Kuljaktstig i Varberg

Förra helgen var jag på kuljaktstig i Varberg. Sådana stigar är ett bra sätt att få varierande skjutträning. Stigen hade 6 olika moment, 4 skott på varje:

1/ sälhuvud som visade sig i 3 sekunder med 7-10 sekunders mellanrum, fast stöd.

2/ råbock, frihand
3/ varg, skjutkäpp
4/ dovhjort, skjutkäpp
5/ vildsvin, frihand
6/ björn, profil, skjutkäpp

Avstånden varierade men inga var speciellt långa utan höll sig inom vad den normale jägaren bör klara.

Jag gick rundan två gånger, andra vändan så märkte jag att värmen började ta på mig och att koncentrationen svek totalt. Den gick dåligt, men den första gick bra trots att jag trodde att jag sköt bort mig på råbocken (13 av 16, trodde max var 20). Den första rundan räckte till min stora glädje till en tredjeplats bland knappa 100 skyttar.

På plats fanns även den synnerligen trevliga Nordic Rifleman som gjorde gängningen på min grannes bössa.

Avslutningsvis vill jag framhålla hur välarrangerat det hela var och vilken hög säkerhetsnivå som upprätthålls. Är det standard på denna typ av tävlingar så är polisens egenpåtagna arbete med nya föreskrifter för skjutbanor ett tomt slag i luften. Men det är det faktiskt redan av andra skäl, tex Svenska Sportskytteförbundets SäkB.

spårläggning och test av dragsele

Igår fick vi besked om att det låg en påkörd råget vid sidan av vägen vid min äng. Det är ju rätt kasst att låta kadaver ligga kvar vid vägen så jag släpade upp det i skogen, valde attt släpa det en rejäl runda så att grannen kunde använda det för spårstärning av sina hundar. Utifrån kartan verkar det ha landat på ca 830 m.

Jag drog med en dragsele jag köpt på Biltema för 80 kr. Den bestod av en rem runt korppen, remmen var av samma typ som i bilbälten. I remmen satt en rejäl D-ring i vilken ett snöre var knutet, i snöret satt en helt ok karbinhake.

Viltdragaren funkade som den skulle, min enda invändning var att knuten mellan snöret och D-ringen var riktigt usel. Men vad kan man begära för 80 kr?

Hur som helst. När spåret legat ett par tre-fyra timmar tog grannen sin första hund och gick spåret. Jag hade lurat till det lite men några vändningar samt passerat en mindre bäck 2 gånger för att göra det lite utmanande, jag menar det var ju trots allt en hel djur kropp som släpast och inte någon klöve. Det blev succe, hunden blev tokglad och satte igång att lugga rådjuret så fort han hittade det. Spåret testades även på grannens andra hund och en tredje hund som ringdes in. Den tredje hunden hade lite problem att följa spåret då vinden vänt och han fick vind av djuret som jag lagt nere i en mosse under en gran....

Hur som helst. En lyckad övning när nu olyckan varit framme.

Lite spårträning

Trots att det är en herrans massa saker att göra på gården nu på våren så klämde jag in ett spår med Essa. Jag la det strax före lunch och så gick vi det 4 timmar senare. Som vanligt när vi gör något jaktrelaterat så får Essa jobba med skyddsväst på. Lika bra att pränta in ordentligt att västen betyder arbete.

Spåret var 470 m långt, jag använde 0,5 dl blod som jag spädde ut med vatten. Klöven kom från vildsvin, jag brukar lägga med vildsvin eller dov, bara undantagsvis använder jag rädjursklöve.

Idag gick hon som på räls, intressant nog så drog hon inte alls så farligt.

Älgflugan tipsar - nyttan av cykelhjälm

En eller ett par gånger i veckan brukar jag låte Essa dra. Då använder jag en vanlig dragsele och elastisk draglina samt en Kickbike modell freeride, dvs hyfsat stora däck och viss markfrigång. I ett par tre år har allt gått bra. Det har känts tryggt och säkert, så efter hand har jag släppt på säkerheten och kört i shorts, kortärmat, utan handskar och utan hjälm.

Igår ändrades allt.

När Essa dragit typ 2 km passerade vi ett sommartorp. Tyvärr var det bebott och inbyggarna hade släppt ut sina katter varav den ena drog över vägen. Jag hann inte parera Essas instinktiva upptag då hon drog iväg 90 grader åt vänster. Eftersom farten var hög for jag rakt framåt och landade med panna och glasögon före i gruset. Så här i efterhand inser jag att jag var borta för ett ögonblick varefter jag satte mig upp och letade reda på glasögonen.

Rejäla skrapsår i panna och på näsan samt på armar och i någon mån på händerna. Jag samlade ihop mig och Essa och klev på kickbiken igen. Vi for hem, men jag använde bromsarna mer på den färden än någonsin tidigare.

Summa summarum: cyckelhjälm är bättre än träskalle.

Övning ger färdighet

Jag ligger personligen klart efter med öningsskyttet i år. Det erkänner ja. Men jag har aktiverast Essa destu mer, ofta genom spår. Sedan kontitionstränar jag henne med kickbiken.... Nedan ett par spårbilder från härom dagen. Jag börjar få ner hennes extrema tempo till något mer hanterligt...

En vända i grishägn med Essa

I gårkväll var jag en sväng i ett vildsvinshägn med Essa.

Essa har sedan den gången hon fick en galts bete i bröstet varit rätt skeptisk mot vildsvin. Vi var en sväng i samma hägn tidigare i vår och då var hon direkt rädd, snodde runt benen på mig och instruktören. Igår gick det aningen bättre. Hon sökte ut lite och höll som vanligt god kontakt. Men när vi väl gick på grisarna blev hon väldigt försiktig. Att närma sig dem närmare än 10 meter var det inte tal om. Inte att skälla på dem heller... Utvecklingen får hur som helst ses som ett framsteg gentemot förra gången. Nu är tanken att jag skall lägga spår med grisklöve framöver. Om möjligt försöka skjuta en grillgris som hon kan få lugga. Sedan blir det nytt besök i hägnet frammåt sensommaren. Om hon visar intresse då så jobbar vi vidare med grisarna annars får hon väl slippa dem...

Mer träning

Nu har vi hårdkört vattenapport med Essa. Har även skaffat ett gäng nya vettar. Allt för att vara redo den 21/8 när en massa sjöfågel blir lovlig i kustbandet. 

Mer spår

Så fort det finns tillfälle smyger jag in lite spårträning för hundarna. Idag blev det blodlösa spår med vildsvinsklövar för båda hundarna för att simulera fet skadeskjuten gris där fettet korkar igen sårkanalen alternativt trafikskadad gris. Missan går säkert med nosen i backen. Essa luftspårar mer och vimsar därför mer. 

Spårdags

Varmt idag. Men träning behövs alltid. Därför kommer jag att lägga två spår frammåt lunchtid som hundarna får ta när det börjat svalna i eftermiddag.

__________________
Tillägg: spåren var blodlösa för att simulera en viltolycka utan blod. De var ca 300 m långa och fick vila ungefär fyra timmar innan jag släppte på hundarna. Missan gick som tåget. En liten tvekan som hon snabbt korrigerade genom att cirkla tills hon återfann spåret. Essa var lite mer tveksam. Visst gick hon fort men inte direkt spårnoga. Hur som helst, hon redde ut spåret till slut men jag är inte så nöjd. Jag inser att det behövs mycket mer träning, alternativt är hon lite tveksam till grisar efter att hon skadades.

Det där med dyr skytteträning

Åter igen dök det upp en tråd om hur dyr övningsammon är. De där trådarna brukar dyka upp med jämna mellanrum i olika sammanhang. Personligen tycker jag att de vittnar om bristande fantasi.

Visst kan övningsammo vara dyr, till min 9,3x62 har jag svårt att hitta övningsskott för mindre än 12:50 kr per smäll. Det blir mycket pengar om man skall mängdträna.

Men hur skall man mängdträna?

Jag mängdtränar primärt för att få till min avfyrningsteknik och min andning. Funkar avfyrningen och andningen brukar de tätt sittande skotten komma av sig själva. Träningen görs på frihand eller med jägarmässigt stöd. Det är nämligen så jag jagar i 99 fall av 100.

Jag skjuter bara i bänk när jag skjuter in nymonterade sikten eller vill testa hur bra en viss ammo går i mitt vapen. Att ligga och nöta serier i bänkt ger mig väldigt lite om jag inte redan har koll på avfyrningsteknik och andning.

Älgbanan har jag inte besökt så mycket det senaste. Har ett tillfälle inplanerat med jaktlaget om någon vecka eller två. Det tycker jag inte heller ger mig så mycket utöver ett kvitto att visa upp. Situationen är inte så jägarmässig förutom möjligen förstaskottet på stillastående älg.

