Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 5 december 2016

Fototur med dottern

Jag har, som jag väl nämnt, investerat i lite ny kamerautrustning. Jag håller fortfarande på att bekanta mig med den så igår for jag och dottern iväg till ett vattenfall i trakten och fotade lite. Jag med min nyinskaffade (begagnade) Nikon D300 och dottern med vår gamla Nikon D70s. Jag kommer att återkomma till det här med kameror i ett längre inlägg framöver.



 Nedan tre av dotterns bilder:


För mig innebär det en stor glädje att åter komma igång med "riktigt" fotograferande. Äntligen har jag en kamera som uppför sig lite mer som jag vill och följer mina ryggmärgsrutiner. Under slutet av 1980-talet började jag fotografera lite granna. Slabbade lite i skolans fotolabb. Under 1990-talet fotograferade jag mycket. Hade under en period mörkrum på toaletten i lägenheten, andra perioder var jag stammis hos de olika proffslabben i göteborg. Då var det dia som gällde.

Det som slog undan benen för mig var digitaliseringen. Jag hade inte råd med digitalkameror motsvarande min analoga utrustning och att gå ner på amatörnivå var inte ett dugg roligt. Att sitta och scanna diabilder pysslade jag med lite granna men jag tröttnade fort. För sisådär 10 år sedan skaffade vi en Nikon D70s, lite mer av en "riktig" kamera, men jag kunde fortfarande inte använda mina gamla manuella objektiv. Visst har jag bra autofokusobjektiv med men de riktiga pärlorna finns bland de manuella, 300/2,8, ett par ljusstarka vidvinkelobjektiv och en bra makro.

Det är alltså först nu, nästan 15 år sedan jag i princip slutade fotografera, som jag åter kan plocka fram de gamla godingarna och börja fotografera på allvar. Alltså inte med motivvalsprogram utan med grund i manuell fotografering där man själv kombinerar ISO, bländartal och slutartid. Och så djäkla roligt det är att fotografera medvetet utifrån hur man i huvudet vill att det skall bli, istället för att låta kamerans motivprogram styra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar