Överreaktioner och överskottsdjur

Djurparker är rätt konstiga saker. De visar exotiska och mindre exotiska djur i fångenskap. Det hela är synnerligen Disneyfierat, djuren har namn och eftersom djurungar är söta och drar besök så blir det många djurungar på våren. Än fler blir det eftersom djuren får näringsrikt foder.

Många ungar blir det. Och för att djurparkerna inte skall svämma över så blir det såklart djur över. Det pratar man inte om. Att veta det gör ju djurparksbesökaren till delskyldig till det som oundvikligen sker med de djur som man måste göra sig av med om de ej kan omplaceras till andra djurparker eller kan infogas i det egna avelsprogrammet.

Överskottsdjuren dödas. Lamm och grisar är inga konstigheter, klarar de bara karenstiden för ev mediciner så är slakt inga konstigheter. Men vad gör man med lejon?

Vad man gör med lejonen uppmärksammades i media i början av januari. Borås djurpark avlivar dem.* Inga konstigheter tycker jag, men uppenbarligen en massa andra människor med tanke på reaktionerna. Det jag personligen tycker är konstigare är att folk inte förstått att det måste ske. Reaktionen är också konstig. Borås djurparks personal har blivit mordhotade, varav något dussin bedömdes som så allvarliga att de polisanmälts.


Man kan välja många sätt att hantera överskottsdjur på. Personligen tycker jag att Köpenhamns zoo har gjort det på absolut bäst sätt. Zooet var helt öppna med att den vuxna giraffhanen skulle avlivas. Däereter obduceras, inför besökarna, och ges till lejonen som foder. Genialiskt tycker jag, då får lejonen äntligen sådan föda de hade kunnat få i vilt tillstånd, förutom att de inte tillåts sköta avlivningen/jakten själva. Naturligtvis kunde inte folk förstå och acceptera utan tog till hot även mot Zooet. Odense Zoo disikerade en 9 månaders lejonhane inför publik, även det väckte ramaskrin. Men så blir det när Disney krockar med dels verkligheten (för många djur) och dels en pedagogisk ambition (offentlig dissektion).

För djurparkerna blir det såklart svårt. De Disneyfierar med djur och djurungar för att få publik och ekonomi i verksamheten. Samtidigt är det ett mediamässigt (och arbetsmiljömässigt) självmord att vara öppen med vad man gör med överskottet djur. Detta trots att varje logiskt tänkande människa inser vad som uppenbarligen måste ske bakom kulisserna, de vill bara inte veta.

Jag är tämligen övertygad om att Disneys djur- och barnfilmer gjort mer skada än nytta genom det misriktade djurintresse och djurengagemang de skapat
____________________
*På veterinärförbundet föreslås ett alternativ:

Men det finns alternativa sätt att arbeta på djurparkerna, något som Johan Beck-Friis på veterinärförbundet har märkt av att man har börjat göra på flera parker i Europa.
– Man kastrerar eller ger p-piller till djuren så att de inte får lika många ungar. Man separerar han- och hondjuren när det är den säsong då parningarna brukar ske. Och så har man en plan i förväg för hur man ska hantera de ungar som kommer och inte försöker lösa det efteråt, berättar han.

 Men det funkar inte eftersom djurungar är djurparkernas bästa dragplåster när det gäller att få besökare. Sedan funderar jag på om det verkligen var ett bra "scoop" för P4 sjuhärad att åter indirekt mana till hets mot djurparkerna.

Exotisk hjort på rymmen i Finland

En davidshjort är sedan ett par veckor på rymmen från Zoolandia i Lundo rapporterar Åbo Underrättelser. Den verkar vara på vandring och har setts på många håll. Hjorten uppehåller sig ofta i säd eller sockerbetsfält, odlarna rapporteras vara mindre nöjda. Om myndigheterna tillåter kan den komma att fällas i samband med den kommande älgjakten.

Tillägg: Hjorten är enskild egendom och myndigheterna meddelar  att om ägaren tillåter så får den som har jakträtt fälla hjorten.

Såhär skriver Wikipedia om davidshjort:

Davidshjort (Elaphurus davidianus) är en art i familjen hjortdjur. Den förekom ursprungligen i östra Asien men den vilda populationen dog ut för flera århundraden sedan. Arten överlevde tack vare de kejserliga inhägnaderna i Nanyuang Royal Hunting Garden i Nan Haizi, nära Peking och under senare tid även i europeiska djurparker.

