Lite spårträning

Trots att det är en herrans massa saker att göra på gården nu på våren så klämde jag in ett spår med Essa. Jag la det strax före lunch och så gick vi det 4 timmar senare. Som vanligt när vi gör något jaktrelaterat så får Essa jobba med skyddsväst på. Lika bra att pränta in ordentligt att västen betyder arbete.

Spåret var 470 m långt, jag använde 0,5 dl blod som jag spädde ut med vatten. Klöven kom från vildsvin, jag brukar lägga med vildsvin eller dov, bara undantagsvis använder jag rädjursklöve.

Idag gick hon som på räls, intressant nog så drog hon inte alls så farligt.

Övning ger färdighet

Jag ligger personligen klart efter med öningsskyttet i år. Det erkänner ja. Men jag har aktiverast Essa destu mer, ofta genom spår. Sedan kontitionstränar jag henne med kickbiken.... Nedan ett par spårbilder från härom dagen. Jag börjar få ner hennes extrema tempo till något mer hanterligt...

Mer spår

Så fort det finns tillfälle smyger jag in lite spårträning för hundarna. Idag blev det blodlösa spår med vildsvinsklövar för båda hundarna för att simulera fet skadeskjuten gris där fettet korkar igen sårkanalen alternativt trafikskadad gris. Missan går säkert med nosen i backen. Essa luftspårar mer och vimsar därför mer. 

Spårdags

Varmt idag. Men träning behövs alltid. Därför kommer jag att lägga två spår frammåt lunchtid som hundarna får ta när det börjat svalna i eftermiddag.

__________________
Tillägg: spåren var blodlösa för att simulera en viltolycka utan blod. De var ca 300 m långa och fick vila ungefär fyra timmar innan jag släppte på hundarna. Missan gick som tåget. En liten tvekan som hon snabbt korrigerade genom att cirkla tills hon återfann spåret. Essa var lite mer tveksam. Visst gick hon fort men inte direkt spårnoga. Hur som helst, hon redde ut spåret till slut men jag är inte så nöjd. Jag inser att det behövs mycket mer träning, alternativt är hon lite tveksam till grisar efter att hon skadades.

Spårträning

Egentligen handlar helgen om effekterna av en trasig varmvattenberedare. Men ett spår hann vi i vart fall med. Alltid något. 

Spårträning

Jaktsäsongen är så gott som över. Eller i vart fall så har den gått ner till lågintensiv nivå. I mina trakter är det i stort sett bara kråkfågel och skyddsjakt på gris som gäller. Då får man ta itu med sådant man förskat tidigare.

Spårträning!

Första spåret på över ett halvår. En grisklöve och 0,5 dl blod som jag spätt ut 1:5 för att göra det lite svårare. Men med tanke på hundarnas fina väderkorn är det nog rätt lätt ändå...

Spåret var ca 300 m i en gallrad granplantering. Vinden i ryggen för att inte göra det för lätt. Rätt många krökar och vindlingar. Men det var inga som helst problem. Essa gick som ett expresslok med nosen i backen större delen av tiden. Inga tveksamheter där inte. Kör ett till i morgon. Det är ju lika bra att ligga på när man har ånga uppe....

Skvättar av blod...

...får jag torka några gånger per dag. Essa är nämligen inne i sitt första löp. Hon är rejält svullen, det ser nästan ut som om hon håller på att tappa byxorna.

Men att hon löper hindrar henne inte från att visa ett ordentligt viltintresse. Senast i morses gock hon igång ordentligt. Vi råkade stöta upp en fjoling när vi gick genom skogen. Först stod vi stilla och tittade, Missan, Essa och jag. Fjolingen märkte oss först inte. Efter en stund blev Essa otålig. Började gny lite. Fjolingen riktade om sina enorma öron. Tog sedan till schappen. När den började röra sig ordentligt tände Essa till. Hon började slita ordentligt i kopplet och när vi kom fram till spåret drog hon i med ett väckskall. Fortsatte att skalla i spåret som vi följde i knappt 100 m.

