Fästingbruna sjukdommar kartläggs

Vetenskapsradion rapporterar att mani ett skandinaviskt projekt håller på att kartlägga spridningen av fästingburna sjukdommar i syfte att kunna presentera kartor med "hotspots". Bra initiativ tycker jag även om jag tycker att 130 platser är i minsta laget om man tänker täcka in hela skandinavien....

Finsk forskare vill utrota hjortdjur på isolerade öar

Läser i finsk dagspress en intervju med en finsk parasitolog, Margaretha Gustafsson, som på prov vill utrota hjortdjuren på ett par isolerade öar i finska skärgården:

Gustafsson tycker alltså att man borde genomföra ett test och skjuta djuren i Houtskär eller på enskilda isolerade öar.
– Houtskär består av spridda öar, men det är ganska breda fjärdar åt de flesta håll. Jag tror inte att rådjuren simmar så långt. Sedan får man hålla problemen nere med jakt i många år. Och så borde man göra likadant i Korpo och på en del öar på Åland.
Varför rådjuren?
– Genom att eliminera rådjuren får man bort det viktigaste värddjuret för fästingarna. Rådjuren kommer in i folks trädgårdar och folk tycker illa om dem. Jag tror att en stor del av allmänheten skulle tycka om att saken åtgärdas så fort som möjligt.
Fästingarna tar sig från ett ställe till ett annat med hjälp av sina värddjur. På egen hand skulle de inte kunna krypa långa sträckor.
– Harar bär också på fästingar, men betydligt färre. Harar är skyggare är rådjur. Rådjur hoppar galant över höga stängsel. Kor bär på fästingar, men de hålls ju på bete, en bit från gården. Barn leker nog knappast på kobetet.

I många svenska tidningar hade detta fått stå oemotsagt. Det låter ju logiskt. Och vi har sett hur professor Tomas Jaenson fått breda ut sig i svensk media en gång per år om precis samma sak. Men i detta fall återfinns en kompletterande artikel intill. En intervju med en högre tjänsteman, Christian Krogell, vid Jord- och skogsbruksministeriet. Han tycker inte idén är realistisk:

Den största frågan är huruvida jakträttsinnehavaren eller jaktlaget är villiga att skjuta en hel stam. Det skulle förstås inverka direkt på hur mycket kött och möjligen inkomster som jakten ger.
Jaktlagen säger tydligt att det är markägaren som bestämmer om eventuell jakt på sitt område, om inte området är utarrenderat.

 Den nämnda ön har 3000 markägare som måste gå med på planen om den skall genomföras. En erfaren jägare från trakten, Olof Lerche, berättar:

Lerche har jagat sedan 1970-talet. Enligt honom fanns det holmar utan hjortdjur med mycket fästingar i Åbolands skärgård redan då.
– Jag skulle hellre satsa pengar på ett vaccin mot borrelia, säger han.

Lerche tar även upp mårdhunden som en potentiell spridare av fästingar. Krogell är också inne på andra värddjur:

Han nämner också andra aspekter, som vilka andra möjliga värddjur som finns på ön och hurdant väder det är under den period undersökningen utförs.

– Till exempel har man ju konstaterat att det varit kallt och fuktigt i sommar, vi har sällan haft så mycket fästingar som i år. Och jag tror inte rådjursstammen är större, men det är en subjektiv uppfattning.

När jag läser diskussionen drar jag mig till minnes något jag läste och skrev om tidigare i år. I korthet var det en nyhet som gick ut på att hjortdjur har egenskaper i sitt blod som neutraliserar borrelia. Det innebär att andelen fästingar med borrelia minskar i områden med mycket hjortdjur. För att komma till rätta med fästingarna är det bättre att hävda marker och förhindra igenslyning än att ha ihjäl alla hjortdjur.

Fästingdoktorn slår till igen!

Det gick inte i år heller!

Va? Undrar kanske läsaren. Vad tänker han på nu då?

Jag tänker på Tomas Jaenson, "fästingdoktorn" som hatar rådjur. Han som varje år kommer med utspelet att rådjur gör att mängden fästingar ökar vilket ger fler fall av borelia. Oftast brukar det vara någon Uppsala- eller Stockholmsbaserad tidning som fångar upp nyheten men inte så i år. I år var det Bohuslänningen som inte kunde låta bli. Jaenson konstaterar att antalet fästingar tiodubblats de senaste tjugo åren. Som vanligt ger han rådjuren skulden och visar en allt annat än nyanserad bild av vårt minst hjortdjur och jakten på dem:

– I rådjursjakten har man en selektiv jakt. Man skjuter främst bort bockar och behåller största delen getter vilket gynnar ökningen av rådjur och indirekt fästingen.

– I vissa områden har man ökat jakten på lodjur och rödräv som annars till stor del livnär sig på rådjur.*

– Vi värnar om rådjuren vid kalla vintrar och stödmatar dem till exempel.

– Vi har fått ett varmare klimat som gynnar reproduktionen för fästingen.

– Det varmare klimatet gynnar också överlevnaden för rådjuret och vissa av fästingens andra värddjur.

Jaenson slår fast att allt är rådjuren och övriga hjortdjurs fel. Han vänder sig även mot ett av motargumenten han fått ibland:

– Men man måste forska mer på lämpliga metoder. Man måste diskutera problemet mycket mer och inte komma med osakliga argument som att rådjuret inte har någon betydelse för fästingöverförda sjukdomar, vilket man kan höra ibland.

Det han syftar på är den nyhet jag rapporterade om för någon vecka sedan. Att rådjuren förvisso bidrar till reproduktion av fästingar men att de fästingar som haft ett rådjur som värddjur inte bidrar till borrelia. Bakom detta uttalande står professor Dag Nyman.  Nyman menar att en nedskjutning av rådjus- och hjortstammarna är fel väg att gå:

Men om antalet fästingar minskar – borde inte risken för att man stöter på en fästing med borreliabakterien samtidigt också minska?

- Nej, säger Nyman bestämt. Det beror på att till exempel rådjuren, liksom hästar och kor i synnerhet, har en egenskap i sitt blod som gör att de tar kål på borreliabakterien inne i fästingen som har bitit sig fast i dem. De kan alltså inte överföra en smitta, förklarar Nyman.

Hur sprids då borrelia om inte våra idisslande djur sprider sjukdomen? Jo det är andra djur som är problemet enligt Nyman:

 - De djur som kallas reservoardjur, där borreliabakterien kan överleva och föra smittan vidare, det är sorkar, möss, igelkottar, ekorrar och fåglar. Det är i så fall de här djuren som ska skjutas bort, säger Nyman.

Vidare:

Nyman förklarar att mängden borreliabakterier i en fästing avsevärt minskar om den har suttit fast på hjortdjur, hästar och kor. I genomsnitt bär var femte fästing på borreliabakterien. Effekten av att borreliabakterien har suttit fast på hjortdjur, kor eller hästar är att bara cirka en på hundra fästingar bär på borreliabakterien.

- Vi har många fästingar men de är inte så smittsamma, säger Nyman

Men detta är osakliga argument enligt Tomas Jaenson. Det roliga är att Nyman menar att han företräder den mer vetenskapliga skolan i forskningen om borrelia:

- Ja, den skola dit jag också hör är den mer vetenskapligt inriktade skolan där man baserar sig på de vetenskapliga studier som finns.  

Jag måste säga att en debatt mellan Nyman och Jaenson vore mycket intressant att läsa eller höra.
___________________________
*Då har nog inte Jaenson läst statisiken på länge. Rävstammen är stark och det finns mycket lo, mer lo än vad många tror eftersom inventerings- och kvalitetssäkringsmetoderna skapar en stor underskattning av stammens storlek. Han har också missat att avskjutningen av hjortdjur över lag minskar i absoluta tal.

Den rådjurhatande professorns årliga utspel

Professor Thomas Jaensson (smittepedimolog) har gjort sitt årliga utspel mot hjortdjur i allmänhet och rådjur i synnerhet. Denna gång är det hela lite mer nyanserat då han får mothugg av en annan professor (Kjellande, viltekolog).

Lyssna och lär (eller förfasas):


Ja vad skall man säga? Jag hävdar åter att Jaensson missar att den pågående klimatförändringen gynnar fästingarna. Lite fuktigare och lite varmare, det har gjort att fästingen överlever samt spridit sig norröver. Sedan gillar jag Kjellanders slutkläm, den ligger helt i linje med vad jag hävdat tidigare:

– Vi har ju förbundit oss via olika internationella avtal, och vi ligger risigt till där i flera avseenden och vi skulle behöva fler stora växtätare i Sverige, inte färre

Jag har reagerat på Jaensson flera gånger tidigare:
Här bollar jag Jaenssons uttalanden mot mina erfarenheter av får.
Här ställer jag Jaenssons önskemål mot effekten på den biologiska mångfalden.
Här är jag bara allmänt raljant...

Nytt om borrelia

Brrelia är fan inte kul, jag fick en släng av det härom året. identifierad via ringformad rodnad på ryggen. Först en kur kåvepenin, den bet inte så då fick jag en kur penicillin till då av det starkare slaget....

Det finns all anledning att vara försiktig och använda myggmedel innan man skall ut i skog och mark, visst luktar man lite men jag tycker att mängden fästingar som kryper eller biter minskar markant. Nåja, här är ett bra radioinslag från i morses om just borrelian som för närvarande ökar i Sverige. Det bästa var väl kanske att man inte skyllde på rådjur ala Thomas Jaensson:

Liten risk att få borrelia - källan till helgens nyhet

I helgen kunde man i de flesta dagstidningar läsa en kort nyhet signerad TT-s malmöredaktion. Det hela handlade om att trots att 25% av alla fästingar bär på borreliabakterier är det få människor som drabbas. Detta beror på att bakterierna håller till i tarmen och risken för överföring TT hade i stort sett tagit ett pressmeddelande från Linköpings universitet och sågat ner det till 60% av ursprungslängden. Ett lätt sätt att tjäna pengar. Nåja, såhär ser i alla fall ursprungstexten ut, citerad från LIU:

Liten risk få borrelia

Risken att få borrelia är mindre än man tidigare trott. Det har forskare i Linköping kommit fram till i en pågående studie.
Var tredje eller var fjärde fästing kan smitta med borrelia, men det är betydligt mera ovanligt att smittan faktiskt överförs till människor. Bara tre procent av de som blev fästingbitna visade tecken på att borrelia hade överförts, i en pågående studie, Sting. Och av dem var det knappt hälften, mellan en och 1,5 procent, som utvecklade symptom på borrelia.
Pia Forsberg, professor vid Hälsouniversitetet, är en av forskarna bakom den pågående Stingstudien. Tidigare studier har koncentrerat sig på att undersöka fästingarna, medan Stingstudien också följer personer som blivit fästingbitna. De får regelbundet lämna blodprov. Totalt ska 10 000 fästingar respektive blodprov från människor som blivit fästingbitna samlas in. Nu har man kommit drygt halvvägs.
Linköpings universitet startade Stingstudien 2007. Runt 60 vårdcentraler i hela landet deltar i studien.

Och om ni vill jämföra med TT-s kortartikel så ser den ut såhär:

MALMö: Trots att var fjärde fästing bär på borrelia så är risken för borreliaöverföring från fästing till människa låg. Det visar Stingstudien, en nationell studie om fästingar som har pågått i flera år. Resultatet har överraskat forskarna som pekar på att en förklaring kan vara att borreliabakterierna finns i fästingens tarmkanal, det tar tid innan de förflyttar sig till fästingens mundelar. Med andra ord har du större chans att undkomma smittan ju snabbare du får bort fästingen från huden. (TT)

Sedan finns det ett par lite längre artiklar ute också, men det var inte dem jag var intresserad av nu. Jag var intresserad av att belysa hur nyhetsspridnign fungerar. Läs även: Expressen, SVT

Rådjurshatande professorer, klimat och några tankar kring oredighet

Professor Thomas Jaensson är nästan lite av ett skämt i sitt årligen återkommande utbrott mot rådjur. Jag har uppmärksammat honom några gånger tidigare (t.ex. här, här och här). För en månad sedan skrev jag om honom senast. Jag avslutade blogposten med orden:

Och du Thomas, ett sista stalltips: ta dig en funderare över hur klimatförändringen inverkar på fästingen överlevnadschanser.

Till min glädje uppmärksammades jag av Fredrik Widemo på Jägareförbundet om att han gjort just detta.  Fredrik alltså. Han refererar lite forskning om hur klimatet påverkar fästingens utbredning i en liten text på jägareförbundets hemsida. Jag citerar:

Fästingar är parasiter, men det är bara under korta delar av livscykeln som de utnyttjar
sina värddjur. Fästingarna är annars mycket känsliga för låga temperaturer och torka under delar av året. Den internationella forskningslitteraturen på fästingar lyfter tydligt fram klimatförändringar som den viktigaste faktorn bakom fästingarnas expansion norrut.

Fästingarna utnyttjar allt från smågnagare och fåglar till kor och hjortdjur som värdar. Ändrat klimat och ändrad markanvändning påverkar även förekomsten av värddjur, vilket i sin tur kan påverka förekomsten av fästingar. Exempelvis så har återbeskogning i delar av Europa föreslagits medföra större populationer av hjortvilt, vilket kan innebära större tillgång till värdar för fästingarna. Samtidigt så gynnar
vårt kalhyggesbruk många smågnagare, som också är viktiga värddjur för fästingarna.

Tamboskap och husdjur är också viktiga värdar för fästingarna, och dessutom ofta i miljöer nära människor. Det finns ett antal exempel på hur fästingar och de sjukdomar de bär spritts till nya områden med tamboskap och husdjur.
Vi jägare och hundägare skriver nog obetingat under på medias rapportering att fästingarna ökat i södra och mellersta Sverige. Däremot är det helt uppenbart att detta inte beror på rådjursstammens storlek, vilket föreslagits. Vi har en femtedel så många rådjur som vi hade runt 1990. Vi har totalt sett ungefär en femtedel så mycket klövvilt som antalet tamboskap som betade i skogen för hundra år sedan. Fästingarnas expansion och ökad förekomst av TBE och borrelia beror uppenbart på andra faktorer än tillgång till värddjur.
Går det att påverka förekomsten av fästingar genom att begränsa enstaka klövviltsarter? Knappast. Med mindre än att vi behandlar alla tam- och husdjur med antifästingmedel, samt reglerar ned allt från älgar till sorkar kraftigt lär vi få leva med fästingarna.

Texten är egentligen ett resonerande utifrån en tidigare publicerad vetenskaplig artikel som Jaensson knappast har missat men möjligen valt att blunda för i sin kommunikation med media. Frågan är om inte detta kanske skall ses som oredighet (fusk) i forskning? Eller är det så att han helt enkelt utnyttjar sin auktoritet och journalisternas stora tilltro till forskare? En intressant artikel i GU-journalen beskriver relationen journalist - forkare såhär:  

Vetenskapsjournalistiken påminner om sportjournalistiken i sin okritiskhet, menar hon. Vi hejar på Sverige i alla lägen och missar rätt ofta dopingfallen.
– Vi får inte förfalla åt sportjournalistiken för forskning är inte underhållning.
En kombination av lättja, överdriven respekt och tradition ligger förmodligen bakom de låga ambitionerna och det faktum att samma vetenskapliga företrädare intervjuas om och om igen. Journalister kan aldrig bli lika insatta i ämnet som forskaren, men de kan granska strukturerna, maktspelet, var pengarna kommer från och ställa grundläggande forskningsmetodiska frågor om urval, bortfall och felmarginaler.

Känns det igen? Samma expert (Jaensson) om och om igen (årligen, minst).... Eller är det kanske detta fenomen som beskriver det hela bäst (citatet är lånat från en krönika på ämnet i Forskning och Framsteg, det fetstilta är min markering)?

Dessutom - och som forskare är det kanske det som är mest ledsamt att erkänna - tycks fusk och vetenskaplig oredlighet vara utbrett också högre upp i systemet. Enligt forskningsetikern Birgitta Forsman, som för ett par år sedan gav ut boken Vetenskap och moral där hon intervjuade ett antal äldre professorer om deras gärning, är fuskandet mer utbrett än många vill tro. Det är således inte helt ovanligt att forskare i sina arbeten bara hänvisar till dem de känner, att de förtiger sina fiender, undanhåller fakta som motsäger deras tes eller till och med friserar resultaten.

Kort sagt. Varför stirrar han sig blind på rådjuren och ignorerar klimatet? Birgitta Forsman vid vetenskapsrådet skräder inte sina ord:

Sverige är ett u-land när det gäller att hantera oredlighet i forskning. U-land ska här läsas ”underutvecklat land”, inte ”utvecklingsland”. Om detta har jag tjatat i många år. Insatta och erfarna människor håller med mig, men regering och riksdag är totalt ointresserade

Ja ja, jag förväntar mig trots allt inget annat än att professor Jaensson åter skall poppa upp som gubben i lådan om dryga halvåret och rya om  fästingar och rådjur, kanske lagom till att någon viktig forskningsansökan som Jaensson är inblandad i skall behandlas? Lite mediaexponering i expertroll är aldrig fel vid de tillfällena.

Den rådjurshatande fästingforskaren snackar strunt igen

Den rådjurshatande fästingforskaren Thomas Jaensson var på upplandsnytt härom dagen:



Jaensson säger bland annat:

- Uppenbarligen finns det en stor okunskap bland jägare. Husdjuren har väldigt liten betydelse för produktionen av den stora mängd fästingar vi har i Sverige just nu och alla de sjukdomar som människor drabbas av på grund av alla dessa fästingar.

Jag säger:

Vilket skitsnack. Kom ut i verkligheten Jaensson!

Varför säger jag så?

Jo i helgen klippte jag mina får. Husdjur är enligt wikipedia:

 Husdjur, tamdjur eller fä, kallas djurarter som människan tämjt och/eller domesticerat och främst använt för att få mat, kläder, skydd mot rovdjur och angripare, hjälp med tyngre arbeten, hjälp med att valla boskap, gödsel eller som sällskap. Exempel på husdjur är brevduva, får, get, gris, hund, häst, kanin, katt, ko, tambin och tamhöns.

Jag klippte alla våra åtta får, sedan har vi sju lamm också. Erinra er nu vad Jaensson påstod:

Husdjuren har väldigt liten betydelse för produktionen av den stora mängd fästingar vi har i Sverige just nu

Detta är kvalificerat skitsnack. Var och en av de får jag klippte hade lätt 50 fästingar hängande i ljumsktrakten . Lägg till lite spridda fästingar i övrig päls samt ytterligare en bunt på huvudet så skulle det inte förvåna mig om mina får har 100 fästingar var.Om man då tänker på att mängden får i sverige ser ut såhär:

Då får man sig en tankeställare. Hur inverkar det totala fårbeståndet på fästingproduktionen i Sverige? Kraftfullt tror jag. Så snälla Thomas Jaensson, försök se frågan lite bredare nästa gång du uttalar dig. Försök även att väga in hjortdjurens betydelse för biologisk mångfald innan du börjar rya om att mängden hjortar skall minska!