Storleksmässigt är den som kronvilt. En bild från wikimedia:

Avlivning av djur i egen djurpark inte skäl nog för vapenlicens

Expressen rapporterar om en djurparksägare som vill få licens på ett skjutvapen för att avliva tamdjur. Detta beviljas inte så han går hela vägen med överklaganden. Han tycker nämligen att det är inhumant och dyrt att ringa in veterinär för att ge spruta:

– De här dödssprutorna är jag en fullständig motståndare till. Ett skott dödar djuret på en sekund - med en spruta tar det flera minuter. Det är väldigt plågsamt, säger han

– Att sedan veterinären skulle ta flera tusen för att åka hit med en dödsspruta, det är inte det tungt vägande skälet, utan det är jag är motståndare till detta

Mannen har hästar, går, getter, kaniner och höns.

Reglerna för avlivning av tamdjur med vapen har jag kikat på tidigare. Notera att det är frågan om att bedöva djuret med ett skott, inte avliva det. Jag vet inte om djurparksägaren förstått det. Såhär kan reglerna  sammanfattas såhär, de är lite knepiga:

Art	Bedövning	Distans
Nöt	Klass 3, hagel	Klass 1, E100: 2800 J (skadade djur 3700 J)
Tackor, lamm, getter, kid	Klass 4, hagel	Klass 1
Baggar, bockar	Klass 3, hagel	Klass 1
Gris	Klass 3, hagel	Klass 1
Galtar 12 mån +	Klass 2, hagel	Klass 1
Häst	Klass 4, hagel	Klass 1, min cal .30, 11,7 g kula
Hund	Klass 4, hagel	Klass 2, hagel
Katt	Klass 4 (E0: 70 J), hagel	Klass 3, hagel

Bedövning avser skott i huvudet/hjärnan. Vad gäller hagel så finns kraven närmare specificerade till hur tung och grov laddningen skall vara.

Distansavlivning avser skott i bröstet. Som synes är kraven inte helt självklara för jägaren som kanske vill använda sitt jaktvapen. Varför får man skjuta en älg med sin 6,5x55 men inte en förvildad häst? Man får skjuta björn och stora vildsvinsgaltar med 6,5x55 men inte en shettlandsponny! Varför får man skjuta rådjur med 222 rem men inte förvildade får och getter? Varför man inte följer den vanliga jaktammunitionsklassningen utan hittar på en massa speciellt krav kan jag inte riktigt förstå... T.ex. definierar man i varje förekommande fall att kulan för klass 1 skall vara expanderande. Men det måste den ju, annars hamnar den inte i klass 1 oavsett om den uppfyller vikt och energikraven...

Älgen Linus-soppan på väg att redas

Bilden är länkad från Älgens Hus

 Älgen Linus, som är född och uppvuxen på djurparken Älgenshus, rymde lagom till älgjakten i höstas. Naturligtvis kunde jägarna inte se att det var en tamälg utan Linus sköts. Självklart blev det rubriker Linus sköts av jägare.

Det var början.

Fortsättningen blev än knäppare.

Linus hade en hyfsad hornuppsättning. Därför togs de till vara. Medan de kokades kom älgfarmens ägare förbi och knyckte hornen. Jaktlaget polisanmälde ägaren.

Polisen bad såklart om tolkningshjälp från olika myndigheter. Vem har rätt till hornen?
-Länsstyrelsen ansåg att Linus skulle räknas som husdjur på samma sätt som en ko eller ett får, hornen är alltså älgfarmens.
-Naturvårdsverket anser att ett vilt som rymmer ur hägn är vilt och eftersom det är frågan om en älg så är det statens vilt på samma sätt som övriga älgar, hornen är alltså skyttens.

Vi får se vad som händer. Det blir spännande, det har bäring på ur vi skall betrakta de vilda djuren i vår omgivning.

Älgparker är intressanta fenomen. Såhär lyder det abstract som forskaren Elisabeth Brandin skrev om älgparker till konferensen Natur-Kultur som jag var på för ett par år sedan:

Älgparksälgar mellan natur och kultur: artister, lekkamrater och skogens konung

Älgen har blivit kändis och har numera en egen plats för möten med

människor, s.k. älgparker. Älgparker är lagligt sett djurparker, men de två

rumsliga kontexterna skiljer sig åt, t.ex. genom mängden arter samt i storlek

och antal hägn som älgen har tillgång till. Varugörande av platser för möten

med älg är ett fenomen som skulle kunna förstås som del i upplevelseekonomin.