Nog är hon viltintresserad! Detta bådar gott!

Spårövning med Essa

Jag har bara lagt ett spår till Essa tidigare. Så nu tänkte jag att det var dags att dra igång på allvar. 

Jag och sonen la ett ca 300 m rätt enkelt spår med en 90 graders vinkel. 1 dl blod utspätt med lika mkt vatten användes, en rävsvans likaså. 

Lite utspritt blodskvätt för att simulera en påskjutning inledde spåret. Eller ja. Först la vi några 100 m utan blod, tänk en räv som går över ett gärde och blir påskjuten. Essa reagerade direkt på blodet. Bakspårade typ 50 m innan hon vände riktning. Det hela gick fort. Ess var ivrig och vimsade bort sig. Ringade stort innan hon tog om de sista 50 metrarna. 

Ingen tvekan att ta räven i munnen. Och massor med beröm. 

Essa lyste av stolthet när hon bar hrm rävsvansen. 

Svinen är tillbaka! Eller?

Det är ingefär två månader sedan jag såg vildsvinsspår hemmavid senast. Först idag såg jag spår. Och bilder. Ett par dagar gamla men ändå!

Två hyfsade svin som skrubbade sig och lite längre bort bökning. 

Ett spår för Essa

Nu är Essa lite drygt 4 månader och jag kom på att det var hög tid att börja lägga spår för henne. Började med ett lätt rakt spår på ca 100 m. Eller lätt och lätt. Jag använde en vildsvinsklöve och hon har inte haft kontakt med svin tidigare....

 Essa reagerade direkt med stort intresse när hon fick kontakt med "skottplatsen". Men först gick hon bakspår, jag hade nämligen dragit klöven 50 m innan jag började bloda!

 Lungt och metodiskt följde hon spåret. Emellanåt stannade hon upp och luktade av omgivningen på lite högre höjd.

 Där! Där är något! Något konstigt....

 ...vad kan det vara?

 Farligt! Bäst att skälla lite!

Stoltheten syntes i hela kroppen när vi gick hem efter avslutat spår.

Ett spår för Missan

Det var ett tag sedan sist men härom dagen tog jag tag i det igen. Jag lade ett spår åt Missan.

Inget jättekomplicerat men halvannan kilometer långt med flera svängar och vindlingar. Använde 1,5 dl blod som jag spätt ut med vatten. Det gick finfint, några små tapter vilka hon redde upp omedelbart.

Den observante ser att jag inte gittade använda spårsele utan simulerade en vanlig promenad under vilken vi råkade korsa ett släpspår med blodstänk.....

Ett spår i högt tempo

Missan har jaktabsitinens, precis som sin husse. Vi körde därför ett spår igår:

Utrustning: en rådjursklöve och någon dl blod

Svisch vad det gick genom mossen. Tempot var högt och hon tappade spåret ett par gånger men ringade in det igen.

Efter 300 m slingrande spår hittade hon, och avfångade, det enbenta rådjuret.

 

 

Ett spår till...

Jag la ett spår till igår. Missans andra spår denna säsong.

Spåret var knappt 500 m långt. Denna gång använde jag rent blod som inte var utspätt. Totalt spred jag 1,5 dl. Detta innebar ett litet stänkt var 4-5:e meter. Mer blod vid start och avslut. På bilden ovan ser ni hur ben bloddroppe spridit sig ut i blöd mjölig is.

Missan reagerade direkt när vi kom fram till den fiktiva skottplatsen. Hon sökte runt och satte igång att bakspåra ungefär 50 m, vilken tur att jag dragit klöven lite drygt 100 m innan jag skapade en "skottplats". När hon var nöjd med bakspårningen vände hon och tuffade på. Nosen var oroande högt över marken och farten hög. Med högt över marken menar jag 1,5-2 dm, vilket är betydligt högre än hon haft nosen tidigare spår. Nåja, allt gick bra till första kröken, där tappade hon men reagerade efter blott 4 meter och började ringa. Därefter hittade hon tillbaka till spåret och återupptog det. Detta upprepades ytterligare två gånger under spåret. Men på det hela taget så tycker jag att hon gick effektivt fram.

Såhär stolt var hon när hon bar hem klöven:

Grisigt spår...

Som ni kanske kommer ihåg dog min slaskfrys i vintras. Det var rejält äckligt att rensa ur den. I och med att den dog så förlorade jag allt spårmaterial jag samlat på mig. Rådjur och hjortar har jag hunnit ordna, men gris saknade jag. Tills igår. Då tog jag och lillkillen en utflykt till den sympatiska Åsletorparn som försåg mig med lite grisklövar och några bitar grisskinn.

Väl hemma la jag omedelbart ett spår till Missan. Spåret var vindlande och fick ligga till sig ett par tre fyra timmar innan hunden fick chansen att ge sig i kast med det. Blodet jag använde, ca 1,5 dl, var utspätt och jag spillde blod kanske var 4:e meter. Spårets totallängd bör ha varit ungefär 350 m.

När vi skulle gå så satte jag först spårselen på Missan. Hon förstod omedelbart att det var något särskilt på gång. Vi gick över ängen och direkt när hon stötte på släpspåret reagerade hon. Tog upp det fram till "skottplatsen" 40 m bort. Den undersökte hon noga innan hon gick på själva spåret.

Den lilla svarta hunden tuffade på som ett gammalt ånglok. Tappade ett par gången men cirklade och återfann spåret snabbt. Sista biten sneddade hon. Jag tror att vinden lagt om något sedan jag lade spåret vilket gjorde att hon nog fick vind av klöven vilket naturligtvis inte var meningen....

Nåja.

Missan löste spåret om än med en lite snopen upplösning. När klöven väl satt mellan hennes tänder betedde hon sig nästan som Gollum... My preciousssss..... Dova hotfulla morrningar så fort jag gjorde en ansats att ta klöven. Naturligtvis accepterades inte det. Snabb tillrättavisning och hon klarade (nästan) av att hålla morrnignen under kontroll.

På fel spår?

När jag gick promenad med Missan igår förmiddags så blev hon helt plötsligt väldigt intresserad av något. Hon nosade runt, svansen stod spikrakt upp i luften. Efter sisådär 15 sekunder visade hon tydligt att hon ville fortsätta stigen fram. Det gjorde vi och Missan spårade lungt och metodiskt.

Efter ett 50-tal meter dök en klädnypa med lite blått band i. Jag fattade. Det var grannen som lagt ett spår för någon av sina tollare. Och visst. Där fanns det. En blodstämpel, kanske 3 cm i diameter.Grannen brukar sätta dem med 4-5 m mellanrum, och släpa en klöve.

Uppenbarligen är Missan spårsugen. Får väl gå henne till mötes och plocka fram lite blod ur frysen för att lägga ett spår någon dag framöver.

Vargspår?

Ja vad tror ni om de här spåren? Telefonen är 12,5 cm lång så de större spåren mäter ca 10 cm. Spåren bör ha varit ett par timmar gamla när jag ramlade på dem under jakten igår.

Kan väl nämna att det härom dagen blott 2,5 mil bort setts varg. Jaktjournalen skriver:

Mölndal (JJ) Leif Svensson i Västra Eklandahöjd i Mölndal observerade i veckan vad som troligtvis var en varg. Leif lyckades inte fånga vargen, men dock dess spår på bild.

Zoologen Göran Nilsson på Naturhistoriska museet i Göteborg har tittat på bilderna och är väldigt säker på att det var en varg.
– Det är ovanligt att det finns varg så nära Göteborg säger han till Göteborgs-Posten.

