Avlivning av fällfångat vildsvin

Svensk jakt skriver följande:

Ett gevär i kaliber .22 LR duger inte för att avliva vildsvin i fälla. Det anser kammarrätten i Jönköping och avslår därför en licensansökan.

Den småländska lantbrukaren har problem med vildsvin och ansökte därför om licens på ett gevär i kaliber .22LR. Geväret skulle han använda för att avliva fällfångade vildsvin.

Polisen sade nej till ansökan, lantbrukaren överklagade beslutet. Men nu säger alltså även kammarrätten nej. Rätten anser att geväret är för klent för att användas vid avfångning av vildsvin och att den uppfattning som tidigare gällt, att allt fällfångat vilt invändningsfritt kan avlivas med vapen i kaliber .22LR, är inte längre aktuell, skriver ATL.

Jag blir inte speciellt förvånad, snarare är det konsekvent handlat och helt i linje med vad som gäller för avlivning av tamgris. Om en tamgris skall slaktas med jaktvapen så är det klass 3 eller hagel som gäller, samt träff i huvudet. För galt är det klass 2 eller hagel. Att då kunna avliva vildsvin med klass 4 vore rätt märkligt. Jag har tidigare skrivit om vad som gäller för klassning eller kaliberkrav vid avlivning av på nära håll respektive distans medelst jaktvapen. Indelningen är rätt märklig och ligger inte i linje med vad som gäller för vilt.

Det ÄR skillnad på kaliber och kaliber

Klass 1 vapen är tillåtna till allt jaktbart vilt i Sverige. Men klass 1 är mycket bred och innefattar allt ifrån kalibrar där knappt hälften av all tillgänglig köpeammo uppfyller kraven för klassen till riktigt tunga kalibrar som kan fälla en elefant. Konsultbolaget Svensk Naturförvaltning har sammanställt statistik från vildsvinsklubben vad gäller behovet av eftersök vid vildsvinsjakt. Jag fick statistiken från Johan T på Svensk naturförvaltning i samband med att vi tecknade en ansökan om forskningsmedel från viltvårdsfonden.

Statistiken visar att kalibern 6,5x55 är i klenaste laget för vildsvinsjakt. Visst faller majoriteten av grisarna på plats men andelen eftersök uppgår till över 25%. Givetvis räcker kalibern om kulan sitter där den skall, men den ger inga marginaler för halvbra träffar eller träffar i benet vid (helt korrekta) skott i bogen. Statistiken visar också att det räcker att gå upp något, till någon av 7,62 kalibrarna, för att mängden eftersök skall mer än halveras. I den presenterade statistiken är det framför allt 6,5, 7,62 (.30) samt 9,3 kalibrarna som är av intresse. De övriga kalibrarna som ingår i statistiken är representerad i allt för få situationer för att de skall vara riktigt intressanta, t.ex. kan det relativt höga behovet av eftersök för 8x57 bero på att det är ett par relativt osäkra skyttar som hanterar dessa medan den hårt sparkande .338 antagligen hanteras av en eller ett par mycket säkra skyttar.