Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

lördag 18 mars 2017

Tjuvjakt: miljöåklagare Jarlås hänger inte med i svängarna

Denna vecka har vargsymposiet i Vålådalen ägt rum. Nu som alla andra år kommer det en strid ström nyheter och utspel som berör stora rovdjur. Ett som jag småskrattar åt i år är miljöåklagare Christer Jarlås. Han beklagar sig i SR  över hur svårt det är att utreda grova jaktbrott:
Christer Jarlås tyker det är svårt att få hjälp att utreda grova jaktbrott. Han efterlyser tydligare direktiv.
– Det behövs ju tydlighet och det är kanske inte nationell hjälp som är det viktigaste. Det viktigaste just nu är att de polisområdena som finns ser till att man har ansvariga för de grova jaktbrotten. 
Han får direkt svar på tal från chefen för Polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA):
– Det är framförallt att åklagarna, som leder förundersökningarna där det inte kanske fungerar av olika anledningar ska höra av sig till oss. Deras chefsåklagare får höra av sig till oss på NOA och motivera till varför vi ska ta över ärendet
Även länsstyrelserna får sig en släng av sleven från Jarlås. Länsstyrelsen i Örebro duckar frågan och mellan raderna kan manana att han tycker att Jarlås snackar mycket men att det är lite verkstad. Kort sagt, har man inga indikationer och inget att gå på, skall man då lägga allt för stora resurser på det?:
– Vi jobbar i vårt län med att ha en närvaro ute i vargreviren från länsstyrelsen och visa att vi finns. Sen hur man bedriver illegal jakt är väldigt svårt att veta eftersom det är en illegal verksamhet, säger Magnus Eklund.
Finns det anledning att tro att det förekommer illegal vargjakt?– Vi har inte så mycket indikationer, det är någon enstaka. Vi hade en vargjakt för ett par år sedan när en individ hade en gammal skottskada, så det är inte så mycket vi hittar faktiskt, säger Magnus Eklund.
Vidare lyfter chefen för NOA upp faunabrottslighet som ekonomiskt motiverad och internationell:
– Den här kriminaliteten är global och vi ser att det är väldigt mycket pengar som styr det här, säger han.
– Vi har den marknaden och kriminaliteten i Sverige. 
Nu syftar han givetvis inte på tjuvjakten på lo, järv, björn och varg, för där finns inte de stora ekonomiska intressena där finns bara en desperation att försöka rädda något man värnar (tex: tamdjur, renar, livsstil, jakt). Någon försäljning av tjuvskjutna stora rovdjursdelar finns i princip inte i sverige. Däremot finns problematiken i fråga om fåglar i allmänhet och stora ovanliga rovfåglar i synerhet.

Äbbplundringsproblemet har lett till att det införts besöksförbud i vissa områden under känsliga tider. Hur omfattande äggplundringen kan vara och vad som driver plundrarna visar Magasinet Filter i ett mycket genomarbetat och djuplodande reportage från 2012. Det är inte utan att man häpnar över plundringens omfattning:
När polisens IT-forensiker finkammade Roberts dator fann de en Excelkatalogisering över alla de 3 000 äggen. Per-Erik Lindbäck kunde konstatera att de kom från 200 olika arter, av Sveriges sammanlagt 253. På Naturvårdsverkets lista över fåglar som riskerar att dö ut ryms 91 – och av dem hade Robert prickat in 46.
"Robert" bytte ägg med utländska samlare vilket gör det till ett artskyddsbrott och inte bara ett jaktbrott... Så nog är chefen för NOA inne på något i sina resonemang, synd att miljöåklagare Jarlås inte är kapabel att hänga med i svängarna och prioriteringarna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar