Recension: Game, River Cottage handbook no 15

Jag är sedan många år väldigt förtjust och imponerad av Hugh Fearnley Wittingstalls försök att få engelsmännen att i högre utsträckning välja ekologisk och närproducerad mat. Som ett led i denna strävan ger hans företag River Cottage (började som TV-serie, liknande 100% bonde) ut en serie handböcker. Jag har tidigare recenserat handbok nr 13 såväl på bloggen som i Svensk Jakt, den handlade om rökning och torkning av kött. Nr 15 handlar om vilt.

Skall man hitta något som liknar denna bok på svenska så får man egentligen kika på tre böcker, Jägarens nya kokbok, Fågeljägarens kokbok samt Vilt, människa, samhälle. Orsaken till detta är enkel. Förtståelsen för jakt är betydligt mindre i storbrittannien än i Sverige. Detta innebär att Tim Maddams, som skrivit boken, lägger många ord på att så pedagogiskt som möjligt motivera jaktens existens. Inte minst diskuterar han etik och biologisk mångfalld samt landsbygdsekonomi. Det är uppenbart att jakten och hög biologisk mångfald är nära sammankopplat i Storbrittannien liksom här. En intressant skillnad mot sverige är frånvaron av större rovdjur vilket gör den beståndsreglerande jakten helt oundviklig (vilket den är här med men det är lättare att blunda för det när de stora rovdjuren finns närvarande). Förvaltning av matvilt via reglering av predatorer nämns knappt alls.

När olika bytesdjur diskuteras lyfts en intressant grupp ut, de kallas vermin - skadedjur, och representeras av bland annat skogsduvor, vildsvin och kaniner... Några specifika jakttider verkar inte föreligga... Jakt på utsatta fältfåglar diskuteras särskilt. Omfattningen är näst intill abnorm och verksamheten omsätter mycket stora belopp. Författaren vänder sig med rätta mot det slöseri det innebär när fasanerna inte tas till vara utan i viss utsträckning grävs ner för att inte luften skall gå ur marknaden helt, bättre hade i det läget varit att se till att de används - om inte annat så finns det alltid välgörenhetsförrättningar med matserveringar...

Hanteringen av köttet liknar såklart hur vi gör men synen på hängning avvikker något. De olika styckningsscheman som presenteras avviker också något från hur vi styckar motsvarande vilt. Men det där med kött är väldigt kulturellt, inte tu tal om annat. Detta märkts även i receptdelen som är spännande även om jag nog inte kommer att testa mer än ett fåtal av recepten. Det kanske roligaste receptet jag hittade var det på grå ekorre (en invasiv art med ursprung i nordamerika)....

Boken ger en kul inblick i jakten i England, något som är totalt främmande för mig. Perspektivet utgår från att vilt är mat och inte bara förströelse eller "sport" trots att vilt på engelska heter just "game".

River Cottage handbook no 15 finns att beställa från tex Bokus, kostar då 149 kr. 

Kantarellår och att tillvarata skörden

I år har det varit ett fenomenalt svampår. Själv har jag koncentrerat mig på kantareller. Eller rättare sagt, har inte haft anledning att bry mig om så mycket mer än just kantareller. I princip varje hundpromenad på mer än 4 km har resulterat i en bärkasse kantareller. Har släpat hem omkring 25 kg kantareller hittills i höst. Men de senaste veckorna har det blivit allt sämre. Det märks tydligt att kantarellerna lider svårt av torkan.

Ungefär hälften av de kantareller jag sparat har jag torrstekt och fryst in. Då steker men dem i panna utan fett och fryser in dem när allt vatten försvunnit. Dessa kantareller passar bra att knapersteka eller ha i pajer i vinter. Den andra hälften av skörden har jag torkat och vacumpackat. Då tar de ingen plats och skyddas mot fukt. Torkade kantareller tycker jag passar bäst i såser och stuvningar.

Innan septembertorkan vidtog så hade trattkantarellerna börjat titta fram. Har nog plockat något 10-tal liter ännu så länge. Kommer det bara lite regn så kommer skogen att explodera av trattisar. Trattisar passar bäst torkade. Jag brukar smula ner torkade trattisar i såser och omeletter för smakens skull.

Recension: Rökning av Alf Andersson

Alf Andersson kommer med ett jämt flöde av intressanta böcker, oftast har de med tillvaratagande att göra men även eftersök har han skrivit om. Boken Rökning är vid det här laget en klassiker. Eller ja, det är den 14 och helt omarbetade upplagan av Så röker du kött och fisk.

Boken är rejält omarbetad. Visst är många texter desamma från tidigare upplagor men i många fall är de utökade och/eller omstrukturerade. Någon liten del har plockats bort medan mycket har tillförts. Bildmaterialet har utökats. Formgivningsmässigt ligger den på samma sidomfång och format men typsnittet är något mindre vilket ger mer text på bokens knappa 100 sidor.

Några saker som jag reagerade på när jag läste boken:
1/ varför tas inte sidfläsk upp som en bra rökdetalj när vildsvinet behandlas? Personligen tycker jag att sidfläsket, bacon, är något av det allra bästa på vildsvinet.
2/ varför finns inte rökning av hjärta med? Hjärtat är en fantastisk muskel som passar utomordentligt att röka.
3/ korvkapitlet har utökats vilket är mycket bra!
4/ de allt vanligare Bradleyrökarna behandlas inte alls.  Eftersom jag fått intrycket av att de börjat segla upp som en av de vanligaste enskilda rökmodellerna så tycker jag att det hade varit på sin plats.

Mina synpunkter till trots så är det en mycket bra och användbar bok. Den i dagsläget bästa boken om rökning på den svenska marknaden.

Alf Andersson Rökning. Så röker du kött och fisk. isbn 978-91-7586-659-8, utgiven av Settern förlag, tryckt på Bulls i Halmstad. Kostar 220-240 kr beroende på var man köper den...

Vacuumpackning av kött

Styckade en bagge tidigare idag. Passade på att inviga min vacuumpackare. Nu förstår jag att jag varit dumsnål som inte investerat i en tidigare. 

Recension: Rådjur Dovvilt - Vilthantering med Thomas Ekberg

Nu har det kommit en bok om hur man tar hand om rådjur och dovvilt, det är den andra boken i en serie böcker som Peter "dogworks" Ekeström och Thomas Ekberg ger ut. Thomas har berättat och visat medan Peter har skrivit och fotograferat. Boken är i fyrfärg, två spaltig layout och på ca 100 faktaspäckade sidor.

Rådjur och dovvilt hanteras i mångt och mycket på samma sätt. Passningen görs likadant (den är väl beskriven). Flåningen likaså, här beskrivs såväl hur man flår framifrån som bakifrån. Själv har jag efter ett åttiotal flåningar av djur i denna storlek kommit fram till att jag helst flår framifrån. Tycker av någon anledning att det är absolut enklast. En sak som Ekberg rekommenderar som jag själv inte alltid tillämpar är att man skall se till att få in djuret så fort som möjligt i slaktboden för flåning och därefter putsning av skottytorna. Är det kallt ute brukar jag dock vänta med flåningen, då vill jag behålla lite av djurets värme i musklerna så att man slipper köldsammandragningar.

Därefter beskrivs grov respektive finstyckning av rådjur respektive dovvilt. I dessa partier samspelar text och bild väl. Mitt ibland den löpande faktatexten finns det gott om insprängda små fakta- och tipsrutor. Ett av de första tipsen är ett som jag redan tillämpar, att "städa" smutsiga köttdetaljer med ättika. Perfekt om det spillts lite vom eller så i bukhålan. Jag har alltid en sprayflaska med ren ättika till hands när jag gör i ordning slaktkroppen för hängning i mitt slaktutrymme.

Hur som helst. Detta är en bra och användbar bok. Jag tycker personligen att man kan läsa denna sorts böcker många gånger, de olika författarna har lite olika käpphästar och efter ett tag hittar man sig egen väg. I jämförelse med många andra liknande böcker står denna bok sig väl, den är utförlig och detaljerad. Text och bild samspelar på ett sätt som gör att man förstår vad som menas. Jag kan rekommendera den. Jag tror att den tillsammans med de övriga i serien och Jägarens nya kokbok är i princip allt man behöver läsa för att klara ut de vanligaste situationerna man kan ställasinför i fråga om slakt och styckning. För den som inte jagar men som kanske håller får för hemslakt är boken också bra, lamm och mindre vuxna djur kan tas omhand på samma sätt som rådjur medan större tackor och baggar kan styckas som dovvilt. Kort sagt, en bok jag kan rekommendera.

Boken kan t.ex. köpas från Bokus för 255 kr, AdLibris för 261 kr eller från förlagets egen bokklubb för 229 kr (VIP betalar 199 kr).

