Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 4 april 2014

Gästinlägg: Skytte för jägare del 4

Det fjärde och sista gästinlägget av Markus med syfte att inspirera jägare till skytteövningar.


Långt, vad är det? För någon är 100 meter ett otänkbart långt skotthåll, andra skjuter lätt ett rådjur på 450meter. I Skandinavien har vi ingen tradition för att jaga på långa håll, vi har helt enkelt sällan en topografi som kräver det. Om jag inte missminner mig är det genomsnittliga avståndet för skott på älg 46meter. Våra lokala förutsättningar för jakt har också genom generationer format våra normer när det gäller jaktetik. Det är helt enkelt inte ansett som etiskt att jaga på långa håll. I andra länder som ser det som helt naturligt att jaga på 4-500meter kan det anses som helt otänkbart och gravt oetiskt att släppa en lös hund på viltet, något som för oss är en självklarhet. Jaktetik är helt enkelt en kulturfråga.

Det viktiga för att kunna lossa ett bra och etiskt försvarbart jaktskott mot oskadat vilt är att man verkligen vet vad man gör. Att läsa hastigheten på patronasken eller titta på kulbanan i ballistikprogrammet på Normas hemsida räcker inte. Det kan vara intressant för förkovran och ett utgångsläge för att börja, men det finns inga genvägar förbi empirisk kunskap, allt annat blir gissningar. Man MÅSTE verifiera kulbanan på olika avstånd, annars vet man inte. Har man väl gjort allt detta, och det kräver en hel del engagemang i form av läsande, skjutande och provande av utrustning, kan man i takt med att man tränar och skaffar sig kunskap också öka avståndet man kan lossa säkra skott på. Var du drar din gräns är bara upp till dig.
En 300metersbana brukar alla kunna få tillgång till, och det räcker länge för att få testa sin utrustning. Jag brukar ha som personligt regel att kunna jaga på halva det avståndet jag känner mig säker på på banan. Att hålla sig inom 15cm på 300 meter fixar de flesta med lite träning, då kan man känna sig säker på rådjur på 150meter, beroende på stöd.
I jaktsituationer kan man bli tvungen att nyttja de olika stöd som finns till rådighet. Benstöd på bössan och en låg skjutställning är efter lite träning oslagbart för precisionsskytte men det är nästan omöjligt att använda i jaktsituationer, det behövs inte mycket gräs för att det ska vara i vägen och den stora vallen är sällan så platt som man tror när man kommer ner på marken.
Det finns otaliga bra stöd, men de är alla värdelösa om du inte kan använda dem. En personlig favorit är den tvåbenta skjutkäppen som jag kan använda oavsett om jag sitter på ryggsäcken eller marken. Jag har haft den med på skjutbanan otaliga gånger, oftast med 22an, innan jag hade den med ut på jakt. Med hjälp av den har jag känt mig helt stadig och jag kan sitta med bössan i färdigställning länge utan att bli trött i armen och börja skaka, alldeles utmärkt på vildsvinsvak när man behöver sitta med bössan uppe och vänta på rätt skottläge. 
Det är på skjutbanan du kan prova dig fram och ta reda på när du verkligen kan lossa säkra skott, och när du bör låta bli. Det finns oändligt mycket mer att skriva om detta men jag sätter punkt här.

Har jag kunnat stimulera någon eller några av er till att öka träningsdosen och utveckla jaktskyttet så är jag nöjd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar