Test: ESEE 6

ESEE 6 är en rejäl kniv på 30 cm varav 15 är blad. Den är 4 mm tjock och väger 340 gram. Slidan som följer med är i svart kraftig plast. Mitt exemplar har en baksida i nylon som är anpassad för molle-system eller att hänga i bältet. Jag har även en liten utrustningsficka på framsidan.

 Själva knivne är stor och rejäl, mer avsedd för bushcraft/överlevnad än för jakt även om jag är övertygad om att den fungerar alldeles utmärkt att ta till när man skall flå vildsvin eller älg. Jag har dock inte testat att flå med den i praktiken ännu, däremot har jag huggit lite med den samt späntat en hel del ved med den.

 Slidan har bra passform men med den molle-anpassade baksidan så är den inte speciellt snygg. Jag avser att inom en snar framtid plocka bort mollebaksidan och ersätta den med en upphängare i läder, det känns som om det skulle fungera bättre.

Fickan på framsigan av slidan är riktigt bra. Den rymmer en mindre slipsten och ett tändstål. Jag har inte riktigt uppskattat denna typ av fickor tidigare men i detta fall fungerar den bra och känns helt OK.

Som vanligt med ESEEs knivar så är den i kolstålet 1095. Det är lätt att bryna upp till ny skärpa men blir ganska fort slött igen, vilket i sig är en anledning till att ha med sig en brynsten. Knivbladet är täckt med pulverlack, vilket ger ett bra skydd och går att ta bort om man tycker det är fult. Handtaget är i linnemicarta, ett formstabilt material som i värsta fall kan bli lite halt när det kletats in i blod och kroppsvätskor.

Själva kniven är i storlek ungefär motsvarande en Fällkniven A1. Jaktligt sett är den på gränsen till att vara för stor, men den bör gå att använda och avser man att ordna lite ved eller behöver utföra mindre passröjning lär den verkligen kunna komma till sin rätt.

ESEEs knivar köper man lämpligen hos knivbutik. En ESEE 6 kostar i nuläget ca 2000 kr, nylonbaksida ytterligare ca 700 kr och fickan 350 kr. Det innebär att en ESEE 6 i samma konfiguration som min kostar ungefär 3000 kr från en etablerad handlare. Beställer man den direkt från USA så ligger samma konfiguration på 210 USD + frakt + tull + moms vilket ger en slutsumma som innebär att det knappt lönar sig att privatimportera även om priserna är till synes lägre.

Test: ESEE 4

Vid det här laget har åtskilliga knivar fårn amerikanska ESEE passerat mina händer. Gemensamt för dem är att det är rejäla knivar bygda för hårda tag. De är relativt lågt härdade och i kolstål, vilket ligger i linje med ESEEs överlevnadsfilosofi. ESEE anser att det viktigare med en kniv som är lätt att skärpa upp på en sten i skogen även om den tappar skärpan snabbt snarare än en kniv med rakknivsskärpa som man måste ha specialstenar för att klara att få upp skärpan på. Det är verkligen något att fundera över, som jägare måste man alltså vara berdd att bryna upp sin ESEE med jämna mellanrum när man styckar eller på annat sätt tar ur djur.

 Slidan är modulär. Man sätter helt enkelt dit den typ av upphängare man trivs bra med, vill man ha en hängande slida så fixar man det, vill man ha den horisontell i bältet så går det med. Kniven sitter bra nog att man kan bära den hängande upp och ner i ryggsäckens axelremmar om man vill det. 

Kniven är försedd med jimping på ryggen, detta för att man skall kunna ta stöd med tummen mot bladryggen. Just detta exemplar har den tidigare ägaren slipat bort en del av lacket på, då går det att använda eldstål, vilket inte går på en originalESEE om man inte använder eggen. 


De ESEE jag tidigare testat har varit Izula och ESEE 3, vilket är två knivar som båda är mindre än den nu aktuella. De är båda mycket bra men kanske lite mer för småvilt än högvilt. Jag har även testat ESEE 5, den är väldigt stor och tung även om den inte är så lång. Kraftigt overbuilt kan man säga om den, jag trvdes inte alls med den. Jag gillar ESEEs filosofi och knivar (undantaget nr 5) men av någon anledning har de aldrig blivit kvar, samtidit har ett nytt sug efter ESEE ständigt infunnit sig när ESEE saknats i knivgarderoben. Det är i och med ett köp av en ESEE 4 nu åtgärdat. Jag köpte kniven begagnad och min tanke är att bygga om den, men först recenserar jag den.