Recension: ÄLG - Vilthantering med Thomas Ekberg

Härom dagen kom Vilthantering med Thomas Ekberg - ÄLG med text och bild av Peter Ekström. Detta är den första i en seria om fyra böcker kring vilthantering. Var och en tar upp lite olika djurslag, om jag förstår saken rätt blir rådjur & dovvilt nästa del i serien. Orsaken till att böckerna ges ut är enligt Ekberg att man kan ta jägarexamen, skaffa vapen och jaktmark utan att någonsin varit i närheten av ett dött djur eller en slaktkropp. Dessa böcker skall hjälpa novisen och för den delen även de som redan kan, att göra rätt.

Boken håller Setterns vanliga format, dvs ett näst intill kvadratiskt format (skuren A4?). Boken är på knappt 100 sidor och innehåller, helt korrekt, mer bilder än text. Texterna är mer för att förklara bilderna än tvärt om. Men nu är det ju fråga om en handbok, en bok för praktisk användning. Om jag förstår saken rätt så har Thomas Ekberg visat och berättat medan Peter Ekeström har fotograferat, antecknat och skrivit.

Boken är indelad i tre huvudkapitel samt för och efterord. Huvudkapitlen är:

• Passning av älg i skogen
• Flåning och sotning i slaktboden
• Styckning

Boken är väldigt hands on och beskriver väl i ord och bild hur man skall göra. Det är mer av en handbok än t.ex. Jägarens nya kokbok vars vilthanteringsdel är mer "akademisk" i den bemärkelsen att det förklaras vad som sker i köttet vid mörning mm. Ekberg lägger stor vikt vid hygien, detta i likhet med övriga seriösa böcker på marknaden. De flesta jaktlag kan nog förbättra hygienen. En sak som förbättrats i mitt jaktlag är t.ex. att de flesta nu för tiden använder plasthandskar.

Olika skolor
Sedan finns det flera olika skolor vad gäller vilthantering. Ekberg förordar t.ex. att man skall använda vatten för att spola rent, i andra böcker kan man läsa att vatten är totalförbjudet och bara sprider ut bakterierna över ytan. På annat håll har jag läst att det inte är fel att spraya slaktkroppen med ättika för att döda av bakterier, men sådana metoder tar inte Ekberg upp. Ekberg vill hänga djuret flått och färdigt medan man på andra håll kan läsa att det när det är lite kallare utan är bra att hänga djuren med pälsen kvar för att behålla värmen i kroppen och inte kyla ner den för fort.

Med andra ord så finns det många olika sätt som är rätt. Det gäller att hitta det man trivs med!

Finns det då en marknad för en sådan här bok?
Jag menar, det finns ju redan ett par i handeln. Jägarens nya kokbok tar ju upp samma sak. Och Styckning av vilt tar upp delar av innehållet. Skulle tro att Älgen efter skottet också tar upp dessa saker även om jag inte har den i min bokhylla för jämförelse.

Svaret på frågan blir, trots att det finns andra böcker på marknaden, ett tveklöst ja. Det visar om inte annat att man kan göra rätt på många olika sätt. Jag tycker att det finns en poäng i att läsa så många böcker som möjligt i ämnet och utifrån dessa prova sig fram till metoder som passar en själv så bra som möjligt. Det kan t.ex. finnas begränsningar i utrymmen vilket gör att man är tvungen att göra vissa val. Oaktat detta så håller jag till 100% med Ekberg i hans åsikt att man alltid skall försöka lära sig mer om det man håller på med. Och kanske är det just där vi har orsaken till Ekbergs popularitet, han är villig att lära ut det han kan! Och han har hittat bra metoder att göra det på!

Hiss eller diss?
Har ni nu orkat er igenom recensionen så förstår ni att jag tycker att boken är bra. Men jag tycker att den bör läsas tillsammans med Jägarens nya kokbok. Det är två böcker med delvis olika syn på vilthantering och som just därför kompletterar varandra mycket bra.

Priser:
Vilthantering med Thomas Ekberg - ÄLG har ISBN 978-91-7586-643-7 och ges ut av Settern. Den kostar 261 kr på Ad Libris, 255 kr på Bokus, 229 kr på CDON, 230 kr Bokia, 229 kr på Jakt&Fiskeklubben,252 kr på Bokextra, 255 kr på Ord&bok

Kuriosa
CDON har för övrigt en annan omslagsbild för boken på sin hemsida, jag tycker att den som väl kom i tryck var betydligt bättre, vad tycker ni?

Övrigt:
Vill du bläddra lite i boken kan du göra det HÄR.
Peter Ekström är annars skribent i t.ex. Jaktmarker och Fiskevatten, han har företaget Dogworks vars FB-flöde jag läser med mycket stort intresse.

Lucköppning: HAJK, konstverk av fiskben

Ett gammalt HAJK-inslag som ligger helt in linje med delar av inslagen på denna blogg. Att man kan göra något med ill synes oanvändbara rester av de djur vi fäller när vi utövar vår hobby. Det fräckaste i inslaget ovan tycker jag är skulpturerna som man får se som hastigast...

Tema skinn

Nästa nr av Hemslöjd har tema skinn och finns att köpa i nästa vecka (vilket jag kommer att göra). Lånar redaktionens egen text:

Utslitna läderskor borde egentligen lämnas in som miljöfarligt avfall. Så mycket kemikalier används vid produktionen. Men det finns alternativa metoder. Nya numret av Hemslöjd har tema Skinn. Här träffar du dem som garvar björnskinn, fårfällar, pälsvantar och läderväskor utan att skada miljön. Läs vad de tänker om djuren och fråga dig själv, vad vet du om skinn egentligen?

Det går inte att slöjda med skinn utan att levande varelser måste dö. Finns det ett sätt att behandla djuren som ger oss moralisk rätt att utnyttja dem? Och vad är det som gör päls så provocerande när läder och mocka inte brukar anses särskilt kontroversiellt? Ordföranden för Djurens Rätt, Camilla Björkbom, ger sin syn på saken i en artikel av Erik Wiklund.

Christel Edin bor själv på en ö i Roslagen tillsammans med sin hund, hästar och får. Livet i Skärgården kräver uppfinningsrikedom. Christel Edin förenar ridning, bed & breakfast och skinnsömnad med konsten att återbruka och tillvarata. I tonåren stötte hon för första gången på traditionella fårskinnsfällar. Och drabbades. Nu gör hon liknande själv.

Vi träffar också Linda Maasing som har sytt en handske av barkgarvat laxskinn, mjölbetad kanin och sämskat rådjur, och Märta Mattson som provocerar med sina skira smycken. Följ med Hemslöjd till Jokkmokk, Jämtland och en källare på Södermalm och du kommer få veta en hel del om materialet som finns omkring oss dagligen men som få vet särskilt mycket om.

Trevlig läsning!

önskar Redaktionen

Ekgarvning av rådjursskinn del 1

Idag påbörjade jag arbetet med att ekgarva ett rådjursskinn. Jag har alltså tänkt mig att göra ett fint läder som kanske kan passa till en jaktväska eller något annat roligt. När man skall göra läder måste skinnet först avhåras. Då börjar man med att veka skinnet, detta innebär att man lägger det i vatten ett par dygn. Mitt kom direkt ur frysen (det var bocken jag fällde för ett par veckor sedan).

Vattnet skall bytas några gånger, om man inte kan lägga skinnet i rinnande vatten. I mitt fall ligger det i en balja under takdroppet och med tanke på de kommande dagarnas väderprognos bör detta vara fullt tillräckligt.

Nästa moment är att avhärda huden, detta kommer att göras i ett kalkbad. Mer om det i övermorgon.

Tanor

Som jag skrev igår så blev det en iller. Den flåddes och skrapades, vilket jag kommer att skriva mer om senare. Men för att man över huvud taget skall kunna ta hand om ett illerskinn så behöver man en lämplig tana.

Jag hittade mått på tanor här. Bilden ovan är tagen från den hemsidan. Därifrån lånar jag även måtten:

Rävtana: Längd 1500 mm. Tjocklek 20 mm.
 Breddmått: A=64 mm. B=110 mm. C=127 mm. D=139 mm. E=141 mm. F=145 mm. 

Mårdtana: Längd 1200 mm. Tjocklek 12 mm.
 Breddmått: A=45 mm. B=80 mm. C=90 mm. D=100 mm. F=110 mm. 

Minktana: Längd 1000 mm. Tjocklek 10 mm.
 Breddmått: A=43 mm. C=68 mm. D=85 mm. 

Hermelintana: Längd 600 mm. Tjocklek 5 mm.
 Breddmått: A=30 mm. C=35 mm.

Bisamtana: Längd 550 mm. Tjocklek 3 mm.
 Breddmått: A=90 mm. B=148 mm. C=165 mm.

Jag valde att följa måtten på minktana för min illertana, den blev såhär:


Det lämpligaste är att använda hyvlat virke. Det hade jag inte. Jag hade vöer lag väldigt dåligt med virke så jag improviserade lite. Hittade inte ens en bra såg, men min slöjdyxa hittade jag..... Tänkte att det inte var så attans noga med måtten, man kan ju alltid kompromissa med tidningspapper..... Vi får väl se hur bra det blev egentligen lite senare....