Test: ESEE JG5

Jag har tidigare testat ett flertal ESEE knivar. Det är alltid rejäla saker bygda för att brukas och brukas hårt. ESEEs garanti är helt outstanding, det är en "vi ersätter din trasiga kniv utan frågor garanti" vilket ibland testats genom att folk tex skjutit prick på en kniv som sedan skickats in med hänvisning till garantin och de har fått tillbaka en ny kniv. Tyvärr är ESEE ett företag som är drabbat av kinakopiering så om amn tex är ute efter en Izula eller nr 4 så är det bra att kolla upp om den är äkta först. Det gär man lätt genom att gogla modellnumret och fake eller chinese copy eller något liknande. Då kan man hitta vilka serienummer man skall undvika då varje äkta ESEE har ett unikt serienummer men kopiorna har samma....

Modellen JG5 är ESEEs variant på en Nessmuk. Nessmuk är en kniv som den tidiga buschcraftförebilden George W Sears förespråkade. Den ser i formen nästan ut som en slaktarkniv. På bildne nedan ser ni vilka verktyg Sears rekommenderade för skoglig aktivitet och jakt.

Kniven är som vanligt i fråga om ESEE i pulverlackat kolstål och i detta fall 24 cm lång varav hälften blad. Handtaget är i micarta och slidan i läder, klart mycket roligare än ESEEs vanliga plast eller kydexslidor. Knivbladets rygg har tvärslipade kanter för att man skall kunna använda den med tändstål, vilket inte så många andra ESEE har. 

Hur är den då i praktiken?

Jag har testat den på tre rådjur. Den är tämligen värdelös när det kommer till att öppna upp buken eller lägga flåsnitt. Däremot är den som gjord för flåningsarbete och grovstyckning. Kniven håller skärpan helt ok och handtaget blir, till följd av mönstringen, inte slipprigt och halt trots fett, blod, slem och andra kroppsvätskor. Eftersom den är i kolstål måste man diska och torka den direkt efter användning. 

JG5 är en kniv jag kan rekommendera varmt. jag överväger att köpa en själv som ersättare till denna som jag fick låna av min vän Daniel.

ESEE JG5 kan köpas på tex Knibutik där den kostar 1899 kr, mycket på grund av en låg kronkurs. 

Test: QSP Platypus

Under 2019 har Wanderoo testat det kinesiska företaget QSPs fällknivar. Tyvärr hade ett par av dem problem med låsningen så Wanderoo säljer dem inte längre. Jag fick dock möjligheten att testa den stora fällkniven Platypus, en kniv som inte haft några låsningsproblem.

Platypus är en rejält stor fällkniv med blad på närmare 10 cm, den ersätter i det avseendet lätt en fastbladskniv. Bladet är av Sandvikstål, närmare bestämt 14C28N, dvs ett bra stål i det högre mellanklassegmentet. Bladet har en lång och jämn kurvatur, poängen med detta tar jag upp nedan.

Handtagssidorna är av G10, ett funktionellt syntetmaterial som vi ser rätt ofta i knivar nuför tiden. Ett clip sitter i änden på skaftet, det kan flyttas mellan de olika sidorna. Kniven vilar ganska djupt i fickan om man fäster clippet över fickkanten. Låsningen är av linerlock-konstruktion vilket skapar små skrymslen som kan vara lite luriga att göra rent men eftersom ryggen är öppen på kniven så är rengöringen ändå inte svår.

Så hur funkar den då vid jakt?
Jag har testat kniven på ett par rådjur och några gäss. Kniven är, trots att det är en fällkniv, fullstor. Den motsvarar vilken jaktkniv som helst i storlek. Handtagsergonomin är helt OK även om den har clippet monterat. Bladformen är suverän när det kommer till flåning. Spetsens utformning  gör att den är lätt att använda för buköppning om man håller kniven över knivryggen och pekfingret mot spetsens baksida. Kniven är så stor och rejäl att man lätt kommer åt att diska den invändigt efter användning. Eftersom den bara har syntetmaterial kan man lägga den i blöt i riktigt varmt diskvatten ett tag när den rengörs, då får man den ren invändigt.