Knivbladet är i kolstål, kvaliteten heter 1095, och den är härdad till 55-57 HRC. Bladet ä pulverlackat för att inte rosta. Bladtjockleken är 4 mm vilket matchar längden på 11 cm väl. Knivens totallängd ligger på 23 cm. Handtaget är i G10 och slidan är i kydex. Den finns i hur många färgvarianter som helst men jag tycker att orange är rätt smidigt på en jaktkniv, då tappar man inte bort den i första taget.

Kniven ligger bra i handen, även om det är något kort. Jag har egentligen inget negativt att säga om kniven. Den är mycket rejäl och fungerar mycket bra till alla möjliga jaktliga uppgifter, möjligen är bladet aningen brett för att sota mindre hjortdjur. Men det spelar ingen större roll eftersom man ändå alltid har flera knivar med sig (eller hur?). Priset i sverige ligger på runt 1700 kr, det är mycket pengar för en kniv i ett ganska ordinärt stål. Men då skall man vara medveten om att ESEE har en livstids no questions asked guarantee. Det innebär faktiskt att man kan övningsskjuta på sin ESEE, skicka in den med hänvisning till garantin och få en ny.... Om det är värt några extra hundralappar eller ej får man fundera på. ESEE dyker upp med jämna mellanrum på begagnatmarknaden, men köper man ESEE så skall man alltid kolla upp det unika serienummer kniven har eftersom det finns förfalsningar på marknaden. Så skall man köpa en så googlar man alltid ESEE - fake - #, då dyker det upp länkar till vilka serienummer man skall se upp med. Eller så köper man dem från en auktoriserad ÅF, som knivbutik.

Test: Kondor Gyuto - mobil kökskniv

Genom åren har jag testat flera varianter på mobila köksknivar. Jag gillar att använda mina egna köksknivar när jag är bortrest eller ute men jag hatar att släpa med mig en knivrulle. Jag har givetvis en knivrulle men jag tycker att det finns andra bättre lösningar, som köksfällknivar eller köksknivar med läderslida eller hybrider mellan slidknivar och köksknivar. Denna gång har jag testat en fullstor kökskniv från El Salvador.

Knivtillverkaren Condor har jag haft ögonen på ett tag. De har haft några modeller jag varit nyfiken på men det var inte förrän kring midsommar jag fick tummen ur och beställde en kökskniv från dem. Kniven har trähandtag, blad i 440C (som är scandislipat så det är busenkelt att bryna upp när det tappat skärpan) men det intressantaste med den var läderslidan. Läderslidan kan man ha i bältet om man känner för det men jag har bara haft den som transportskydd.

Kniven i sig, som är gyutoformad, är trevlig att arbeta med. Den ligger bra i handen och totallängden på lite drygt 30 cm är bra till de flesta sysslor. Kort sagt en bra allroundkniv. Slidan är välsydd. Det enda man kan ha synpunkter på är finishen som är långt ifrån top notch. Det är inte så att man får flisor av handtaget men man jag skulle fortsatt med flera finare slippapper om det hade varit en kniv som jag tillverkade. Sedan har ytbehandlingen på bladet flutit lite vilket tar ner helhetsintrycket.

Summa summarum, det är en bra kniv med en mycket bra slida även om det har slarvats lite vid tillverkningen. Priset ligger på ungefär 800 kr hos knivbutik, vilket är OK men kanske inte ett fynd. Men kanske var det ett måndagsexemplar jag fick hem.

Test: Casström Safari

Casström Safari är en liten behändig kniv som tagits fram och saluförs av det norrländska företaget Casström som vid det här laget lanserat flera fina och för jägare intressanta knivar. Lilla Safari är ttoalt 17 cm lång varav bladet ä på 6 cm och skålslipat. Knivstålet är Sandvisk 12C27 härdat till 59 HRC, klassiskt och bra. Bladet är skålslipat, inte min favoritslipning men det funkar i detta fall. Handtaget på mitt exemplar är i svart G10 men den finns även med masurbjörk vilket är både snyggare och dyrare. Prislappen landar på mellan 850 och 1085 kr beroende på vilken version man väljer. Slidan är välsydd och i kraftigt läder.

