Test: Yxor att ha i ryggan

Denna gång testar jag fyra olika yxor i ryggsäcksstorlek. Jag nämner ytterligare ett par som finns på marknaden men som jag inte testat samt en som är på gång att lanseras. Jag har valt att testa yxor tillverkade i Sverige. Eftersom vi har en världsledande tradition av handsmidda yxor så ser jag ingen anledning att prova importerade lågprisyxor även om de kostar 10% av de dyraste i testet. 

Jag har tidigare genomfört lite yxtester, bland annat av Karesuandoknivens Stoera Akksu och Gränsfors Kubben, jag har även diskuterat fördelarna med yxa respektive storkniv. I dagsläget lutar jag allt mer åt att yxan är intressantare än storkniven till de lite större uppgifterna. Kort sagt, det är inte fel att ha en liten yxa i ryggan när man jagar, man vet aldrig när man behöver ved till kaffeelden eller korvgrillningsbrasan, eller för den delen genomföra mindre passröjning. Den välbrynta yxan är för övrigt skarp nog att tälja en korvgrillningspinne med.

De fyra yxor jag behandlar är Karesuandoknivens Stoera Akksu, Gränsfors Vildmarksyxa, Hultafors Classic Friluftsyxa samt Wetterlings Äventyrsyxa. Bland svensktillverkade yxor finns även yxor från S Djärv och H Karlsson Klensmide, dessa har jag inte testat men jag har lagt in info om den samt nämner den kommande yxan från Kalthoff axes. Som jämförelse i de praktiska testerna har jag använt Bark River Teddy II som får representera en top of the line storkniv vilket är ett alternativ till yxa.

Vi kan inleda med att jämföra lite olika egenskaper hos yxorna. Detta visas i de nedanstående diagrammen.

 Småyxorna har just sin litenhet som gemensam nämnare, jämför man egglängden så ser man att den ligger på mellan 3 och 4 tum (75-100 mm). Lite längre egg ger bättre täljegenskaper men yxan blir i gengäld något sämre att klyva med. Man får helt enkelt fundera på vad man prioriterar innan man skaffar sin yxa.

De testade yxorna levereras alla med eggskydd. Eggskydden är av lite olika utformning. Personligen tycker jag inte att bälteshölla är nödvändigt för bär jag yxan i bältet så har jag den i en separat hållare som jag tillverkat här (här finns beskrivning)

 De testade yxorna har skaft i längden 30-40 cm. Personligen föredrar jag lite längre skaft då det ger lite mer kraft i hugget även om yxskallen är relativt lätt. Egentligen så vill jag upp ytterligare ett par cm i skaftlängd, jag lutar åt att runt 45-47 cm är det optimala för en liten lätt frilufts/jaktyxa.

De aktuella yxorna har alla en totalvikt på 6-7 hekto. Så mycket tyngre än så vill man inte ha på jakt eller vandring. Om man däremot har en fast plats att utgå ifrån så kan man gå upp i vikt till strax under 1 kg vilket ökar utbudet av yxor kraftigt.

En enkel beskrivning av hur skaft och egg ter sig.

När man jämför de olika yxornas huggegenskaper så har de mycket olika känsla. De levererar grovt sett samma djup när man hugger 20 hugg på en liggande rönnstamm även om jag upplever att Wetterlingsyxan och Hultaforsyxan ”biter” något bättre än Gränsfors och Karesuandokniven, men detta beror på att de har lite mer längd/tyngd. Sämst fungerar faktiskt storkniven när det gäller att hugga lite tjockare stammar, å andra sidan har den igen det när det gäller att hugga tunnare grenar och slanor tex vid passröjning.

Så små yxor som detta test behandlar är sällan bra för klyvning. Men jag har testat det ändå, det är ju sådant man kanske gör trots allt när man skall tända sin kaffeeld. Karesuandoknivsyxan och Gränsfors levererade som förväntat men yxorna från såväl Wetterlings som Hultafors var faktiskt rätt ok i fårhållande till sin storlek. Jag tror det har att göra med att Hultaforsyxan är lite längre än de övriga, Wetterlings däremot har en lite annan geometri – den är tjockare och kompaktare vilket gör den mer klyvanpassad.

Täljning, egentligen är det knivar man täljer med men ibland kan det bli läge att tälja med en yxa. Yxorna från Hultafors och Wetterlings var svårtäljda medan de från Gränsfors och Karesuandokniven låg bra i handen och levererade fint vid denna uppgift. 

Karesuandokniven Stoera Akksu är en extrem yxa, den har den mest uttalade formgivningen med ett skaft i masurbjörk med horninläggningar. Skallen är i rostfritt stål vilket inte är så vanligt. Skaftet är limmat med epoxi vilket gör att yxan avviker från de övriga i testet, de övriga är alla skaftade med kil. Skaftet är kraftigare än de övriga i testet och går lätt att hantera med grova handskar eller vantar vilket gör den till testets absolut bästa vinteryxa. Priset ligger på ungefär 2500 kr vilket gör att man får fundera ifall man vill använda den eller ej, det är mycket penar för en yxa men så är denna yxa något utöver det vanliga. Personligen har jag valt att använda min, jag har dock försett den med ett skaftskydd av hårt rårandsläder för att ge yxan en längre livstid vid hårt arbete.

