Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 7 juli 2015

Förbud mot Tikka T3? För militärliknande!

För några månader sedan avslogs en licensansökan på ett vapen av typen AI AX 338LM. I dommen stod:
Svenska Jägareförbundet, polismyndigheten och Rikspolisstyrelsen är ense om att dessa egenskaper inte är jaktligt motiverade samt att de får anses militärliknande eller primärt endast motiveras av rent militära behov.
Detta är intressant. Jägareförbundets policy anger att tillståndsgivningen skall vara mycket restriktiv för militära och militärliknande vapen. Håll denna formulering i minnet, militära och militärliknande. Jag har tidigare kritiserat förbundet för just det subjektiva i formuleringen militärliknande, känner nu att jag behöver peka på konsekvensen av termen militära.

Tikka T3 är ett populärt vapen bland svenska jägare. Det är erkänt välskjutande och ligger nytt i mellanprisregistret, dvs lite drygt 10.000 kr. Det finns i en mångd varianter och kalibrar så för jägaren är det lätt att hitta det som passar den egna jakten bäst. Det skulle inte förvåna mig om T3 är det vapen som säljer bäst bland nya vapen. Nu kommer vi då till det intressanta. Tikka T3 är ett militärt vapen.

Va? tänker du kanske då. Och det med rätta. T3 är framtaget som jaktgevär. Men såhär är det. Om man väljer att hävda att Benelli MR1 är ett militärt vapen eftersom man kan tolka MR1 som "military rifle 1" trots att det inte finns en konventionell armé i hela världen som använder Benelli MR1 så som Jägareförbundet gör så måste man i konsekvensens namn klassa ett vapen som Tikka T3 som militärt om det används av militära styrkor någon stans i världen.

Frågan är då, använder någon militär styrka Tikka T3?

Svaret på den frågan är ett ljungande JA!

Kanadensiska rangers är en del av de kanadensiska beväpnade styrkorna, militärmakten med andra ord. Från officiellt kanadensiskt håll beskrivs dem såhär:
The Canadian Rangers are a sub-component of the Canadian Armed Forces (CAF) Reserve.
They provide patrols and detachments for national-security and public-safety missions in sparsely settled northern, coastal and isolated areas of Canada that can not conveniently or economically be covered by other parts of the CAF.
Uppgifter:
The Canadian Rangers are the military’s eyes and ears in the sparsely settled northern, coastal and isolated areas of Canada. Appropriately, their motto is Vigilans, meaning “The Watchers.”
Kanadensiska Rangers kanske skall jämföras med någon variant av hemvärnet. Det spelar dock mindre roll, Det intressanta är att de kan klassas som militära och är en officiell gren av den Kanadensiska militären.

Hittills har dessa soldater varit beväpnade med gamla Lee Enfieldgevär, en av de sista konventionella styrka som varit utrustade med dessa klassiska bössor från andra världskriget. Nu har dock en provsändning om 125 Tikka T3 sänts över för slutlig test. Klaras dessa så kommer ungefär 6500 vapen att köpas in. Dessa kommer dock inte att tillverkas i Finland utan licenstillverkas av Colt i Canada.

Detta är intressant tycker jag. Det visar att det är svårt att göra skillnad på militära, militärliknande och civila vapen. Den Tikka T3 som nu kommer att användas militärt är inte det minsta militärliknande utifrån Jägareförbundets luddiga definition men är likväl tveklöst ett militärt vapen som uppfyller militära behov och bör som en konsekvens av detta bör Tikka T3 inte tillåtas på civila jaktvapenlicenser i Sverige.

Nu förväntar jag mig som en konsekvens av detta att Jägareförbundet yrkar på avslag på alla Tikka T3 licensansökningar från och med det gågna halvårsskiftet. Eller förresten, en revidering av vapenpolicyn kanske är bättre. Och vad bra. Det arbetet har ju påbörjats!
______________________________
Jägareförbundets vapenpolicy hittar ni HÄR.
Min och ordjämtens kritik av vapenpolicyn hittar ni HÄR.


måndag 6 juli 2015

Polisen utreder rådjuret som sköts med pil

De flesta jaktbrott avskrivs tämligen snabbt men där finns en handfull som ägnas möda. Nyligen dömdes en dansk medborgare till flerårigt fängelsestraff för grova jaktbrott. Det var en bra markering.

Härom månaden nåddes vi av nyheten att någon skjutit en råget i huvudet med pil. Träffen var usel så rådjuret fick traska omkring skadat ett bra tag innan det avslutades av en eftersöksjägare.