Och du Thomas, ett sista stalltips: ta dig en funderare över hur klimatförändringen inverkar på fästingen överlevnadschanser.
________________________
Här skrev jag om Jaensson bara för någon vecka sedan. Han går igång på detta någon gång per år, kan det vara för att synas i media och lättare få forskningsmedel i framtiden?
________________________
Noterar för övrigt i grafen att mängden får inte längre ökar. Kan det ha att göra med de ökande rovdjursstammanra och att många mindre fårföretag lägger ner verksamheten? Detta kan på sikt bli förödande för svensk lammköttsproduktion samt den hävdvunna biologiska mångfalden!

Att dölja sin okunskap bakom en mur av kunskap!

Jägarnas fel att vi har så mycket fästingar, så säger Thomas Jaenson. Han säger att vi inte begriper situationen. Jaenson pekar ut hjortdjuren som det stora problemet. Han är en expert och experter har (tar sig) rätt(en) att se allt fullständigt ensidigt. Han ser enbart till fästingspridda sjukdomar. Precis som vargexperten Linda Laikre enbart (på ett väldigt snävt sett) ser till vargens genetiska status.

Det som sammanlänkar dem båda är det snäva forskarperspektivet, snävt då det enbart begränsar sig till det egna ämnets/intressets mur av kunskap. Att blicka bortom denna mur förefaller fullständigt omöjligt. Det som ideologiskt förenar Laikre och Jaenson är att de båda ignorerar biologisk mångfald. De missar att den biologiska mångfalden i sverige minskar kraftigt, detta trots allehanda politiska och myndighetsförsök.

Bamses snäva syn på vad som är naturligt beteende för ett rovdjur får stå som symbol för Jaenson och Laikres ovilja att blicka bortom sina respektive murar av kunskap!

Den rikaste biologiska mångfalden är beroende av mänsklig hävd. En stor mängd irrationellt skötta smågårdar är en av de största bidragarna till biologisk mångfald, rovdjurspolitik och EU är faktorer som raskt raserar denna källa till biologisk mångfald. Det moderna skogsbruket som kom till efter att skogsbetet upphörde är en annan källa till biologisk mångfald i skogsbygden. Det många inte känner till är att våra historiskt sett stora stammar av hjortdjur i någon mån kompenserar frånvaron av tama betesdjur i skogsmarkerna. Men 700.000 hjortdjur kompenserar inte tillräckligt, ur mångfaldshänseende, det 4-5 miljoner tamdjur åstadkom. Denna stam vill Jaensson att jägarna skall skjuta ner, Laikre vill att den skall bli vargmat. Båda strävar med sina uttalanden i praktiken efter att minska den biologiska mångfalden i Sverige.

Och de skall kalla sig insiktsfulla forskare. Eller ja. De kanske bara kallar sig forskare, för insikt om de stora mångfaldsfrågorna verkar de onekligen sakna.

Not: Jaenson vill att vi skal minska hjortdjurstammarna över lag. I själva verket räcker det att öka den stadsnära avskjutningen då det är där folk i praktiken rör sig. Men då skulle folk klaga över att elaka jägare mördar Bambi. Och så skulle Jaenson såklart inte få lika mycket uppmärksamhet som han får varje år vid den här tiden då han går ut med samma "nyhet". Relaterat:
Den rådjurhatande fästingforskaren....
Fästingen expanderar norr om Dalälven

Den rådjurshatande fästingforskaren är igång igen

På SR P4 Väst kan man läsa:

Det varmare klimatet bäddar för fler fästingar menar professorn Thomas Jaenson, vid Uppsala universitet. För att stoppa den utvecklingen anser han att man behöver skjuta fler rådjur, som är ett av de djur som sprider fästingarna.