Gränsfors Vildmarksyxa är den lättaste yxan i testet, den har i och för sig lite längre skaft än de flesta andra men skaftet är något klenare. Gränsforsyxan fungerar bra och borde vara aktuell för den som jagar gram, eller för den delen föredrar ett rakare skaft då det är den yxa som ha testets rakaste skaft. Yxan kostar kring 1000 kr.

Hultafors classic friluftsyxa tillhör Hultafors lite dyrare segment och ligger på 800-1000 kr beroende på återförsäljare. Jag har en äldre och lite billigare Hultaforsyxa i relevant storlek med men den är extremt klumpig och klart tyngre vilket gjorde att jag inte ansåg att den var intressant i sammanhanget. Hultaforsyxan är ett par cm längre än de övriga i testet och det märks, för även om den ligger i mitten viktmässigt så innebär det lite längre skaftet att den utnyttjar vikten väl och biter mycket bra vid huggande. Jag anser att det är testets mest prisvärda yxa då den är klart billigast av de som fortfarande finns på marknaden.

Wetterlings Äventyrsyxa 106 kan man om man har tur fortfarande hitta på marknaden, tex lär ARFA Umeå ha ett par på lager. Wetterlings köptes upp av grannbruket Gränsfors för ett par år sedan och tillverkar nu Gränsfors tyngre yxor, tror det var släggyxan och klyvyxan. Wetterlings äventyrsyxa är medelstor men är samtidigt testets tyngsta yxa. Tyngden beror på att yxhuvudet är betydligt tjockare än de övriga i testet. Det lite tyngre yxhuvudet i kombination med ett halvlångt skaft märks, den har mycket bra ”bett” när man hugger – lutar åt att det är testets effektivaste huggyxa. Priset låg enligt prisjakt på i snitt 800 kr när det begav sig.

Ej testade:

Svante Djärv har en liten huggyxa på 0,7 kg som hade platsat i testet. Svante Djärv Hantverk AB är ett litet smidesföretag i Avesta. Utbudet består primärt a träbearbetningsverktyg men deras lilla huggyxa rekommenderas även som friluftsyxa, yxan har skalle i kolstål men vad skaftet är tillverkat i framgår inte även om jag skulle gissa ask eller alm. Priset är 1060 kr, vilket jag inte tycker är så farligt för småskalig tillverkning av detta slag.

H Karlsson klensmide AB i Motala tillverkar eggverktyg för träbearbetning. I sortimentet finns en mindre täljyxa som skulle kunna platsa i detta test. Yxan har huvud i kolstål och skaft i ask eller alm. Priset ligger på 1885 kr vilket förefaller fullt normalt för småskalig tillverkning av detta slag.

Husqvarna har en serie yxor. Tidigare var de, så vitt jag vet, tillverkade av Wetterlings men nu vet jag faktiskt inte. Jag har inte testat någon yxa därifrån så de kan vara såväl bra som dåliga. Jag har dock sett lite för många amerikanska bilder på bilder där eggen slagits av strax över härdningslinjen. Om det råkar vara ett par yxor som hamnat hos människor som gör en stor sak av det eller om det är frågan om ett systematiskt kvalitetsproblem vet jag inte.

Julia Kalthoff, tidigare VD på Wetterlings driver just nu företaget Kalthoff Axes som snart kommer med sin första yxa. Av allt att döma så är den i rätt storlek för att vara av intresse i detta sammanhang. Jag får be att återkomma med mer information om den när sådan finns.

Vilken yxa skall man då välja?

Det kan jag faktiskt inte svara på. Yxorna i testet klarar alla av samma uppgifter men de är alla lite olika. Huvudena skiljer sig åt, skaften likaså. Det är helt och hållet en fråga om tycke och smak, med ett undantag. Skall man ha yxan ute när det är kallt och man måste ha kraftiga vantar så är Karesuandoknivens yxa klart mycket lämpligare än de övriga. Gränsfors är nog sämst i hårt vinterväder samtidigt som den genom sin vikt är klart bäst om man har mycket övrig packning, tex ligger ute på fjället och jagar. Fiskars yxor är också ett alternativ, men de tog jag inte med för jag ville inte gå utanför Sveriges gränser nu när Sverige faktiskt har hantverksmässig tillverkning av yxor i världsklass. Så mitt första råd blir att ta den som känns bäst men att undvika de billigaste lågprisyxorna för där hittar man (enligt mina och andras erfarenhet, tex av Ö&Bs Hard Head yxor) garanterat kompromisser i fråga om skaftmaterial, stål och härdning. Mitt andra råd blir att köpa svenskt. Hultafors classic/premium är i mitt tycke den mest prisvärda av de testade yxorna.