Idag finns ca 20 älgparker spridda över Sverige, förutom sex djurparker som

har älg. Vad innebär en ny rumslig kontext för varugörande av älgmöten för

förståelse av älgen som natur-kultur? Empiriskt undersöks hur upplevelser av

natur-kultur marknadsförs och vilka upplevelser av natur-kultur som besökare

menar att de får. Detta görs genom att studera hur diskurser om älg konstru-

eras på i första hand älgparkers hemsidor med till dessa hemsidor länkade

gästböcker och bloggar och, om materialet tillåter, även djurparkers hemsidor.

Nordens ark har avlivat sina vargar

Nordens Ark har avlivat sina sista vargar kan man läsa på GPs hemsida:

I början av september avlivades de fyra sista vargarna på Nordens ark i Bohuslän. Sammantaget har sex individer tagits bort det senaste året.
– Det är naturligtvis en sista utväg. Men de som var kvar var inavlade och hade en hel del problem. Man kan heller inte bara flytta vargar mellan parker hursomhelst. Vargar i fångenskap fungerar bara om flocken består av ett fungerande alfapar och deras valpar. I det vilda kan en utstött individ fly men det kan den inte i en park, säger Claes Andrén, vetenskaplig ledare på Nordens ark.

Problemet är ju att man har ett avtal med Naturvårdsverket om utplantering av valpar:

– Det har visat sig vara svårt och det är mycket som ska stämma när djurparksvalpar ska byta lya med vilda vargvalpar. I stället ska vi satsa mer på att få vargar från Ryssland och Finland att invandra hit, säger Helene Lindahl, projektledare på Naturvårdsverket.

Så Nordens Arks beställning av ett obesläktat vargpar från Ryssland känns lite märklig. Inte minst som vargen utifrån resonemang i den nyligen presenterade rovdjurspropositionen har uppnått GYBS. Detta har för övrigt många forskare hävdat sedan länge. Men om vargen inte längre är att betrakta som hotad i Sverige och definitivt inte globalt så känna det lite märkligt när man från djurparkens sida säger:

– Vi har ett populationsperspektiv. En stor del av vårt arbete går ut på att hjälpa till att skapa livskraftiga populationer av hotade djurarter i naturen. Då tvingas man dessvärre till sådana här åtgärder ibland, säger Claes Andrén.

Men det är klart. Det är ju inte så lätt att ändra på en så etablerad sanning - att vargen är starkt hotad - trots att det inte stämmer med verkligheten.

Lodjur i Skottland? Och om svensk jaktpress

De senaste dagarna har man i svensk jaktpress kunnat läsa om ett förslag om att återinföra lo-djur till skottland. Nyheten är snart två veckor gammal men plockades upp av Svensk Jakt och sedan Jakt & Jägare. Det visar tydligt hur de olika jakttidningarna punktbevakar varandra nyhetsmässigt. Många nyheter är desamma men får lite olika vinkel beroende på vilken tidning det är som återger dem. Därefter sipprar nyheterna ner till sociala medier så som denna blogg. Det är inte speciellt ofta, även om det händer, att nyheterna först upptäcks på bloggarna.

Nåja. Nu över till den skottska lodjuren, eller snarare ännu så länge frånvaron av dem. 

Tanken är att två par skall planteras in i ett skogsområde:

Senior biologists and cat specialists are this week due to apply for a license to reintroduce the cats, which can grow up to four feet in length, into an area of forest on the west coast of Scotland.

Under the plans, which have been backed by officials from the International Union for Conservation of Nature (IUCN), two pairs of Eurasian lynx would be brought to this country from northern Europe.

 Självklart är djurhållare och jägare tveksamma för att inte säga skeptiska till idén. Men den försvaras med en karbonkopia på argument vi så ofta ser i Sverige, tveksamma argument skall tilläggas:

These animals mainly prey on deer and in many areas of the country deer numbers are out of control – they are holding back the regeneration of forest because of the damage they can do.
“Lynx will play an essential ecological role that will promote biodiversity.”

Det finns för mycket hjort (precis samma argument bruakr vi få höra angående älg) och de har en viktig ekologisk roll att spela (har vi hört den förut?) därtill gynnar den biologiska mångfalden (yeah right, men hur ser man på hävdad biologisk mångfald - det är något som minskar där rovdjur breder ut sig). 

