Småjakter i skärgården

I lördags lämnade vi ungarna på Tjörn, de skulle övernatta hos sina kusiner en sista gång innan kusinerna for hem till USA. Jag och hustrun for ut i skärgården eftersom det var kortare från Tjörn än att fara hem.

Till att börja med jagade vi lite mink. Hundarna bröjar bli duktiga på att hitta minkarna men själva avslutet får vi fortsätta att finslipa. Dvs hur man får ut minken från sitt gömsle under stenarna och hinner knipa den innan den satt sig i säkerhet under en ny bumling....

Det är inte lätt, men tids nog kommer vi få alla parametrar att falla på plats.

På söndagen blev en massa sjöfåglar lovliga så jag slängde ut lite vettar och satte mig i en skåre och hoppasdes på tur. Satt med Essa och väntade i det sköna solskenet någon timme innan jag gav upp.

Positiv uppmaning

Mötte grannen ute vid stugan. Det första han sa var:

"D d d du ha ha har väl k k k kvar m m minkfällorna?"

Självklart har jag igång minkfällorna. Grannen är fågelskådare och oroade sig för ejdrarnas äggläggning, därav frågan. 

Kajakjakt i kuling

Vi trotsade SMHI och for ut i skärgården...

Färden ut till ön var skumpig och blöt. När vi packat upp maten plockade jag fram bössa och kajak. Nu skulle det jagas. Det blev en rätt blöt paddeltur. Bössan hade jag gnidit över med tuf-cloth, en produkt jag håller på att recensera. Jag antar att helgen verkligen kommer att få ptodukten att bekänna färg. 

Jag paddlade en och en halv timme. Ett halvdussin halvtaskiga skottchanser struntade jag i. Men när jag lyckades komma nära en grupp skrakar fällde jag först den längst till vänster innan de lyfte. Därefter fällde jag den näst sista i uppfloget. Duble'n var ett faktum. 

Tyskt upprop för att skapa europeisk förvaltningsplan för skarv

På många håll i Europa börjar skarven bli ordentligt vanligt förekommande. Men någon förvaltning annat än skyddsjakt och myndighetsbeslutad äggprickning är det inte tal om på grund av fågeldirektivet.

Nu finns det ett tyskt upprop som man kan underteckna för att trycka på så att skarven kan börja förvaltas som det vilt den är. Skarven är för övrigt god om den är rätt tillagad - det märkte jag när jag var i Island härom året.

Not: att skriva i Island hänvisar till att man besökt landet, att skriva på Island innebär att man besökt ön vilket de islänningar jag känner tycker  är ett nedvärderande sätt att beskriva besöket på även om det är grammatiskt korrekt det också.

Vettar

Ett par fina trävettar som hänger på väggen hos mina svärföräldrar.

Kul bok

Sista bokreaveckan hade Halmstads Bokhandel halva priset på alla bokreaböcker. Mycket trevligt tyckte jag som då kunde fynda Lars Englunds Vettar och sjöfågeljakt utgiven på Nautiska förlaget för en 50-lapp.

Jag har vistats mycket vid havet, är uppvuxen halvannan km från kusten. Men jag har aldrig jagat sjöfågel, har ingen riktig ingång till den jaktformen heller. Känner nog fel folk. Kanske skall jag rota lite i mina gamla bekantskapskretsar så får vi se om någon kontakt kan dyka upp den vägen.

Att läsa om sjöfågeljakten ger ett sug. Det verkar kul. Dessutom gillar jag att äta fågel. Englunds bok är intressant. Ger såväl historiska perspektiv som aktuella jaktmetoder. Kanske kunde det funnits en kommentar till EUs påverkan på jakten, men det kanske dyker upp jag har trots allt bara läst halva.

Texterna, ja det känns mer som ett antal artiklar med olika tema än en sammanhängande bok, är välskrivna. Hantverket i de gamla vettarna är fenomenalt vackert. Bilderna i de flesta fall fantastiska. Men typsnittet mycket jobbigt. Sammanfattningsvis en bok jag kan rekommendera, åtminstone om man hittar den till ett överkomligt pris.