Mitt slutomdömme blir att det är en rejäl och duglig jaktkniv. Men jag kan på grund av QSPs hantering av konstruktionsfel av andra knivmodeller ändå inte rekommendera den helhjärtat. Jag föreslår att den som är intresserad av kniven avaktar tills Wanderoo eventuellt åter tar in kniven, gör de det så kan man räkna med att QSP skärpt sig och blivit en proucent att lita på.

Kostnad? Wanderoo sålde den för runt 750 kr. Internationellt hittar man den för 70-75 euro.

Test: Biltema viltsäck (vattentät)

För ett tag sedan köpte jag ett par vattentäta viltsäckar från Biltema. Säcken är utformad ungefär som en blå IKEAkasse men i ett presseningsliknande material av till synes hög kvalitet. Måtten är 70x50x40 cm och den sägs tåla en belastning på 120 kg. Det sistnämnda skulle jag inte testa men det går i ett mindre eller halvstort dovvilt, rådjur eller brungrisar utan problem. Har ännu så länge bara testat med en råbock och då gick det attt snöra igen öppningen nästan helt.

Ännu så långe så tycker jag att viltsäcken är bra och funktionell, ett bra alternativ till heck-pack vid kortare turer eller om man skall köra i tät trafik då det kan se lite makabert ut med döda djur i en korg bakom bilen. Och när prislappen inte är högre än 179 kr så är det väl inget att snacka om utan bara att testa.

Du hittar säcken HÄR. (Och nej, jag är inte sponsrad, tycker bara att det är en bra grej)

Jaktklocka

Jag har inte varit nöjd med de klockor jag haft när det gällt nattjakt. Många har föreslagit Casio G-shock för mig men jag tycker de är rätt fula. Men tillslut föll jag till föga.

Jag ramlade på en Casio G-shock Gulfman multiband 5 tough solar (GW-9100) som jag inte kunde motstå. Klockan skall inte förväxlas med versionen G-9100 som är betydligt billigare och för mig tämligen ointressant. Det var tre faktorer som gjorde att jag föll till föga:
1/ man behöver inte trycka på någon knapp för att urtavlan skall lysa upp i 3 sekunder, det räcker att vinkla om handleden så tänds urtavlan och man kan göra en snabb tidsavläsning. Inget jiddrande med två händer eller att man måste fokusera på bättre eller sämre självlysande visare och siffror.
2/ urtavlan är en solcell som laddar batteriet kontinuerligt. Jag har detta på en Citizen (ecodrive) sedan tidigare och det har fungerat suveränt sedan 2001.
3/ metalldelarna på klockan är i titan, det är jag lite svag för så denna faktor var ren fåfänga då jag annars brukar gå med rätt feta och tunga klockor i stål.

Och hur funkar den vid nattjakt? Jo riktigt bra. Man bara tittar ner, vinklar handen och läser av tiden. Kan inte bli enklare, särskilt inte för en snart 50-årig gubbe som som börjat bli lite skumögd (jag).
Såhär när det är varmt är det ju inga problem att låta klockan titta fram under skjortärmen men frammåt vintern kommer jag att sätta den utanpå jacka eller handske, remmen är tillräcklig för detta vilket också är ett stort plus.

Sedan har den lite andra funktioner som jag inte bryr mig om, tex att den håller reda på tiden i samtliga tidszoner. Visst är det praktiskt när man reser utomlands, men reser utomlands gör jag bara om jag inte kan undvika det.

Klockan finns inte längre i produktion utan spekulanter får söka på begagnatmarknaden och de billigaste jag hittar ligger på ca 150 USD och uppåt beroende på skick vilket är bra mycket mer än den nuvarande versionen (G-9100) kostar ny.....

Test: biltemas viltvåg

Jag har egentligen aldrig brytt mig om vad de djur jag hanterat väger. Inte heller brukar jag bry mig om vad köttet i frysen väger. Jag tycker nämligen att jag har ett bra ögonmått, kanske inte vad gäller vikt utan vad gäller hur mycket som kan tänkas gå åt.

Trots detta så spontanköpte jag en viltvåg på Biltema härom sistens. Tänkte att 149 kr inte var mycket att orda om men att en våg som går upp till 200 kg kan vara bra att ha trots allt.

Jag tycker att vågen känns lite smäckig, men vad begär man för det priset? Jag skulle nog inte våga hänga på något som jag misstänker drar iväg över 100 kg eftersom jag sedan tidigare vet att Biltema valt att inte ha några säkerhetsmarginaler. Men eftersom jag antagligen inte kommer att hantera några större slaktkroppar* så duger den gott för mig. Den stillade i vart fall min nyfikenhet nrä jag med dess hjälp kunde konstatera att helgens lilla galt vägde 39 kg levande och 20 kg slaktad.
____________________
*det jag på egen hand hanterar är som störst dov och vildsvin och som jag jagar så sticker det sällan upp i över 100 kg.

Test: ESEE 6

ESEE 6 är en rejäl kniv på 30 cm varav 15 är blad. Den är 4 mm tjock och väger 340 gram. Slidan som följer med är i svart kraftig plast. Mitt exemplar har en baksida i nylon som är anpassad för molle-system eller att hänga i bältet. Jag har även en liten utrustningsficka på framsidan.

 Själva knivne är stor och rejäl, mer avsedd för bushcraft/överlevnad än för jakt även om jag är övertygad om att den fungerar alldeles utmärkt att ta till när man skall flå vildsvin eller älg. Jag har dock inte testat att flå med den i praktiken ännu, däremot har jag huggit lite med den samt späntat en hel del ved med den.

 Slidan har bra passform men med den molle-anpassade baksidan så är den inte speciellt snygg. Jag avser att inom en snar framtid plocka bort mollebaksidan och ersätta den med en upphängare i läder, det känns som om det skulle fungera bättre.

Fickan på framsigan av slidan är riktigt bra. Den rymmer en mindre slipsten och ett tändstål. Jag har inte riktigt uppskattat denna typ av fickor tidigare men i detta fall fungerar den bra och känns helt OK.

Som vanligt med ESEEs knivar så är den i kolstålet 1095. Det är lätt att bryna upp till ny skärpa men blir ganska fort slött igen, vilket i sig är en anledning till att ha med sig en brynsten. Knivbladet är täckt med pulverlack, vilket ger ett bra skydd och går att ta bort om man tycker det är fult. Handtaget är i linnemicarta, ett formstabilt material som i värsta fall kan bli lite halt när det kletats in i blod och kroppsvätskor.

Själva kniven är i storlek ungefär motsvarande en Fällkniven A1. Jaktligt sett är den på gränsen till att vara för stor, men den bör gå att använda och avser man att ordna lite ved eller behöver utföra mindre passröjning lär den verkligen kunna komma till sin rätt.

ESEEs knivar köper man lämpligen hos knivbutik. En ESEE 6 kostar i nuläget ca 2000 kr, nylonbaksida ytterligare ca 700 kr och fickan 350 kr. Det innebär att en ESEE 6 i samma konfiguration som min kostar ungefär 3000 kr från en etablerad handlare. Beställer man den direkt från USA så ligger samma konfiguration på 210 USD + frakt + tull + moms vilket ger en slutsumma som innebär att det knappt lönar sig att privatimportera även om priserna är till synes lägre.

