Det där med vilken miljöorganisation som har rätt att överklaga

För ett par veckor sedan slog det ned som en bomb i den del av Sverige som är intresserad av djur, natur och deras förvaltning. Kammarrätten i Sundsvall fastslog att Wolf Army Association Sweden och Nordulv inte hade rätt att överklaga licensjakten på varg. TT meddelandet löd:

Två organisationer som överklagat beslut om vargjakt har inte visat att de har rätt till det. Den bedömningen gör kammarrätten i Sundsvall i två ärenden om olika jaktbeslut.
En av organisationerna är Wolf Association, som överklagat länsstyrelsernas beslut om licensjakt på totalt 24 vargar i fyra län efter nyår. Kammarrätten kräver nu att Wolf Association bevisar sin behörighet att överklaga.
Samtidigt underkänns både Wolf Association och Nordulv som överklagande i ett mål om skyddsjakt på en varg som angripit får vid Gagnef i Dalarna. Förvaltningsrätten sa nej till länsstyrelsens jaktbeslut efter överklagan. Men kammarrätten upphäver domen och anser att organisationerna inte haft rätt att överklaga.
Enligt kammarrätten har ingen av organisationerna kunnat bevisa att de har minst 100 medlemmar eller på annat sätt ett stöd hos allmänheten.

Som jag förstår detta gäller det enbart dessa ärenden. Jag antar att domstolarna i framtiden kommer att bedömma de överklagandes rätt var gång de överklagar. SNF, WWF och Rovdjursföreningen är, oavsett vad man tycker om dem, tämligen seriösa. Wolf Army Association Sweden och Nordulv är lite mer tveksamma, vilket  Kammarrätten insåg.

Självklart var de krafter som är mer skeptiskt inställda till varg närast skadeglada. Det gick så långt att polisanmälan upprättades, Jaktjournalen skrev:

Kungsbacka (JJ) Den åttonde oktober meddelade Kammarrätten i Sundsvall att vare sig Nordulv eller Wolf Association Sweden hade talesrätt när de överklagade skyddsjaktbeslutet i Dalarnas län. Nu polisanmäls de också för falskt intyg.

Polisanmälan har sin upprinnelse i att föreningarna uppvisat bristfälliga medlemslistor med både ofullständiga personuppgifter och med vad som antas vara pseudonymer.
Anmälaren menar att föreningarna måste stå till svars för sitt agerande. De har under flera år överklagat beslut som berört jakt på stora rovdjur.
Förvaltningsrätten i Luleå har också JO-anmälts eftersom anmälaren menar de brustit i sin granskning och underlåtit att begära ut handlingar som styrker Wolf Association Swedens talerätt i det aktuella målet.

När jag i fredags kikade på WAS FB sida hittade jag en intresssant vändning:

 Det hela beskrivs lite utförligare på Svenska Rovdjursföreningens FB sida:

Det är uppenbart att förvaltningsrätten bedömde att WAS och Nordulv har talesrätt. Detta trots att kammarrätten är en högre instans. Sammantaget borde det innebära att kammarrättens avgörande inte var generellt utan gällde det specifika målet vilket innebär att det kan komma att vara öppet från mål till mål huruvida föreninganra har talesrätt eller ej. Knappas en osäkerhet vi behöver i den bedrövliga vargförvaltningssoppan i detta läge.