Långt, vad är det? För någon är 100 meter ett otänkbart
långt skotthåll, andra skjuter lätt ett rådjur på 450meter. I Skandinavien har
vi ingen tradition för att jaga på långa håll, vi har helt enkelt sällan en
topografi som kräver det. Om jag inte missminner mig är det genomsnittliga
avståndet för skott på älg 46meter. Våra lokala förutsättningar för jakt har
också genom generationer format våra normer när det gäller jaktetik. Det är
helt enkelt inte ansett som etiskt att jaga på långa håll. I andra länder som
ser det som helt naturligt att jaga på 4-500meter kan det anses som helt
otänkbart och gravt oetiskt att släppa en lös hund på viltet, något som för oss
är en självklarhet. Jaktetik är helt enkelt en kulturfråga.
Det viktiga för att kunna lossa ett bra och etiskt
försvarbart jaktskott mot oskadat vilt är att man verkligen vet vad man gör.
Att läsa hastigheten på patronasken eller titta på kulbanan i
ballistikprogrammet på Normas hemsida räcker inte. Det kan vara intressant för
förkovran och ett utgångsläge för att börja, men det finns inga genvägar förbi
empirisk kunskap, allt annat blir gissningar. Man MÅSTE verifiera kulbanan på
olika avstånd, annars vet man inte. Har man väl gjort allt detta, och det
kräver en hel del engagemang i form av läsande, skjutande och provande av
utrustning, kan man i takt med att man tränar och skaffar sig kunskap också öka
avståndet man kan lossa säkra skott på. Var du drar din gräns är bara upp till
dig.
En 300metersbana brukar alla kunna få tillgång till, och det
räcker länge för att få testa sin utrustning. Jag brukar ha som personligt
regel att kunna jaga på halva det avståndet jag känner mig säker på på banan.
Att hålla sig inom 15cm på 300 meter fixar de flesta med lite träning, då kan
man känna sig säker på rådjur på 150meter, beroende på stöd.
I jaktsituationer kan man bli tvungen att nyttja de olika
stöd som finns till rådighet. Benstöd på bössan och en låg skjutställning är
efter lite träning oslagbart för precisionsskytte men det är nästan omöjligt
att använda i jaktsituationer, det behövs inte mycket gräs för att det ska vara
i vägen och den stora vallen är sällan så platt som man tror när man kommer ner
på marken.
Det finns otaliga bra stöd, men de är alla värdelösa om du
inte kan använda dem. En personlig favorit är den tvåbenta skjutkäppen som jag
kan använda oavsett om jag sitter på ryggsäcken eller marken. Jag har haft den
med på skjutbanan otaliga gånger, oftast med 22an, innan jag hade den med ut på
jakt. Med hjälp av den har jag känt mig helt stadig och jag kan sitta med
bössan i färdigställning länge utan att bli trött i armen och börja skaka,
alldeles utmärkt på vildsvinsvak när man behöver sitta med bössan uppe och
vänta på rätt skottläge.
Det är på skjutbanan du kan prova dig fram och ta reda på
när du verkligen kan lossa säkra skott, och när du bör låta bli. Det finns
oändligt mycket mer att skriva om detta men jag sätter punkt här.
Har jag kunnat stimulera någon eller några av er till att
öka träningsdosen och utveckla jaktskyttet så är jag nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar