DIY: förvaringsväska till kaffepanna

Kaffepannan för kokkaffe är en viktig del av jägarens utrustning. Härom dagen köpte jag en ny eftersom min gamla börjar bli så vansinnigt obalanserad att det knappt går att använda. Det blev en Trangia 200324 på 0,9 liter, alltså helt perfekt för 1-2 personer.

En kaffepanna blir sotig och smutsar lätt ner väskan ordentlgit om man inte förvarar den rätt. Jag hade min gamla i en plastpåse, givetvis går det i en kökshandduk eller annat tygstycke med. Denna gång ville jag ha en bättre och snyggare lösning, så det fick bli ett syprojekt. Inte rocket science direkt men ändå något som krävde lite eftertanke.

Jag använder gammalt spilläder från bilindustrin, dvs samma typ av läder som finns i säten på finare Volvobilar. Det borde tåla en kaffepanna tycker jag...

Till att börja med klippte jag till en rund bit med samma diameter som bottnen på kaffepannan men med 1 cm sömsmån. Sedan tog jag en rektangulär* bit skinn och sydde fast ena långsidan på den runda biten. Därefter sydde jag ihop kortsidorna på den rektangulära biten. Med en snodd så var det klart.

Easy peacy!

________________________
*skall jag vara helt ärlig så var min bit inte rektangulär, den hade kortsidor och en långsida som låg i rät vinkel mot varandra men den andra långsidan var skinnbitens naturliga kant så den är oregelbunden men det spelar ingen roll.

DIY: Kaffepåse

Jag har stört mig på att jag inte haft någon vettig kaffepåse för mitt kokkaffe. Så härom dagen när jag hade ett nytt färskt paket Lemmelkaffe att packetera gjorde jag slag i saken. Jag sydde en kaffepåse....

Eftersom vi bor i tygriket så är det lätt att hitta en massa billiga material, tex läderspill. Spillet kommer från  underleverantörer till Volvo som syr lädersäten till lite lyxigare bilmodeller. Det är alltså skinn av hög kvalitet men antagligen garvat på ett mindre trevligt sät vilket kräver att man har kaffet i en plastpåse innuti läderpåsen.

Jag valde att sy en påse lätt inspirerad av mindre samiska förvaringspåsar. Det går att sy på massor av sätt men jag valde att sy en variant av denna, lite justerad med bredare buk och smalare hals än originalet för att inte allt för mycket kaffe skall rinna ut om påsen faller omkull. Nu får jag precis ner min hand i påsen. Snodden är tvinnat läder i två färger.

Här följer en serie bilder på hur jag gjorde. Skinnet var så tunnt att det går lätt att sy i en vanlig symaskin men jag valde att använda vår 80 år gamla huskvarna bara för att den har en sådan underbar råstyrka som man inte hittar i moderna amatörmaskiner.

Förvara skinn

Jag fick en fråga från en läsare. Frågan är nog av allmänt intresse så jag väljer att svara på den som en bloggpost istället för att svara på den i en tråd.

Läsaren har fått ärva ett fint exotiskt skinn, lejonskinn för att vara mer exakt. Frågan gällde mer specifikt hur skinnet bör förvaras när det inte är framme. Läsaren föreslog vacuumpackat eller i sopsäck med malkulor.

Vi förvarar våra skinn som inte ligger framme lufttätt men inte vacuumpackat. För att hålla bort mal brukar vi lägga i några bitar ceder eller rosenträ, dessa innehåller eteriska oljor som mal inte gillar. Även torkade lavendelblommor har en sådan effekt. Vi har haft mal i hustruns garnsamling, då drappade vi cederolja i vrårna på skåpen och sprayade* ihjäl malarna som drevs fram. 2 sprayningar per vecka i en månad fick bort malen från det aktuella rummet. Skinn som man misstänker ohyra i kan även frysas ner, jag skulle nog välja att frysa in och tina upp lejonskinnet innan jag lade det i en igentejpad plastsäck eller lufttät plastback med lock. Även monterade fåglar och däggdjur kan frysas in om det går ohyra i dem. Infrysningen dödar även ohyrans ägg. Man bör låta skinnen / montagen vara infrysta två veckor i en bra frys (minst -18) för att vara på säkra sidan.

Ett skinn mår för övrigt bäst av att ligga plant, nu vet jag att detta inte är möjligt i de flesta hem när skinnen skall magasineras men då är det bättre att rulla skinnen än att vika dem. Veck på skinn riskerar att skapa stora skador på sikt.