Länsstyrelsen har hittills i vinter fått in ett antal tips om varg från olika delar av Göteborgsområdet, varav det senaste kom från Lerum . I Västra Götaland finns två kända vargrevir: Kynnefjällsreviret norr om Munkedal med åtta vargar och Dals Ed-Eidsbergreviret på gränsen mellan Dalsland och norska Östfold med tre vargar.

Under 2011/2012 upptäcktes ensamma vargar i Tiveden, Gullspång, Härryda, Uddevalla, Vänersborg, Bollebygd, Borås och Alingsås kommun.

När jag la ut bild på FB fick jag bra respons. Jag lutar nog åt att spåren snarast kommer från en hyfsat stor hund, inte minst att de är så runda är avslöjande. Men vad gör en stor hund lös på den marken?

Spårövning - vildsvin

Söndagens spårövning innefattade 1,5 dl blod som spätts ut med vatten till 5 dl, en vildsvinsklöve, en far och en son samt en terrier.

Det hela inleddes med att far och son lade ett ca 600 m långt spår. Rätt vindlande men inga återgånger eller bloduppehåll.

Spåret fick vila 4 timmar med lätt duggregn. Sedan var det dags. Missan fick passera spåret, följa det fram till en fiktiv skottplats och därefter reda ut dess 600 m.....

Missan gick som på räls, någon liten tapp men varje gång rätade hon till felet efter ett fåtal meter genom att automatiskt ringa. Efter kanske 500 m märktes det att Missan började tappa koncentrationen. Jag höll igen tempot för att få henne att söka mer noga. Men hon gick stadigt med nosen lite för högt efter det. Och hög nosföring är för Missan typ 10 cm över marken. Annars dammsuger hon backen. Hur som helst, även denna teknik funkade. Missan hittade lätt fram till klöven. Som visade sig vara full med myror.... Det blev en del fnysande och omtag innan hon med svansen högt hållen traskade hemåt med klöven i käften!

Dagens två spår

Igår blev det inget skrivet, vi åkte till mina sjuka svärföräldrar och hjälpte dem med en massa praktikaliteter. Det innebär att jag igår bröt mitt nyårslöfte att publicera minst ett inlägg per dag på bloggen. Förlåt mig!

Idag inledde jag dagen med att lägga två spår till Missan. Det första ett kortare, kanske 300 m, med en rådjursklöve. Det andra länge, bortåt 1 km, med en död räv. Båda spåren fick 2 dl blod, utspätt med vatten till 5 dl.

Vi tog det första spåret efter någon timme. Missan gick som en målsökande robot. Klockrent.

Sedan pysslade vi med en massa annat. Gick en liten vända med hagelbrakaren med förhoppningen att där skulle bli läge på nötskrikor, som ju börjat bli aktiva nu. Men inget. Och så kom regnet.

Det andra spåret fick vila 6 timmar innan vi tog oss an det. Därtill regn. Det var tuffa förutsättningar. Men det hela började bra. Missan tog upp rävspåret direkt. Hittade snabbt fram till den fiktiva "skottplatsen". Följde spåret bra och noga om än med en och annan tapp som åtgärdades snabbt och effektivt genom att hon ringade riktigt fint. Men efter ungefär 500 m stannade vi upp och Missan bajsade. Därefter gick det lite långsammare. Hon följde spåret en bit till. Tappade och ringade fint men hittade aldrig riktigt tillbaka. Vi ringade ordentligt och tog om kanske 150 m av spåret. Tapp på samma ställe. Skulle faktiskt tro att en räv passerat och lämnat ett nytt intressantare spår. Nytt försök med tappt på samma ställe igen.

