Missans nya halsband...

Härom dagen stötte jag på folk från länsförsäkringar ute på stan. De delade ut reflexer. Jag fick en och Missan fick en. Hade jag bara tänkt på det så hade jag givetvis försett henne med det tidigare! Att synas är ju inte bara vktigt när man jagar utan självklart även till vardags!

Rotvälta

En fin gammal rotvälta ute i skogen.

Fredagsmys: Mat att döda för....

Once upon a time in Mexico är en i mitt tycke helt onödig film. Den kramar pengar ur ett koncept som funkade bra i El Mariachi och Desperado. Once upon a time in Mexico tillför inget matnyttigt till legenden om den mörke gitarrspelaren. Förutom möjligen Johnny Depps bizarra korrupta CIA agent roll. I rollen som Sands får Depps mest våldsamma svarta humor blomma ut. Bland annat skjuter han ett flertal kockar för att de är alldeles för bra på att laga Puerco Pibil (även kallad Cochinita pibil).

Puerco Pibil, vad är det? Svaret får man i bonusmaterialet till den svenska DVD-utgåvan av Once upon a time in Mexico. Puerco Pibil är en stark rätt baserad på fläskkött. Köttet är extremt mört på grund av att man lagar maten i en lergryta i flera timmar i ugnen. Extramaterialet som jag syftar på är Robert Rodrigues köksskola.

Enligt Robert Rodrigues tillagas Puerco Pibil på det sätt jag beskriver nedan. Jag kommer att lägga in lite egna kommentarer i receptet med tips på hur maträtten, enligt mitt tycke, kan göras bättre. Och självklart är en vildsvinsbog det ultimata köttet till denna rätt.....

Puerco Pibil (Slow Roasted Pork) ala Rodrigues:

Ett stycke griskött, typ 2-3 kg skärs i 5 cm stora bitar.

En marinad/sås görs av:
-2 dl apelsinjuice
-0,5 dl vitvinsvinäger
-ett par msk spiskummin
-ett par msk krossad svartpeppar
-en msk krossade enbär
-en msk krossade nejlikor (tag inte för mycket av detta för då luktar maten pepparkaka)
-ett knippe hackade Habanero (efter smak, funkar även med andra pepparfrukter men då får man använda fler)
-ett par msk salt
-en krossad vitlök
-saften från 5 citroner
-ett par msk tequila (plus ett par cl till kocken)

Marinaden rörs med fördel samman i en mixer försedd med knivar. Det är en fördel om kryddorna köps som hela frön vilka krossas tillsammans i en mortel. Vitlöken krossas med fördel också i mortel, men då tillsammans med saltet, vilket drar ut mer smak ur vitlöken. Köttet skärs i bitar och läggs i marinaden. Låt ligga i marinaden över natten. Marinad och kött läggs i en stor lergryta med lock. Grytan ställs långt ner i ugnen. Ugnen skall hålla en temperatur på 100-120 grader C. Tillagningen tar ca 5 timmar. Serveras med ris, lite sallad och lite bröd.

Rätten kräver förberedelse, men är enkel att göra. Jag kommer definitivt att göra den igen.

Akutsjukvård för hund anteckningar

Fick anteckningarna från kursen Akutsjukvård för hund på mailen härom dagen. Lägger ut dem här, klicka för att få större bild:

En masurbjörk

Jag är tämligen säker på att björken ovan har masurbildningar i stammen. Följande citat om vad masur är har jag lånat från Masurmannen hemsida:

Masur är ett uråldrigt ord med betydelsen livligt mönstrad. Masurvirken är alltså mönstrade på ett eller annat sätt, normalt med mörkare inslag än i den normala veden, och de uppvisar en kraftig flammighet. 

Årsringar, märgstrålar och en del andra mönster från t.ex. insekter och svampar brukar inte föras till begreppet masur, men dessa egenskaper kan ändå göra virket mycket dekorativt. 

Masurvirke bildas när trädet växer och kan antingen orsakas av en störning i cambiet (tillväxtzonen), så kallad cambiemasur, eller genom att en stor mängd knoppar bildas som sedan växer in i veden, så kallad knoppmasur.

Cambiemasur: Bland cambiemasur intar den störning som förekommer hos vårtbjörken en särställning. Den kallas allmänt för masurbjörk, är mycket dekorativ, kan odlas och är jämfört med annan masur lätt att förädla. 

Hos övriga trädslag är cambiemasur än ovanligare än hos Vårtbjörken, men kan antagligen förekomma hos de flesta arter även om karaktären på virkena blir olika.

Personligen tycker jag att masur är väldigt vackert. Jag har som målsättning att någon gång tillverka en studsarkolv i masurbjörk, det tror jag kan bli väldigt fräckt. Jag har pratat med "masurmannen" om att köpa en lämplig planka masur av honom, men det har fortfarande inte blivit av. Kanske dags att stöta på igen.....

Skärpning, Elisabet Höglund

Oaktat att hon är frilansare, oaktat att det gäller en krönika så nog fasen skall en journalist bara trycka det som är sant eller åtminstone har någon form av verklighetsförankring. Jag har sedan länge irriterat mig på Elisabet Höglund. Jag tycker inte att hon nyanserar eller lyssnar. Men uppenbarligen är jag lite ensam i detta då hon fått en hel uppsjö journalistiska priser i tillägg till sina SM-medaljer i cykling...

Härom veckan slog hon till. Denna gång med ett riktigt lågvattenmärke i Aftonbladet. Eller vad säger ni om avslutningen på krönikan "Lena Ek offrar vargarna - för att rädda centern":

Blir det ingen auktoriserad jakt på varg i vinter, så kommer varghatarna att fixa att lika många vargar dödas i alla fall. Hittills i år har 33 vargar ­under mystiska omständigheter ­dödats i de svenska och norska varg­reviren. Klockan halv tre natten till förra onsdagen kördes en varg ihjäl på en liten skogsbilväg i Dalarna. ­Bilen som dödade vargen var belagd med körförbud. Till saken hör att länsstyrelsen redan beviljat skyddsjakt på en varg i det här reviret men vargen blev aldrig skjuten. Nu ­krossades den i stället av en bil. ­Viltolycka? Nej, jaktbrott, förstås. Men någon polissak lär det väl inte bli – för polisen är väl med i jakt­laget.

Menar hon på allvar att någon varit ute med en bil med körförbud och "jagat" varg för att sedan anmäla det som viltolycka? Och insinuationerna mot polisen är bara för mycket.... Har hon glömt poliserna i apu? Det finns poliser med alla slag av intressen, precis som det finns journalister med ett stort mått av fördomar.

Lägg till att alla som är för en begränsning av vargstammen i Höglunds värld klassas som varghatare....

Lobbying - att slira på sanningen för att få sin vilja igenom

Härom dagen fick jag kännedom om WWFs, SNFs och Svenska Rovdjursföreningens kommentar till EU-kommissionär Potoznic angående förra veckans vargförvaltningsbesked. Hela deras uttalande/brev till Potoznic kan ni läsa här. Länken går till SNF, men brevet finns också utlagt på Rovdjursföreningens hemsida.

Jag blev trött och besviken när jag läste brevet. Det stämmer inte med min uppfattning om sakernas tillstånd. Att belägga dem med lögn hade jag velat men är inte riktigt tillräckligt insatt för att vara kapabel. Det är däremot Gunnar Glöersen. Han har på Jägareförbundets blogg skrivit en lång text där han stycke för stycke bryter sönder argumentationen i lobbyingbrevet. Nu hoppas jag innerligt att man på EU-kommissionen genomskådar falskheterna i brevet, om inte så har vi ännu en period av förvaltningslimbo framför oss. Jag lånar ett kort stycke från Gunnars text:

Att nya gener har större genomslag i en mindre population kan jag överhuvudtaget inte förstå hur de kan ifrågasätta. Men som jag sagt tidigare, det är inte lösningar de söker. De vill enbart tvinga på landsbygden många vargar! Kosta vad det kosta vill, det är inte deras medlemmar som betalar!

På WWFs facebooksida rasslade kommentarerna in efter att man gett besked om att en protest skulle lämnas till EU. Mängden sakliga och osakliga kommentarer haglade. Där finns en hel del uttryckliga hot mot jägare i allmänhet och Lena Ek i synnerhet, förvånande att WWF tillåter detta! Ett annat återkommande påstående var att vargen har funnits här längre än människan. Hur vet ni det funderar jag? På rovdjurscentret de 5 storas hemsida hittar man meningen:

Efter den senaste istiden vandrade vargen in söderifrån, ungefär samtidigt med vildrenen och älgen.

Min lilla reflektion blir att då har vargen en lite drygt 10.000 årig historia i området. Men människan har varit här längre. Det finns på det svenska fastlandet spår av mänskliga aktiviteter från interglacialer, dvs varmperioder under istiden. Människan var med andra ord här UNDER istiden och inte bara efter istiden. Nåja. Där fanns också glädjande kommentarer på WWFs facebooksida, lyfter en av Torkel Norling som sammanfattar vad nog de flesta av oss jägare känner på ett mycket bra sätt:

Den som inte tycker att det är värt att samarbeta i kampen för naturen tycker inte om den särskilt mycket. Alla dessa svartmålningar och kategoriska uttalanden (från alla sidor) har bara en förlorare – naturen. Vi kan ha olika åsikter i detaljfrågor men alla jägare jag känner, och det är många, lever för naturen och tar strid för den. Jag stöder WWF och står vi deras sida, men anser att i vargfrågan så handlar de populistiskt. Det är inte fel att människan är en del av naturen och är man en del så tar man viss plats. Bara tillsammans kan vi göra så att vår närvaro blir långsiktigt hållbar.

Jag hade nog fått fundera bra länge för att uttrycka mig lika bra. Hoppas bara att kommentaren inte drönks i kommentarsflödet allt för fort, det är trots allt kommentar 1219 på WWFs statusuppdatering.....

Lästips: kolla även Dag Lindgrens tankar om förra veckans besked.

Nosen i backen

Missan är rätt svår att fotografera när hon jobbar. Nosen är i backen mest hela tiden och hon står sällan stilla....

Undflyende smaldjur

Ett smaldjur som susade förbi tornet under helgens älgjakt. Hon var inne på mindre än 10 m håll från tornet som närmst.

Sliriga siffror med tveksam substans.....

Till och från läser jag strönummer av Jakt & Jägare. Jag tycker att det finns enstaka riktigt bra artiklar i tidningen men stör mig lite på layout och helhet. Stör mig även på den totala fixeringen vid varg, den blir för mycket i längden.

En sak som jag funderat över vad gäller Jakt & Jägare är att de varje år ökar så kraftigt. Jag har funderat lite på vad som ligger bakom ökningen. Delvis har vi en förklaring i Jägarnas Riksförbunds noll-vision för varg, som förvisso är en politisk utopi men som fungerar som ett kraftigt påtryckningsmedel gentemot politikerna. Men sedan finns det nog en annan förklaring också.

När jag tog min jägarexamen var det för Jägarnas riksförbund. Då ingick ett medlemskap. Det märkliga var att jag länge fick hem två tidningar. Nu har en kompis gått med, mycket därför att det var billigaste sättet att komma åt en ansvarsförsäkring. Det märkliga är att han har betalat för en person men får hem tidningar till såväl sig själv som sin sambo! En gång må vara hänt, kanske två också men det känns lite för utstuderat för att vara frågan om rena administrativa misstag. Är det måhända ett sätt för jägarnas riksförbund att blåsa upp sina medlemssiffror och tidningsupplagan för att få ett tillsynes större inflytande?

Jag vet inte, vad tror ni? Har ni råkat ut för samma sak eller är det frågan om två enskilda slumpbaserade händelser?

Uppdaterat bloggflöde

Har uppdaterat bloggflödet med ett halvdussin nya bloggar. En lite trist sak är att det finns en handfull riktigt intressanta bloggar som inte har något aktivt feed vilket gör att jag inte på ett lätt sätt kan lägga in dem i mitt bloggflöde. Totalt finns det nu i runda svängar 130 bloggar i flödet, jag fyller på med jämna mellanrum men orkar inte följa upp och ta bort de bloggar som plockas ner eller är inaktiva. Men utifrån uppdateringarna på blogglistan så skulle jag nog vilja påstå att det finns minst ett trettiotal jaktbloggar i sverige (ok, jag har med ett par norska också) som publicerar inlägg minst en gång i veckan. Speciellt nu under jaktsäsongen då det är lätt att lägga upp bilder och korta beskrivningar av jaktupplevelser.

En blogg som jag hajade till på och som jag kan rekommendera en närmare titt på är bloggen SÄKER JAKT. Bloggägaren har inte hunnit så långt ännu, men ambitionen är mycket god och jag väljer därför att särskilt nämna den. Såhär ser bloggens huvud ut:

Vått i skogen

 Nu är det ordentligt vått i skog och mark. Ovan en körväg till en pågående avverkning. Nedan körspåren till ett gammalt hygge.

Men här sitter du med ett gevär i handen?

Så lyder första frågan, som kommer direkt efter en kort inledning, i en artikel på DNs hemsida idag. Artikeln är en hyfsat lång intervju med en kvinnlig jägare på en ö i Stockholms norra skärgård. Även om en del frågor blir lite knepiga, eller rättare sagt inte speciellt relevanta, blir resultatet en riktigt bra artikel som speglar en sansad kvinnas syn på naturen och varifrån man får den mat man äter.

Maria återkommer till att hennes jaktintresse är ett uttryck för att hon vill ta ansvar för sina livsval.
– Vi har alla ett ansvar för vad vi stoppar i oss, oavsett om vi är veganer, vegetarianer, köttätare, fiskätare ... Den som vill ha en hållbar utveckling måste förstå vilka konsekvenser livsvalen för med sig, förklarar Maria Österman.

Indirekt besvarar ovanstående citat denna fråga som jurnalisten ställde:

Hur skulle det kännas att döda?

När jag får den, eller frågor med liknande innebörd, brukar jag svara att jag hellre själv dödar det jag skall äta än äter något där jag inte vet omständigheterna kring dödandet. Hur har djuret haft det under uppväxten? Hur har det transporterats till slakt? Hur har slakten gått till? Det är frågor jag helst vill ha besvarade innan jag äter en köttbit. Dödar jag själv så vet jag svaret. Först då kan jag ta det fulla ansvaret för det kött jag äter.

Det är trevligt när storstadsmedia anstränger sig för att ge en nyanserad bild av jakt, det är inte jättevanligt. Och artikeln är rätt vältajmad med tanke på den debattstorm som man kan förvänta sig vilken dag som helst med anledning av förra veckans vargbesked.

Halvbra pass....

 2007, och tornet står fortfarande trots att det är byggt av en lastpall och lite granslanor.... Får väl se till att bättra på det lite nästa år...

 Kaffepaus när jag väntar. Bilden visar att kåsan faktiskt används (i alla fall i söndags) och inte bara är skådebröd!

Och i ryggen ligger gränsen till nästa jaktmark. Där har grannen satt ett torn som känns en aning oroande. Man får se till att ha lite kontakt med grannlaget så att vi inte postar samtidigt! Men det gör passet halvbra snarare än till ett bra bakpass.

Häxring

Enligt wikipedia:

En häxring (även kallad älvring och älvdans^[1]) är en cirkel- eller bågformad sammanhängande grupp av svampar. Fruktkropparna växer utmed cirkelns kant och inne i häxringen är växtligheten ibland förtvinad och svag, ibland extra kraftig. Häxringar kan bli mer än 10 meter i diameter, men håller sig vanligen inom ett fåtal meter. Ringformen beror på att svampen, efter att ha börjat växa på en ny plats, sprider sitt mycel (rötterna) radiellt utåt. Den allra vanligaste häxringsbildande svampen, som ofta förekommer i gräsmattor, är nejlikbroskskivlingen, men även andra och giftiga svampar kan förekomma i häxringar.
Orsaken till den förändrade växtligheten i häxringens inre är inte helt klarlagd, men teorier finns om att svampens underjordiska rottrådar förändrar jordens genomsläpplighet för vatten. Det är även påvisat att svampen släpper ifrån sig ämnen som är skadliga för gräsets rötter.

Test å utvärdering - Orren slingbag

Har haft min Fauna Orren Slingbag i ett par veckor nu. har väl varit ute och använt den ordentligt kanske 10 gånger. Då har jag stoppat en hyfsat seriös omgång första förband i den samt ammo (ett tiotal hagelskott som blivit liggande i väskan), vätska och lite annat smått och gott som man kan behöva. T.ex. extrabrillor om jag skulle tappa dem jag använder (gjorde det en gång när jag jobbade i skogen, det var seriöst jobbigt för en som är så närsynt som jag). Viktmässigt landar väl det hela på i runda slängar 5 kg.

Det jag tänkte skriva lite kort om nu är hur ergonomin upplevs. Remmarna över axel och höft är rejält tilltagna. När man tar på sig säcken, som dock inte bör vara för hårt packad, känner man nästan inte vikten. Speciellt inte om man drar åt så att ryggan sitter ordentligt tight. Vikten finns där och givetvis blir man lite tröttare än utan rygga, men poängen är att den avlastar vikten mycket bra trots att det är en trepunktssäck.

Jag har gått med säcken i upp till 5 timmar i sträck ännu så länge. Den har känts bra, eller rättare sagt, jag har knappt märkt av den. Vilket jag inte kan säga om de tidigare, betydligt mer budgetbetonade, trepunktssäckar jag stiftat bekantskap med. Hur man än vänder och vrider på saker och ting så kommer man inte ifrån att det blir rätt varmt på ryggen när man rört sig ett par timmar. Men så är det ju med i princip alla säckar, möjligen undantaget vissa rambaserade.

Jag har några användarsynpunkter på den, men dem återkommer jag till i ett senare inlägg.

Olyckor och säker vapenhantering

Läste just ett allvarligt blogginlägg som fick mig att hoppa till. På Carmals blogg beskriver Anders Carlsson en olycka han råkade ut för för ett par år sedan. Hagelbössan exploderade i handen på honom. Läs inlägget och fundera över hur du hanterar dina vapen. Det behöver man göra ibland!
Var dock beredd på otrevliga bilder!

Vackert men kräver vapenvård

Vatten är vackert och viktigt men kräver att man ser över sin bössa innan man låser in den i skåpet....

Söndagmiddag i jägarhem

Rådjursfilé med klyftpotatis, grönsallad, vitlökssmör, tomatsallad, brysselkål samt kikärtssallad. Grönsallad och kikärtor kom inte från gården, i princip allt det övriga härrörde från egen produktion.

Tips för det perfekta köttet: använd het panna, rumstempererat kött vars yta torkats av. Stek i smör tills det börjar stiga upp köttsaft då vänds köttbiten. Stek tills det stiger köttsaft genom den första sidans stekyta. Då är det klart. Resultatet blir ett perfekt röd/rosa kött som peppras och saltas på tallriken efter smak. Allra bäst blir det förstås kolgrillat, men denna gång regnade det....

Enkel brasa

Jag brukar göra min brasa / lägereld genom att först lägga två vedträn parallellt, därefter ytterligare två ovanpå men i 90 graders vinkel mot de första. Det tredje varvet vedträn läggs åt samma håll som det första. Lite spån och papper inunder så tänds brasan lätt.

Hur bygger du din brasa / lägereld?

Viltvatten II

Här skall det anläggas ett 4 ha fågel/viltvatten. Jag kommer att arbeta med detta i början av november, återstår att boka grävmaskin. Ytterligare ett litet på ett par 1000 kvadratmeter anläggs precis öster ut, det lilla främst för grodor och kräldjur.