Test: ESEE 4

Vid det här laget har åtskilliga knivar fårn amerikanska ESEE passerat mina händer. Gemensamt för dem är att det är rejäla knivar bygda för hårda tag. De är relativt lågt härdade och i kolstål, vilket ligger i linje med ESEEs överlevnadsfilosofi. ESEE anser att det viktigare med en kniv som är lätt att skärpa upp på en sten i skogen även om den tappar skärpan snabbt snarare än en kniv med rakknivsskärpa som man måste ha specialstenar för att klara att få upp skärpan på. Det är verkligen något att fundera över, som jägare måste man alltså vara berdd att bryna upp sin ESEE med jämna mellanrum när man styckar eller på annat sätt tar ur djur.

 Slidan är modulär. Man sätter helt enkelt dit den typ av upphängare man trivs bra med, vill man ha en hängande slida så fixar man det, vill man ha den horisontell i bältet så går det med. Kniven sitter bra nog att man kan bära den hängande upp och ner i ryggsäckens axelremmar om man vill det. 

Kniven är försedd med jimping på ryggen, detta för att man skall kunna ta stöd med tummen mot bladryggen. Just detta exemplar har den tidigare ägaren slipat bort en del av lacket på, då går det att använda eldstål, vilket inte går på en originalESEE om man inte använder eggen. 


De ESEE jag tidigare testat har varit Izula och ESEE 3, vilket är två knivar som båda är mindre än den nu aktuella. De är båda mycket bra men kanske lite mer för småvilt än högvilt. Jag har även testat ESEE 5, den är väldigt stor och tung även om den inte är så lång. Kraftigt overbuilt kan man säga om den, jag trvdes inte alls med den. Jag gillar ESEEs filosofi och knivar (undantaget nr 5) men av någon anledning har de aldrig blivit kvar, samtidit har ett nytt sug efter ESEE ständigt infunnit sig när ESEE saknats i knivgarderoben. Det är i och med ett köp av en ESEE 4 nu åtgärdat. Jag köpte kniven begagnad och min tanke är att bygga om den, men först recenserar jag den.

Knivbladet är i kolstål, kvaliteten heter 1095, och den är härdad till 55-57 HRC. Bladet ä pulverlackat för att inte rosta. Bladtjockleken är 4 mm vilket matchar längden på 11 cm väl. Knivens totallängd ligger på 23 cm. Handtaget är i G10 och slidan är i kydex. Den finns i hur många färgvarianter som helst men jag tycker att orange är rätt smidigt på en jaktkniv, då tappar man inte bort den i första taget.

Kniven ligger bra i handen, även om det är något kort. Jag har egentligen inget negativt att säga om kniven. Den är mycket rejäl och fungerar mycket bra till alla möjliga jaktliga uppgifter, möjligen är bladet aningen brett för att sota mindre hjortdjur. Men det spelar ingen större roll eftersom man ändå alltid har flera knivar med sig (eller hur?). Priset i sverige ligger på runt 1700 kr, det är mycket pengar för en kniv i ett ganska ordinärt stål. Men då skall man vara medveten om att ESEE har en livstids no questions asked guarantee. Det innebär faktiskt att man kan övningsskjuta på sin ESEE, skicka in den med hänvisning till garantin och få en ny.... Om det är värt några extra hundralappar eller ej får man fundera på. ESEE dyker upp med jämna mellanrum på begagnatmarknaden, men köper man ESEE så skall man alltid kolla upp det unika serienummer kniven har eftersom det finns förfalsningar på marknaden. Så skall man köpa en så googlar man alltid ESEE - fake - #, då dyker det upp länkar till vilka serienummer man skall se upp med. Eller så köper man dem från en auktoriserad ÅF, som knivbutik.

Test: Kondor Gyuto - mobil kökskniv

Genom åren har jag testat flera varianter på mobila köksknivar. Jag gillar att använda mina egna köksknivar när jag är bortrest eller ute men jag hatar att släpa med mig en knivrulle. Jag har givetvis en knivrulle men jag tycker att det finns andra bättre lösningar, som köksfällknivar eller köksknivar med läderslida eller hybrider mellan slidknivar och köksknivar. Denna gång har jag testat en fullstor kökskniv från El Salvador.

