Noshörning tjuvskjuten på djurpark utanför Paris!

Natten mellan den 6:e och 7:e mars bröts sig några personer in på djurparken Thoiry Zoo i utkanten av Paris. De tog sig in till området med noshörningar* och sköt en 4 år gammal hane. Därefter sågade de av hans längsta hrn med en motorsåg. Innan de hann kapa även det kortare så blev de störda och avlägsnade sig rapporterar CNN.

Den illegala handeln** med noshörningshorn och elfenben är omfattande. Dagspriset på oprocessat noshörningshorn på den svarta marknaden är just nu en bit över 500.000 kr/kg. Det är i sydostasien efterfrågan finns. Mäktiga horn, och då framför allt de från noshörning tillsammans med betar från elefant, betraktas som mäktiga potensmedel. Lite synd att gubbarna inte provar viagra istället kan i alla fall jag tycka....

Den illegala marknadens sug efter betar och horn är så stor att det finns ligor som specialiserat sig på att stjäla sådana från museer och samlare. För nästan precis ett år sedan dömdes en engelsk liga för omfattande museistölder. Värdet på det ligan stulit uppskattas ligga mellan 17 och 57 miljoner pund, dvs ungefär 180 till 700 miljoner svenska kronor! Kanske minns ni att Naturhistoriska museet i Göteborg drabbades av ligan sommaren 2011 då hornet på en uppstoppad noshörning stals***.
___________________
*Djurparken har sydlig vit noshörning. Arten klassas som nästan hotad, jag har inte hittat några dagsaktuella siffror på populationsstorlek:

**Illegal handel med utrotningshotade djur och djurdelar är tillsammans med vapensmuggling, droghandel, trafficing, förfalskning och handel med stulen konst det som omsätter mest pengar på den svarta marknaden.
***Att hantera delar av djur som monterats förr i tiden är inte helt hälsosamt. En viktig ingrediens i de konserveringsvätskor som användes på den tiden (men som är förbjudna idag) var arsenik.... Så frågan är vad arsenikindränkt noshörningshorn gör för potensen? Dödligt kåt?

Min grävling finns på museum!

Jag strävar efter att de djur jag fäller i så stor utsträckning som möjligt skall komma till användning. Ni som följer bloggen sedan länge har ju sett många exempel på det. 

Igår fick jag bilder på det senaste. Det var bilder från min kompis Arwo. Han tog dem inne på Blekinge Museum. 

Bilderna föreställde ett av tre grävlingskinn jag försett museet med. Skinn som behövdes till en utställning.

Rösta på jakt i Nordiska Museets utställning "publikens val"

Nordiska Museet har just nu en omröstning kring lite olika spännande föremål. Det finns ett som jag tycker borde lyftas fram lite extra, jaktlappar / vargtyg.

Så gå in på museets omröstning och rösta på jaktlappen... Jag tror det gynnar jakten åtminstone indirekt...

Älgmuseum

Det var alltså på ett museum jag såg Hälgestatyn från i morses. 

 

 Kungajaktmuseet Älgens Berg måste vara ett av de längsta svåraste och kommersiellt mest katastrofala namnen på ett museum jag någonsin stött på...... Nu var i och för sig museet hyfsat bra....

 Interaktion mellan utställning och besökare hade de jobbat mycket med i utställningen. Där fanns olika lyssna, titta, luktagrejer. Och där fanns en älg man kunde mata med olika saker, den sade blä till abborre men mums till tallskott!

Många uppstoppade älgar kunde beskådas, bland annat denna som vår konung sköt för 13 år sedan... Eftersom jag besöker många museer varje år tillsammans med mina barn har jag rätt höga krav på hur ett museum skall vara. Älgmuseet på Hunneberg får sägas hålla en hyfsad kvalitet. Det var allt för många interaktiva saker som var trasiga för att museet skulle få betyget bra, men godkänt får det allt. Detta innebär att det är värt ett besök om man har vägen för bi, men man skall kanske inte lägga om sin resrutt för att kunna besöka det...

