att förse eftersöksjägarna med är alltså inte tillräcklig för att nå upp till trafikverkets krav (om eftersöken skall göras nattetid vill säga):
Eftersöksjägare/kontaktperson inom Nationella Viltolycksrådet som utför eftersök på uppdrag av polisen utrustas nu i hela landet med personlig säkerhetsutrustning. Utrustningen består av reflexväst och keps, båda med ett personligt ID-nummer samt benreflex och hundhalsband. Detta är eftersöksjägarnas/kontaktpersonernas "uniform" som alltid och endast ska bäras i samband med uppdrag från polisen.
Dessa saker är allvarliga. I dagarna är det tre år sedan en eftersöksjägare blev ihjälkörd utanför Jönköping i samband med ett trafikeftersök. Själv vurmar jag lite extra för säkerhetsfrågor, inte minst som jag är gammalt skyddsombud.

Djurskyddets tillämpning: olika för olika personer

Attityden till djur skiljer sig från land till land, från kultur till kultur. I Sverige har vi tämligen högt ställda krav på djurhållare. Etiken står högt i kurs även om man kan fundera på om kunskapen om djur är så värst hög hos relevanta beslutsfattare och myndigheter. Kanske är det därför vi märker att kraven på skärpningar av reglerna framför allt förespråkas av storstadspartiet (mp). Det (mp) totalt missar är att ett ytterligare utökat djurskydd i Sverige kommer att leda till minskad mängd djur i Sverige och ökad import med följden att det totala lidandet ökar bland världens djur. Men det spelar ingen roll för (mp) eftersom Sverige har världens bästa djurhållning.... Samtidigt som hagar växer eller planteras igen och den biologiska mångfalden minskar. Men det var inte det denna blogpost skulle handla om. Den skulle handla om att vi inte är lika inför lagen.

Den senaste veckan har man i media, framför allt norrländsk sådan, kunnat läsa om en obehaglig händelse där en italiensk fågeljägare lämnat sin setter Billy vind för våg efter avslutad jakt. Italienaren for alltså hem med tre av de fyra hundar han hade med sig... Hunden hittades efter ett tag och togs omhand. Den var då extremt avmagrad, hade gått ner från 28 till 14,5 kg på 12 (!) dagar.

Det finns två saker som gör händelsen extra obehaglig:
1/ det var inte första gången detta hände.
2/ han vill ha, och får, tillbaka hunden nu efteråt.

Både jägareförbundets jaktvårdskonsulent Björn Sundgren och polisens djurskyddshandläggare Martin Wass är kritiska, extremt kritiska. Sundgren säger:
– Hade det handlat om en svensk djurägare som behandlat sin hund på det här sättet är det frågan om han inte hade fått djurförbud. Jag förstår inte hur myndigheterna har resonerat i det här fallet, fortsätter han.
Wass är inne på samma linje:
– Jag kan tycka det även som polis, att den här hunden måste ha blivit övergiven. Det är ju dessutom ett brott mot djurskyddslagen, vilket är straffbart om det anmäls, säger Martin Wass.
Problemet är att det inte är polisen utan länsstyrelsen som äger frågan. Wass igen:
– Vi rår inte på länsstyrelsen, det är dem som äger ärendet och all beslutsrätt. Polisen bara förvarar hunden under utredningstiden, sedan ser vi till att den får ett nytt hem om ägaren inte får tillbaka den, säger Martin Wass.
Kontentan av detta är att länsstyrelsen anser att det är OK att lämna sin hund att dö i skogen. Åtminstone om man är utländsk gästjägare. För en svensk jägare hade i 9 fall av 10 inte fått tillbaka sin hund i den situationen. 

Ja vad kan man göra? Jo man kan JO-anmäla länsstyrelsen, för detta sänder ut helt fel signaler kring vad man får göra med sina djur.

söndag 19 oktober 2014

En grävling för Missan

Idag gick Missan i gryt under drevjakten. Grytet var rätt litet och jag såg grävlingen tydligt. Fick ut terriern och kopplade henne varefter jag tog grävlingen av daga.

lördag 18 oktober 2014

fredag 17 oktober 2014

Fredagsjakt

Idag var jag och Urban ute och jagade. Två såtar svepte vi över med Missan. En tredje pyrschade vi oss igenom. 

Vi såg totalt ett femtontal olika rådjur. Ett par av dem kom i läge men vi avstod från skott båda två. Jag avstod pga för långt håll flr hagel samtidigt som det var för mycket gräs i vägen för ett rent skott. 

Vi jagade delvis i en del av jaktmarken som var ny för mig. Jag hade ingen aning om att vi arrenderade den...