Jag har använt kniven för EDC (allmänna vardagsgöromål) i några veckor. Den är liten nog att rymmas i fickan och jag tycker personligen att såhär små knivar passar bättre som fickknivar än i bältet. Jag hade därför gärna sett en alternativ slida med lock och utan bälteshölla, det kan tänka sig att jag modifierar min så den blir sådan och om jag gör det så blir det en liten text på bloggen.

Jag har flått och styckat en grävling med den och den levererar som en bra kniv skall. Inga konstigheter där.

Casström Safari är med andra ord en liten trevlig kniv som man gott kan använda när man jagar.

Test: multiverktyr Gerber MP1

Jag ramlade på en Gerber MP1, ett multiverktyg, härom sistens och bestämde mig för att testa. Har en äldre Leatherman sedan tidigare men den har hustrun mer eller mindre lagt beslag på så det fanns ett behov av något eget....

MP1 är i stål och vad som verkar vara micarta av något slag alternativt något compositmaterial. Den har mängder av verktyg:

• tång med avbitar- samt kabelskalarfunktion, tången är fjäderbelastad.
• slätt knivblad
• tandat knivblad
• bitshållare med en stjärnbit i
• 2 spårmejslar
• Bräckjärn (rejält)
• kapsylökknare
• litet stämjärn med en slipad långsida

Verktygen låser sig i utfällt läge vilket alltid är bra. Handtaget är mjukt rundat och ger ett bra grepp, skär inte alls in i handen på samma sätt som äldre generationer av multuverktyg. Jag har testat det ganska mycket och det levererar som det skall, särskilt förtjust är jag faktiskt i bräckjärnet som jag haft väldigt mycket nytta av. 

Min främsta invändning mot det är att det glappar och att det inte går att göra något åt. Sedan har vi det där med priset, verktyget är apdyrt, flera butiker tar närmare 2000 kr för det. Jag hittade mitt för 550 kr vilket är mer rimligt men även det lite för mycket med tanke på hur det glappar. 

Sammanfattningsvis så är det bra med ett multiverktyg när man är i skog och mark oavsett om man fiskar, jagar eller vandrar. Man kan åtgärda och fixa saker som strular på ett enkelt sätt. Med lite fler bits så hade jag kunnat skruva isär de flesta av mina vapen med verktyget. Men mitt slutomdömme blir trots detta att undvka MP1, verktyget är helt enkelt på tok för dyrt i förhållande till vad man får - undantaget om man som jag hittar det för ett par hundra. 

Recension: Havalon - knivar för troféjägaren

Jag fick hem två knivar från Havalon för ett tag sedan, det var:
-Piranta Forge black, en fällkniv med ett plad och gummitäckt handtag för att ge ett så bra grepp som mjligt.
-Hydra green, en fällkniv med två blad.

Havalons knivar har utbytbara blad av skalpelltyp vilket jag inte sett annat än på hobbyknivar och inom sjukvården tidigare. Fördelen är att bladen är extremt vassa och att man kan hålla en mycket hög hygien. Nackdelen är att det är engångsblad som förvisso är extremt vassa när man packar upp dem, om de är möjliga att slipa upp har jag inte testat ännu men det måste jag göra.

Jag fick hem knivarna från Wanderoo efter IWA-mässan i våras då Wanderoo tog hem lite Havalonknivar på prov. Jag har testat dem i hobbysammanhang där de såklart är extremt bra men det viktigaste är att jag testat dem i samband med att jag tog omhand om ett djur. I och för sig var det en bagge jag tog omhand och inte något vilt men principen är densamma och som vi kommer att se så var valet av djur faktiskt helt rätt.

