En galt i natt

Den gångna natten gick bra. 

Jag gick ut vid 23-tiden och satte mig. Bra tid, knotten hade lugnat sig (är fortfarande prickig över armarna efter knittbett jag fick vid tuppslakt). Första timmen hände inget men strax efter midnatt hördes försiktiga steg. 

"Grävling" tänkte jag. 

Såg inget särskilt förutom en sten. Slog på belysningen som Jonas byggt. Stenen har öron. Och ögon. Och ragg. Såg ut som galten jag har flera bilder på. 

Höjde bössan. 

Siktade. 

Kramade av. 

Grisen var borta. Satan! 

Traskade hem och hämtade en yster terrier. Hittade snabbt skottplatsen och terriern stretade på i selen. Hon gick som tåget och 100 m senare fann vi grisen. Han rörde sig fortfarande men ett skott bakom örat satte stopp för det. Sedan släppte jag fram Missan som luggade grisen ordentligt. 

Kulan hade träffat lunga och lever. Har inte vägt den men gissar på en slaktvikt på 30-35 kg. En ettåring av de små betarna och den outvecklade pungen att dömma. 

Råbock och dödsök

Så fort regnet mattades av stack jag ut. Råbock eller spetshjort var vad jag tänkt mig. Men som vanligt när jag är ute går räv före allt annat. 

Jag lämnade hundarna i bilen och gick över gärdena. Satte mig i ett lämpligt torn. Efter en kvart såg jag en rörelse i en bäckfåra. Satte kikaren till ögonen och fann en råbock med mördarhorn. Den var tämligen skymd och höll sig lågt i gräset säkert tjugo minuter innan den exponerade sig ordentligt ungefär 100 m bort. Då hade jag hunnit fundera både framåt och bakåt, jag gjorde bedömningen att det var en returare*.

Jag fann bogen i siktet. Tryckte av. 

BAM!

Såg bocken hoppa upp och tvärvända i luften för att rusa tillbaka mot skogen 150 m bort. Ett andraskott var omöjligt. Därefter försvann bocken i en glipa i skogsridån. 

Satan. 

Jag gick tillbaka till bilen och lämnade allt onödigt som kikare, skjutkäpp, regnrock mm. Hämtade spårlina och terriern. Vred ner kikarsiktesförstoringen till minimal förstoring.

Gick och kollade skottplatsen innan jag släppte på hunden som var taggad till tusen. Inga tveksamheter där. Hon började i bäckfåran. Följde bockens betesdtrövande fram till skottplatsen och bort mot skogen. 

Och där låg han. Fem meter innanför skogskanten med båda lungorna genomskjutna av ett bra skott förstår jag inte att han kom så långt. Nåja. Det visar bara än en gång hur viktigt det är med tränade eftersökshundar. 

*men någon returare var det inte utan en ungbock med spetsiga mördarhorn