En slags skog....

Flera partier av den bohuslänska ön där jag jagar har skog som ingen bryr sig om. Ön är naturreservat med anledning av de magra örteängarna som hålls öppna genom slåtter och bete. Men bara på små delar av ön. Stora delar av ön har inte hållits efter eller restaurerats utan skogen får utvecklas helt fritt sedan 1960-talet då det inte längre lönade sig at hålla betesdjur ens för självhushållning för fiskarbönderna ute på ön.

Stormarna Gudrun och Per har verkligen satt sina spår, dessförinnan gick det relativt lätt att ta sig fram men nu är det svårare. Överallt ligger ruttnande träd och grenar som ett enda stort plockepinn värdigt Ymer. Givetvis gynnar det viss biologisk mångfald, men definitivt inte den som gjorde att naturreservatet bildades för ungefär 50 år sedan.

Egentligen borde västkuststiftelsen gå all in och ta bort skogen här med och därefter sätta in betesdjur som på andra delar av ön. Men just nu är den politiskt korrekta strategin att inte ta hand om och vårda de reservat som finns utan att bilda så många nya som möjligt. Det är viktigare med kvantitet än kvalitet inom naturvården. 

Havsörnsmatning

Jag har tidigare varit mycket fotointresserad men tappade mycket av min fotolusta när mediet digitaliserades. Stora fina objektiv har legat oanvända tills helt nyligen då jag investerade i två begagnade kameror. Lite äldre semiproffskameror från Nikon, en D200 och en D300. Poängen med dessa är att man kan använda äldre manuella Nikonbjektiv med bländarautomatik.

Idag åkte vi och testade dem vid Naturum Gettrön utanför Varberg. Vi var på plats strax före 09.00 och Naturumets personal hade just kört ut ett lass lammkött till åteln. Alla väntade spänt på att få börja äta.

 Som på en given signal flög alla måsfåglar och kråkfåglar fram till åteln.

En halv minut senare flög havsörnarna in en efter en och hämtade mat.

 De flesta örnarna tog med sig mat.

  Flög en bit bort.

Och satte sig att äta. De hämtade backning någon gång.

 Och kivades lite när maten började tryta.

 Efter tre kvart var åteln tömd och örnarna flög iväg i samlad tropp.

De samlades på andra sidan viken. På denna bild ser ni åtta av de totalt nio örnar som var framme idag. Lite tidigare i höst när det var kallt så var det som mest tre dussin örnar framme samtidigt.

Har ni möjlighet att åka till Getteröns Naturum så kan jag varmt rekommendera ett besök, särskilt om ni kommer i tid till örnmatningen.

Märkliga reservatsregler - människan ryms inte i naturen

I helgen åkte vi en sväng till ett naturreservat vid havet. Ett trevligt ställe där det ligger en gammal hamn. Nu blev jag lite förvånad för vid hamnen hade länsstyrelsen satt upp en massa skyltar om att det var förbjudet at såväl lägga upp som förtöja båtar. Hänvisningen var till reservatsreglerna.

Hamnen är en lite förstärkt naturhamn innanför en klapperstensås. Trevlig och liten, rymmer kanske ett dussin små båtar. Det är absolut inte frågan om en marina. Reservatet beslutades 1972, I reservatsreglerna kan man läsa:

Det korrekta vore alltså att från länsstyrelsens sida skriva att det är förbjudet att förtöja eller lägga upp båtar utan särskilt tillstånd, vilket är något helt annat än det som framgår av skyltarna.

Personligen är jag av den åsikten att reservat måste få rymma mänskliga aktiviteter utöver de som sker utefter organiserade vandringsleder. Man satsar alltså massor av pengar på att ordna vandringsleder med spänger som gör dem tillgängliga för barnvagnar och funktionshindrade, man sätter ut dass men man får inte använda den lilla förstärkta naturhamnen som har anor som löper tillbaka till åtminstone 1800-talet...