Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 26 juli 2016

Det närmar sig...

Det nya jaktåret har startat. De olika jaktbara vilten blir så sakterliga tillåtna. Jag har personligen inte hunnit jaga något ännu detta jaktår. Däremot har jag hunnit sätta ut ett par spärrade grävlingfällor som Grimbart får vänja sig vid. Igår slängde jag in lite dåliga plommon i den ena, det borde locka in den maskerade gynnaren. Ser även fram emot att släppa min vorsteh Essa efter Grimbart. Nattjakten efter grävling emd ställande hund är väldigt rolig.

Om mindre än en månad drar bockjakten igång. Det är naturligtvis roligt, men jag ser ärligt talat mer fram emot duvjakten som i mina trakter startar samma dag. Just duvjakten har jag investerat lite i. Köpt fler cammonät och skaffat fler bulvaner samt en mindre duvkarusell. Vi får väl se hur det utvecklas...

Hur som helst. Precis som varje år så är förvängningarna på roliga och spännande upplevelser stor. Har även stora förväntningar på att lära mig nya saker, såväl inom jakt som inom tillagandet av de olika djur jag fällt.
Älgkalvburgare med färskpotatisstrips är inte fel! 

söndag 24 juli 2016

Tälj- och karvsnittsknivar

Hantverk är något som jag gillar. Här är en uppsättning tälj- och karvsnittsknivar som jag smidit. 
Den längst till höger är omvänt skaftad för att man skall kunna fintälja mot sig så bra som möjligt. Det är för övrigt ett blad som är smitt efter en engelsk 1300-tals förlaga. Nedan ser ni hur jag brukar stämpla mina knivblad. 

Spårdags

Varmt idag. Men träning behövs alltid. Därför kommer jag att lägga två spår frammåt lunchtid som hundarna får ta när det börjat svalna i eftermiddag.
__________________
Tillägg: spåren var blodlösa för att simulera en viltolycka utan blod. De var ca 300 m långa och fick vila ungefär fyra timmar innan jag släppte på hundarna. Missan gick som tåget. En liten tvekan som hon snabbt korrigerade genom att cirkla tills hon återfann spåret. Essa var lite mer tveksam. Visst gick hon fort men inte direkt spårnoga. Hur som helst, hon redde ut spåret till slut men jag är inte så nöjd. Jag inser att det behövs mycket mer träning, alternativt är hon lite tveksam till grisar efter att hon skadades.

fredag 22 juli 2016

Test: Laguiole köttkniv

Som jag skrev igår så investerade jag i en uppsättning Laguiole köttknivar/grillbestick. Det finns mycket att säga om Laguiole-knivar, inte minst är det en faslig röra kring vad som märks upp Laguiole, men det gjorde jag i den gamla blogposten, så denna är mer bruksinriktad.

Det första intrycket av kniven när man får den i sin hand är gott. Det är en skön tyngd i kniven, betydligt tyngre än vanligt när det gäller bestick. Skaftet på kniven är smalt, men de ligger bra i handen. Kniven känns välbalanserad. Detaljstuderar man kniven ser man att finnishen inte är 100%, å andra sidan visste jag att det inte var några high end produkter när jag lade min beställning.
Jag plockade upp lite utskuren vildsvinskotett för ändamålet. Skivade den, och snabbmarinerade skivorna i olivolja, currypasta, sambal ölek och soja. Därefter gav jag bitarna en sanbb vändning på extremt hög värme på grillen för att sluta köttporerna varefter de fick ligga på eftervärme tills resten av maten var klar. En varm potatissallad på färskpotatis, fetaost, några olika löksorter ur landet samt citron och olivolja fick ackompanjera köttet.

Min 9-åriga son var den som först skar. Oj! sa han, den var vass! Det var tydligt hur nöjd han var. Detsamma gällde övriga familjen. Alla var nöjda med hur lätt det var att skära fina bitar. Tidigare har vi använt grillbestick från EKA, de är också bra men de är tandade så man använder en lite annorlunda skärteknik.

Knivarna i fråga är fällknivar. Det har såväl för som nackdelar. Den stora fördelen är att man kan ha dem löst i besticklådan utan att riskera att vare sig skada eggen eller skära sönder sig. Nackdelen är såklart att det är lite mer jobb med disken. Fällknivar har fler skrymslen som kan bli smutsiga så man får hoppas att gästerna inte låter kniven glida ner allt för djupt i såsresterna när de ätit färdigt. En annan nackdel har med balansen at göra. När man är klar och låter besticken vila på tallriken så lägger sig knivarna automatiskt med eggsidan upp, det är inte bra, det är faktiskt ett riskmoment.