Mängdträningen med inriktning på avfyrningsteknik och andning, behöer man göra den med sitt klass 1 vapen? Nej faktiskt inte. Man kan torrklicka en del för att hålla uppe känslan av hur tycket är på det vapnet med lejonparten av mängdträning kan lika gärna göras på 50 m med en 22LR eller med ett luftgevär på 10 m håll. Och då kan man inte klaga på ammokostnaden, för den ligger på sisådär 50 öre per skott med 22LR och för 4,5 mm luftgevär ligger de på 13-15 öre per skott. Då har man råd att skjute några hundra per helg. Det blir övning som gör skillnad vill jag lova!

Dagens övningar...

Jonas köpte en eldriven lerduvekastare idag. Den var vi tvugna att testa...

Jonas använde sin nyinförskaffade antika s/s, jag körde min Mirokubock i kal 20. 

Agility som kompletteringsträning

Nu är vi off season vad gäller hundjakt. För att hålla igång dem får man hitta på lite andra saker, tex spårträning. 

När tösen ville börja prova agility med Missan jublade jag i mitt innre! Perfekt!

Spårträning

Egentligen handlar helgen om effekterna av en trasig varmvattenberedare. Men ett spår hann vi i vart fall med. Alltid något. 

Spårträning

Jaktsäsongen är så gott som över. Eller i vart fall så har den gått ner till lågintensiv nivå. I mina trakter är det i stort sett bara kråkfågel och skyddsjakt på gris som gäller. Då får man ta itu med sådant man förskat tidigare.

Spårträning!

Första spåret på över ett halvår. En grisklöve och 0,5 dl blod som jag spätt ut 1:5 för att göra det lite svårare. Men med tanke på hundarnas fina väderkorn är det nog rätt lätt ändå...

Spåret var ca 300 m i en gallrad granplantering. Vinden i ryggen för att inte göra det för lätt. Rätt många krökar och vindlingar. Men det var inga som helst problem. Essa gick som ett expresslok med nosen i backen större delen av tiden. Inga tveksamheter där inte. Kör ett till i morgon. Det är ju lika bra att ligga på när man har ånga uppe....

Gröt i skallen

Frågan är om det inte är dags för löp snart för Essa, vår korthåriga vorsteh. Hon har på ett par dagar gått från att vara väldigt lydig och följsam till att strunta totalt i vad man säger. Lägg till ett allmänt knepigt beteende där hon får terriern att morra tio gånger oftare än normalt så har vi Essa i ett nötskal.

Egentligen hade jag märkt det redan men det blev väldigt tydligt när vi försökte ge oss efter fasaner i går eftermiddag.

Essa sökte bra men lyhörd det var hon definitivt inte. Och när det dök upp ett rådjur gick det inte att få stopp på henne, vilket det brukar. Jag var riktigt besviken när jag kom hem. Vi får väl se hur den kommande veckan utvecklas....

Mer träning för Essa

Idag blev det en ejder som Essa fick öva lite på innan den hängdes in i strandskjulet. 

Lite träning för Essa

Tanken är att Essa någon gång framöver skall gå ett anlagsprov. Då får man ta de träningschanser som uppstår. Som igår när jag hade ett par nyskjutna skrakar. De fick hon hämta ett par gånger ur det inte allt för kalla havsvattnet (uppskattningsvis 15-16 grader). 

En förmiddag på älgbanan

Spenderade förmiddagen på älgbanan med sonen och ett par vänner. 7-åringen fick hjälpa till med markering men även skjuta på stillastående älg. 

Tamdjursren hund!

Många hundar behöver få lära sig vad som är OK att jaga. Stövaren och gråhunden behöver lära sig att inte jaga rådjur. Alla jakthundar behöver lära sig att ge fan i tamdjur. 

Här är Tobbe på besök i min fårhage. Tanken är att den unga karelar/laikakosrningen Grimm skall lära sig att får är no-no. 

Övning ger.... Övning?

Igår, i regnet, åkte jag upp till ett hygge för att träna lite. Satte upp målet mot en torraka och gick tillbaka till stubben där bössan stod. 180 m håll.

40 skott blev det. Samtliga inom ytan för ett rådjurs träffområde. Inget att tveka på med andra ord. Med blöt kula hade jag inte heller behövt tveka på räv.

Medan jag plockade ihop tomhylsorna hörde jag hur regndropparna fräste till ånga när de träffade ljuddämparen och bössans nästan 20 mm tjocka pipa.