Det varmare klimatet har gett både de blodsugande krypen och värddjuren de biter sig fast i goda förutsättningar att öka sina bestånd under de senaste 30 åren. Samtidigt som det ger dem längre tid på året att suga sig mätta har deras middagsutbud, framför allt hjortdjur, växt sig stort.
Jaenson anser att antalet fästingar är starkt sammanknippat med hjortbestånden som fästingarna ofta lever på. I synnerhet menar han att den stora mängden rådjur under 90-talet är en viktig förklaring till ökningen.
Han föreslår två åtgärder för att minska antalet fästingar. Det ena är att öka skyddsjakten på de djur som bär på fästingar. Det andra är att minska jakten på rovdjur som räv och lodjur.
Men jägaren Tomas Johansson, från Mellerud, som är vice ordförande i Jägarförbundet i Västra Götaland håller inte med:
– Den smitta som fästingarna bär på minskar ju inte för att man halverar rådjursstammen. Det finns ingen anledning att minska råddjursstammen radikalt, eftersom man inte når de effekter man syftar till, säger Tomas Johansson.
– Rådjursstammen är varierande i vårt område, framför allt i skogsområden har vi så lite rådjur att det är ett problem, säger han.
Han menar att människan måste se till att skydda sig mot fästingar och smittan de bär på på annat sätt, än att skjuta av värddjuren.
– Vår egen exponering har större betydelse, är man orolig för fästingsmitta får man väl fundera på om man verkligen ska ha katter inne, säger Tomas Johansson.

Men det är ingen nyhet. Jaenson har gått på med samma budskap flera gånger tidigare. Och jag har skrivit om det tidigare, här och här.

Rådjurshatande professorer!

I gårdagens Aftonbladet intervjuades Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar. Han ansåg att rådjursstammen borde reduceras för att gynna folkhälsan:

– Det är hela tiden en intresseavvägning, men ser man till folkhälsan skulle det vara bra att skjuta bort en stor del av rådjurstammarna i närheten av tätbebyggda områden, samtidigt som man minskar jakten på de stora rovdjuren om varg och lo, säger Björn Olsen.

Det hela låter som ett eko av Tomas Jaensson, professor i medicinsk entomologi:

– En drastisk motåtgärd skulle vara att helt enkelt skjuta av ett stort antal rådjur, i synnerhet kring tättbebyggda områden. Det mest naturliga sättet att på längre sikt få kontroll över rådjursstammen och därmed minska fästingplågan är att avstå från räv- och lodjursjakt.

Jaensson för ett mindre korståg mot rådjuren, såhär lät det förra våren:

- Jag rekommenderar att man eliminerar rådjuren - de har inte på Gotland att göra. Nu ger man istället fästingarna en jättechans att föröka sig.

Två professorer som båda vill decimera rådjursstammen. Kommer de att få gehör från andra än rovdjursorganisationerna? Eller har de missat att rådjursstammen redan är på god väg neråt? I mina trakter (södra Västergötland) har avskjutningen halverats på 10 år.

Fästingen expanderar norr om Dalälven

UNT rapporterade i lördags om hur fästingarna breder ut sig över landet. Milda vintrar och snö har gjort att de överlever. Och spridningen underlättas av att rådjuren finns längre norröver nu än för 50 år sedan. En av forskarna bakom studien, Tomas Jaensson, fortsätter i artikeln sitt personliga korståg mot rådjuren:

– Om ingenting görs för att rejält hålla nere rådjursstammen kommer vi sannolikt att få ännu mer fästingar och en ytterligare spridning av dem till nya områden. Då kommer också fler att få borrelia, tbe och andra infektioner som fästingarna kan sprida, säger Thomas Jaenson, professor i medicinsk entomologi vid Uppsala universitet.