I vanliga fall hade det hela stannat där, men i och med att det rörde sig om en lång pil kunde både fingeravtryck och DNA säkras. Detta innebär tillsammans med tips att det finns tillräckliga spaningsuppslag för att fortsätta utredningen. Lägg till att brottet orsakat stort lidande och därför klassas som grovt. Geir Hogstad, samordnare djurrelaterad brottslighet på polisen säger:
– Det här är breaking news för mig. Jag vågar nog påstå att det här ska klassas som ett grovt brott. Det är möjligt att man delger misstanke om både grovt jaktbrott och om djurplågeri. Jaktbrottsdelen för att man bedrivit olaga jakt med felaktig fångstmetod, och djurplågeriet för att man har utsatt djuret för lidande.
Straffsatsen för grova jaktbrott är 6 månader till 4 år i fängelse. Utredande polis kommenterar till GP:
– Vi har tagit fingeravtryck och dna på pilen. Om fingeravtryck och dna finns i våra register vet vi inte. Vi har inte fått träff och analys ännu, säger Bernt Zarnowiecki, kommissarie på utredningsenheten i Storgöteborg.
– Vi har inte kommit närmare lösningen än. Det har kommit flera tips men vi vill gärna ha ännu fler.
Vad har tipsen rört sig om?
– Det finns beskrivna personer, vi jobbar på det. Men de är för diffust beskrivna, än så länge.
Har ni några teorier?
– Vi har massa teorier, men vi får gå på fakta. Fakta jag hoppas på att få fram via den tekniska undersökningen, säger Bernt Zarnowiecki.
Eventuellt borde vapenbrott läggas till utredningen. Det påtalas nämligen att pilen kommer från ett armbort vilket är ett licenspliktigt vapen. Jag tyckte först att pilen föreföll lite väl lång för att komma fårn ett armborst, å andra sidan när man kikar på pilens ände, se den länkade bilden fårn GP nedan, så ser jag inga "styrspår" som det brukar vara på bågpilar. 
Jag önskar polisen all lycka i sökandet efter gärningsmannen. Jag hoppas att ni finner honom snabbt!

lördag 4 juli 2015

Test: Pohl Force alpha four

Pohl Force alpha four är den andra fällkniv från tyska Pohl Force som jag testar. Den förra var en framelock med tantoblad, denna är av linerlockmodell men lika stor som den första.
Ihopfälld är kniven lite drygt 14 cm lång, 5 cm bred coh 2 cm tjock, det krävs alltså rejäla fickor för att den skall rymmas. Bladet är  drygt 11 cm vilket gör att totallängden landar på hela 26 cm, det är rejält för att vara fällkniv. Bladet är 3,5 cm högt, drygt 5 mm tjockt och svartlackat. Bladstålet är CTS-BD1, ett amerikanskt high end stål med hög kol och cromhalt, har rykte om sig att ha bra eggbeständighet. Handtaget är i något slags polymermaterial (glasfiberförstärkt zytel). Vikten ligger på ungefär 270 gram.

Det första jag testade med alpha four var att tälja en smörkniv, först genom att spänta ut lämpligt material ur en enestam. Precis som den tidigare Pohl Force kniven jag testat är ergonomin extremt bra, jag föredrar dock denna framför den andra eftersom denna har lite tjockare handtag vilket gör att man kan ta i mer med den utan att den så att säga skär in i näven och gör ont. Smörknivstestet visar på en extremt fin hanterbarhet trots storleken. Här måste jag dock flika in att jag för att kunna tälja riktigt bra med kniven valde att lägga om eggvinkeln något, göra den vassare/snävare. CTS-BD1 visade sig då vara ett förhållandevis lättslipat stål vilket jag inte hade förväntat mig. Bladformen gjorde kniven lättslipad.

När det kommer till det en jaktkniv förr eller senare skall användas till, djur, så har jag ännu så länge bara rensat fisk med den. Makrill, havsöring och plattfisk har passerat bladet. Samtliga utan några som helst problem. Kniven är hanterbar nog att använda för att filea fisk. Hantaget har en form som gör att man har ett bra grepp även om händerna är helt kladdiga av slem och blod.

Detta för oss in på något av det svåraste med fällknivar till jakt. Hygien. Många fällknivar är väldit svåra att rengöra, vissa konstruktioner så som slipjoint, backlock och framelock är lättare att rengöra än linderlock. Denna kniv är av linerlockmodell. Trots detta så tycker jag att den var lätt att rengöra för att vara en fällkniv, vilket naturligtvis hänger samman med att det är en väldigt rejäl fällkniv.
Sammantaget så tycker jag att Pohl Force alpa four egentligen inte har några större svagheter. Det är en utomordentlig jakt och friluftskniv. Den klarar i princip allt man kan göra med en fastbladskniv. Jag lutar åt att det är den fällkniv som jag testat och utvärderat som hittills är den klart bästa för jakt.