Knivtillverkaren Condor har jag haft ögonen på ett tag. De har haft några modeller jag varit nyfiken på men det var inte förrän kring midsommar jag fick tummen ur och beställde en kökskniv från dem. Kniven har trähandtag, blad i 440C (som är scandislipat så det är busenkelt att bryna upp när det tappat skärpan) men det intressantaste med den var läderslidan. Läderslidan kan man ha i bältet om man känner för det men jag har bara haft den som transportskydd.

Kniven i sig, som är gyutoformad, är trevlig att arbeta med. Den ligger bra i handen och totallängden på lite drygt 30 cm är bra till de flesta sysslor. Kort sagt en bra allroundkniv. Slidan är välsydd. Det enda man kan ha synpunkter på är finishen som är långt ifrån top notch. Det är inte så att man får flisor av handtaget men man jag skulle fortsatt med flera finare slippapper om det hade varit en kniv som jag tillverkade. Sedan har ytbehandlingen på bladet flutit lite vilket tar ner helhetsintrycket.

Summa summarum, det är en bra kniv med en mycket bra slida även om det har slarvats lite vid tillverkningen. Priset ligger på ungefär 800 kr hos knivbutik, vilket är OK men kanske inte ett fynd. Men kanske var det ett måndagsexemplar jag fick hem.

Test: Casström Safari

Casström Safari är en liten behändig kniv som tagits fram och saluförs av det norrländska företaget Casström som vid det här laget lanserat flera fina och för jägare intressanta knivar. Lilla Safari är ttoalt 17 cm lång varav bladet ä på 6 cm och skålslipat. Knivstålet är Sandvisk 12C27 härdat till 59 HRC, klassiskt och bra. Bladet är skålslipat, inte min favoritslipning men det funkar i detta fall. Handtaget på mitt exemplar är i svart G10 men den finns även med masurbjörk vilket är både snyggare och dyrare. Prislappen landar på mellan 850 och 1085 kr beroende på vilken version man väljer. Slidan är välsydd och i kraftigt läder.

Jag har använt kniven för EDC (allmänna vardagsgöromål) i några veckor. Den är liten nog att rymmas i fickan och jag tycker personligen att såhär små knivar passar bättre som fickknivar än i bältet. Jag hade därför gärna sett en alternativ slida med lock och utan bälteshölla, det kan tänka sig att jag modifierar min så den blir sådan och om jag gör det så blir det en liten text på bloggen.

Jag har flått och styckat en grävling med den och den levererar som en bra kniv skall. Inga konstigheter där.

Casström Safari är med andra ord en liten trevlig kniv som man gott kan använda när man jagar.

Test: multiverktyr Gerber MP1

Jag ramlade på en Gerber MP1, ett multiverktyg, härom sistens och bestämde mig för att testa. Har en äldre Leatherman sedan tidigare men den har hustrun mer eller mindre lagt beslag på så det fanns ett behov av något eget....

MP1 är i stål och vad som verkar vara micarta av något slag alternativt något compositmaterial. Den har mängder av verktyg:

• tång med avbitar- samt kabelskalarfunktion, tången är fjäderbelastad.
• slätt knivblad
• tandat knivblad
• bitshållare med en stjärnbit i
• 2 spårmejslar
• Bräckjärn (rejält)
• kapsylökknare
• litet stämjärn med en slipad långsida

Verktygen låser sig i utfällt läge vilket alltid är bra. Handtaget är mjukt rundat och ger ett bra grepp, skär inte alls in i handen på samma sätt som äldre generationer av multuverktyg. Jag har testat det ganska mycket och det levererar som det skall, särskilt förtjust är jag faktiskt i bräckjärnet som jag haft väldigt mycket nytta av. 

Min främsta invändning mot det är att det glappar och att det inte går att göra något åt. Sedan har vi det där med priset, verktyget är apdyrt, flera butiker tar närmare 2000 kr för det. Jag hittade mitt för 550 kr vilket är mer rimligt men även det lite för mycket med tanke på hur det glappar. 

Sammanfattningsvis så är det bra med ett multiverktyg när man är i skog och mark oavsett om man fiskar, jagar eller vandrar. Man kan åtgärda och fixa saker som strular på ett enkelt sätt. Med lite fler bits så hade jag kunnat skruva isär de flesta av mina vapen med verktyget. Men mitt slutomdömme blir trots detta att undvka MP1, verktyget är helt enkelt på tok för dyrt i förhållande till vad man får - undantaget om man som jag hittar det för ett par hundra. 

Recension: Havalon - knivar för troféjägaren

Jag fick hem två knivar från Havalon för ett tag sedan, det var:
-Piranta Forge black, en fällkniv med ett plad och gummitäckt handtag för att ge ett så bra grepp som mjligt.
-Hydra green, en fällkniv med två blad.

Havalons knivar har utbytbara blad av skalpelltyp vilket jag inte sett annat än på hobbyknivar och inom sjukvården tidigare. Fördelen är att bladen är extremt vassa och att man kan hålla en mycket hög hygien. Nackdelen är att det är engångsblad som förvisso är extremt vassa när man packar upp dem, om de är möjliga att slipa upp har jag inte testat ännu men det måste jag göra.

Jag fick hem knivarna från Wanderoo efter IWA-mässan i våras då Wanderoo tog hem lite Havalonknivar på prov. Jag har testat dem i hobbysammanhang där de såklart är extremt bra men det viktigaste är att jag testat dem i samband med att jag tog omhand om ett djur. I och för sig var det en bagge jag tog omhand och inte något vilt men principen är densamma och som vi kommer att se så var valet av djur faktiskt helt rätt.

Det första jag kan konstatera är att Havalons knivar inte är den ultimata jaktkniven. Snarare är det en jaktkniv med mycket speciella användningsområden som kompletterar övriga knivar man har i bältet eller fickan. För att göra det så enkelt som möjligt så väljer jag att sätta upp en lista med + respektive - markeringar för olika moment:

- Öppna buken
- Urtagning
- Grovflåning
+/- Sotning fungerar inte med kort skalpellblad däremot fungerar de längre bladen mycket bra
+ Finflåning
+ Skära loss leder och mellan kotor
- Blir snabbt slöa
+ Är extremt vassa
+ Det går snabbt att byta blad

Med finflåning avser jag sådan flåning som är lite pilligare, tex mindre djur, på skallen eller tassarna och klorna på ett rovdjur. Där fungerar knivarna alldeles ypperligt. Det innebär att jag skulle vilja karaktärisera kniven som mer lämplig för troféjägaren eller den renodlade pälsjägaren snarare än den generelle jägaren som mest är ute efter kött och en eller annan hornuppsättning att hänga på väggen.

 Överst Hydra (med ett av två blad utfällt) och nederst Forge.

 Piranta Forge kommer med ett bälteshölster.

 Hydra kommer med ett stort fodral med fickor för extra blad av loika sort. Totalt finns det 7 olika blad att välja på, 4 kortare och 3 längre (varav ett är ett sågblad)

 Bladen är lätta att byta, här sågbladet till Hydra.

 Hydra har en öppen konstruktion som är mycket lätt att rengöra.

 Storleksmässigt skiljer sig knivarna åt. Lilla Piranta Forge har gummerat handtag som ger bra grepp oavsett hur mycket kroppsvätskor man får på den, den har även ett clip. Hydra har linerlocklåsning av bladen, det lilla bladet kan för övrigt låsas i infällt läge.

Knivarna invid varandra.

