Kall påsk

I påskas var vi i Bohusläns skärgård. Tanken var att ha det trevligt och vara på plats för havsöringspremiären. Förvisso var vädret fint men det var kallt. Ytvattnet på vikarna frös varje natt. Under sådana förutsättningar är havsöringsfisket bara för de allra mest inbitna och dit räknas inte jag. Jag är nöjesfiskare, inte fanatiker....

 Månen hade precis passerat full men var stor och fin.

 Svangens fyr i Kosterhavets nationalpark i solnedgång.

 Barnen och deras kusiner tände en rislykta för sin morfar och mormor. 

 Rislyktan hade bambukonstruktion och bryts ner helt, det var alltså inte varianten med metall.

 Essa vädrar, skulle tro att en mink passerat på berget en liten bit bort.

Mycket fågel i vikarna.

Januarihav

Vinter vid havet är intressant, det är ofta ett helt annat ljus än på sommaren. Vilket kan resultera i lite roliga bilder.

Tjäder och modern fotohistoria

För sisådär 20 år sedan stötte vi på en sällskaplig tjädertupp. Han var med när vi eldade ris på isen. Han flög med oss i 100 m intervall när vi åkte skridskor. Och han fastnade på bild.

På den tiden var det Nikon FE2, Nikon F90X eller Nikon F4 som jag använde. Filmen var periodvis svartvitt men de sista analoga åren så var det Fuji Velvia 50 asa eller Kodak E100VS som gällde. Denna bild scannade jag i den diascanner jag hade på den tiden, att skapa en 7 mb tiffbild tog en kvart! Så nog har det blivit enklare nu, men det tog rätt många år innan jag tycker att systemkamerorna blev bra nog att faktiskt klassas som fullgoda ersättare till de analoga. Eller rättare sagt, det tog väldigt lång tid innan de kom ner i pris till nivåer som gjorde det motiverat att köpa. Idag har de flesta digitala systemkameror en upplösning som lätt konkurrerar med kornstorleken på 400 asa proffsfilm för 20 år sedan. Så nog har fotomediet tagit ett gigantiskt steg i utvecklingen under min livstid, antagligen det största sedan fotograferandet upptäcktes för 180 år sedan med dageurotypin.

Höstskog

Lite bilder på skogen nu på hösten. Svartvita, för just nu jobbar jag med svartvitt.

Lite naturbilder

Eftersom jag inte har något direkt jaktligt jag vill förmedla just nu så kör vi ett gäng naturbilder från de senaste veckorna.

 Jag och tösen gav oss ut på ett riktigt stolleprov. Enligt kartan borde stigen/skogsvägen varit farbar med cykel men verkligheten avvek från kartan. Eller så hamnade vi fel...

 Kvällssträck med gäss.

 Ett gammalt jakttorn som tjänat ut och insekternas miljonprojekt.

 Höstens spindelnät är fantastiska.

 Ett oväder på ingående. Enligt grannen fick vi 61 mm det dygnet....

 Fuktog moss i skogen blir vacker dimma när solen slår igenom och värmer den.

 En stol på ett hygge...

Jag får helt klart jobba på det där med rak horisontlinje.... Men det är inte så lätt när det inte finns plats att lägga sig på mage när man vill ta grodperspektiv...

Hackspett och älgko

Nu har jag varit ute och lekt med kameran igen....

Först ett par bilder på en större hackspett som håller till i vår trädgård:

Sedan en älgko som Essa gjorde mig uppmärksam på. Kon är "kjämpegravid", man ser tydligt hur fostret sjunkit ner och det bildas en grop vid bäckenbenet. Så som hon uppförde sig så ger jag mig fasen på att kalven kom senare samma kväll. Dagen därpå var hon kvar i området, inne bland de täta granarna.

Kort om kameror

Under 1990-talet fotograferade jag väldigt mycket. Jag tyckte det var kul och var rätt duktig, sålde en del bilder till tidningar och reklam. Sedan kom digitaliseringen. Jag skaffade diascanner och började lära mig men tekniken rusade och det fanns ingen ekonomisk möjlighet att hinna med. Särskilt inte när jag var van vid semiproffsutrustning. I digitalfotograferingens linda kostade de prylar som var intressanta för mig 6 månadslöner....

