Djur är också människor - i fablernas värld!

Ja, vad skall man säga om mänsklighetens förhållande till naturen idag? Det är ju inget nära förhållande i alla fall, snarare är det frågan om ett mycket långt avstånd där djuren ges mänskliga egenskaper och namn i syfte att den totalurbaniserade människan skall kunna knyta an till dem. Jag funderar lite på hur långt avståndet över huvud taget kan bli, hur som helst visar historien om kaninungen Til att avståndet redan nu är astronomiskt... Saxar följande ur Expressen (hrm, aftonhoran var det visst):

Kaninungen Til skulle efterträda isbjörnen Knut

Til föddes utan öron och blev snabbt älskad i Tyskland.

I går skulle ett kamerateam filma kaninungen inför en presskonferens.

När kameramannen plötsligt tog ett steg bakåt råkade han trampa på Til – som omedelbart avled.

Kaninungen Til föddes för tre veckor sedan på ett zoo i östra Tyskland.

Till skillnad från sina syskon saknade han öron, något som är mycket sällsynt, rapporterar Der Spiegel.

Den söta kaninungen blev snabbt en kändis. Djurparkschefen Uwe Dempewolf hoppades att kaninen skulle ersätta isbjörnen Knut i tyskarnas hjärtan.

Men så blir det inte. I dag skulle djurparken haft en presskonferens om Til. Därför bjöd man igår in ett kamerateam som skulle föreviga Til på film.

– Under filmandet tog kameramannen ett steg tillbaka och trampade på kaninen. Han dog omedelbart, han led inte, säger Uwe Dempewolf till Der Spiegel.

Kaninungen är nu nedfrusen medan ansvariga ska avgöra frågan om hurvida kaninen ska stoppas upp eller inte.

Se även Der Spiegel