Havalons knivar kan köpas från Wanderoo. I dagsläget får man kontakta Wanderoo om man är intresserad så tas det man önskar in på någon vecka, Hydra kostar då 999 kr medan Piranta Forge ligger på 499 kr.

Test: EnZo trapper 95

EnZo trapper 95 är en rejäl fastbladskniv från finska Brisa. Mitt exemplar är i stålet O1 som är ett segt och slagtåligt kolstål härdat till 58-59 HRC. Handtaget är i masurbjörk och slipningen är traditionell, äkta, scandi eller låg slipfas om man vill använda den termen. Slidan är av danglertyp och har en hållare för eldstål. Mitt exemplar levererades med eldstål av hög kvalitet.

 Kniven har traditionell scandislipning och levererades extremt vass från fabrik. Jag skulle vilja hävda att det är en av de knivar jag stött på som var absolut vassast direkt ur lådan. Det jag blev besviken på med eggen var att den microchippade sig, dvs det gick små flisor ur eggen, när jag använde den för att spänta tändved. En bushcraftkniv skall hålla för vedspäntning, så enkelt är det. Antagligen går det lätt att slipa bort men det är ändå irriterande.

 Formerna är enkla och stilrena men den ligger fint i handen. Kvaliteten på masurbjörken är hög, handtagsskalorna är nitade med mässingspins.

 Kniven ligger bra ihanden och är lätt att greppa på många sätt.

 Slidan är av danglertyp och välsydd. Den finns i en version med eldstål och en utan, personligen tycker jag att den med eldstål är snyggast.

Knivbladet ser snabbt fult ut när man använder det till eldstål. Ryggen har mycket skarpa 90 graders vinklar vilket i kombination med att det är kolstål gör det mycket lätt att skapa ett rejält gnistregn med det medföljande eldstålet. På denna bild syns för övrigt hur det gått en ligen flisa ur eggen ca 1/4 upp från handtaget.

Jag har hittills inte fått något bra tillfälle att använda kniven för att ta ur eller flå djur men jag är helt övertygad om att den är mycket duglig till dessa ändamål. Bladformen talar för god funktion och handtaget är tillräckligt väl utformat för att man inte skall behöva förlora greppet även om den skulle vara nedgeggad med blod och andra kroppsvätskor.

Jag är mycket förtjust i denna kniv, tyvärr är jag lite besviken på att eggen chippar så lätt vilket gör att jag rekommenderar kniven i annat stål* än O1. Jag tycker att slidversionen med eldstål är betydligt snyggare än den utan.

Kniven kostar 1829 kr på Casström men kan även beställas direkt från Brisa och kostar då 195 euro, vilket i dagens valutakurs blir 2061 kr....
________________
*EnZos knivar kommer i Sandvik 12C27, O1, D2 eller N690. Samtliga stål är bra men har lite olika bruksegenskaper. Jag lutar åt att 12C27 är det bästa för jakt. Det är rosttrögt och inte överdrivet hårt härdat vilket gör att det är förhållandevis enkelt att bryna upp igen när det tappat skärpan.

Test/modifiering: EnZo necker

För ett tag sedan köpte jag en EnZo necker med skandislipning i 12C27 rostfritt stål. Jag köpte bara bladet, inte den skaftade varianten med slida. När bladet legat till sig så fick jag inspiration till hur det skulle skaftas.

Jag valde att använda bagghorn till skaftet. Det är ett material som man ser väldigt sällan i knivsammanhang, eller i hantverk över huvud taget. På sin höjd hittar man det i äldre kammar. Bagghorn, liksom gethorn och kohorn, är inte helt lätt att använda. Först får man grovt såga till bitarna sedan koka dem för att göra dem mjuka och formbara varefter man sätter dem i spänn så de blir platta. När väl det är gjort så är materialet lätt att hantera och arbeta i. Nitarna gjorde jag av rävtänder. Jag sydde en slida av fickmodell. Passar bra i fickan eller ryggan.