Intressant är däremot att dna undersökningar av historiska fynd av ben och skinn från lodjur visar att den skottska lon var nära släkt med den skandinaviska.En viktig poäng som framförs är frågan om varför man inte satsar på att gynna den hårt trängda skotska vildkatten istället för att återföra en utdöd art. Den skotska vildkatten är antagligen så hårt trängd att det endast återstår 40-400 renrasiga individer i vilt tillstånd. Problemet är förvildade tamatter:

"Essentially the Highland wildcat is being eradicated by an alien invasive species: the domestic cat," says Steve Piper. "Estimates suggest that there are now up to 100,000 domestic cats that have gone feral in the Scottish Highlands. The fact that domestic cats can survive there shows that they are a very resourceful species. However, that success – measured by their population – shows the kind of trouble that the Highland wildcat is in today. There are a few hundred of them – at best – surrounded by 100,000 feral domestic cats. They are being outbred."

Antagligen går det att rädda vildkatten, det finns åtminstone realistiska planer. Men pengarna finns inte. Kritik hörs över att pengar läggs på inhyrda kinesiska pandor istället för den skotska vildkatten. Men detär klart, vildkatten får ju inte allmänheten se, den är skygg. Pandan är bara att åka till djurparken så kan du se den, klart man prioriterar den då!

Andra arter som man funderar på att återinföra är älg, björn och varg. Det jag funderar på är hur lång tid en art skall vara borta för att man skall kunna diskutera i termer av återinföra och när det snarare är frågan om att införa. På de brittiska öarna kom såväl kanin som dovvilt med den romerska invasionen.

Låter inte lockande....

....jag kan inte tänka mig att de potentiella gästerna varit vid varghägnet tidigare. Om jag minns rätt så luktar det fruktansvärt i den tilltänkta byggnaden. Men nu var det några år sedan jag var där senast.....

Läsvärd krönika om varg

Jakt och Jägare har en skjutjärnsreporter som heter Leif Andersson, han skriver ofta riktigt läsvärda artiklar. Det märks att han har en bakgrund i dagspress för han har en annan rutin i sitt sätt att ställa och följa upp frågor än många andra jaktskribenter. Härom dagen publicerades en krönika signerad just Leif Andersson. Den handlar om Kolmården och deras roll i bilden av varg i dagens samhälle. Krönikan är både tank- och läsvärd. Den finns att läsa HÄR.

Intressant film från vargbesök i Kolmården

Ett reportage från SVT östnytt:

Internationell täckning av tragedin i Kolmården

Jag blev lite nyfiken på hur internationell media täckte tragedin i Kolmården. För det första kan man konstatera att Reuters, AP, NewsCore och AFP alla skickat ut nyhetstelegram baserade på TTs rapportering. Det var förväntat och inte mer än kanske 15 rader. Men finns det analyser och kommentarer där ute? Vad står det i dem?

Sidan Monsters and critics har en riktigt intressant vinkling på händelsen. Där har man valt att intervjua National Geographics medarbetaren Casey Anderson. Anderson har arbetat mycket med vargar men framför allt med grizzlybjörnar. Han har erfarenheter av liknande händelser som han beskriver på detta sätt:

I returned to the remaining wolves. The pack was still in a highly anxious state, and Dakota, still separate and standing alone, his head held low like he has just received a beating.  He was one of my favorite wolves.  Dakota was like a giant puppy when it came to interacting with me.  He was a strong, big wolf, that had piercing yellow eyes. But deep down he was almost like a big lap dog, and loved his belly rubbed. 
I squatted down and called to him in a baby voice.  He wagged his tail in response and started to squirm over to me in a submissive excitement.  When he reached me, something suddenly changed.  I remember his eyes first.  They were dilated, only a sliver of the golden yellow color remained in his now dark empty shark like eyes. Now face to face, he bared his teeth toward me, something he had never happened before.  I stood up quickly, confused and angry.  I yelled at him sternly "NO!"   The sharp word was echoed with the sound of the tearing of heavy denim and flesh from the back of my leg. Denali, another adult male wolf had just sunk his teeth through my insulated Carhartt overalls into my hamstring. There was more than one shark in this tank.   I whirled around and confronted my attacker.  Again, I yelled a very unforgiving "No" and pointed my finger at him, which was all I could try and do at this stage."
"I was completely baffled by the way the wolves were reacting.  Just as i regained my bearings after being bitten, i was suddenly attacked from behind again.  This time, when I turned, it was Dakota, the wolf I thought was my biggest ally.  I remember the crushing pressure of his massive jaws as they popped through my calf.  I was lost in confusion and panic.  As I stared into Dakota's empty eyes, i was sucker punched from behind again. When I spun to face what was now a full-on assault, the world went into slow motion.  There was no sound, just the ominous image of a pack of eight wolves surrounding me.  There was nothing else in the world but me and the ring of savage canines that were closing in."
"Their eyes were all dark and emotionless.  Their tails flicked back and forth as they each lunged in and took their turn chomping down on my legs.  When I would turn to face a wolf, another was attacking me from behind.  I screamed for help, but I knew I was alone.  All of my co workers had left for the day. There was no one for miles.  My screams became more desperate,  my increasing panic only fueled the frenzy of the wolf pack .  I kicked and screamed. All I could do was just try and keep my balance as each wolf delivered a gripping bite and tried to tug me to the ground.  If I was to fall now, I would never get up, certain to die in the terror of a wild dog pile. I threw empty punches, and twisted violently around and around like a terrorized tornado."
"They continued to swarm me relentlessly and I could feel my adrenaline laden body begin to succumb to fatigue.  In my attempt to escape, I had somehow made my way to the fence amidst the craze.  I jumped over the four foot high fence and crumpled to the ground.  I looked up, and eight sets of empty, black wolf eyes peered at me through the wire.  I rose to my feet slowly and assessed the damage.
There I stood, in what were insulated heavy denim overalls,  now shredded blood-stained "Daisy Duke" shorts.  My legs looked like hamburger and every puncture hole leaked a stream of red that now weaved its way through the hair of my legs.  I staggered to my truck.  I had a 45 minute drive to the hospital, all alone, no phone.  I needed to get there before I passed out from shock or loss of blood.  My legs throbbed in pain the entire way, and i could feel my head getting lighter."

 Intressant berättelse, och på sitt sätt skrämmande. Hans kommentarer till händelsen i Kolmården är:

"A wolf pack is a very socially dynamic system.  Every individual has it's spot and is treated accordingly.  Fights, blood, and teeth is an everyday experience in the pack.  For a wolf, it is just a way of life.  As a caretaker of a wolf pack, a person will also fit into this hierarchy.  This structure is ever evolving and ever changing in status, mostly determined by the strongest animals.  A human that is embedded into the structure usually is at the top, and is the dominate 'animal', and is not exempt of the rules of the pack.  But like every wolf pack in the world, the rest of the pack is waiting and watching for its opportunity to move up the ranks."

"I do not know exactly what happen that day in Sweden but I can only speculate.  It started with one wolf testing the woman, she reacted the wrong way.  This would catch the eye of the rest of the pack, who would then move in and surround her.  Alone, she likely panicked and was confused by the situation, as these wolves were her friends.  This would be the catalyst to her fate.  She likely fought back in self preservation. The heightened tension would fuel the attack until she was brought to absolute submission. When you decide to work with wild animals, this is a risk that is very real.  In this case, she was killed by the wolves that she loved."
"She should have never entered that enclosure alone and should have been armed with bear pepper spray or the like. We as humans have advantages with the use of tools and our mind.  When you take that away and get to common ground with the wild, you can also be part of its beautiful savagery.

Övrig media har framför allt sysslat med att återge längre eller kortare referat av vad som skrivits i svenska tidningar. Ofta med korshänvisningar till andra tidningar...

Vargtragedi - förväntad men på oväntat ställe!

Igår ägde en stor tragedi rum. En 30-årig djurskötare blev dödad av vargar på Kolmårdens djurpark.




Nu kan man se på det hela på olika sätt. Man kan se det som ett arbetsmiljöproblem på Kolmården, man kan se det som en illustration av vargars beteende, jag väljer det sista perspektivet även om jag som gammalt skyddsombud är mer än väl medveten om det förstnämnda perspektivets betydelse. Innan jag går in mer på detta så lägger jag som citat in ett äldre inlägg jag gjort på bloggen, det är bra att ha med sig för det fortsatta resonemanget:

Professor emeritus Valerius Geist är en intressant person. Utvandrad ryss som doktorerade i zoologi på University of British Columbia. Post-doc gjorde han i tyskland under 1960-talets slutskede. Då jobbade han med/under den etologiske legenden Konrad Lorenz. Etologi är som ni givetvis vet läran om djurs beteende, och Lorenz är den mest beryktade etologen som gått på denna jord.