Det första jag kan konstatera är att Havalons knivar inte är den ultimata jaktkniven. Snarare är det en jaktkniv med mycket speciella användningsområden som kompletterar övriga knivar man har i bältet eller fickan. För att göra det så enkelt som möjligt så väljer jag att sätta upp en lista med + respektive - markeringar för olika moment:

- Öppna buken
- Urtagning
- Grovflåning
+/- Sotning fungerar inte med kort skalpellblad däremot fungerar de längre bladen mycket bra
+ Finflåning
+ Skära loss leder och mellan kotor
- Blir snabbt slöa
+ Är extremt vassa
+ Det går snabbt att byta blad

Med finflåning avser jag sådan flåning som är lite pilligare, tex mindre djur, på skallen eller tassarna och klorna på ett rovdjur. Där fungerar knivarna alldeles ypperligt. Det innebär att jag skulle vilja karaktärisera kniven som mer lämplig för troféjägaren eller den renodlade pälsjägaren snarare än den generelle jägaren som mest är ute efter kött och en eller annan hornuppsättning att hänga på väggen.

 Överst Hydra (med ett av två blad utfällt) och nederst Forge.

 Piranta Forge kommer med ett bälteshölster.

 Hydra kommer med ett stort fodral med fickor för extra blad av loika sort. Totalt finns det 7 olika blad att välja på, 4 kortare och 3 längre (varav ett är ett sågblad)

 Bladen är lätta att byta, här sågbladet till Hydra.

 Hydra har en öppen konstruktion som är mycket lätt att rengöra.

 Storleksmässigt skiljer sig knivarna åt. Lilla Piranta Forge har gummerat handtag som ger bra grepp oavsett hur mycket kroppsvätskor man får på den, den har även ett clip. Hydra har linerlocklåsning av bladen, det lilla bladet kan för övrigt låsas i infällt läge.

Knivarna invid varandra.

Havalons knivar kan köpas från Wanderoo. I dagsläget får man kontakta Wanderoo om man är intresserad så tas det man önskar in på någon vecka, Hydra kostar då 999 kr medan Piranta Forge ligger på 499 kr.

Test: Bark River Vidarr

Dan Tope heter en amerikansk knivmakare som tillsammans med Bark River utvecklat modellen Vidarr. Vidarr bär tydlig inspiration av skandinavisk, framför allt Finsk, knivtradition. Kniven är, precis som övriga knivar från Bark River, mycket välgjord. Knivbladet på mitt exemplar är i A2, ett verktygsstål som härdats till 59-60 HRC.

Kniven är 28 cm lång varav bladet är 16 cm långt och 4,7 mm tjockt. Handtaget är i micarta med mässingsbolster och nitar. Vikten för bara kniven landar på 276 g, vilket är ganska rejält. Som vanligt när det gäller knivar från Bark River så är det konvex slipning på bladet som för övrigt har två rejäla blodskåror. Slidan är välsydd och mer funktionell än många andra slidor från Bark River.

Trots att kniven är stor så är den extremt välbalanserad och lätthanterad. Den ligger väl i handen och när jag hanterat såväl rådjur och vildsvin med den har längden inte varit något som helst problem. Inte ens vid flåning. Vid sotning har längden snarast varit en fördel. Längden gör också att man vid behov kan ta till kniven för att avfånga vilt.

Den enda nackdel jag uplevt hittils är att jag på grund av att jag inte torkade av kniven utan lät den torka i diskstället fick lite ytrost i den ena blodskåran. Det innebär att man måste tänka på att torka kniven efter disk.

 Kniven vilar i en välsydd slida.

 En väldesignad och vacker kniv, så kan Vidarr sammanfattas.

Kniven ligger bra i handen och upplevs inte som så stor som den faktiskt är.

 Vidarr är stor, men att ta ut bröstbitarna på en morkulla var inga problem.

 Inte heller att ta ur och flå ett rådjur.

Men bäst kom Vidarr till sin rätt när det kommer till att flå vildsvin. Då får man helt plötsligt använding för hela bladet. Den konvexa slipningen och hårdheten gör att bladet kan användas hårt utan att det tar på eggen.

Bark River Vidarr är en mycket dyr kniv. I Sverige börjar prislistan någonstans kring 2500 kr och den övre gränsen hänger ihop med materialval. Som vanligt när det kommer till Bark River så är dessa knivar bäst att köpa från Survivalstore.