Själva kniven är liten, 15,5 cm lång med knappt 3 mm tjockt blad. Den lämpar sig för småviltjakt eller som korvkniv. Lättare friluftsaktiviteter kan klaras med kniven, ryggen verkar skarp nog för att fungera bra till tändstål.

Kniven finns i lite olika varianter. Den finns med skandislipning eller full flat grind (slippad hela vägen upp till ryggen). Fabriksvarianten kostar mellan 480 och 600 kr. Den finns i antingen Sandvik 12C27 eller X55CrMo14. Den finns med läderslida eller kydex. Handtagen kan vara i trä, tex masurbjörk, eller micarta (flera färgvarianter finns). Är man ute efter en liten fastbladskniv så är den ett mycket bra alternativ. Nedan min kniv när den blev klar:

Test: Bark River Lil´Canadian

Bark RIver är en amerikansk highend tillverkare av knivar där tillverkningen är hantverksmässig och inte helt industriell. Finishen är hög nöjd kundambitionen likaså, de flesta normala problem som kan antas vara tillverkningsrelaterade åtgärdas utan frågor.

Lil´Canadian har en traditionell nordamerikansk jaktknivsform som tillverkas med liten variation av många företag. Jag har inte testat några andra varianter utan bara den från Bark River. Mitt testande har inte varit så djupgående men jag har använt den vid urtagning och flåning av en hjort, lite täljande och annat bushcraftrelaterat.

Jag tycker att bladet fungerar bra till de flesta uppgifter men jag kommer inte överrens med handtaget. Handtagsformen avviker från normen i det att den är bredare än vad den är hög. Då hjälper det inte riktigt att handtaget har urfräsningar för fingrarna, det hamnar ändå inte bra i handen.

Antagligen skulle jag kunna få kniven att passa mig om jag slipade ner handtagssidorna men min nyfikenhet är för stor på andra knivar för att jag skall orka lägga tid på denna.

Kniven finns i många varianter men mitt exemplar är tillverkat i high end stålet CMP 3V, handtaget är i G10. Den kombinationen kostar i nytt skick runt 3000 kr, i lite enklare stål och micarta så kan man hitta den för runt 2000 kr. Bark Rivers knivar köper man bäst via svenska Survival Store.

Test: Hestra Work Glove

Hestra Work Glove är inte någon renodlad jakthandske utan en handske som är populär i frilufts och framför allt bushcraftkretsar. Jag köpte dem för att ha en bra tunn läderhandske för allrundbruk snarare än jakt. Men de har kommit att användas vid jaktliga ändamål.

Bilderna här intill är från när handskarna var helt nya:

Handskarna är tunna, mjuka och sköna. Det jag genast noterade är att de inte håller väta speciellt bra i ursprungsutförande utan kräver skosmörja, gärna ganska vaxrik för att bli så vattenavstötande som möjligt. Och ju mer man använder och smörjer dem ju bättre sitter dem.

Det första jag gjorde med dem var faktiskt ett lifehack. Jag gjorde ett hål i en läderflärp (nedersta bilden) med en huggpipa. Varför? Jo, då kan jag hänga dem i en karbinhake i bältet så har jag dem tillgängliga även när jag inte använder dem....

Hittills är jag i princip nöjd med dem. De skyddar som vilken lite tunnare arbetshandske som helst. De funkar bra när man lyfter kaffekannan från elden. Men de är som sagt inte speciellt vattentäta i ursprungsutförande.

Handskarna efter en veckas användning och ett par rejäla insmörjningar med min hemkokta lädersmorning:

Jag kommer att komplettera denna recension med mer info när jag har testat dem något halvår och kan uttala mig om deras slitstyrka.

Hestra Work Glove finns på lite olika yrkes- och friluftsbutiker. Jag köpte mina på Naturkompaniet och då kostar de 299 kr.