Äter man mycket kött är det motiverat att investera i bra bestick, likväl som att man investerar i bra jaktkläder eller vapen. Som jag ser det är ätandet av det djur man nedlat den slutliga hyllningen, och då skall man skapa så goda förutsättningar som möjligt för att hyllningen skall bli lyckad. Att kunna skära en bit kött som vore det smör är ett sätt att skapa förutsättning. Jag tycker därför att det är väl motiverat med specifika köttbestick. Vilken prisklass man lägger sig på är givetvis upp till var och en, men de billigare känns påfallande ofta sladdriga. Den uppsättning jag köpte kostar i normalfallet ungefär 1600 kr, för närvarande har vassa knivar den till nedsatt pris och då ligger 10 knivar på 895 kr vilket är ett bra pris hur man än vänder och vrider på det.

torsdag 21 juli 2016

Nya köttbestick

Härom dagen fick hem nya köttbestick, 10 stycken laguiole köttknivar. Jag föll för dessa då de är fällknivar.
Som vanligt är det bra att göra lite research inför ett köp. Det gjorde inte jag denna gång. Däremot gjorde jag det efteråt och blev lite brydd. Laguiole är en märkning som är ännu svårare att förstå än sabatier. Båda märkningarna är regionmärkningar, inte företags eller fabriksmärkningar. Detta innebär att det finns många olika kvaliteter inom varje märkning. Som jag förstått det är sabatiermärkningen hårdare kopplad till en region än vad laguiole är. Laguiolemärkningen är alltså inte ens skyddad vilket innebär att det finns inte mindre än tre olika varianter av laguioleknivar:

  1. Knivar tillverkade i Laguiole. Dessa är oftast hantverksmässigt tillverkade i små upplagor och mycket dyra.
  2. Knivar tillverkade på andra platser i Frankrike. På vissa marknader är dessa, samt grupp 1, märkta France eller made in France. Ofta serietillverkade i fabrik. 
  3. Knivar tillverkade på andra håll i världen, oftast kina. Dessa är generellt sett billiga. Finishen är inte optimal, vad gäller fällknivar saknas ofta tydliga "klick" vid in/utfällning. 
Samtliga dessa knivar är alltså helt korrekt märkta "laguiole", men det är bara en av dem som är tillverkad på "rätt" plats. Jag har försökt rådda lite i fråga om de knivar jag köpte. Jag har inte lyckats identifiera dem men är i princip helt säker på att det inte är knivar av kategori 1. De är med andra ord av kategori 2 eller 3. Finishen är hyfsad vilket talar mer för grupp 2 än 3, men den kinesiska lågpristillverkningen har blivit klart bättre under senare år så det skulle egentligen lika gärna kunna vara knivar ur grupp 3.

Hur som helst, vilken dag som helst skall vi inviga dem på lite gott viltkött.
________________________
Efter lite mer research så har jag kommit fram till att knivarna ingår i en serie som kallas Golinhac, den tillverkas av L'Eclair. L'Eclair är en firma registrerad i Trier. Knivarna däremot, är högst sannolikt producerade i Kina på uppdrag av L'Eclair. 

onsdag 20 juli 2016

Det stora problemet var litet

Bilen har krånglat lite det sista. Skakningar och vibrationer vid 80+ km/h.

Svängde förbi verkstaden i morses. Mekanikern testkörde. Konstaterade problem med h bakhjul.

Tillbaka på verkstan tog han en titt. Och sade:
"Det ordnar sig med en tvätt!" 
Tydligen är det dåligt med 1" finsandbeläggning på insidan fälgen. Gör hjulet instabilt. Orsaken var vägbeläggningsarbete i fjällen, sträckan Laisvall-Slagnäs...

Hustrun asgarvade. Jag blev glad, 375 kr biltvätt på statoil är alltid att föredra framför 13.000 kr big time hjulproblem.

måndag 18 juli 2016

Artikelkorr

Fick en layoutad version av ytterligare en jaktartikel till tidningen Åter. Denna gång blir det DIY, att bygga en jaktstege. Nu har artikelformen till tidnignen Åter definitivt fallit på plats. Artiklar med inslag av det praktiska är vad som uppskattas mest.