Erik Langerts djuriska park

Det finns museiutställningar som är bättre än andra. Erik Langerts djuriska park har jag sett en kanske tre eller fyra gånger i lite olika versioner på olika museer de senaste tio åren. Varje gång har det varit lika kl och förundrande att se vad man kan skapa av vardagsföremål.

På lördag har utställningen vernissage på Västergötlands museum i Skara. Jag tycker att alla som bor där  i närheten eller har vägarna förbi skall ta en titt. Är den lika bra som de gånger jag sett den så är den värd all uppmärksamhet den kan få!

Bilderna har jag lånat från olika håll på nätet, hojta till om jag skall ta bort någon!

Parasiter!

På lördag, den 1 september, är det vernissage för en ny utställning på Naturhistoriska Museet i Göteborg. Det är en utställning om parasiternas roll i ekosystemet.

Naturhistoriska i Göteborg är ett av mina favoritmuseet. Dels så finns där mycket att se, men framför allt så beror det på att jag under mina första år bodde ett stenkast därifrån. Det gjorde att vi nästan varje vecka tog en vända inne på museet. Har bestämt för mig att de hade en policy med fritt inträde typ en dag i veckan eller något liknande, men jag kanske minns fel...

Hur som helst. En utställning om parasiter. Det är inte helt fel. Kanske skall jag släpa med ungarna dit. För om de inte tycker att smådjuren är kul så finns det ju en del annat att se, inte minst en uppstoppad blåval (världens enda?).

Porträtt, 99 år gammalt

Jönköpings läns museum har precis börjat lägga ut delar av sin bildskatt på flickr. De har även en nystartad blogg om detta. Som alla länsmuseer har det i Jönköping en god samling bilder från hur det var förr i tiden. Där finns bilder på hotade eller försvunna lantraser, där finns djur, natur och givetvis jakt. Bilden ovan föreställer paret Carola och Henning. Bilden är tagen för 99 år sedan av Oscar Jarén. Jag tycker att det är ett roligt porträtt, varför sitter de på stolsryggarna och har fötterna på stolsitsarna? Och så synd det är att man inte får hänga bössan på väggen längre. Jag tycker kombinationen jakttrofé och vapen är väldigt bra. Om man nu hänger upp trofeer så klart.... Och kolla in bonaden! Den går inte av för hackor!

Nåja, ni kommer att få se fler länkningar till den bildsiten framöver. Den är värd att visas!

Höstlov - lite tips

Dagen började struligt. Körde ungarna till min morsa och farsa istället för till dagis och fritids. Dessa sammhällsinstanser hade nämligen stängt. Effekten blev att jag skulle blivit djävligt (typ 10 snåret) sen till kontoret (dålig tågtajming), istället kollade jag med chefen om jag inte kunde får jobba hemma idag istället och fick det OK-at. Så nu har jag klarat av ett kort första pass och dricker mitt förmiddagskaffe medan jag skriver en blogpost.

För min del så kommer ungarna att vara hos morsan och farsan måndag-tisdag. Onsdag och torsdag blir vanliga dagis/fritidsdagar och på fredag tar jag semester. Då hittar vi nog på något. Så jag har precis scannat av vad det finns för jaktrelaterat på museerna (ja, ungarna gillar museer). Här kommer några tips:


Det mest uppenbara torde vara utställningen Revolution i skogen på Västergötlands museum i Skara:

Revolution i skogen
- Allmogejakt och samhällsomvandling under 1800-talet

Före 1789 var jakten på storvilt kungen och adelns privilegium. Som ett svar på samhällsförändringarna i Frankrike och rädsla för revolution även i Sverige gav därför Gustav den III samma år den svenska bonden rätten att jaga på egen mark. Bättre skjutvapen, en oreglerad jakt och det faktum att böndernas husdjur betade fritt i skogen och konkurrerade om storviltets föda, ledde på kort tid till att älg, hjort och rådjur nästan utrotades i södra Sverige. Först 1868 siktades åter älg på Hunneberg. Ytterligare en konsekvens av den oreglerade jakten blev vargplågan. När vargens bytesdjur minskade i antal gav sig vargen på bondens boskap.

Sveriges befolkning ökade på hundra år med det dubbla. En miljon människor, en tredjedel av Sveriges befolkning, levde ännu på 1850 talet under existensminimum. För en fattig bonde, torpare eller backstugesittare blev fångsten och jakten betydelsefull. Jakten blev fattigmans hjälpare i nöden.

För att stävja den ohämmade jakten och för att rädda beståndet av klövdjur i markerna bildades Svenska jägarförbundet 1830. Jägarna blev landets första, både vilt och naturvårdare.

Om den här omvälvande historien, om orsak och verkan, om bakgrunden till vår tids jakt och viltvård handlar den här utställningen.

I samband med utställningen arrangeras även ett par föreläsningar, kvar är:

• 9 nov: vildsvin, vilt jakt
• 13 nov: laga vilt från skog och sjö
• 16 nov: Rävens dvärgbandmask

De naturhistoriska museerna i Göteborg och Stockholm är alltid uppskattade besöksmål med barn (åtminstone mina). Mina ungar säger tom ibland: Pappa, kan vi inte åka och titta på uppstoppade djur? Tja vad säger man? De bästa besöken är dock dem då jag ramlar på någon kollega på naturhistoriska museet i Göteborg och vi får komma ner i magasinen. Där finns det fantastiskt mycket intressant undanstoppat. Bland annat norra europas främsta vetenskapliga referenssamling av djurben. Samt en elefant med en underbar egen historia.


Ett annat alternativ är Kungajaktmuseet Älgens Berg. Jag har faktiskt aldrig varit där. Men när det prospekterades jobbade jag på dåvarande Älvsborgs Länsmuseum och fick en utförlig dragning kring det hela. En dragning som syftade till att få med oss på tåget som delfinansiär/risktagare.... Det gick vi inte med på, tur var väl det eftersom budgeten för museet visade sig vara något av en glädjekalkyl....


Ett intressant ställe som jag fortfarande inte lyckats få tid att besöka är Fotografiska i Stockholm. Just nu har de bland annat en synnerligen intressant hängning av Nicke Brandts starka bilder....

Det var ett litet synnerligen subjektivt axplock av vad museivärlden har att erbjuda i form av höstlovsaktiviteter en jagande (jagad?) förälder kan ta i tu med. Skall se om vi inte kan ta 20-milautflykten (enkel väg) till Skara på fredag... Eller om vi hittar på något annat. Kanske skall jag ringa någon kollega på museet först och se om jag inte kan få en "special treat", 20 mil är trots allt rätt långt att köra för ett museibesök. Å andra sidan ligger ju Falbygdens ost-outlet på vägen och nu är nästan det berg av ost jag köpte där i somras slut.

Från Severin Nilssons negativsamling

Så här vill jag också kunna sitta och ta det lugnt när jag blir gammal och gråhårig (ja ja ja, jag vet, jag har redan ett och annat grått hår). Bilden är länkad från Hallands Konstmuseums bildvägg.

Recension: Herredjuret av Mattias Hagberg

Herredjuret av Mattias Hagberg, Atlas förlag 2011, ISBN 978-91-7389-386-2


David Sjölander, på sin tid en rikskänd konservator, jägare, naturfotograf och filmare. Sannolikt var han den skickligaste person vi haft i sverige genom tiderna avseende montering av djur. Han började tidigt, redan som lite palt stoppade han upp fåglar fångade kring hemgården i Småland. Successivt blev han allt skickligare på att blåsa liv i det döda. Hans uppstoppade djur ger en illusion av liv. Fortfarande 60 år efter hans död lever hans magi.


Herredjuret är vad man skulle kunna kalla en metabiografi. Eller är det en postmodern roman? Intentionen från författarens sida var att skriva en biografi. Men det blev något annat. Det blev en monolog riktad till studieobjektet. Ett studieobjekt jag väl känner till. Jag har vistats i närheten av hans magi hela mitt liv. När jag var liten bodde vi ett stenkast från Göteborgs Naturhistoriska museum, ofta ofta gick vi dit. Under studietiden hade vi en del föreläsningar i museets magasin. Ryktena om David Sjölander nådde mig. Precis som bokens författare, Mattias Hagberg, mötts av rykten. Främst kretsar de kring ELEFANEN. Bjässen som utgör museets hjärta.


Bjässen som besegrade David Sjölander och drev in honom i galenskap. Under hela sitt liv drömde han om att fälla en elefant. Det tog tid att få finansiering, men strax efter andra världskriget fanns pengarna till en expedition till det som idag är Angola. Många månader tog det innan elefanthanen kunde fällas. Bara skinnet vägde bortåt 800 kg.

Hur monterar man ett sådant skinn? David Sjölander var väl förberedd. Innan han skjöt elefanten hade han ritat av honom och fotograferat honom. Han mätte elefanten på alla upptänkliga sätt innan han tillät lokalbefolkningen att flå djuret. Väl hemma i Göteborg blev Sjölander successivt allt mer världsfrånvänd. Han gick allt mer upp i sitt arbete. Det arbete som blev hans sista. Monteringen av ELEFANTEN.


Ryktet jag hört redan innan jag läste boken gällde Sjölanders dagböcker, fotografier och dokumentation. Det sades att han lagt dem inne i den monterade elefantens buk. Likt sin lekamen i ett mausoleum. Mystiskt.

Mattias Hagbergs bok har ett direkt tilltal. Mattias har valt att dua Sjölander. Att föra en obesvarad monolog med sitt undflyende studieobjekt. Han lyckas greppa delar av Sjölander och hans tid, en tid då det var bemedlade jägare som utgjorde kärnan i Svenska Naturskyddsföreningen, en tid då det var på modet att ena dagen skjuta alla fåglar man såg för att andra dagen ägna sig åt ringmärkning. En tid då vi fick våra första naturreservat och nationalparker. Intresset för jakt stod aldrig i motsats till ett naturvårdande intresse, lika lite som det behöver göra det idag.

Hagbergs bok är mycket intressant. Jag kunde inte släppa den. Men efteråt lämnade den en besvikelsens eftersmak. Jag vill veta mer! Vem var Sjölander? Finns det verkligen inte mer material att rota fram om honom? Jag vill gärna tro det. För mysteriet David Sjölander har inte på något vis lösts genom Hagbergs bok, snarare har det tätnat ytterligare!

Tack till Atlas förlag för recensionsexemplaret. Samtliga bilder på Sjölander som återges i blogposten tillhör Göteborgs Naturhistoriska museum och finns digitalt tillgängliga i deras öppna fotodatabas.

Mer bilder från GNM

Tam räv.
Här kan vi snacka om att man ger bytesdjuret en hedrande behandling. Att gå till fotografen och fotas i ateljé var inte billigt förr heller....
Väldigt bra att detta fångstredskap för räv förbjudits!


Jag kan inte låta blir, här kommer ett par bilder till från Naturhistoriska i Göteborg. Bilderna är länkade från deras digitala bildarkiv, titta och njut! Temat denna gång är för övrigt rävar,

Ingen rackelhane direkt men bra nära

Jisses vilken korsning! Den finns utställd på Naturhistoriska Museet i Göteborg. Jag hade faktiskt ingen aning om att det gick att korsa fasan och tamhöna!

En guldgruva

Idag var vi på Göteborgs Naturhistoriska museum med ungarna. Det brukar vara uppskattat, så ock idag. Pågen (4 år) sprang mest omkring och njöt bland alla besökare, hojtade titta en elefant eller titta på valen osv. Tösen (6 år) varextremt vetgirig, hon ställde 100 frågor vid varje monter. Så när grabben rundade valen för elfte gången var tösen bara 8 montrar in i museet....

I början av museet fanns en liten utställning med bilder ur museets samlingar. Bilderna var fina men fullständigt utan sammanhang. Lite synd, jag hade gillat om bildernas egen historia lyftes fram, speciellt om de hade med de uppstoppade djuren på museet att göra.....

Hur som helst, detta gjorde att jag fick upp ögonen för museets digitala bildsamling till vilken jag länkat ovanstående bild....