Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 21 augusti 2015

Jakten i Sverige nådens år 1942 del 2

Jag har gått igenom hela årgång 1942 av Svensk Jakt. Hittade den inbunden i halvfranskt band för en spottstyver på en loppis. I två blogginlägg lyfter jag fram saker som tydligt visar hur kriget påverkade jakten i Sverige. Detta är den andra av två blogposter.

Krig i världen medför olika typer av problem. I gårdagens blogpost tog jag upp bristen på kött och vad den fick för konsekvenser, dels genom att nya arter blev vanligare på matbordet och dels genom att tjuvjakten ökade markant. Men kriget påverkade den svenska jakten på fler sätt.

Att tillgängligheten på övningsammunition skulle strypas är kanske inte så förvånande. Det är tämligen självklart att de militära behoven prioriterades. Följande kan man läsa i artikeln ”Jaktammunitionen och metallbristen”:
”Den normala förbrukningen i Sverige av bly för tillverkning av hagel för jaktammunition uppgår årligen till inte mindre än 250 ton. Med hänsyn till den betydelse jakten har för folkförsörjningen har Industrikommissionens metallbyrå ställt i utsikt tilldelning av bly för tillverkning av hagel under 1942 men har samtidigt uttalat sig för största möjliga sparsamhet med hagelammunition.”
Metallbristen innebar alltså att jakt fortfarande prioriterades men att nöjesskytte, övningsskytte och sportskytte fick stryka på foten, eller avlysas för att använda samma ord som artikelförfattaren. En annan effekt av metallbristen är att hylsorna i högre utsträckning kom att tillverkas av kopparplätterad stål än mässing. Ett system med återvinning av hylsor dras igång, eller rättare sagt. Det ställs krav på att lämna in hylsor för att få köpa nya patroner. Industrikommissionen ville först kräva en återlämnad hylsa för varje ny patron men gav efter resonemang med Jägareförbundet erkändes att hylsor lätt kommer bort vid jakt och kravet på att lämna 7 tomhylsor för att köpa 10 infördes.

I och med att det rådda allmän brist på mycket ökade utnyttjandet av de jaktliga resurserna. Tidiagre hade tex rådjursskinn oftast kasserats. Nu uppmanas istället alla jägare att tillvara ta eventuella rådjurshudar. Ersättningen låg på 2:75 kr, dvs ungefär 60 kr i 2015 års penningvärde. Under årets lopp ökar priset till i snitt 3 kr med toppnoteringar på 4:50 kr för de allra bästa. Under första halvåret 1942 levererades 2056 rådjurshudar till de större garverierna. Det påpekas från garverihåll att skinnen måste vara ordentligt saltade eller torkade för att duga något till.

Vad gäller grävlingen så var det inte bara skinnet och köttet som var av intresse. Under tider då petroliumprodukter var strikt ransonerade sökte man ihärdigt efter alternativa smörjmedel. Grävlingfett var ett sådant som gärna användes inom den elektriska industrin. Fettet levererades skirat, dvs det man kunde koka ur råfettet var det som var av intresse. Det skirade fettet betalades med 5-6 kr per kg beroende på hur rent det var. Ur en höstfet grävling kan man utvinna 2-4 kg skirat fett. Summerar vi grävlingens produkter så ser vi att skinn och kött gav 10-16 kr och fettet upp till 24 kr, summerat blir det som mest 40 kr vilket i dagens penningvärde motsvarar över 800 kr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar