Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 24 mars 2017

Räv vid hönshuset

Jag har en rävfälla stående i närheten av hönshuset helt enkelt därför att jag tröttnat på att förlora höns inne på gården till Mickel. I morses satt en liten hanräv i fällan, min gissning är att han var från i fjor. När jag väl konstaterat att det inte var en tik med dragna spenar avlivade* jag honom.
____________________________________________________________
*Avlivningen gjordes i enighet med Jaktförordningen bilaga 4 punkt 18:
18) Rödräv, grävling, hermelin, vessla, iller, mård och korp får jagas inom område för viltuppfödning, hönsgård eller liknande anläggning samt inom ett avstånd av 200 meter från sådana anläggningar, om det behövs för att förhindra skada inomanläggningarna den 1 juli-den 30 juni.

onsdag 22 mars 2017

När kommer grisen?

Det är alltid roligt att sammanställa statistik och se om ens subjektiva intryck stämmer eller ej. I diagrammet nedan har jag sammanställt 108 grisbesök på min åtel. Grisbesöken är från de senaste 12 månaderna.
Eftersom jag är ganska kvällstrött så blev jag glad när jag insåg att det vid såpas många tillfällen trots allt var gris framme i god tid före midnatt....

måndag 20 mars 2017

Debattartikel som ifrågasätter SNFs agenda

För ett par veckor sedan skickade min kompis Andreas över ett manus på ett debattinlägg och bad om synpunkter. Jag kom på några bra saker och Andreas tog med dem i den slutliga versionen som idag publicerades i såväl Borås Tidning (primärt srkiven för denna tidning) samt Svensk Jakt, såhär lyder den:
En överstor lodjursstam gynnar inte kulturlandskap och biologisk mångfald. Därför är det en gåta att Naturskyddsföreningen agerar som de gör och bestrider licensjakten, för uppenbarligen inser man inte konsekvenserna, skriver Andreas Martinsson.
Nu har licensjakten efter lodjur avslutats. Västra Götaland tilldelades åtta djur och dessa fick jagas i Mark, Borås, Bollebygd och delar av Ulricehamns kommun. Tilldelning av lodjur var den högsta per areal i Sverige och speglar en mycket tät förekomst.
Licensjakten är beslutad av länsstyrelsen i Västra Götaland och är en del av den rovdjurspolitik som med bred majoritet är beslutad av riksdagen. Politiken innebär att det skall finnas ett visst antal lodjur jämnt fördelat över landet. Länsstyrelsen är ansvarig för att räkna hur många föryngringar av lodjur det finns. Inventeringsmetoderna bygger på spårning på snö i kombination med övervakningskameror. Det är endast familjegrupper som räknas.
Det faktiska antalet lodjur kommer med dessa metoder alltid att underskattas, eftersom kraven på att få en familjegrupp godkänd är mycket höga och att ensamma djur inte räknas. Licensjakten skall begränsa lodjursstammens fortsatta tillväxt, däremot hotar jakten inte den lokala lodjursstammen. Motivet till länsstyrelsens beslut om licensjakt är för det första att kraven för jakt uppnåtts och för det andra omfattande skador. Under 2016 och 2017 har lodjur, hittills, angripit och dödat 128 får vid 81 tillfällen i Sjuhärad.
Naturskyddsföreningen Södra Älvsborg har överklagat länsstyrelsens beslut om licensjakten i flera steg. Först till förvaltningsrätten i Luleå, där rätten fann att länsstyrelsens beslut är riktigt. Därefter har Naturskyddsföreningen överklagat förvaltningsrättens dom till kammarrätten i Sundsvall.
Såväl Sveriges befolkning som Älvsborgs skogsbönder uppskattar det öppna betade landskapet. Öppna betesmarker är viktiga för att uppfylla miljömålen om ett rikt odlingslandskap, levande skogar samt ett rikt djur- och växtliv. Men det är många som är ute efter fåren. För lodjur och varg är får ett lätt byte, medan lammen står på rävens och korpens meny. Att en del av fåren går åt till rovdjur är något bonden får räkna med, men det måste vara på en rimlig nivå för att man skall orka fortsätta.
De flesta fårägare har inte djuren för att livnära sig, utan för att hålla hagmarkerna öppna. Det är alltså inte den ekonomiska bördan som är tyngst när fåren dödas av rovdjur, utan den känslomässiga förlusten av sina djur.
Det alternativa sättet att bruka hagmarkerna är att plantera igen dem med gran. Det är mer lönsamt än att ha fårbetade hagmarker. Trots det väljer många bönder öppna marker närmast gårdarna före de pengar som skog skulle ha gett, åtminstone tills rovdjursskadorna blir för stora.
De betade hagmarkerna utgör nyckelbiotop för både djur och växter. De är viktiga för den biologiska mångfalden i skogsbygderna. Det samlade rovdjurstrycket, där lodjur är avgörande, behöver hållas lågt för att mulens marker skall hållas öppna. Det är viktigt att vara medveten om att flera skogsbönder, till följd av angreppen, inlett en avveckling av sin djurhållning. Avvecklingen leder till stor förlust av biologisk mångfald och att vi kommer längre från de nationella miljömålen.
En överstor lodjursstam gynnar inte kulturlandskap och biologisk mångfald. Därför är det en gåta att Naturskyddsföreningen agerar som den gör och bestrider licensjakten, för uppenbarligen inser man inte konsekvenserna.
Tyvärr bytte BT ut originalrubriken (Naturskyddsföreningen motarbetar biologisk mångfald) mot den lite mesigare Lodjursjakt bidrar till biologisk mångfald.

söndag 19 mars 2017

Spårning

Efter ett längre uppehåll var det dags att börja spårträna igen. Först fick Essa gå ett spår med en dovklöve i slutet. Hon vimsade mest runt och behövde lite handfast styrning innan hon fattade vad vi skulle göra. Och då hade jag ändå låtit henne dra kickbiken en halvmil innan vi skulle spåra, tänkte att det skulle ta bort hennes värsta överskottsenergi... Men inte...

Missan däremot tuffade på. Hon gick systematiskt och säkert som vanligt. Undra hur bra hon skulle bli om jag satsade på spårning på allvar...


lördag 18 mars 2017

Tjuvjakt: miljöåklagare Jarlås hänger inte med i svängarna

Denna vecka har vargsymposiet i Vålådalen ägt rum. Nu som alla andra år kommer det en strid ström nyheter och utspel som berör stora rovdjur. Ett som jag småskrattar åt i år är miljöåklagare Christer Jarlås. Han beklagar sig i SR  över hur svårt det är att utreda grova jaktbrott:
Christer Jarlås tyker det är svårt att få hjälp att utreda grova jaktbrott. Han efterlyser tydligare direktiv.
– Det behövs ju tydlighet och det är kanske inte nationell hjälp som är det viktigaste. Det viktigaste just nu är att de polisområdena som finns ser till att man har ansvariga för de grova jaktbrotten. 
Han får direkt svar på tal från chefen för Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA):
– Det är framförallt att åklagarna, som leder förundersökningarna där det inte kanske fungerar av olika anledningar ska höra av sig till oss. Deras chefsåklagare får höra av sig till oss på NOA och motivera till varför vi ska ta över ärendet
Även länsstyrelserna får sig en släng av sleven från Jarlås. Länsstyrelsen i Örebro duckar frågan och mellan raderna kan manana att han tycker att Jarlås snackar mycket men att det är lite verkstad. Kort sagt, har man inga indikationer och inget att gå på, skall man då lägga allt för stora resurser på det?:
– Vi jobbar i vårt län med att ha en närvaro ute i vargreviren från länsstyrelsen och visa att vi finns. Sen hur man bedriver illegal jakt är väldigt svårt att veta eftersom det är en illegal verksamhet, säger Magnus Eklund.
Finns det anledning att tro att det förekommer illegal vargjakt?– Vi har inte så mycket indikationer, det är någon enstaka. Vi hade en vargjakt för ett par år sedan när en individ hade en gammal skottskada, så det är inte så mycket vi hittar faktiskt, säger Magnus Eklund.
Vidare lyfter chefen för NOA upp faunabrottslighet som ekonomiskt motiverad och internationell:
– Den här kriminaliteten är global och vi ser att det är väldigt mycket pengar som styr det här, säger han.
– Vi har den marknaden och kriminaliteten i Sverige. 
Nu syftar han givetvis inte på tjuvjakten på lo, järv, björn och varg, för där finns inte de stora ekonomiska intressena där finns bara en desperation att försöka rädda något man värnar (tex: tamdjur, renar, livsstil, jakt). Någon försäljning av tjuvskjutna stora rovdjursdelar finns i princip inte i sverige. Däremot finns problematiken i fråga om fåglar i allmänhet och stora ovanliga rovfåglar i synerhet.