Äldre skinn och monterade djur behandlades med arsenik för att förhindra angrepp från ohyra, det gör att man skall hantera sådana saker lite försiktigt och vara noga att tvätta händerna efter hantering. En del skinn kan innehålla mycket höga arsenikhalter.

Jag har för övrigt skickat frågan vidare till en kompis som är allmänkonservator på ett museum, om hans svar skiljer sig från mitt så kompletterar jag med hans uppgifter. / han verifierade att jag beskrev det hela rätt. 
______________
*använde granngårdens insektsspray för stallutrymmen.

Hantverkssöndag - en kolv

En gammal kompis, Helena, är fenomenalt duktig på att bereda skinn. Hon tillverkar en hel del skinnprodukter också. Ett av hennes senaste uppdrag var att klä en gevärskolv med skinn. Anledningen var att kolven anpassats till ägaren med tape och plast, den såg inte så rolig ut. Istället för att köpa ett vanligt neoprenöverdrag så kontaktade ägaren Lodbrokan (som Helenas företag heter). Helena garvade ett dovhjortsskinn som hon sedan täckte kolven med enligt ägarens önskemål. Såhär blev det:

Ett stycke genuint jämtländskt hantverk. Vill du koma i kontakt med Lodbrokan (Helena) så hittar du kontaktuppgifter HÄR.

Intersport väljer plast framför naturmaterial!

Djurens Rätt gick i går ut med ett pressmeddelande. Intersport förbinder sig att inte sälja produkter som innehåller naturpäls:

– Vi är glada över att kunna välkomna Intersport till Djurens Rätts Pälsfria lista. Ju fler företag som tar ställning mot päls desto starkare blir rösten för ett mode utan att djur ska behöva sätta livet till, säger Maria Kaller, konsumentansvarig på Djurens Rätt och ansvarig för Fur Free Retailer Program i Sverige.
– Att finnas med på Djurens Rätts Pälsfria lista är ett viktigt steg i Intersports arbete med CSR (företags samhällsansvar) där frågan kring oetisk djurhållning är en central del. Intersport tar avstånd från att djur avlivas för sin päls skull och förhoppningen är att vårt ställningstagande har en verkan mot pälsindustrin, säger Catherine Nasser, CSR & Quality Coordinator på Intersport AB.

Jag tycker att beslutet är mycket problematiskt på många plan. Låt mig utveckla ett par:

Materialval. Päls, oavsett ursprung, är ett naturmaterial. Om det garvas korrekt är det ett mycket naturvänligt material. Alternativet, för det måste till då många plagg kräver pälsliknande detaljer, är syntetpäls. Plast, oftast en petroleumprodukt, som alternativ. Jag är inte övertygad om att detta är ett steg i positiv riktning vad gäller Intersports samhälls- och resursansvar. Naturpäls har för övrigt värmande egenskaper som är extremt svåra att efterhärma med syntetiska material vilket gör att kopian blir blott en kopia och inget annat.

Oetisk djurhållning är inte problemet här. Problemet är att Intersport tidigare valt att köpa pälsprodukter som kommer från oetisk djurhållning. Sannolikt för att dessa skinn är billigare än de från etisk uppfödning. Intersport hade i sina upphandlingar kunnat sätta upp krav på hur djuren vars pälsar man använder i sina plagg skall ha haft det i livet och vid slakt. Om Intersport så hade önskat hade man även kunnat delta i skapandet av en marknad som hade gjort att många av de djur som ändå skjuts i viltvårdssyfte hade kommit till användning. Inte minst genom att i sina produkter efterfråga vildfångad rödräv, mård, mink, iller, tvättbjörn, mårdhund etc. Då hade man utnyttjat en befintlig resurs och inte låtit djur avlivas för sin päls skull. Man hade även kunnat arbeta mer med lamm och fårskinn. Som det är nu kasseras den absoluta majoriteten av de svenska lamm och fårskinnen i samband med slakt. Ett enormt resursslöseri som Intersport hade kunna bidra till att motverka genom att agera ansvarsfullt och inte populistiskt.  Men inte. Man väljer den populistiska vägen via Djurens Rätt.


Notera att jag inte tar ställning vare sig för eller emot pälsdjursuppfödning. Det jag vänder mig emot är kortsiktigt och populistiskt resursslöseri, vilket är vad Intersport sysslar med.

Blev uppmärksam på nyheten via Jaktjournalen. Svensk Jakt skriver också om det hela.

Skinntips: Lodbrokan

Min hustrus gamla student har nu fått igång sin verksamhet. Helena är en extremt duktig hantverkare som bland annat varit med i tidningen Hemslöjden. Helena arbetar med skinn. Hon bereder främst lamm/får och killingskinn samt tillverkar saker i dessa material. Kurser är också något hon erbjuder, så varför inte slå er ihop några stycken och boka en kurs i hur ni tar hand om era viltskinn?

Helena är verksam i Åretrakten och du når henne till exempel via hennes FB-sida eller hennes hemsida.

Vargskinn såldes på julmarknad...

Polisen ingrep mot den handlare på Lisebergs julmarknad som sålde vargskinnsprodukter. Produkterna togs i beslag och handlaren misstänks för brott mot artskyddsförordningen. En expert på Naturhistroiska museet har fått in produkterna för att bedömma dem.

Handlaren menar att det inte är några problem då produkterna, pannband med pälsdetaljer, är importerade från USA och därmed tillåtna att handla med. Och visst finns det en del skinn från ökenvarg att köpa på skinnbörsen....

Efter hegerna får vi väl reda på vad det egentligen var....

Pälsverk i medeltidens kläder

En gammal kompis skrev för ett par år sedan en avhandling i Historia. Hon skrev om medeltida kläder. Det intressanta i detta sammanhang är hur vanligt det var med päls. I bortåt hälften av alla dokument som omtalar kläder anger att kläderna är pälsfodrade. Och det gäller inte bara vinterkläder, päls var en del av modet och förekom därför även i sommarkläder.

Vilka skinn förekom då?

Där finns enstaka exempel på får-, ren- och vargskinn men andra saker var vanligare. Framför allt var gråverk, dvs ekorrens vinterpäls synnerligen populär. Andra skinn som var populära var mård, hermelin och sobel. Ekorrens höstskinn kallades för övrigt bissis.

Inslag i TV4 om skinngarvning

Intressant inslag om skinngarvning med Linda Maasing i Rejmyre.

Fredagsfilm: Den siste pälsjägaren

En intressant film om päls och vilt i allmänhet och den gamle pälsjägaren Valdemar Bergstrand i synnerhet. Mycket sevärd! Får mig att tänka på Rangvald Marklund som jag hade möjligheten att träffa ett par gånger innan han gick bort.

Tema skinn i Hemslöjd nr 6

Tidningen Hemslöjd köper jag och hustrun emellanåt. Oftast om detär något tema vi är intresserade av. Tidningens inriktning har varierat genom åren, men det är nu länge sedan det var en utpräglad DIY tidning. Det saknar jag. Men det hindrar mig inte från att njuta av intressanta artiklar om ämnen jag uppskattar. Som i det senaste numret, vilket har temat skinn.

Jag får genast erkänna att jag i princip sträckläste numret. Det var inte många sidor jag hoppade över, och det är faktiskt ovanligt när jag läser en tidning. Det brukar bli så att jag läser på sin höjd 50% av texterna. Detta nummer var överlag bra och innehåll ett par riktiga höjdarartiklar.

Anders Håkansson har sitt garveri i Dragnäs utanför Jokkmokk. Garvningen sker oftast med bark av olika slag och han arbetar i stor utsträckning med renar och vilt. Under senare år har han berett en mängd björnskinn. Jag gillar denna rätt vassa kommentar som Anders fällde i intervjun:

man lär sig mycket underligt när man skall ta jägarexamen, men just inget om skinn.

Linda Maasings garveri ligger i makens smedja. Ett stenkast från Rejmyre glasbruk. Även Linda arbetar med naturliga garvningsmaterial. I artikaln finns bilder på när hon avhårar ett hjortskinn, de är väldigt lika mina bilder från inläggen om ekgarvning av rådjursskinn.... Linda tar också emot skinn från jägare om man vill ha något garvat.

En av min hustrus gamla studenter porträtteras över två uppslag. Helena Gjaerum demonstrerar sitt förslag på rekonstruerade vikingatida regnkläder i läder. Helena är för övrigt i startgroparna att starta upp ett mindre garveri i Åretrakten.

Flera artiklar handlar om lammskinn. Företaget Donniaskinn i Tranås nämns, då främst deras vegetabiliska garveri i Bosnien. Jag har anlitat dem flera gånger för såväl get som lammskinn och är i de flesta fall nöjd.

Ett intressant uppslag handlade om etik. En fårfarmare från fjällbete intervjuades och sade något riktigt tänkvärt, nämligen att om vi skall höja intresset för att bevara en art så skall vi äta den... I kontrast till honom står ordföranden i Djurens Rätt som anser att all djurhållning är fel även om god djurhållning är bättre än dålig. Hon har dock rätt i att allt för få i dagens samhälle reflekterar över varifrån våra material, i detta fall läder, kommer. Hon vill att man skall se hela kedjan från djuret till produkten, vilket jag håller med om även om jag inte på något vis delar hennes slutsatser.

Kort sagt. Det senaste numret av Hemslöjd var riktigt bra och informationsrikt. Jag rekommenderar det varmt till den som är det minsta intresserad av skinn.

Artikelkorr

Har precis korrat en artikel till nästa nr av Åter. Den handlar om rundflåning av små rovdjur samt taning. Aja Pettersson, som har skinngarvningskurserna på Bäckedals fhs, Kompletterar artikeln med en beskrivning av hur man kan sälgbarksgarva dylika skinn. Det blir ett informativt uppslag som jag hoppas att folk kommer att ha nytta av!

Rökgarvning av älgskinn del 4

Efter tvätten i såpvatten var det så dags för rökning. Först hade jag tänkt hänga ner skinnet i skorstenen. Men hustrun protesterade vilt... Fick hitta på en annan lösning istället. Bygde en ställning av järnstänger på vilken jag hängde skinnet. Ovanpå den lade jag gamla takplåtar för att leda så mycket rörk som möjligt till skinnet. Under eldade jag med surved med blöta barksjok överst. Attans vad det rök. Men en kort stunds bortavaro medförde att delar av skinnet brann upp..... jag doppade det i vatten.

Nu hänger det på tork. Vi får väl se om ett par dagar hur det blev. Inte riktigt som jag tänkt mig, det kan jag garantera....

Återkommer med slutresultat och sömnadstest.

Rökgarvning av älgskinn del 3

När skinnet fettgarvats en sisådär 4 dagar eller en vecka eller så är det dags att tvätta skinnet i såpvatten. Skinnet arbetades i såpvatten varefter det fick ligga i kvar i såpvattnet under något dygn.

Rökgarvning av älgskinn del 2

Det avhårade älgskinnet. Prickarna på skinnet är spåren av insektsbett, framför allt älgflugor (hittade flera hundra som flöt omkring i kalkbadet).

I det första inlägget om rökgarvning av älgskinn behandlade jag samtliga steg fram till avhårning av skinnet. Dessa är desamma som när man avhårar vilket skinn som helst med hjälp av kalk. När skinnet var avhårat fick det ligga i rinnande vatten över natten för att det skulle avkalkas. Sedan skrapade jag skinnet igen.

Därefter var det dags för första steget i garvningsprocessen. Rökgarvning är nämligen en flerstegsprocess, iofs är rök garvande men resultatet blir bättre om man först så att säga förgarvar" skinnet. Det finns då flera metoder att välja mellan. Jag valde fettgarvning.

Fettgarvning görs helst med djurets egen hjärna. I och med att jag inte hade sparat den, eller någon annan hjärna heller för den delen (och min egen använder jag) så fick jag hitta en annan lösning. Den lösning jag valde var att gnida in skinnet i en blandning av olja och äggula. Jag har tidigare använt samma metod för att garva pälskinn (får). Olje-äggblandningen arbetas in i skinnet ordentligt. Skinnet bör då vara uppspänt i en ram, men jag valde faktiskt att ha det i en hink. Vi får se om det funkar bra eller är anus. Jag har bearbetat skinnet en gång per dygn ännu så länge. Tänkte låta skinnet ligga i blandningen ett par tre dagar.

Själva principen med fettgarvning är för övrigt att lika löser lika, dvs man kan byta ut skinnets naturliga fetter mot sådana som inte härsknar på detta vis.

Ekgarvning av rådjursskinn del 7

Senast tog jag skinnet ut ekgarvningsbadet, vred ur det och hängde det på tork. Det jag sedan gjort är inte "by the book", utan snarare ett dynamiskt handlande baserat på hur jag tänker använda skinnet i framtiden.