Då gav vi upp. Skriver vi eftersom kompisen Heikki var med. Började traska hemmåt. Helt plötsligt ser Heikki en rörelse. Jag fångar in den i blicken. En mård kanske 100 m framför oss i granskogen. VI går frammåt och Missan vädrar, hittar ett spår som hon följer en bit. Men det är svårt. Kan det vara så att mården klättrat upp i ett träd och fortsatt där uppe?

Nåja. Rätt nöjd är jag. Missan är inte speciellt rutinerad ännu och spåret blev rejält svårt. Självklart hade det varit roligare om hon klarat ut rävspåret, men man skall väl inte ställa jättehöga krav riktigt ännu...

Spårövning med Missan

Idag körde jag, vad jag bedömde som, ett rätt svårt spår för Missan. Spåret var bortåt 1000 m långt och innehöll många vindlingar och bloduppehåll. Använde faktiskt bara 1,5 dl blod. Däremot släpade jag en räv hela sträckan och de luktar ju en hel del så det kanske inte var så svårt i alla fall.... Spåret gick bland annat ut för en rasbrant. Det hela slutade i ett gammalt tomt gryt i vilket jag tryckte ner räven så långt jag förmådde. Räven vägde lite drygt 7 kg, vilket är mer än Missan.

Hur gick det då?

Jo. Hunn tog upp spåret bra men vimsade till det efter något hundratal meter och gick självmant tillbaka till utgångspunkten. Tog om spåret och tappade bort sig på samma ställe. Hon stannade upp bajsade och kissade. Gick tillbaka till utgångspunkten och tog om igen. Denna gång väldigt spårnoga med nosen i backen hela tiden. Nu gick det som på räls. Över stock och sten, förbi branter och fram till grytet.

Vid grytet blev Missan lite perplex då jag slöppte henne helt fri men hon dök raskt ner. Ljudlöst. Och började rycka i räven. Hon tog den mitt över ryggen och drog och slet. Att få ut räven på längden är en rätt korkad ide. Det innebär rätt mycket motstond. Men nog fan kämpade hon på och till slut var Mickel uppe. Då drog hon iväg med den röde ett par meter till och slet lite i honom.

Husse var trött, svettig och stolt när övningen var över. Missan trött men uppe i varv.

Lite om Missan

Den lilla terrierdamen är nu lite drygt 6 månader. 6,5 kg väger hon nu, känns som en helt OK matchvikt för det jag tänkt använda henne till. Men vi får väl se vad hon landar på i slutändan....

I går förmiddags lät jag henne gå ett spår. Jag tänkte ett lite längre spår än tidigare med två vinklar. Det landade på knappt 200 m. Spåret fick vila i 1,5 timmar innan vi tog oss an det.

När vi kom fram till startplatsen tände Missan på alla cylindrar. Men det hade vid det laget blåst upp så en kraftig sidvind fick vi dras med. Detta gjorde att Missan gick en eller ett par meter bredvid det egentliga spåret.

Inledningsvis gick det bra, med efter ett slag ramlade vi på ett korsande viltspår och koncentrationen bröts. Missan vimsade runt lite, fick syn på en fjällko och började skälla. Några minuter senare började hon cirkla och hittade spåret. Bakåt. Vi följde det tillbaka till utgångspunkten och snurrade runt lite där innan det bar av åt rätt håll igen. Denna gång på blodet och inte några meter bredvid.

Nu nådde hon fram till kröken. Där fann hon sig till rätta och följde det i ny riktning. Men gick vidare rakt fram när det svängde igen. Då började hon cirkla ånyo för att hitta tillbaka till spåret vilket lyckades efter en stund, men denna gång låg hon åter brevid spåret. Slutligen nådde hon fram till klöven. Till synes nöjd med sig själv.

Och jag lärde mig att försöka hålla bättre koll på vinden i framtiden när jag lägger spår. Men denna gång skyller jag på att det var uppehåll när jag blodade ner terrängen..... Viltstråket borde jag dock ha förutsett. Fjällkorna likaså.

Nästa gång blir det i högvuxen skog tror jag....