Polisens licenshaveri drabbar såväl individer som företagare

Det blir allt tydligare att polisens licensstrulande, dvs detta att inte lätt och smidigt expediera vapenlicenser utifrån gällande regler utan försöken att blanda ihop vapenpolitik och tyckande med myndighetsutövning, drabbar såväl enskilda som företagare. Jag har tidigare diskuterat sambandet mellan att ett antal butiker gått i konkurs med långsam licensgivning vilket resulterat i stora varulager som inte kunnat omsättas. Nu är det inte givet att butikerna skulle överlevt ändå, konkurrensen med den nätbaserade handeln har gått hårt åt jaktbutikerna men polisens saktfärdiga licensgivning har knappast underlättat situationen.

Vad gäller privatpersoner så finns det gott om individer som får vänta oförsvarligt länge på sina licenser. Jägare missar stora delar av jaktsäsonger på grund av handläggningstider som allt som oftast drar iväg över 22 veckor. Personligen skulle jag idag aldrig byta in ett vapen om jag inte visste att jag hade tillgång till ett vapen med motsvarande jaktlig funktion under den tid licensprövningen äger rum. En annan intressant aspekt är att polismyndigheten har en betydligt snävare syn på vad som är lämpliga jaktvapen än vad ansvarsmyndigheten, Naturvårdsverket, har. Detta innebär, i de fall den sökande orkar driva frågan, merarbete och emellanåt rejäla juridiska processer. Man kan undra om inte polisen, inte minst dess ledning (!) i form av vapenexpert Peter Thorsell, har viktigare saker att ägna sig åt än att försöka förhindra att det ges jaktlicens på ett halvautomatiskt jaktvapen i klass 2... Vapen som Naturvårdsverket uttryckligen och upprepade gånger definierat som legalt jaktvapen...

Men det finns andra problem med. Igår publicerade Jaktjournalen ett annat exempel på effekten av polisens licenshaveri, för det är bara så man kan beskriva det. Det handlar om John Nilsson i Timrå. En mycket engagerad jägare som även hade planer på en militär karriär. Efter en skjutövning på den egna marken hade någon i grannskapet ringt polis och menade att det skjöts skarpt med "grova militära automatvapen" (som det står i polisanmälan), John pekades ut. Polisen kom. Allt visade sig vara i ordning. Där fanns giltiga licenser på allt. Förutom på en inlånad remington där det inte fanns någon lånelicens på en ljuddämpare. Rättsmaskineriet började mala. Till slut blev det rättsförhandling och John hade lyckats få Pelle Svensson som försvarsadvokat. Det visade sig dock att polisen saknade rutiner för hur man skriver ut en lånelicens på vapen med ljuddämpare, handläggningssystemet tillät helt enkelt inte att man skrev ut lånelicens på vapen + dämpare utan det krävde att man skrev ut separata licenser för vapen respektive dämpare vilket innebär att åtskilliga vapenägare i det aktuella polisdistriktet (och fler därtill) ovetandes begick samma lagbrott. På grund av polisens bristande rutiner. Det behöver väl inte nämnas att tingsrätten ogillade åtalet. Samtidigt som allt detta skedde höll John på att sälja ett kulvapen i cal 22 LR. Vapnet hölls i beslag av polisen samtidigt som licens skrevs ut till köparen. När denne skulle hämta bössan så fick han göra det på polishuset. Problemet var då att köparen kunde plocka ut bössan utan att betala för vapnet, dessutom så satt kikarsikte och fästen kvar på vapnet vilka inte ingick i affären. Om köparen är ärlig så kommer denne naturligtvis att göra rätt för sig, men det är inte givet. Det stora problemet är dock att polisens husrannsakan och det rättsliga efterspelet (som ogillades av rätten) innebar att John fick sluta som militär och aldrig påbörja sin officersutbildning eftersom händelsen stred mot försvarets värdegrund...

Vapenägare är statistiskt sett mer laglydiga än övriga invånare. Detta helt enkelt därför att om man inte är det så ryker licenserna och vapeninnehavet. Samtidigt kan man inte komma ifrån en känsla av att man som vapenägare är tämligen rättslös och i händerna på en polismakt som inte är intresserad av att dagens vapenlagstiftning följs utan har en egen syn på och praxis gällande hur lagen bör tillämpas.

Knivlagen på väg att provas i HD

I maj 2013 stoppades en berusad kvinna på Götgatan i Stockholm i samband med ett bråk. I sin handväska hade hon en kniv. En handsmidd fransk matkniv värd ca 2.000 kr hävdade hon. Den skulle användas vid matlagning på en fest som hon var på väg till. Åklagaren trodde ej på detta utan drog ärendet till rätten och i tingsrätten friades kvinnan.

Åklagaren nöjde sig inte med detta utan överklagade till Svea Hovrätt som gick på åklagarens linje och dömde kvinnan till 1.200 kr i böter + 500 kr till brottsofferfonden. Hovrätten skriver i dommen:

"Knivar som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa far inte innehas på allmän plats. Förbudet gäller dock inte, om innehavet - med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter - är att anse som befogat."

Vidare:

"Knivförbudet är avsett att träffa sådant innehav av knivar som ökar risken för att våldshandlingar inträffar. Att ha med sig en kniv på platsen i fråga och vid den tidpunkten är omständigheter som gör att risken för att den kommer till användning ökar. X innehav av kniven kan därför inte anses ha varit befogat. Hon ska därför dömas för brott mot knivlagen. Eftersom det inte har förelegat någon särskild risk för att kniven skulle komma till användning ska straffet bestämmas till penningböter och inte till dagsböter."

 Igår fick jag tipset att det hela var på väg uppåt i rättssytemet i och med att kvinnan överklagat till Högsta Domstolen och fått prövningstillstånd. Jag får erkänna att det blir synnerligen intressant att följa detta då det kan få följdverkningar på vad som räknas som "behov och övriga omständigheter".

Proposition: Skärpningar i vapenlagen

Regeringen planerar att den 30 april lägga fram en proposition som föreslår skärpningar i vapenlagen.

Jag har ingen ytterligare info men konstaterar att först måste en lagrådsremiss presenteras.

Tipstack till Erik Lakomaa, grundkällan borde vara denna (scrolla ner till punkt 45)

Jaktlagsutredningens experter

Läser i Jakt&Jägare en lista över experter förordnade att bistå jaktlagsutredningen. Listan ser ut såhär:

• Jan Danielsson, veterinärinspektör, Jordbruksverket.
• Camilla Frisch, länsassessor.
• Lennart Johansson, LRF Konsult.
• Christer Pettersson, vilthandläggare Naturvårdsverket.
• Solveig Larsson, förbundsordförande Jägarnas Riksförbund.
• Ola Wälimaa, förbundsjurist Jägareförbundet.
• Göran Ternbo, kansliråd på Landsbygdsdepartementet
• Frederik Treschow, advokat, Jordägareförbundet.
• Jacob Wichmann, ämnesråd på Landsbygdsdepartementet.
• Anders Wetterin, jakt- och viltexpert, Lantbrukarnas Riksförbund.

Rent spontant tycker jag att det verkar vara en kunnig skara människor. Lite förvånande att det inte finns någon representant för Sametinget, jag har för mig att såväl småviltjakten i fjällen som dubbelregistreringen av älgmark skulle tas upp.

Har ni några synpunkter på listan?

Tillägg: Daniel Ligné påpekade att denna grupp endast avses som stöd i samband med delbetänkande 2, dvs det som  handlar om utfodring, åtelkameror och arrendatorers jakträtt.

Ibland skall man inte klaga utan berömma

Reglerna kring vapenlicenser känns ofta lite väl strikta och tämligen löjliga i sin tillämpning. Men ibland fyller de definitivt sitt syfte. Denna TT artikel kommer från DN:

Förre Hells Angels-ledaren nekas vapenlicens. Förvaltningsrätten i Malmö avslår överklagan om vapeninnehav då de tror att vapnen kommer att användas i brottsligt syfte.

Den före detta ledaren för Hells Angels har tidigare blivit dömd för misshandel, hot mot tjänsteman och olaga vapeninnehav. Vapenlicensen gällde för två jaktgevär, men fick avslag från polisen. De anser att han har en nära koppling till Hells Angels och har ett inflytande i verksamheten. Domstolen tycker det finns skäl att tro att vapnen kommer användas i brottsligt syfte eftersom mannen är tidigare dömd och umgås i kriminella kretsar.
Mannen yrkar själv på att förvaltningsrätten godkänner vapentillståndet då han aldrig gjort sig skyldig till något grovt brott eller begått brott sedan 1999. Förre ledaren tycker att bilden av Hells Angels är vriden då inte alla medlemmar är kriminella. Han berättar också att han har jägarbevis och varit aktiv inom jakt och fiske sedan 12 års ålder.

EU:s kriterier för organiserad brottslighet innehåller bland annat misstanke om allvarliga kriminella handlingar, penningtvätt och strävan efter makt. Hells Angels uppfyller alla elva kriterier.

Hetsjakt på hare

I England  förbjöds hetsjakt på hare med greyhounds och andra snabbfotade hundar som jagar med hjälp av synen 2005. Men uppenbarligen kringgås förbudet väldigt ofta.

