Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 7 oktober 2019

HLR

Gick just en hjärt- lungräddningskurs. Egentligen för jobbets skull (det var 8 år sedan sist) men inte fel inför att höstens gemensamhetsjakter kommer igång. Hoppas bara jag slipper få använding för kunskaperna.

fredag 4 oktober 2019

När Diana ler

Vissa dagar kan man spegla sig i Dianas leende. Gårdagen var en sådan.

Jag var hemma igår. Eftermiddagen var uppbokad men frågan var om jag skulle jobba hemma på förmiddagen eller gå ut och jaga. Eftersom jag har mycket såväl flex- som kompid att ta ut så valde jag att gå ut och jaga. Ett bra val visade det sig.

Jag for ut och började spana av det tilltänkta området. Började med att kikarspana och fann genast en get med två kid som jag började smyga på, men vinden låg helt fel. Jag avbröt och flytta mig till en annan del av det område jag tänkte jaga av.

Jag parkerar och kliver ur bilen. Ser direkt 3 getter med totalt 5 kid. Plockar fram kikaren, ser ytterligare 2 getter med 2 kid var samt två bockar som till skillnad från getterna och kiddaran låg och idisslade. Jisses, har nog aldrig sett så många framme på marken samtidigt tidigare.

Vinden låg bra så jag började smyga fram och stannade vid ett torn som jag tog stöd mot för att kunna spana av området bättre. Kunde nu räkna in totalt 22 rådjur varav 3 bockar. De flesta getterna hade dubbelkid men ett av singelkiden så inte bra ut. Det var krumryggigt och väldigt litet. Jag beslöt mig för att försöka ta det.

Efter lite kikarspaning så fann jag en väg fram till ett träd. Det krävde krypande och ålning för att jag skulle komma fram till trädet osedd men väl där framme så kunde jag konstatera att i princip samtliga rådjur var kvar och viktigast av allt, kidet jag sett ut var kvar.

Jag spanar lite till på kidet och kan konstatera att det är väldigt litet samt att jag har bra kulfång. Smyger upp bössan, trädet ger bra stöd och avståndet är inte mer än 100 m så det blir ett relativt enkelt skott. Kidet faller direkt. De övriga rådjuren blir lite stirriga och några hoppar iväg. En bock reser sig 30 m framför mig och går ut på fältet. Inget kulfång bakom honom då han är för långt åt höger. Men så går han i riktning mot kidet. Jag känner Dianas klapp på axeln och repeterar i en ny kula, höjer bössan. Finner bockens bog i hårkorset och kramar avtryckaren. Bocken sjunker ihop, sparkar lite. Antagligen har jag träffat lite högt och slagit av ryggraden.

Medan bocken ligger och sparkar så kommer geten trippande, samma get som kidet tidigare diat. Hon lockar på sitt kid. Hon närmar sig bocken och åter känner jag att detta inte kan undvikas. En ny patron kamras, hårkorset finner sin plats och kulan far iväg. Geten slår en volt innan hon blir liggande. Jag avvaktar så att de verkligen ligger innan jag går fram.

Geten är gammal. Hon har bara två tänder kvar i underkäken och är väldigt grå i huvudpälsen. Bocken var tämligen ordinaär, hornmässigt hade han tjänat på att inte skjutas på ett par år det får jag erkänna men ibland får man skjuta sådana med.

Att skjuta kidet var tveklöst rätt. Det var litet och magert men framför allt så hade det diarré. Så trots att det diade coh fick i sig getens mjölk var dess mage i mycket dåligt skick.



Köpläge för trofejaktsmotståndare

Jens Ulrik Högh har skrivit ett intressant öppet brev på sin facebooksida tar mig friheten att återge det då det visar pudelns kärna:


Open letter to Ricky Gervais, Kevin Pietersen, and Trevor Noah
Dear Ricky, Kevin, and Trevor,
Do you want to buy a black rhino?
The reason I am asking you is, that there is a rhino bull on auction in South Africa right now. It will be sold on Wednesday, October 9th to the highest bidder.
The owner is selling the animal because it is extremely aggressive to other rhinos in the area. So far it has killed two healthy rhino cows it was supposed to breed and it is obviously bad for the future rhino population. So the bull must go and the South African authorities have granted the owners one of the nine CITES hunting trophy export permits for black rhinos for 2020. It is expected that the animal will be sold to a hunter (which is fine with me). However, it doesn’t have to be so. You can buy this animal. Everyone can. All you need to do is to be the highest bidder, pay for the animal, move it to a place of your choice and take care of it for as long as you own it. You can even give it a name of your choice. With a little luck, this animal can be your own exotic pet for up to about ten years more.
The money from the sale goes directly to the owner of the animal who has invested millions in rhino conservation already and he intends to continue to do so. Obviously, he is going to replace this animal with a more productive breeding bull, he has set aside thousands of hectares of land for the project, it has been properly fenced, and he is financing top-notch anti-poaching security on the property. It is not difficult to see why rhino conservation is extremely expensive. Right now the main source of income to most rhino owners is the very limited sale of surplus bulls like this one.
Here is your chance to show the world, that your passion for nature conservation is not limited to words. You can actually buy this rhino and demonstrate in real life exactly how your solutions for rhino conservation work. You can buy it alone, along with other celebrities, with your millions of fans or however you prefer to raise the funds. You can even buy land, fences, more rhinos and facilities to take care of them and all the other wildlife you might purchase. Actually, you always could but since it never happened I assume you didn’t know? Now you do know! Nothing is stopping you. If you – or any other kind-hearted animal lover – do not buy this animal it will most certainly be hunted in the near future. Because it has to go.
For obvious security reasons, I cannot reveal any details about the rhinos current location or its owners. As you know poaching is still a serious problem. I have however created this temporary email address for you – or any other seriously interested buyers – to use if you want me to forward offers and details to the owners: sa.rhino.2019@gmail.com. The opening bid is 680,000 USD.
So …… do you want to buy this rhino?
P.S. The photo in this letter is the actual bull in question. It is presumed to carry the largest set of horns of any black rhino bull on the planet …. Just a fun fact to tell your future guests who see the rhino on your property.
All the best
Jens Ulrik Høgh
Nordic Safari Club

söndag 15 september 2019

En timme före midnatt - grävling!

Igår var jag åter ute med Essa och jagade grävling. Vi började lite lätt söder om gården strax efter nio. Först vid ett känt grävlinggryt utan att hon visade något större intresse, de låg väl fortfarande och vilade. Sedan upp i skogen via ett annat gryt. Hon gjorde snygga sökrundor hea tiden, vissa snabba och vissa med nosen i backen. Efter trekvarts jakt hittade hon grävling. Skälde på ordentligt och jag tog mig närmare. När jag var i närheten sprang hon snabbt till mig och rapporterade därefter tillbaka till grävlingen. Men den hade utnyttjat fristen och rusat de 30 meter som skiljde den från sitt stengryt och säker död. Just detta gryt hade jag inte sett förut. Det låg i en dump med sten i kanten på en åker. Flera väl dolda men väl utnyttjade ingångar. Inget att ödsla tid på vare sig i natt eller med terrier i framtiden, ser helt ogrävbart ut.

Alltså: på´t igen!

Vi frtsatte västeröver och rundade min gård, fortsatte via ett par små gärden i en cirkelrörelse in på en mark som jaktlaget inte har jakträtt på men där jag personligen fått tillåtelse att jaga grävling på. Essa visade ett allt större intresse och gjorde tydligt spårande sökrundor innan hon drog iväg. Efter fem minuter så hördes hennes ivriga, taktfasta ståndskall. Jag gick in och under en tom sommarstuga på plintar hade Essa skält fast en arg grävling. Bara att ladda revolvern och avsluta jobbet.
Essas fjärde grävling för säsongen var ett faktum, inte så illa när vi inte ens går in för det utan gör det lite nu och då när det känns kul.... Denna gång en grävlinggalt på dryga 10 kg. Inte så gammal för tänderna var fina, kanske en fjoling.

Som kuriosa kan nämnas att jag precis fick bilder från en kompis som sysslar med reinactment. För två vckor sedan hade han fått ett par saltade grävlingskinn av mej. Han hade nu garvat klart det första och sytt en väska av det, såhär blev den:

onsdag 11 september 2019

Jägarnas beteende granskas

//Händelsen har en förklaring, står en komplettering längst ner i blogposten//

Jägare står ständigt under luppen. Vi granskas. Av media. Av allmänhet. Av myndigheter. Därför är det viktigt att vi beter oss på ett korrekt sätt som inte väcker anstöt eller kan klandras.

I går eftermiddag uppmärksammade SVT väst en filmsnutt som sänts in av en lokal miljöpartist. Sekvensen var filmad i Bäckefors i Bengtsfors i  Dalsland och föreställde högar med skjutna gräsänder. Sekvensen följdes av en artikel, det hela kan läsas HÄR. Till artikeln följde ett antal bilder som bland annat visar vanliga fodertunnor för ällingar samt en massa lådor i vilka ällingarna transporterats.
Vi kan kika lite på vad det står, vi börjar med lite grundläggande fakta:
Stora fodertunnor, mängder av kartonger och rester av hagel som dumpas i skogen utanför Bäckefors i Bengtfors har länge varit ett problem. 
 Fodertunnor får man sätta ut till djuren, det kan dock vara ett problem och bli en sanitär olägenhet som drar till sig råttor och annat om det inte sköts bra. Kartonger skall man givetvis inte slänga hur som helst utan köra till återvinning. Vad de syftar på med hagel är antagligen tomhylsor, sådana samlar man givetvis in om man är en seriös jägare.

 Sedan säger ordföranden för Miljöpartiet i Mellerud:
Tony Johansson säger att gräsänderna föds upp, vingklipps och transporteras hit i kartonger som är märkta med ”levande djur”, även dessa har hittats på platsen. Fodertunnorna är till för fåglarna eftersom de är vingklippta och inte kan ta sig några långa sträckor.
Här smög det in sig många fel, om det är av okunnighet eller ett sätt att plocka politiska poäng i jaktfrågor vet jag inte. Ja, gräsänder föds upp. Vid 4 veckors ålder (ungefär) säljs dem och levereras i sagda kartonger. Men en 4 veckors älling behöver inte vingklippas, den kan ju inte flyga utan håller sig där det finns mat och skydd. Allt detta är tillåtet även om det för närvarande pågår en utredning på Naturvårdsverket om detta vilket gör att jag får känslan av att det är ett rejält mått av politik bakom att man kontaktade SVT väst.

En annan aspekt som ordföranden i Miljöpartiet lyfter fram har att göra med jakt som sådan:
– Det är djur som fötts upp och skjutits för nöjes skull, säger Tony Johansson som är ordförande för Miljöpartiet i Mellerud.
Ja, i princip alla som jagar gör det för nöjes skull. Att man även är intresserad av natur, miljö och ekologiskt kött innebär ju inte att en som tycker jakt är tråkigt väljer att ta ledigt älgjaktsveckan för att sitta och frysa i ett älgtorn och sedan få ut sin köttandel som kanske ligger på 10-20 kg här i södra sverige. Om det ens blir så mycket. Jakt är dyrt och tycker man inte det är roligt så ägnar man sig inte åt det, så enkelt är det. Att det sedan finns människor som inte förstår och tror att dödande är allt jakt handlar om är i grunden deras problem även om det innbeär att vi jägare granskas och ifrågasätts. Det vi som jägare då bör göra är att sköta vår jakt så snyggt som möjligt så att man inte öppnar upp för kritik i onödan.

När jag ser bilderna på de skjutna änderna i Bäckefors blir jag ledsen, jag ser kilovis med prima fågelkött som ingen bemödat sig om att ta vara på. För jag ser inga fåglar som bröstats ur. Där har vi ett stort mått av slöseri och något som jag tycker är direkt oetiskt. Har man ihjäl matvilt så tar man hand om köttet. Punkt. Och vill man inte äta det själv så har man i de flesta fall rätt att ge eller sälja det vidare. För mig hade det varit självklart.

SVT väst väljer inte enbart att skildra vittnesbilden utan kontaktar såväl länsstyrelse som jägareförbundets länskonsulent. Länsstyrelsen säger:
Enligt länsstyrelsen får man generellt föda upp bland annat gräsänder och fasaner för att skjuta. Det finns inga restriktioner för hur många djur man får placera ut, utan det är upp till markägaren, då jakträtten följer med markägarskapet.– Ur en etiskt synvinkel känns det inte så bra att man dumpar bytet på det här sättet. Det vanligaste är att man tar till vara på köttet. Det låter konstigt att man har vingklippta änder eftersom man oftast vill att de ska vara så vilda som möjligt, säger David Bruun, vilthandläggare på länsstyrelsen.Han säger att det troligtvis inte är någon brott bakom händelsen.– Man får dumpa vilt inom kommunens gränser så det är i så fall om kommunen anser att det är för stora mängder så det räknas som nedskräpning, säger David Bruun.
I en uppföljande artikel så har SVT fått tag på jaktvårdskonsulenten:
– Spontant tycker jag det ser ganska bedrövligt ut. Vi får sätta ut änder och vi får skjuta dem, men om man bedriver jakt så ska man ta tillvara på det man skjuter. Andkött är gott kött.
Klart och tydligt. Han fortsätter att reda ut det där med vingklippta änder:
– Jag är skeptisk till att änderna skulle vara vingklippta för man vill ju att en jaktbar fågel ska flyga. Vi har också satt ut änder för jakt. Det gör vi på sommaren när de är fyra veckor och så skjuter vi dem under hösten. Vi klipper inga vingar för det kan skada fågeln, säger Karl-Johan Brindbergs.
Om man nu åker flera timmar och många mil och köper ällingar som man släpper ut så förstår jag inte varför man inte lägger 15 minuter på att vika ihop kartongerna och köra skräpet till återvinning.