När skinnet börjat torka, börjat uppnå en "lagom" arbetsfuktighet tog jag en bit och tillverkade en spontan knivskida helt utan mall. Skinnet var lättarbetat och jag valde därför att frysa in det. Detta för att i framtiden slippa lägga det i blöt inför varje tillfälle då jag tänker sy något. Istället räcker det att plocka upp det ur frysen och låta det tina tillräckligt för att det skall kunna vikas upp och en lagom skinnbit skäras/klippas loss.

Skinnet är som sagt lättarbetat och mycket formbart. Skulle tro att man kan skapa riktigt intressanta former med det om man så önskar. Det finns dock ett problem. Det är ganska tunnt, vilket gör att det inte lämpar sig för hela knivskidor utan snarare för en "holk" som sätts på ett bladskydd av annat material. Tänk på en halvhornskniv (lappkniv) med ett smalare läderparti som täcker knivens handtag så förstår ni vad jag menar.

Rökgarvning av älgskinn del 1

Såhär lagom till älgjakten har jag dragit igång ett nytt skinnprojekt. Att rökgarva ett älgskinn, eller i alla fall ett halvt (från en kalv). Jag hittade det i min ena frys när jag städade där härom dagen. De inledande stegen är desamma som för ekgarvning av rådjursskinn, men jag sammanfattar dem lite snabbt:

Först får man veka skinnet, dvs lägga det i vanligt vatten. Hur länge detta tar beror på om det varit torkat, saltat eller fryst. Se ekgarvning av rådjursskinn. Skrapa skinnet om hinnorna börjat lossa när det är dags att:

Lägga skinnet i kalkvatten. Här är det bra att återanvända ett bad som använts tidigare. Processen startar snabbare då. Skinnet skall ligga i kalkbadet tills håren lossar lätt. Se ekgarvning av rådjursskinn.

Avhårning och avkalkning finns det också beskrivningar av i ett tidigare inlägg.

Jag återkommer med bilder och beskrivning av nästa steg om någon vecka när skinnet är avhårat och avkalkat.

Ekgarvning av rådjursskinn del 6

När skinnet är genomgarvat är det dags att plocka upp det ur barkbadet. Det är nu, om behov finns, att skrapa köttsidan en gång till. Sedan gäller det att få ut så mycket vatten som möjligt ur skinnet innan det hängs på tork. På bilden ovan har jag spikat fast skinnändarna i en huggkubbe och bildat en "ögla". Genom öglan har jag trätt en regel för att kunna vrida ur så mycket vätska som möjligt.


När man dragit ur så mycket vatten som är möjligt så vecklar man ut skinnet. Därefter hängs det på tork, så luftigt som möjligt.

Nästa inlägg, det sista i serien, kommer att handla om hur man mjukgör skinn. Sedan kan jag nämna att jag i djurfrysen hittade ett halvt älgkalvsskinn. Har nu lagt det i blöt och om det är ok så kommer jag att bereda det som nästa projekt. Vi får väl se om jag ek- eller kanske algarvar det.

Ekgarvning av rådjursskinn del 5

Nu ligger skinnet i ett bad av ekbarksdekok. Jag rör om så fort jag går förbi platsen för hinken. Skinnet bör ta ungefär en vecka till innan det blir genomgarvat. Kanske fyller jag på med lite mer garvvatten, för att öka koncentrationen något. Jag kommer också att lyfta upp skinnet och skrapa det ytterligare en gång. Kanske skriver jag om det, skulle jag missa det så vet ni i alla fall om att man skall göra så.

Ekgarvning av rådjursskinn del 4

Skinnet har legat länge nog i kalkbadet när håren lätt lossar. Man skall enkelt kunna skrapa av dem. På bilden gör jag det med en vedklabbe mot en gammel huggekubbe. Detta tog på sin höjd 30 minuter.


När hårsidan är skrapad kan man lika gärna skrapa av hinnor och gammalt juckel från köttsidan av skinnet. Här använde jag ett gammalt slött yxhuvud jag hittade i uthuset. Skrapningen av kalkade skinn går väldigt mycket lättare än när man skrapar färska skinn. Detta tog kanske 15 minuter.

När skinnet är skrapat skall det avkalkas. Det bästa är att lägga det i strömmande vatten ett par timmar, men det går givetvis också bra att ha det i en hink, men då måste man röra om rätt ofta och byta vatten flera gånger....