Lyckad nattjakt

Igår kväll var jag ute vid åteln igen. Jag smög ut när ungarna lagt sig. Som vanligt så tar jag det lugnt ut till själva åteln och redan på 100 m håll hörde jag att det var djur på plats så jag tog det riktigt försiktigt.

På sisådär 30 m håll såg jag en grupp djur på åteln. De rörde sig i dimman. En tydligt större och flera mindre. Totalt var det fem eller sex djur. Jag sjönk ner på knä och stödde vänsterarmen på knät. Den gula triangeln i siktet hittade bogen på ett av de minsta djuren. Jag konstaterade att det var helt friställt och kramade in avtryckaren.

Klick!

En kall kår for genom kroppen. Bössan klickade. Jag avvaktade en minut och öppnade sedan försiktigt låset. Ingen patron hoppade ut. Jag drog tillbaka slutstycket fullt och repeterade försiktigt in en patron.

Jag höjde bössan men märkte att jag skakade på grund av at jag börade få kramp i höger fot. Tog ner bössan och ändrade ställning. Tog nytt stöd mot vänster knä och lyfte bössan igen. Den gula triangeln hittade på nytt bogen på ett friställt djur. Jag kramade in avtryckaren och denna gång gick skottet som det skulle.

Det blev ett fasligt liv på åteln och djuren for iväg åt söder.

Tystnaden lade sig. Jag reste mig upp och slog på pannlampan för att få bättre ljus än åtelns fasta gröna belysning. Närmade mig och såg något på åteln, något som låg och ryckte med ena bakbenet. En fin matgris. Brunröd i pälsen med enstaka nästan svarta partier.

Jag kontrollerade att gyltan var död och vände hem för att hämta Essa.

Hunden var på grisen utan att tveka. Det är lovande, kanske kommer jag åter att kunna använda henne för grisjakt. Dessa besök vid nyskjutna grisar borde få henne att komma över sin rädsla.

Sedan tog vi hem gyltan, flådde och tog ur henne. Skulle tippa att hon vägde 40-45 kg levande, ganska lagom för att hantera på egen hand.

Åteljakt blev smygjakt

Igår kväll när ungarna väl kommit i säng så drog jag på mig jaktstället och smög ut till åteln. Klockan var strax efter 10, hade tänkte mig att sitta fram till midnatt ungefär. Vissa förväntningar hade jag, det har varit mycket aktivitet de senaste dagarna.

Som sig bör så smög jag ut. Ungefär 100 meter från åteln så hörde jag ljud, grymtningar och stenar som puttades omkring. Smög försiktigt frammåt, tänkte på varje steg jag tog och var tacksam att det inte var frost och knastrande löv utan att allt var genomblött och tyst. Trots det lät varje steg jag tog som en jättes klampande i mina kåpor med ljudförstärkning.

30 m från åteln så såg jag flera grisar. En stor som oroligt rörde sig fram och åter bland de övriga. Smög ett par steg till och sjönk ner på knä. Såg att det var totalt fyra djur, en stor sugga och tre brungrisar där jag inte kunde avgöra kön men inte tyckte att det spelade så stor roll i detta läge. En av dem blev fri och jag letade rätt på den lägre delen av bogen i kikarsiktet.

Den gula triangeln fann sin plats*.

Sakta släppte jag ut luften ur lungorna och kramade av skottet.

Världen exploderade av liv, rörelse, grymtningar och skräckslagna skrianden. sedan blev det tyst. Mycket tyst.

Jag gick försiktigt frammåt. Det såg tomt ut.

Fan, inte har jag väl skjutit fel på det avståndet?

Men där, mellan en stubbe och en sten låg den. I det svaga ljuset svår att urskilja ens på tre meters håll.

När jag konstaterat att den inte andades eller blinade gick jag hem och hämtade Essa. Hon har ju varit ganska skeptisk mot grisar sedan hon blev sprättad så jag tänkte att ett terapimöte med en död gris kunde vara rätt medicin.

Essa gick direkt fram till grisen. Inte rädd men vaksam. Nosade försiktigt på dess huvud innan hon började lugga den som hon aldrig gjort annat. Essa väger lite drygt 25 kg, hon släpade omkring den något större grisen utan problem. Jag gav henne fem minuter på egen hand innan jag slog ett rep runt halsen på grisen och släpade ut den ur skogen. Essa fortsatte lugga och jag uppmuntrade henne. Hon behöver återfå sitt mod.

Väl hemma så fick Essa gå in medan jag tog hand som gyltan som vägde 35-40 kg levande och var mycket fet. Idag skall jag ordna med trikinprovet.
________________
*Grisar på vintern tycker jag är svåra, man måste hålla så homla lågt, men det har ju att göra med att pälsen och raggen på ryggen gör att de ser väldigt mycket högre ut än de är. I detta fall gick det bra, hjärtat var som köttfärs när jag kollade......