Geist forskning handlade först om jakthägn, senare har han blivit allt mer skeptisk mot dessa då han anser att de devalverar djurens värde. Annan forskning har handlat om klövvilt i nordamerika, bergsfår, hjortar, älgar - han har forskat och gett ut böcker om dem alla. Han är tveklöst en stor auktoritet på såväl djur, dess beteende som inte minst relationen djur-människa eller ekosyste-samhälle. Detta har lett honom in på frågor kring vargen.

Det är hans vargforskning som gjort honom känd i Sverige. Det finns flera svenska hemsidor som tar upp hans forskning och framför allt hans idéer kring hur vargen under vissa omständigheter tvingas justera sitt beteende och infoga människan som potentiella bytesdjur, jag lånar vargfaktas svenska översättning av texten:

1. I reviret börjar det bli ont om bytesdjur. Dels genom vargens jakt men också genom att hjortdjur, räv, harar och fåglar helt enkelt lämnar området. Tecken på detta kan vara att hjort och rådjur plötsligt börjar upphålla sig väldigt nära ladugårdar och lantlig bebyggelse, dag- som nattetid. För den gröne vandraren blir det uppenbart hur tyst det plötsligt har blivit i skogen.
2. Matsökande vargar börjar närma sig bebyggelsen nattetid. Deras närvaro påannonseras ofta av plötsligt och ihållande nattskällande bland gårdarnas hundar. ”Skälldueller” börjar bli vanligare nattetid. Dagtid börjar det höras ylanden från vargflocken.
3. Vargarna dyker upp dagtid och börjar på avstånd observera människorna i deras dagliga sysslor. Vargar lär sig främst genom att observera allt omkring sig mycket noggrant. Efter en tid börjar de komma närmare bebyggelsen även dagtid.
4. Nu börjar mindre tamdjur attackeras, både nattetid och i dagsljus och vargarna blir allt djärvare. De börjar nu jaga hundar. Ibland ända upp på verandan. Folk som promenerar med sin hund får nu för första gången försvara hunden mot en eller flera aggressiva vargar. Dessa är dock fortfarande rädda för människor och många hundar sparas bara genom denna kvarvarande respekt. Men vargarna börja etablera sitt territorium.
5. I det här stadiet börjar vargarna utforska större tamdjur som hästar och kor. Det leder till många avslitna svansar, bitna lår och ljuver samt ansiktsskador. De första allvarligt skadade korna hittas. Här är det skador på ljuver, ljumskar och könsorgan som gäller. Att boskapen håller sig intill gårdarna hjälper inte längre. Vargar börjar nu också förfölja och omringa ryttare. De börjar titta in på gårdarna och till och med spana in genom fönstren på husen.
6. Vargarna börjar nu också gå mot människor för att sedan stanna och iaktta dem. Ibland i flera minuter. De börjar nu övergå från etableringsstadiet till att faktiskt betrakta människor som bytesdjur. Det som nu kan verka som ren lekfullhet – närgånget beteende, nafsanden i byxor och jackor – är nu förstadiet till fullskaliga attacker. Än så länge drar de sig tillbaka när människor gör utfall tillbaka eller ryter. Mot jägare eller lokala slaktare kan de hotfullt ställa sig att bevaka de ”bytesdjur” människorna ska börja jobba med. De ylar och skäller, ibland på bara några stegs avstånd.
7. Nu attackerar vargarna människor. De första attackerna är klumpiga för vargarna vet ännu inte riktigt hur de ska gå tillväga, och många av de attackerade hinner sätta sig i säkerhet eller slå tillbaka. I det här läget bör alltså en frisk och stark man kunna övermanna, eller rent av kväva, en varg. Men om vargflocken blandar sig i finns inget försvar. Inte ens för två beväpnade män. Vargar som jagar i flock är så starka ihop att de till och med kan ta en Grizzlybjörn. Det har maginnehållet i kanadensiska vargar visat.

Originaltexten, med referenser, heter "When do wolfs become dangerous to humans?". Den är läsvärd för den tar även upp under vilka situationer vargar INTE blir farliga.

Övrigt: 2004 tilldelades Geist The Rocky Mountain Elk Foundations utmärkelse Olaus J. Murie award för sin forskning om älgar.

Slutligen vill jag tipsa om en podcast som gjordes av The Sceptic (en skeptiker site), där intervjuas Geist med anledning av Kenton Carnegies dödsfall.
Skeptic » Podcasts » MonsterTalk » Episode Notes for Bad Wolf

Eftersom det i detta fall rör sig om vargar i fångenskap är Geists skala inte helt tillämpbar, där finns t.ex. inga problem med matanskaffning. Däremot borde man reagerat tidigt på de incidenter som ägt rum i Kolmården, det finns flera exempel på när människor bitits, vilket jag anser definitivt uppfyller Geists steg 6, och gränsar till steg 7.  Saxat ur aftonbladet angående en 30-årig kvinna:

 – Jag låg med händerna för ansiktet och hade underarmarna som skydd för halsen. Det måste ha varit en överlevnadsinstinkt. Jag kunde höra hur de frustade och kände bett. En varg hade käften över bakhuvudet på mig. Efteråt hade jag blåmärken, bulor och öppna sår, främst i ansiktet och på armarna. Men också på ställen jag inte ens märkt att jag blivit biten, som runt vristen.

Och ytterligare ett från Svenska Dagbladet angående en annan incident med en 15-årig tjej:

– Någon av vargarna nafsade och bet och fick tag i låret, berättade Mats Höggren, zoologisk chef på djurparken

Och en 21-årig tjej:

Vargen bet tag i kvinnans kofta, drog ner henne på marken och bet henne i armen.

 Steg 7 uppfylldes utan tvekan för varggruppen i Kolmården igår genom dödandet av en människa. Detta är tragiskt. Djupt tragiskt. Och samtidigt förvånande då det rör sig om professionella yrkesmänniskor som dagligdags arbetar med vargar och borde vara medvetna om deras potentiella farlighet. Men personligen är jag inte förvånad. Jag trodde nog att en människa inom några år skulle råka riktigt illa ut vid ett vargmöte, men jag trodde snarare att det skulle ske med ett barn i något av de oerhört vargrika länen i mellansverige snarare än i en djurpark. Vi får se hur detta påverkar vargdebatten framöver samt hur/om det får någon inverkan på den praktiska vargförvaltningen i framtiden. Om inte annat så borde de ytterst ansvariga - politikerna - förstå att vargen är potentiellt livsfarlig om den vänjs vid människor och därför välja en strategi som minimerar möjligheten till möten mellan människa och varg. Det vi skall diskutera i framtiden är alltså inte kommersiella strategier och arbetsmiljöproblem på djurparker utan vargar i naturen och hur vi undviker att något liknande händer en "civilperson".

Mina tankar är hos den 30-åriga kvinnans anhöriga. Det hade inte behövt bli såhär!

Tillägg:  Vargfakta har lyckats få tag på Geist för en kommentar. Läs gärna den.
Tillägg 2: vargarna verkar ha släpat omkring kvinnan över hela hägnet efter att hon dött....
Tillägg 3: Ur ledare i expressen:

Det är just när människor får för sig att vargar inte är farliga som de verkligen kan bli det. Risken finns exempelvis att boende i vargtäta områden, stärkta av experternas lugnande ord, får för sig att börja mata djuren.
Vargen är ett majestätiskt och förunderligt djur men den måste hållas på avstånd och lära sig att aldrig våga utmana människor.
Det finns starka belägg för att vargar som jagas lär sig och sina ungar att hålla sig borta från civilisationen. Därför är jakthatet så missriktat.
Ska vi kunna leva med vargen måste vi också jaga den.

Djur är också människor - i fablernas värld!

Ja, vad skall man säga om mänsklighetens förhållande till naturen idag? Det är ju inget nära förhållande i alla fall, snarare är det frågan om ett mycket långt avstånd där djuren ges mänskliga egenskaper och namn i syfte att den totalurbaniserade människan skall kunna knyta an till dem. Jag funderar lite på hur långt avståndet över huvud taget kan bli, hur som helst visar historien om kaninungen Til att avståndet redan nu är astronomiskt... Saxar följande ur Expressen (hrm, aftonhoran var det visst):

Kaninungen Til skulle efterträda isbjörnen Knut

Til föddes utan öron och blev snabbt älskad i Tyskland.