Test: Bark River Teddy II

Bark Rivers Teddy II är en väldigt klassisk bowiekniv / kort huggare. Den motsvarar i stort sett Fällkniven NL2 Odin som jag recenserat tidigare men kostar ungefär hälften av vad en Fällkniven Odin kostar. Kniven är som så många andra av Bark Rivers kniver tillverkad i verktygsstålet A2 och konvext slipad. Det ställer lite krav på skötseln då A2 inte är rosttrögt utan snabbt patineras och till och med börjar rosta om man inte tar hand om sina grejer.

Själva kniven är lite drygt 34 cm lång varav bladet klockar in på strax över 20 cm. Bladet är hela 6,3 mm tjockt vilket ger en rejäl tyngd och kraft när man hugger. För det är där man finner knivens jaktliga funktion - som huggare. Det är en alldeles ypperlig kniv när det kommer till att snabbt och smidigt kompletteringsröja på passet eller hugga lite ved till kaffebrasan. Teoretiskt sett borde kniven kunna användas som avfångningskniv med, den är bred och hög men bör gå att sticka med om man ser till att vinkla den så den går emellan revben.

 Teddy II har en rejäl och välsydd slida i läder.

 Knäppet kan fästas upp så man inte riskerar att skära av det när man drar upp kniven.

 Teddy II finns med flera handtagsvarianter, min har läder och behöver därför skötas om för att inte torka ut.

Teddy II är rejäl, de yttersta centimetrarna på klingan har en falsk egg på ryggsidan - den skulle kunna slipas upp för att göra kniven till en bra eftersökskniv....

Sammanfattningsvis så är Teddy II ett alternativ till yxa snarare än en kniv för ordinär jakt. Den går givetvis att tex använda vid avfångning men är på tok för stor när man hanterar skjutna djur.

Den som är intresserad av Teddy II får vara beredd att betala från ungefär 3000 kr och uppåt beroende på materialval. Som vanligt så köper man bäst Bark Rivers knivar från Survivalstore.

Test: Extrema Ratio Col Moschin

Extrema Ratio är en Italiensk high end tillverkare av framför allt knivar för militärt bruk. Deras vid det här laget klassiska kniv Col Moschin är inget undantar, det är en modern variant på en "commandodolk". Kniven är längre än jaktknivar brukar vara, bladet är på 16 cm och hela kniven är 29 cm lång. Bladet är till 2/3 tveeggat. Eggsidan har tandning de innersta centimetrarna vilket gör den lite svåranvänd i jaktsammanhang men väl fungerande för att skära tyg, snöre och rep.

Knivbladet är svartmålat i highendstålet Böhler N690 och härdad till 58 HRC. Handtaget är i gummi och sitter fastskruvat på knivbladet vilket gör att man lätt kan skruva loss det vid rengöring eller för att byta om det gått sönder. Jag fick med två slidor till mitt exemplar, båda i syntetmaterial, den ena täckt och den andra öppen. Slidorna är modulära och kan fästas i stort sett där man har lust och hankar.

 Den öppna slidan, här tror jag att själva slidan är i cordura (motsvarande) och kydex.

 Den täckta slidan. Den är tillverkad i cordura (motsvarande) och plast.

 Den täckta slidans lock i öppet skick.

 Kniven är rejäl, skålslipad med olika eggvinklar utefter rygg respektive egg.

Ett synnerligen greppvänligt handtag i gummi.

Hur funkar då kniven till jakt?

Jag skall vara helt ärlig, kniven är inte speciellt bra till "vanlig" jakt. Den är helt värdelös att öppna upp djur med. Den fungerar inte att flå med. Det går att sota med den och det går att stycka med den men det är inte lätt.

Men kniven har ett annat syfte än renodlad jakt. Det är en kniv skapad att döda med så dess jaktliga ändamål finner man som avfångningskniv. Tyvärr (?) har jag inte haft möjlighet att testa den som det men den jag bytte till mig kniven av hade använt den så och var mycket nöjd med hur den presterade. Efter att ha hanterat kniven så ser jag ingen anledning att betvivla dess duglighet som stickkniv / avfångningskniv. Snarast tvärt om, antagligen är det den bäst lämpade avfångningskniv jag hanterat hittills.

Den som är sugen på en sådan här kniv eller något annat från Extrema Ratio vänder sig lämpligen till Wanderoo så ger de ett kostnadsförslag. Extrema Ratio har en så liten efterfrågan i sverige att i princip ingen har råd att ha dem på lager. Prislapen på en Col Moschin ligger på mellan 3500 och 4000 kr beroende på hur kronan står gentemot euron.

Test: Ontario RAT 3 special edition

Ontario är en amerikansk knivtillverkare som har större delen av sin tillverkning förlagd till USA. De tillverkar rejäla knivar, ofta i pulverlackad kolstål. Stuket är oftast "taktistk" även om en del läder och naturmaterial kommer till användning emellanåt. Under flera år samarbetade de med Jeff Randall och skapade en serie knivar som kallas RAT (tidigare har jag recenserat fällknivarna Rat I och Rat II samt huggaren R-Tac II). Om jag förstått saken rätt så avbröt Randall samarbetet med Ontario på grund av att han tyckte det fanns kvalitetsbrister i Ontarios tillverkning. Istället startade Randall ESEE och lät Rowen tillverka knivarna (Jag har recenserat ESEE 3, ESEE 5 & Izula). Nu kommer turen till Ontario RAT 3, dvs föregångaren till ESEE 3, men inte i originalversionen utan i en jaktversion med lite annorlunda handtag (trä, stabiliserad valnöt) än det vanliga i micarta och blad i verktygsstålet D2 istället för det vanliga kolstålet.

Kniven är ganska liten och nätt och ligger bra i handen. Jag tycker personligen att förändringarna av knivformen är väl genomtänkta och gör kniven mer lämpad för jakt.

 Slidan är i läder, välsydd och passar kniven väl. Med hjälp av en lanyard i läder så får man lätt och snabbt upp kniven när man behöver den.

 Hela kniven är 19,1 cm lång varav bladet är 8,4 cm långt och 3,2 mm tjockt. Skaftet är i stabiliserad valnöt, inte det vanligaste materialet och just min bit var väl lite tråkig - inte alls som ett par av mina bösskolvar....

 Kniven har en kurvatur som gör att den fungerar väldigt bra vid flåning, storleken gör att det är lätt att öppna upp djur med den. Kort sagt en lämplig jaktkniv.

Kniven har jimping på bladryggen vilket ger ett bra stöd för tummen när man arbetar, det kan även vara bra när man använder eldstål.

Sammanfattningsvis så kan jag rekommendera denna version av RAT 3 varmt och om den vanliga versionen är ens hälften så bra så kan jag rekommendera den med. Kniven hade ett rekomenderat pris på ca 250 USD när den släpptes, det tycker jag är lite väl högt. Jag fick loss min för ca 1200 kr vilket är mer rimligt. Om den fortfarande går att få tag på vet jag inte.

Ontario har ingen officiell representant i Sverige utan vill man köpa en kniv från dem så vänder man sig bäst till Wanderoo (som hjälpte mig i detta fall) eller Knivbutik.

Recension: Mora Pro S

En kniv för en god sak, så får man beskriva Moras novemberkniv där ca 10% av priset går till kampen mot prostatacancer. Så ett köp av denna kniv var helt självklart när jag ramlade på den i en butik. Moras novemberkniv är en specialversion av deras Pro S, dvs en hantverkarkniv i rostfritt stål. Det är samma kniv som basic 546 men med gummihandtag.

Mora pro S är avsedd för bygg- och hantverkarsegmentet och är alltså inte en jakt- och friluftskniv även om den givetvis kan användas till detta. Bladet är 91 mm långt och 2 mm tjockt. Handtaget är i gummi och ger ett bra grepp därtill är det försett med rejält fingerskydd. Personligen vill jag inte ha riktigt så stora fingerskydd på mina jaktknivar då de minskar greppmöjligheterna och ofta är i vägen. Slidan är i hårdplast och lättdiskad, lite skramlig att ha som hundförare eller på smygjakt.

Vid praktisk jakt så fungerar kniven även om den inte är optimal. Jag tycker att den är lite för spetsig för att vara riktigt bra att öppna upp djur med och bladets kurvatur gör det lite lurigt att använda när man får men til sotning är det helt ok åtminstone tilll mindre hjortdjur. Det fungerar till styckning även om det inte är optimalt.

 Mora Pro S har testats parallellt med den jakt- och fritidsnischade Mora Kransbol. 

Mora Pro S är Moras novemberkniv och säljs i en specialverson till förmån för kampen mot prostatacancer.