 Länkad bild

Surfar man runt lite bland nyheter om hare coursing ser man att det är ett ganska hett ämne i England. Brottet uppges vara den vanligaste överträdelsen mot den engelska naturskyddslagstiftningen. Verksamheter organiseras av ligor/gäng som genom hot, våld, mordbrand och skadegörelse tvingar till sig tillträde till lämpligt belägna marker. Varje enskilt evenemang omsätter stora summor, det pratas om tiotusentals pund per tillfälle. Polisen avråder folk från att närma sig ett pågående evenemang utan snarare ringa polisen med uppgifter. Eftersom brottets straffskala inskränker sig till böter om maximalt fem tusen pund (som oftast landar på tre hundra pund) är det en lukrativ verksamhet även i de fall folk åker fast. Vid upprepade domar för samma brott riskerar förövaren fängelse. Såhär rapporterar The Skeggness Standard om ett par domar i Lincolnshire:

In early December two men from Lancashire were given fines and restraining orders by Skegness Magistrates Court.
Stephen Taylor, 50, from Rochdale, and Kieran Giddings, 55, from Rossendale, were each handed restraining orders banning them from entering any land in Lincolnshire with a dog or dogs until 6th December 2015.
The effect of this three year ban from the county’s land is that any breach will leave them liable to up to five years in prison.

I dagsläget utreds ytterligare 80 personer i Lincolnshire för samma typ av brottslighet. I Cambridgeshire utreds 23 personer för lite drygt 100 hetsjaktsarrangemang och i West Norfolk har 6 personer ställts inför rätta samt fått sina hundar omhändertagna.

För att minska denna typ av brottslighet, samt annan fauna och jaktrelaterad brottslighet har polisen i Lancashire skickat formella varningsbrev till en stor mängd personer som förekommit i utredningar och spaningsuppslag. Tanken är att detta skall få dem att känna sig övervakade och därmed få dem att avstå från sin brottslighet.

Så ser det ut i England. Men hur ser den vanligaste fauna- och jaktbrottsligheten ut i Sverige?

Vapenlagar, licenser och ett kommande riksdagsbeslut

Sex veckor.

Så lång tid tog det för mina nya licenser att trilla ner i lådan. Det gäller en Sauer 200 i kalibern 9,3x62 med tillhörande ljuddämpare. Åker och hämtar den i eftermiddag. Och sex vecvkor är så lång tid det tar i min del av västra götaland för licenshandläggaren att fatta beslut utifrån lagarna (NFS2002:8, NFS2010:09, RPSFS2009:13, SFS1996:70).

För övrigt står vi på grund av en stor mängd insmugglade illegala vapen inför en skärpning av vapenlagarna. Jag har inget emot att man skärper straffen för illegala vapen, men varför göra det ännu svårare för medborgare med legitima vapenbehov? Det känns djäkligt knepigt. Och hur ofta används t.ex. jaktvapen i grov kriminell verksamhet (jag tänker då inte på familjetragedier eller sinnessjukdom där de ibland förekommer/används)? Nåja, omröstning och debatt blir det i riksdagen om en vecka.

Licensansökan och vapenbrott

Jag har skrivit lite om polisens vapenlicenshantering förut, och nu är det dags igen. Behöver jag säga att det är polisen i Västra Götaland som det hela gäller? En polismyndighet där några handläggare verkar tolka gällande regelverk efter eget huvud. Precis de regionala skillnader som man från centralt håll ville komma åt när man för några år sedan tillsatte ansvarkommittén. Ett talande citat från Svenska Sportskytteförbundet om polisen i Västra Götaland:

Vi kräver att Polismyndigheten i Västra Götaland tillämpar reglerna enligt lagen och på samma sätt som polismyndigheterna i andra delar av landet, säger Jimmy Persson, ordförande i Svenska Skyttesportförbundet.

Nåja. Det jag nu skulle nämna var att polismyndigheten Västa Götaland fått på tafsen i såväl förvaltningsrätten som kammarrätten vad gällde licens på ett halvautomatiskt gevär för IPSC-skytte.

Sedan kan det nämnas att en tjomme i Borlänge dömts till 3 månaders fängelse för innehav av ett avsågat hagelgevär. Han fanns seddan tidigare i belastningsregistret, med råge. Men det får mig ändå att fundera över om det inte borde vara dags för en ny vapenamnesti snart.

Avlivning av fällfångat vildsvin

Svensk jakt skriver följande:

Ett gevär i kaliber .22 LR duger inte för att avliva vildsvin i fälla. Det anser kammarrätten i Jönköping och avslår därför en licensansökan.

Den småländska lantbrukaren har problem med vildsvin och ansökte därför om licens på ett gevär i kaliber .22LR. Geväret skulle han använda för att avliva fällfångade vildsvin.