Om man nu skjuter en massa änder, varför tar man inte ut bröstbitarna på dessa läckra fåglar som i fryst form kostar ungefär 150 kr/kg. Och om nu inte jägarna själva ville ha dem varför inte sälja för att finansiera nästa års inköp av ällingar? 

Näe, jag hoppas att ni kära läsare sköter er jakt snyggare än de som ligger bakom detta. Jag hoppas de bättrar sig i framtiden för ju fler sådana här exempel vi ser destu skakigare blir vårt förtroende - vilket idag är rekorthögt. Jägarna som gjort detta har gett jakthatare och jaktskeptiker bra argument för att förhindra oss seriösa jägare att släppa ut fågel, att stödutfodra och att i förlängningen bedriva jakt med så stor frihet som vi gör idag.
_____________________________
Det finns en förklaring till det hela, jag läste den precis i Jaktjournalens nätupplaga. Det är Bonnier skog som äger marken, skogsförvaltaren förklarar:
– Av någon anledning lade ett kylrum av och fåglarna surnade. Då kördes de ut och lastades av felaktigt vid en vändplan. Det finns ingen ursäkt för att slänga änder på det sättet. Det är ett fantastiskt vilt och en fin matråvara. Det är bedrövligt och kommer inte att upprepas, säger Per Karlsson till Jaktjournalen.
Kartongerna är från en gammal bild, från 2017 närmare bestämt. Nuför tiden städas sådant bort. 

måndag 9 september 2019

Nattjakt på grävling

Bland de roligaste jaktformerna håller jag grävingjakt nattetid med ställande hund. Eftersom jag jobbar rätt mycket så blir det inte lika många tillfällen som jag skulle önska, så denna helt var jag ute för fjärde och femte gången denna säsong.

Fredagkvällen regnade det. Jag gick ut vid 22-snåret och valde att jaga skogsmark då jag tänkte att grävlingarna nog valde det framför öppen mark i regnet. Och visst hade jag rätt. Efter 3 km, när Essa var blott 50 m från mig, kom ståndskallet. Grävlingen hade sökt skydd i en skreva och jag fick lägga mig på mage för att komma åt att skjuta. Tyvärr låg den så till att jag hade behövt terrier för att få ut den. Huggkrok var inte att tänka på eftersom den låg så djupt in och skrevan inte var öppen framtill utan dold bakom ett par block. När grävlingen var konstaterat död gick vi vidare utan ytterligare upptag.

På lördagkvällen var det LAN nere i bygdegården. Sonen var med så jag passade på att jaga av skogen intill bygdegården. Gick ut vid 21.30 tiden och sökte av hela skogspartiet. Inga antydningar till aktivitet, kanske beroende på att det regnade och kanske för att vi eventuellt var ute aningen för tidigt. I slutet av skogspartiet höll sig Essa tätt intill mig, jag funderar på om det var gris i skogen. Vi återgick till bygdegården via gärdena men inte heller där blev det något. Eventuellt var hon på en mink nere vid bäcken men jag vet inte vad det var då den sökte skydd i ett stenskravel. Essas skall var annorlunda än vid grävlingkontakt. Totalt sökte hon av 30 km innan det var dags att hämta sonen från LANet.

söndag 18 augusti 2019

Eftersök på räv

Lördag morgon. Regnet smattrade mot rutan när jag gick upp och slog på telefonen. Den plingade till direkt:
Godmorgon!
Kan du hjälpa oss med ett eftersök?
Nnnn har skjutit på en räv, ena frambenet är av.

Jag ringde direkt för att få lite mer detaljer. Och tio minuter senare satt jag och Essa i bilen på väg till grannlaget där missdet hänt. Jag mötte upp skytt och jaktledare så for vi ner till skottplatsen.

Essa markerade tydligt i det område där Nnnn sa att han hade skjutit räven och så började vi spåra. Skytt och jaktledare postade på lämpliga platser i närheten.

Essa spårade ut från gärdet och i en halvcirkel runt gärdet upp till vägen vi kört ner på. Där stannade hon vid ett till synes obebott gryt.

Jag gick ner med Essa till skottplatsen igen och testade att låta henne söka fritt istället, det gick segare så vi gick upp till grytet istället och petade lite i det med en pinne. Nu blev det full fart på Essa som ville krypa in. Hon fostrades ju med en terrier i huset så det kanske smittade av sig ;-)

Grytet var ett typiskt övernattningsgryt med bara en ingång. Vi satte lite pinnar vid ingången så att vi skulle se om räven gick ut därefter åkte vi upp till jaktledarens gård igen och jag lämnade scenen.

Ett dygn senare ringde jag upp för att höra hur det gått. Ingen av pinnarna hade rört sig vilket gör att vi får anse att räven nog varit så illa skadad att den dött inne i grytet.