I går skulle ett kamerateam filma kaninungen inför en presskonferens.

När kameramannen plötsligt tog ett steg bakåt råkade han trampa på Til – som omedelbart avled.

Kaninungen Til föddes för tre veckor sedan på ett zoo i östra Tyskland.

Till skillnad från sina syskon saknade han öron, något som är mycket sällsynt, rapporterar Der Spiegel.

Den söta kaninungen blev snabbt en kändis. Djurparkschefen Uwe Dempewolf hoppades att kaninen skulle ersätta isbjörnen Knut i tyskarnas hjärtan.

Men så blir det inte. I dag skulle djurparken haft en presskonferens om Til. Därför bjöd man igår in ett kamerateam som skulle föreviga Til på film.

– Under filmandet tog kameramannen ett steg tillbaka och trampade på kaninen. Han dog omedelbart, han led inte, säger Uwe Dempewolf till Der Spiegel.

Kaninungen är nu nedfrusen medan ansvariga ska avgöra frågan om hurvida kaninen ska stoppas upp eller inte.

Se även Der Spiegel

Flytt av djurparksvargar (valpar)

De svenska djurparkerna förbereder sig på framtida förstärkning av vargstammen i Sverige genom att provflytta valpar mellan olika djurparker. Samma metod som planeras för vid en eventuell framtida utsättning av djurparksvargvalpar i det vilda. God nyhet tycker jag som gärna ser att lite av generna från den gamla skandinaviska stammen återförs till det vilda.

Vargflytt på gång

Nu börjar det röra lite på sig i vargfrågan. Jag tycker att det är ett steg framåt att man väljer att flytta en invandrande varg som orsakar problem bland renar snarare än att som vanligt bevilja skyddsjakt på den. Av allt att döma har man planer på att sätta ut den i Örebro län.

Att den svenska vargstammen har problem vet vi ju. Jag hade anledning att kika på obduktionsrapporterna fårn SVA härom sistens och lade märke till att närmare 1/3 av de fällda vargarna hade någon form av missbildning som jag tror att man i många fall kan härröra till genetiska förändringar på grund av inavel. Det är i alla fall individer som, om de vore hundar, inte skulle fått användas i avel utifrån kennelklubbens regler.

Tidigare i år har djurparkerna i mina ögon gjort bort sig ordentligt. Flera parker hävdar att man håller djur i bevarandesyfte. Några har avkommor från den ursprungliga skandinaviska stammen, den som utrotades för ungefär 40 år sedan. Tänker man historiskt så vore väl dessa gener de som skulle vara mest angeläget att få tillbaka i den skandinaviska faunan. Men så tänkter inte djurparkerna. För det första så vill de inte förknippas med rovdjurspolitik och säger därför nej till utplantering av djurparksvargar. Istället väljer de problem till hösten då man skall ordna boende åt en massa ungdjru. Antagligen blir det som vanligt, att 90% av ungarna avlivas. Men hade det då inte varit bättre att låta Naturvårdsverket plantera ut dem från början?

Dags för djurparksbojkott?

Jag äter inte broilerkyckling uppfödda industriellt. Jag äter inte danskt industriellt uppfött griskött. Jag äter inte ägg från äggfabriker. Djur som jag konsumerar skall ha haft det bra.

Jag besöker djurparker tillsammans med mina barn. De tycker att det är kul och jag tycker att det finns en pedagogiskpoäng i att se djur på riktigt. Men jag gillar inte riktigt djurhållningen i djurparker. Oavsett hur stora hägnen är så blir de ej tillräckligt stora för att ett djur skall kunna leva "naturligt". Men det accepterar jag, åtminstone för vissa djurparker. Nordens Ark är en sådan. Där utger man sig verka som en slags genbank som garanterar hotade djurs fortlevnad. Men gör man verkligen det i praktiken? Är det inte bara en chimär? Frågan har ställts på sin spets genom att Svenska Djurparksföreningen (om jag förstått det hela rätt) för sina medlemmars räkning sagt nej till utplantering av varg från svenska djurparker. Beklagligt säger ledande svenska vargforskare om det hela.

Motverkar man inte sitt grundläggande syfte då? Eller är och förblir det inget annat än att visa upp djur i bur?

Då blir det att vända sig till ryska uppfödare istället.

Jag undrar just om det inte är dags att uppmana till en bojkott av svenska djurparker snart!