Polisen sade nej till ansökan, lantbrukaren överklagade beslutet. Men nu säger alltså även kammarrätten nej. Rätten anser att geväret är för klent för att användas vid avfångning av vildsvin och att den uppfattning som tidigare gällt, att allt fällfångat vilt invändningsfritt kan avlivas med vapen i kaliber .22LR, är inte längre aktuell, skriver ATL.

Jag blir inte speciellt förvånad, snarare är det konsekvent handlat och helt i linje med vad som gäller för avlivning av tamgris. Om en tamgris skall slaktas med jaktvapen så är det klass 3 eller hagel som gäller, samt träff i huvudet. För galt är det klass 2 eller hagel. Att då kunna avliva vildsvin med klass 4 vore rätt märkligt. Jag har tidigare skrivit om vad som gäller för klassning eller kaliberkrav vid avlivning av på nära håll respektive distans medelst jaktvapen. Indelningen är rätt märklig och ligger inte i linje med vad som gäller för vilt.

Hot är aldrig OK!

Rubriken har jag använt flera gånger tidigare (här, här och här, det här inlägget är också relevant). Den är fortfarande giltig. Och fortfarande allt för aktuell. Här är lite att fundera över:

Om viltförvaltningsdelegationer och politik - igen!

Vi lever i återvinningens tidevarv. Nu har dalarnas tidning återvunnit en nyhet som ekot basunerade ut den 24 januari. Nyheten är den att det sitter många jägare i viltförvaltningsdelegationerna. Här är ett vettigt stycke ur artikeln, några citat av Maria Norrfalk landshövding i dalarna (hon var f.ö. chef på skogsstyrelsen när jag jobbade där):

– De som nominerats behöver inte ange att man är jägare. Landstinget har ansett att dessa personer är lämpliga för sitt uppdrag. Jag utsåg dem och har inte haft anledning att kolla deras hobbies.

– De som sitter i delegationen är lämpliga för sina kunskaper och sin kompetens, säger hon.

Hon menar också att delegationens uppgift inte är att driva politik.

– Nej, vid våra möten är man ämbetsman. Vi intar en roll i statens tjänst och ska genomföra den politik som redan fattats, säger Norrfalk.

Det liknar det jag skrev som svar på en kommentar till ett inlägg i samma ämne som jag skrev i januari:

Politiker som har den typen av uppdrag, en form av deligerad myndighetsutövning, är skyldiga att bortse från sina personliga intressen och agera utifrån samhällets intresse. Genom att ignorera denna utgångspunkt gör Matti ett tydligt felslut.

Samhällsekonomiskt skulle det för övrigt bli oerhört kostsamt och ineffektivt att ständigt placera personer i nämnder/delegationer/styrelser för vars frågor de saknar förkunskap/intresse.

Jäv uppstår först i det ögonblick vederbörande (i detta fall politikern) låter sig påverkas av andra jägare, SNFare, eller för den delen sitt parti. Politikerna sitter i delegationen som representant för samhällets allmänna intressen och inte några specifika politiska intressen. För som jag nämnde, det är en fråga om deligerad myndighetsutövning.

Jag har haft anledning att kika på liknande situationer i mitt arbete, men då rör det politiker som sitter i styrelsen för en stiftelse. Politiker som har partipiskan över sig att driva partiets linje i styrelsen, men samtidigt har de en oerhört sträng lagstiftning (stiftelselagen) att förhålla sig till. Stiftelselagen stipulerar att man när man sitter i en stiftelsestyrelse enkom skall se till stiftelsens intressen. Att bära med sig partipolitik in i en stiftelsestyrelse kan i förlägningen medföra personligt straffansvar.

Förslag till ny djurskyddslag

Det ligger ett förslag till ny djurskyddslag. Det har gjorts en utredning som har beteckningen SOU 2011:75. Jag antar att delar av den kan få inverkan på jaktliga företeelser, men jag har inte satt mig in i dem ännu. Jag har dock snappat upp att reglerna kring grävlingar som hålls för användning i provgryt kommer att skärpas. Men finns där mer? Finns där något nytt kring hundar? Finns där nya regler kring hägn?

Det är en hel del att läsa, jag kommer att ge mig i kast med det hela så fort jag får tid. Sedan undrar jag om någon vet när ev synpunkter på utredningen skall vara inlämnade, och i så fall vart.

Vapen

I SvD återfinns en intressant debattartikel om vapen. Den är skriven av företrädare för skytterörelsen och har det gamla budskapet "vapen dödar inte, det är fel människor med vapen som dödar". Bland annat påpekas att de vapen som brukar återfinnas i kriminella kretsar inte är vapen med legal svensk bakgrund utan illegalt införda vapen. Man efterlyser därför en ändamålsenlig lagstiftning som begränsar tillgången till vapen för farliga individer men möjliggör vapeninnehav för laglydiga medborgare.