Har du pengarna och vill ha en fällkniv i fickan när du jagar så är Pohl Force alpha four definitivt något att överväga. Den är extremt kompetent och genomtänkt.
____________________________
Tycker du att kniven verkar intressant så kan Wanderoo.se plocka in den. Då kostar den ungefär 1300 kr beroende på eurokurs. Med tanke på vad jag sett hittills av Pohl Forces knivar så duger i stort sett alla de Wanderoo har på lager för jakt även om jag inte tror att knivar med tandade blad är direkt lämpliga.....

fredag 3 juli 2015

Äntligen!

Tre dagar in på det nya jaktåret kom mitt jaktkort. Jag gjorde inbetalningen samma dag som jag fick räkningen. Det tycker jag är alldeles för långsamt!

Test: Viper Borr

Viper by Technocut har i samarbete med den danske knivdesignern Jesper Voxnaes (ni har väl vid det här laget inte undgått att förstå att jag gillar hans knivar) kommit ut med den intressanta fastbladskniven Borr.

Borr (eller Bor, Burre, Burr) var en fornnordisk guddom som var far till Oden, Vile och Ve. Kniven kom för snart ett år sedan, några månader senare genomfördes Vipers och Voxnaes andra samarbete, fällkniven Odino såg dagens ljus. Helt naturligt kom Borr före Odino i produktionen...

Jag har haft Borr hos mig sedan i vintras, jag har använt den en del och trivs överlag bra med den. Själva kniven är 25 cm lång varav hälften är micartatäckt handtag. Formen på handtaget är relativt kantig men ändå ergonomisk. Formen är avancerad och fräses med cnc-fräs, Voxnaes själv blev imponerad över hur nära hans original som serieproduktionen hamnade. Bladet är kraftigt, 5 mm tjockt och nästan 4 cm högt, tillverkat i det superba rostfria high end stålet D2. Vikten exklusive slida ligger på lite drygt 260 gram.
Jag har som vanligt använt kniven ordentligt för att bilda mig en uppfattning om den innan jag skriver om den.

Att spänta ved till en brasa var busenkelt. Bladets längd och höjd gjorde att man hela tiden kom åt en del av bladryggen att slå mot med ett annat vedträ. Att tälja med den gick hyfsat ävenom täljknivar behöver vara spetsigare för att fungera riktigt bra. Längden är dock i största laget för att det skall fungera att tälja något finlir. Handar det bara om att spetsa en korvpinne duger den helt klart.


Kniven är trots sin storlek mycket hanterbar när man arbetar med djur. Jag har flått en grävling med den och rensat kanske två dussin fiskar, mest makrill och plattfisk. Handtagets form gör att man oavsett hur kladdig den än blir alltid kan ha ett fast grepp. Jimpingen på bladryggen tillsammans med pekfingerfördjpningen på eggsidan gör att man kan hålla den på flera olika sätt. Ett grepp långt fram på kniven förbättrar balansen i den.

D2 är ett bra stål men bladformen gör kniven lite svårslipad. Ju rakare är destu mer lätt att slipa blir det. Ett blad med mjuka former är också lättare att slipa än detta som har ett väldigt kraftigt avslut på bladet. Kurvan är helt klart svårslipad. Nu är det ett stål som håller skärpan bra så man beöver inte arbeta så ofta med klingan men man skall vara medveten om det om man köper den.
Bilden är länkad från bladehq. Nedan min modifiering.

Det finns problem med kniven också. Det skall man inte sticka under stol med. Den kommer med en läderslida med tight passform. Så långt är allt väl. Problemet är att slidan mest påminner om ett italienskt pisolhölster från början av 1990-talet och alltså sitter högt i bältet. Sätter man den i ett tight bälte smiter slidan åt kring så kraftigt kring kniven att den förvisso går att dra men att man när man stoppar ner kniven igen riskerar att i värsta fall köra kniven genom slidan och in i höften. Detta gjorde att jag valde att i paracord knyta en hållare till slidan vilket placerar den längre ner och slidan blir hängande istället. Då kommer man ifrån problemet. Ett väldigt fånigt problem på en i övrigt bra och genomtänkt kniv. Vi får väl se om jag inte tar och syr en riktig dangler slida till kniven senare i sommar. Det är den värd. Då blir det en slida som hänger så lågt att jag kommer att kunna komma åt kniven även när jag har på mig jacka.

