Frammåt kvällningen gick jag till ett torn kring vilket jag sett hjortarna härom veckan. Jag smög ut till tornet och la min utrustning itll rätta. Sedan började jag kikarspana. Halvannan kilometer bort såg jag först en råbock sedan en get med kid springa över ett gärde. Kikade vidare. Noterade efter någon minut ett trekantigt huvud sticka upp i vallen strax hitom den plats där jag såg rådjuren.
Avståndet var långt. Mätte upp det i datorn till ca 430 m men det var stilla så jag tänkte att det borde gå att locka in den. Testade lite muspip och nog reagerade räven. Han traskade nämare. Lite mer pip och ytterligare närmare kom han. Sedan var han borta. Han hade lämnat den slagna vallen och gått in i det högre gräset.
Jag spanade över området med kikaren, spanade även av åt alla andra håll ifall något hade dykt upp där. Åter åt rävens håll. Och där satt han. Som en sfinx satt han på en stenmur och spanade över det höga gräset.
Jag sjönk ner på knä och förde bössan till axeln. Avståndet var 110 meter så jag tog bra stöd mot tornkanten. Hittade rävens vita bringa i hårkorset och lät skottet gå. En dust av rök eller ånga slog upp där räven tidigare satt. Jag varken såg eller hörde räven så frågan var hur det hade gått.
Jag satt kvar i tornet tills det var 20 minuter kvar av hjortjakten, då klev jag ner och gick till platsen där jag lossat skottet mot räven. Jag ville ha lite tid på mig att leta ifall skottet inte tagit där det skulle. Men bakom muren låg han. En fin fullpälsad 7,5 kg tung hanräv. Kulan hade tagit mitt i bröstbenet och gått ut genom ryggraden. Så bra det kunde bli. Andra räven på samma pass på två veckor.