Sakta tynade mitt intresse bort.

Nikons digitala systemkameramodeller enligt wikipedia

Runt 2005 investerade vi i en Nikon D70s. En kamera som låg över instegsmodellerna men under semiprofssegmentet. Använde den lite granna men hittade aldrig riktigt glädjen i den. Jag kände aldrig att jag kunde utnyttja den fullt ut.

I höstas när jag var sjukskriven för utmattningsstress dök tanken på all kamerautrustning upp i huvudet. Jag började fundera på vad jag behövde för att kunna börja utnyttja mina gamla fina manuella objektiv. Så jag undersökte marknade. Insåg att bland de nya kamerorna så låg de jag var intresserad av allt för högt i pris. Men backade jag några generationer så kunde jag på Tradera hitta intressanta kameror. Kameror som skulle ge mig möjligheten att testa och prova mig fram, kort sagt känna ifall jag fortfarande tycker fotografering är så kul att det är motiverat att på sikt köpa kameror som är dagsmoderna...

Jag studerade prisbilden ett tag innan jag började buda. På tre månader plockade jag ihop tre hus och lika mågna objektiv. Summan för dessa blev ca 10.000 kr, som jämförelse kan sägas att ett paket med en instegskamera med halvdant objektiv ligger på ca 5.000kr.

Mina kamerahuskrav var:
1/ de skall klara manuella objektiv och kunna mäta ljuset genom linsen samt att jag skall kunna utnyttja bländarautomatik när jag använder manuella bojektiv.
2/ minst 10 megapixel.
3/ hyfsad IP klassning
4/ metallegering i chassit för att klara hårda tag.
5/ goda möjlighter för anpassade inställningar ("programmering").

Här ser man att jag redan tagit runt 6000 bilder med den ena D200 kameran.

Detta i kombination med viss snålhet gjorde att jag landade i 2 st Nikon D200 och en Nikon D300. De hade gått mellan 6000 och 14000 bilder vardera, de är samtliga bygda för att klara minst 100.000 exponeringar.

När det kom till objektiv så komletterade jag mitt befintliga bestånd med:
1/ ett sigma 70-200, detta är ett lätt reseobjektiv som inte jag utan min dotter använder och då i kombination med vår gamal D70s.
2/ ett Nikon 18-140 med stabilisering. Ett bra allroundobjektiv.
3/ ett Sigma 50-500, när man vill komma riktigt nära.

Hur använder jag då mina kameror?
Jo, på bilderna ovan ser nu hur jag utrustat dem.
1/ den lilla kameran till vänster är den mest slitna D200 kameran i gänget och på den sitter ett 28 mm objektiv. Detta blir ett litet smidigt paker som jag brukar ha i en väska på höften när jag jagar. Ibland har jag den i jobbväskan.
2/ Mellankameran är allroundkamerna. D300 med 18-140 mm objektiv. Med denna kamera reder man ut nästan alla situationer. Objektivet är stabiliserat så man klarar även ganska dåligt ljus.
3/ Storkameran. En D200 med vertikalgrepp och dubbla batterifack. Utrustad med 50-500 så är man redo för lite seriös djurfotografering. Tyvärr är objektivet inte stabiliserat så lite väl många bilder går bort pga att de är suddiga.

Rent praktiskt har digitalfotografering många fördelar jämfört med analog fotografering. Den stora är minneskortens kapacitet. Förr var man i bästa fall begränsad till 36 bilder innan det var dags att lägga 23 sekunder på att byta bild. Nu kan man knäppa på i 6-700 bilder innan batteriet ger upp, för det ger upp före minneskortets utrymme är fyllt....

Jag brukar ställa in kamerorna på högsta hastighet samt göra tre alternativa exponeringar (gaffla). Det innebär att jag utöver den "vanliga" bilden får en som är lite mörkare och en som är lite ljusare. Det ger bra valmjligheter och påfallande ofta väljer jag den mörkare då färgerna ofta är bättre där.

Sammanfattningsvis är jag nöjd. Som jag känner det idag så kommer jag inom något år att uppgradera till en nyare kamera i samma segment alternativt en något mer avancerad kamera. Jag kommer antagligen att välja en kamera med möjlighet att filma för det är jag nyfiken på. Då inser man genast att det är D700, D800 eller eventuellt D750 och D500 som jag kommer att hålla ögonen öppna efter.
__________________
Att plocka ihop motsvarande kameragarderob av märket Canon är ungefär lika lätt. Tyvärr har Canon bytt fattning på sina kameror så det går inte att använda de gamla manuella objektiven med nya kameror, förövrigt finns motsvarande utbud.

Rådjur

Nu kommer en tid då många djur syns oftare än i vintras. Rådjur och hjortar kommer ut mer frekvent och betar av den spirande grönskan. Fåglarna finns i var och varannan buske.

Att då plocka med kameran varje gång man går ut med hunden är en bra idé. Härom dagen fick detta par vittring av mig och Essa, eftersom jag hade kameran påslagen och om halsen så fick jag i alla fall en ok bild:

Tösabiten fotograferar

Det är alltid roligt att dela ett intresse med sina barn. Min dotter har kommit att intressera sig för fotografering. Hon använde vår gamla lätta instegskamera (Nikon D70S) med ett lättvikts 70-200 objektiv. Att fotografera med en systemkamera har flera fördelar, inte minst så lär man sig mer om hur man komponerar en bild och hur det fungerar med bländare, slutartid och skärpedjup. Det där med ISO avvaktar jag med att börja förklara för henne, men det kommer också om intresset består.

Snart kommer en förändring för drönaranvändning

I höstas kom ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen som en chock för många företag. Det fastslogs att fotografering från drönare var tillståndspliktigt enligt kameraövervakningslagen (precis som med åtelkameror). Men till skillnad från frågan om åtelkameror som dragit ut ordentligt på tiden trots intentioner att förenkla i syfte att underlätta vildsvinsförvaltning så snabbehandlades frågan om drönare. I torsdags kom en lagrådsremiss som öppnar upp för företag och privatpersoner att anvädna drönare för fotografering:

För att förenkla för företag vill regeringen göra ett särskilt undantag för drönare i kameraövervakningslagen. Enskildas personliga integritet ska i stället skyddas genom reglerna i personuppgiftslagen.

Regeringen föreslår i en lagrådsremiss att det införs ett undantag i kameraövervakningslagen. Undantaget innebär att kameraövervakning, som sker från kamerautrustade drönare, inte omfattas av lagen. Företag och privatpersoner kan därmed använda drönare utrustade med en kamera utan att tillstånd krävs. Myndigheter omfattas inte av undantaget. Enskildas personliga integritet skyddas genom reglerna i personuppgiftslagen och annan integritetsskyddande reglering utan tillståndskrav. Den som använder drönare utrustad med kamera måste vidta åtgärder för att övervakningen inte ska innebära en kränkning, till exempel genom att se till att användningen sker för legitima ändamål och på ett öppet sätt.
– Med detta förslag löser vi företagens problem och får en mer ända­måls­enlig reglering, men ser samtidigt till att enskilda får ett fullgott skydd mot integritetskränkande övervakning, säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Hela lagrådsremissen kan läsas här.  Om flygningarna skall göras kommersiellt krävs dock fortfarande tillstånd från transportstyrelsen.

De nya reglerna skall träda i kraft 1/8 om det hela går som planerat. Detta innebär att om allt går enligt planerna så kommer det att vara möjligt att inventera vildsvinsskador i växande gröda i höst vilket är en relevant och viktig jaktlig användning. Nu får vi bara hoppas att regeringen gör ett omtag i frågan åtelkameror.

Foto istället för jakt

För ett par veckor sedan budade jag hem ett nytt objektiv på Tradera. Ett sigma 50-500, med nikonfattning. Nikon är vad jag fotat med sedan tidigt 1990-tal dock lite sporadiskt under de första digitala åren. Helt enkelt för att den kamerakvalitet jag var van vid fårn den analoga tiden låg långt bortom min ekonomiska räckvidd. Nu är läget ett annat. Kamerorna har sjunkit i pris och det finns en stor begagnatmarknad för proffs- och semiproffsprylar för rimliga priser om man kan tänka sig grejer med något år på nacken.

Hur som helst. I helgen testade jag det nya objektivet. Det är stort och tungt (kallas lite raljerande Bigma). Autofokusen är helt ok även om den inte är den snabbaste jg testat så är den inte heller långsam. Jag testade att köra kameran helt på frihand. Inte alltid så lätt med de längre brännvidderna, men med ISOtalet uppskruvat till 800 (där går gränsen på min kamera, högre ISO ger för mycket brus) så gick det hyfsat bra. För att prova objektivet i rörliga sammanhang så skippade jag stativ.

I helgen var vädret fint och det blåste väldigt lite. Det gjorde att jag åkte med familjen till stugan i Bohuslän istället för att jaga räv. Stugan fick prioriteras eftersom ingen sett till den sedan vi var där i nyår...

 En ejder är gracil i flykten och när hon simmar. Men det där med landning är inte lika dynamiskt... Här testade jag "action" bilder och rörelse. Tycker att objektivet funkade hyfsat till det. Inga problem att följa djur i rörelse och ha bra skärpa på djuret hela tiden.

 Ett hundporträtt är ju närmast obligatoriskt. Här är jag ganska långt ifrån Missan men det blev ju helt OK ändå.

 Ett objektiv med brännvidd från 50 till 500 innebär kompromisser och de brukar vara särskilt tydliga i någon ände av förstoringsspannet. Här har jag testat de kortare brännvidderna där jag läst mig till att det kan vara problem. Jag tycker allt att bilderna blir bra nog för mina behov...

Att fotografera månen är inte lätt. Den brukar bli helt vit men här underexponerade jag bilden med 0,7 EV i förhållande till vad kameran föreslog och då blev det helt ok. Bilden är tagen med 500 mm brännvidd mitt i natten och delförstorats i datorn.

Sammantaget får jag nog säga att Sigma 50-500 var en trevlig bekantskap. Lite väl tungt för längre strapatser men samtidigt inte värre än en bössa med rejäl kikare... Ni kommer att få se fler bilder tagna genom detta objektiv i framtiden.

Fototur med dottern

Jag har, som jag väl nämnt, investerat i lite ny kamerautrustning. Jag håller fortfarande på att bekanta mig med den så igår for jag och dottern iväg till ett vattenfall i trakten och fotade lite. Jag med min nyinskaffade (begagnade) Nikon D300 och dottern med vår gamla Nikon D70s. Jag kommer att återkomma till det här med kameror i ett längre inlägg framöver.

 Nedan tre av dotterns bilder:

För mig innebär det en stor glädje att åter komma igång med "riktigt" fotograferande. Äntligen har jag en kamera som uppför sig lite mer som jag vill och följer mina ryggmärgsrutiner. Under slutet av 1980-talet började jag fotografera lite granna. Slabbade lite i skolans fotolabb. Under 1990-talet fotograferade jag mycket. Hade under en period mörkrum på toaletten i lägenheten, andra perioder var jag stammis hos de olika proffslabben i göteborg. Då var det dia som gällde.

Det som slog undan benen för mig var digitaliseringen. Jag hade inte råd med digitalkameror motsvarande min analoga utrustning och att gå ner på amatörnivå var inte ett dugg roligt. Att sitta och scanna diabilder pysslade jag med lite granna men jag tröttnade fort. För sisådär 10 år sedan skaffade vi en Nikon D70s, lite mer av en "riktig" kamera, men jag kunde fortfarande inte använda mina gamla manuella objektiv. Visst har jag bra autofokusobjektiv med men de riktiga pärlorna finns bland de manuella, 300/2,8, ett par ljusstarka vidvinkelobjektiv och en bra makro.

Det är alltså först nu, nästan 15 år sedan jag i princip slutade fotografera, som jag åter kan plocka fram de gamla godingarna och börja fotografera på allvar. Alltså inte med motivvalsprogram utan med grund i manuell fotografering där man själv kombinerar ISO, bländartal och slutartid. Och så djäkla roligt det är att fotografera medvetet utifrån hur man i huvudet vill att det skall bli, istället för att låta kamerans motivprogram styra.

Bildetik - jakt

Just nu pågår inom jägarsverige en tämligen intensiv diskussion kring hur jakten framställs i bild. Inte minst vilka bilder vi jägare väljer att sprida av jakt. En del tycker att det är en fjompig diskussion och att folk skall få visa vad de vill och att betraktarna skall inse att det är så det går till. Själv tror jag att ett okritiskt förhållningssätt till de egna bilderna kan slå tillbaka.

En intressant sak är att vi kan se samma diskussion i norge men här förs den på NRK och inte internt i jägarkåren. Jag vet inte vad som är bäst:

På en henger ligger en bjørn som er skutt og død. Bjørnen er tjora fast med ei løkke rundt halsen og bader i eget blod.
– Jeg skjønner at et bilde som dette vekker reaksjoner, sier Ole Mattis Lien, leder i Norges Jeger- og Fiskerforbund i Hedmark.
Bjørnen ble skutt på lovlig vis under jakt i Holtålen i Sør-Trøndelag i 2007 og bildet, som ble publisert i nettavisa til Trønderbladet, er tatt av en avisfotograf.

Ikke greit med blod og gør

Bildet med den blodige bjørnen brukes av Norges- Jeger og Fiskerforbund i Hedmark som eksempel på bilder som ikke egner seg for publisering.
De kurser nå jegere i nettvett.
– Det blir stadig flere som legger ut bilder og videoer av jakt på internett. Bilder som for en jeger er helt ok, kan være støtende for andre, sier Lien.
Lien mener typiske nei- bilder er:

• Bilder som viser mye blod.
• Bilder der skuddsåret vises.
• Bilder der en eller flere jegere er avbilda uten å ha sagt ja til publisering.

Bilden som diskuteras ser ut såhär (länkad från NRKs hemsida), jag förstår att den väckt reaktioner och jag tror inte den gynnar förståelsen för jakten och jägarna i allmänhet och björnjägare i synnerhet:

 Vidare, den norska motsvarigheten till Rovdjursföreningen:

 Foreningen Våre Rovdyr får stadig henvendelser fra folk som reagerer på det de mener er upassende jaktbilder og videoer på nett.
– Det er gjerne hånlige bilder, der man stikker kjepper i kjeften på dyret for å få det til å se fryktinngytende ut, Lennart Fløseth, som er styreleder i foreningen.
Han er ikke i tvil om at enkelte jaktbilder er med på å øke konfliktnivået i rovdyrdebatten.
– Derfor er det bra at Norges Jeger og Fiskerforbund oppfordrer jegere til å tenke seg om før de legger ut bilder på nett, sier han

 Samtidigt finns det problem med folks kunskap. I vår urbaniserade värld är kunskapen om hur jakt faktiskt går till och ser ut väldigt liten vilket gör att folk riskerar att misstolka det de ser:

– Mange vet for lite om hvordan jakta foregår, og jeg tror de ville sett litt annerledes på det om de visste hvordan vi jakter, sier Ås.

#älgjakt14 - Sonens bilder

På älgjaktens andra dag hade jag sällskap av min 7 åriga son. Här är hans bilder:

 Självporträtt när tiden är långsam.

 Gevär är spännande.

Och en spanare.

Har du bra bilder på hälleforsare?

Lina Wahlén på förlaget Settern behöver hjälp med ett par bilder. Kan du hjälpa henne?

Jag arbetar just nu med en bok om Ledhundsjakt, en del av boken beskriver de olika älghundsraserna och här saknar jag några bilder.
Först & främst saknar vi bild på en Hälleforsare, porträtt/helkroppsbild eller gärna bild från jakt.

Har du en Hälleforsare eller en högupplöst bild på sådan?
I så fall får du gärna maila bild till mig på lina@settern.se (skriv gärna vad bilden föreställer, hundens namn, ras osv. Samt fotografens namn & kontaktuppgifter)

Publicerar vi din bild står fotografens namn självklart med & vi skickar självklart ett friex till dig.

mvh
Lina Wahlén, Bokförlaget SETTERN

Tjuvskjuten älg....

....för 98 år sedan. J Bark har fotograferat länsman och fjärdingsman bredvid tjuvskjuten älg i skog. Härjedalen, Älvros sn.

Bilden finns i Nordiska museets arkiv, NMA.0036959. Återgiven i enighet med Creative Commons 3.0