Frånsett slidan är det en mycket kompetent kniv som storleksmässigt ligger någonstans emellan de mellanstora och stora knivarna. Dess näsmaste konkurrent bland mina knivar är antagligen Fällkniven S1. Valet dem emellan blir inte lätt. Kort sagt en väldigt bra kniv.
__________________
Kniven kan beställas från Wanderoo.se, den kostar med rådande eurokurs ungefär 1700kr.

torsdag 2 juli 2015

Stor rådjursstam minskar andelen fästingar med borrelia!

Varje år vid den här tiden brukar den rådjurhatande professorn Tomas Jaensson komma med ett utspel som går ut på att rådjursstammen borde skjutas ner vilket skulle innebära att de fästingburna sjukdomarna, ffa borrelia, skulle minska. Jag har tagit upp det massor av gånger tidigare eftersom han återkommer som en gammal raspig LP-skiva år efter år, varv efter varv (här, här, här, här och här har jag skrivit om det tidigar).

För ett tag sedan blossade samma debatt upp i Finland. Men då var även vitsvanshjorten i skottlinjen. Professor Dag Nyman, som leder fästingforskningen på Åland, menar att detta är en felaktig uppfattning. Om man skulle skjuta ner stammarna av mindre hjortdjur skulle mängden fästingburna sjukdomar och antalet insjuknanden i dem inte minska. Nyman förklarar detta såhär:
Men om antalet fästingar minskar – borde inte risken för att man stöter på en fästing med borreliabakterien samtidigt också minska?
- Nej, säger Nyman bestämt. Det beror på att till exempel rådjuren, liksom hästar och kor i synnerhet, har en egenskap i sitt blod som gör att de tar kål på borreliabakterien inne i fästingen som har bitit sig fast i dem. De kan alltså inte överföra en smitta, förklarar Nyman.
 Men hur sprids då smittan undrar vän av ordningen, Nymans svar är intressant:
Nyman säger att smittan från en fästing måste överföras från andra djur.
De djur som kallas reservoardjur, där borreliabakterien kan överleva och föra smittan vidare, det är sorkar, möss, igelkottar, ekorrar och fåglar. Det är i så fall de här djuren som ska skjutas bort, säger Nyman.
Nyman förklarar att mängden borreliabakterier i en fästing avsevärt minskar om den har suttit fast på hjortdjur, hästar och kor. I genomsnitt bär var femte fästing på borreliabakterien. Effekten av att borreliabakterien har suttit fast på hjortdjur, kor eller hästar är att bara cirka en på hundra fästingar bär på borreliabakterien.
- Vi har många fästingar men de är inte så smittsamma, säger Nyman.
Vad skulle det alltså innebära om man radikalt sköt bort rådjur och vitsvanshjortar?
- Det kunde innebära att vi kanske har färre fästingar, men en betydligt högre smittsamhet hos dessa fästingar, säger Nyman.
Vad kan vi då göra för att minska mängden fästingar? Även här har Nyman en intressant lösning:
Nyman säger att huvudorsaken till att fästingarna ökar beror på miljöfaktorer. Dels ökar de på grund av förändringar i väderförhållandena, dels på grund av att vi har ett helt annorlunda utnyttjade av marken jämfört med tidigare, säger Nyman.
- Vi har mycket mera områden med sly idag, säger Nyman. Alla små gnagare gillar sly och på det sättet ökar fästingarnas antal. När vädret blir varmare och fuktigare ökar också fästingarnas antal.
Kort sagt. Genom att röja sly och öka betestrycket så skulle mängden fästingar minska. Det är exakt det recept jag förespråkat sedan länge för att öka den biologiska mångfalden och för att öka Sveriges självförsörjningsgrad. Här borde folkhälsomyndigheten, naturvårdsverket och jordbruksverket försöka samverka och dra åt samma håll. Det skulle alla gynnas av.

onsdag 1 juli 2015

Dags för flädersaft!

Nu blommar flädern. Då är det dags för flädersaft!
1,5 kg socker blandas ner i kokande vatten. Kastrullen (ej aluminium) tas från Plattan och 50 g citronsyra rörs ner. Därefter häver man i 30-40 fläderblomsklasar och 3 fint skurna ekologiska citroner. 

Det hela får sedan dra i 3 dagar. Rör om emellanåt. Slutligen tappas saften upp på väl rengjorda flaskor. Jag brukar använda 0,5 l pet-flaskor som jag fryser in.