Äbbplundringsproblemet har lett till att det införts besöksförbud i vissa områden under känsliga tider. Hur omfattande äggplundringen kan vara och vad som driver plundrarna visar Magasinet Filter i ett mycket genomarbetat och djuplodande reportage från 2012. Det är inte utan att man häpnar över plundringens omfattning:
När polisens IT-forensiker finkammade Roberts dator fann de en Excelkatalogisering över alla de 3 000 äggen. Per-Erik Lindbäck kunde konstatera att de kom från 200 olika arter, av Sveriges sammanlagt 253. På Naturvårdsverkets lista över fåglar som riskerar att dö ut ryms 91 – och av dem hade Robert prickat in 46.
"Robert" bytte ägg med utländska samlare vilket gör det till ett artskyddsbrott och inte bara ett jaktbrott... Så nog är chefen för NOA inne på något i sina resonemang, synd att miljöåklagare Jarlås inte är kapabel att hänga med i svängarna och prioriteringarna...

fredag 17 mars 2017

Ny butik i Halmstad

Jag kikade in i en ny jakt och fiskebutik i Halmstad härom sistens. Halmstad Jakt & Fiske heter den kort och gott. Ännu så länge är den under uppbyggnad men jag reagerade direkt på ett par saker:

  1. Lovande utbud optik. Klart genomtänkt med kvalitet i fokus. 
  2. Bra utbud optikmontage, det märks att de inte tänker låta något halvtaskigt slippa igenom.
  3. Jag har aldrig stött på en butik som skyltat med lika många rekylbromsar. Helt klart ett fokus på gott skytte!
Det skall bli kul att följa hur butiken utvecklas, ännu så länge får den betyget klart lovande med mycket serviceminded personal.

Tvättbjörnar i Malmö?

Under mars månad har synobservationer av tvättbjörn rapporterats vid två tillfällen på olika håll i Malmö. Skånska dagbladet skriver:
- Det bästa man kan göra om man ser en tvättbjörn är att använda mobilkameran och ta bilder. Får vi in något som kan vara en tvättbjörn så kollar vi det. Även om det blir en suddig bild så ger det oss något att gå på, säger Nils Carlsson.
En konstaterad tvättbjörn på bild gör att man rycker ut med fällor. Tidigare gånger så är det mårdhundsprojektet som kallats in, de är duktiga på att hantera invasiva arter. Vidare skriver tidningen:
Kan de invadera Skåne utan att vi märker det?
– Nej, inne i stadsmiljön kommer de att rota i soptunnor och leta godsaker. Man kommer att se dem. Och ett riktigt bevis skulle vara om man hittade överkörda tvättbjörnar eller mårdhundar. Det har vi inte sett ännu.
I tyskland finns i dagsläget runt 1 miljon tvättbjörnar, de härrör från Herman Görings zoo som skadades i bombningar i slutet av andra världskriget. Tvättbjörnar är duktiga boplundrare och är ingen önskvärd art att få in.