Mora Pro S testades vid slakt och styckning parallellt med Mora Kransbol och Extrema Ratio col Moschkin.

Mora Pro S kostar runt 100 kr. Med tanke på att den är svensktillverkad så tycker jag att det är ett fenomenalt köp för den som föredrar slit och slängknivar. Man kan utan problem köpa tre sådana i början av varje jaktår om man nu inte är förtjust i att ta hand om sina knivar, eller om man vill ha ett par liggande i bilens bagage ifall de skulle behövas vid senare tillfälle. Priset och att den är tillverkad i sverige gör att jag kan rekommendera kniven framför de flesta jakt och friluftsknivar i samma prisklass.

Test: buksprätt bygd på Seved Hjelms blad

För ett pra tag sedan köpte jag ett fint knivblad av min kompis Seved Hjelm. Ett fulltångeblad i buksprättsmodell tillverkat i AEB-L, dvs ett bra rosttrögt stål. Efter att det legat till sig i min mancave så fick jag slutigen tummen ur och skaftade det samt tillverkade en slida. Skaftet blev i ek med mässingsnitar. Härom sistens så fick jag då tillslut chansen att prova det i raktiken i samband med att ett rådjur skulle tas omhand.

Bladet är till skillnad från de flesta andra buksprättar jag sett rakt, det är bra för då blir det enklare att skärpa upp när det blir dags för det. Men i mitt tycke har det även andra fördelar, det gör kniven mer lätthanterad än de vanliga böjda bladen. Jag tycker att jag får bättre kontroll med detta.

Att öppna upp buken på rådjuret var väldigt lätt gjort, kniven är så trubbig i spetsen att det inte fanns någon risk att sticka hål på något. Det enda var att man får tänka lite på vinkeln så att inte allt för mycket blad hamnar inne i hukhålan men det är mest ett akademiskt problem. Att öppna upp skinnet från klövarna upp till jumsken respektive bröstkorgen var som att dra upp en välsmord dragkedja, eller kanske skall vi använda den gamla termen blixtlås för att bättre beskriva hur lätt det gick.

Sammanfattningsvis så kan jag bara rekommendera alla och envar att skaffa en riktig buksprätt, om du väljer en fabrikstillverkad eller väljer att skafta en själv är upp till dej men det är väldigt bra redskap. Och hittar du ingen annan så kan en swingblade duga...

Seveds buksprättsblad hittar du här, och det kostar 450 kr + frakt. Ett bra pris för ett stycke svenskt hantverk även om det är i "halvfabrikat" och behöver skaftas.

Test: Manly Patriot

Manly är ett Bulgariskt knivmärke som startade för ett par år sedan. Manly utmärker sig för bra prisbild på knivar av hög kvalitet i stål av bättre kvalitet än genomsnittet. Ekvationen går ihop genom att Bulgarien är ett låglöneland och ingår i EU vilket gör att importen sker under varors fria rörlighet. Jag har tidigare testat en mycket bra fällkniv men nu är turen kommen till Manlys första fastbladskniv som de kallar Patriot.

Kniven som jag testat har blad i D2 (ett verktygsstål) men finns även i highendstålet CPM154 men då blir den ungefär dubbelt så dyr. Handtaget är i syntetmaterialet G10 och slidan är i kydex. Kniven är 21 cm lång varav bladet är drygt 9 cm långt och 2,5 mm tjockt.

Kniven är ganska slank till formen och har en tydlig spets som är lite svåranvänd för flåning men mycket bra vid sotning och finputsning kring skottskador. Kniven är rejäl och ligger bra i handen, möjligen kan G10 bli lite slipprigt nrä man får mycket blod och slem på handtaget. Skärpan är bra och håller bra. Det mest negativa jag kan komma på med kniven är rörnitarna som löper genom handtaget. Nitarna ger ett ganska "billigt" intryck, de är i någon form av mnjukmetall och sticker ut halvannan mm utanför handtagssidan.

Sammanfattningsvis så är det en mycket prisvärd kniv, åtminstone i D2 varianten som kostar 450-500 kr. Jag rekommenderar den tveklöst framför de flesta andra knivar i samma prisklass. Varianten i highendstål är ungefär dubbelt så dyr. Manlys knivar hittar man på Wanderoo.