Om viltförvaltningsdelegationer och politik - igen!

Vi lever i återvinningens tidevarv. Nu har dalarnas tidning återvunnit en nyhet som ekot basunerade ut den 24 januari. Nyheten är den att det sitter många jägare i viltförvaltningsdelegationerna. Här är ett vettigt stycke ur artikeln, några citat av Maria Norrfalk landshövding i dalarna (hon var f.ö. chef på skogsstyrelsen när jag jobbade där):

– De som nominerats behöver inte ange att man är jägare. Landstinget har ansett att dessa personer är lämpliga för sitt uppdrag. Jag utsåg dem och har inte haft anledning att kolla deras hobbies.

– De som sitter i delegationen är lämpliga för sina kunskaper och sin kompetens, säger hon.

Hon menar också att delegationens uppgift inte är att driva politik.

– Nej, vid våra möten är man ämbetsman. Vi intar en roll i statens tjänst och ska genomföra den politik som redan fattats, säger Norrfalk.

Det liknar det jag skrev som svar på en kommentar till ett inlägg i samma ämne som jag skrev i januari:

Politiker som har den typen av uppdrag, en form av deligerad myndighetsutövning, är skyldiga att bortse från sina personliga intressen och agera utifrån samhällets intresse. Genom att ignorera denna utgångspunkt gör Matti ett tydligt felslut.

Samhällsekonomiskt skulle det för övrigt bli oerhört kostsamt och ineffektivt att ständigt placera personer i nämnder/delegationer/styrelser för vars frågor de saknar förkunskap/intresse.

Jäv uppstår först i det ögonblick vederbörande (i detta fall politikern) låter sig påverkas av andra jägare, SNFare, eller för den delen sitt parti. Politikerna sitter i delegationen som representant för samhällets allmänna intressen och inte några specifika politiska intressen. För som jag nämnde, det är en fråga om deligerad myndighetsutövning.

Jag har haft anledning att kika på liknande situationer i mitt arbete, men då rör det politiker som sitter i styrelsen för en stiftelse. Politiker som har partipiskan över sig att driva partiets linje i styrelsen, men samtidigt har de en oerhört sträng lagstiftning (stiftelselagen) att förhålla sig till. Stiftelselagen stipulerar att man när man sitter i en stiftelsestyrelse enkom skall se till stiftelsens intressen. Att bära med sig partipolitik in i en stiftelsestyrelse kan i förlägningen medföra personligt straffansvar.