Lodjur i Skottland? Och om svensk jaktpress

De senaste dagarna har man i svensk jaktpress kunnat läsa om ett förslag om att återinföra lo-djur till skottland. Nyheten är snart två veckor gammal men plockades upp av Svensk Jakt och sedan Jakt & Jägare. Det visar tydligt hur de olika jakttidningarna punktbevakar varandra nyhetsmässigt. Många nyheter är desamma men får lite olika vinkel beroende på vilken tidning det är som återger dem. Därefter sipprar nyheterna ner till sociala medier så som denna blogg. Det är inte speciellt ofta, även om det händer, att nyheterna först upptäcks på bloggarna.

Nåja. Nu över till den skottska lodjuren, eller snarare ännu så länge frånvaron av dem. 

Tanken är att två par skall planteras in i ett skogsområde:

Senior biologists and cat specialists are this week due to apply for a license to reintroduce the cats, which can grow up to four feet in length, into an area of forest on the west coast of Scotland.

Under the plans, which have been backed by officials from the International Union for Conservation of Nature (IUCN), two pairs of Eurasian lynx would be brought to this country from northern Europe.

 Självklart är djurhållare och jägare tveksamma för att inte säga skeptiska till idén. Men den försvaras med en karbonkopia på argument vi så ofta ser i Sverige, tveksamma argument skall tilläggas:

These animals mainly prey on deer and in many areas of the country deer numbers are out of control – they are holding back the regeneration of forest because of the damage they can do.
“Lynx will play an essential ecological role that will promote biodiversity.”

Det finns för mycket hjort (precis samma argument bruakr vi få höra angående älg) och de har en viktig ekologisk roll att spela (har vi hört den förut?) därtill gynnar den biologiska mångfalden (yeah right, men hur ser man på hävdad biologisk mångfald - det är något som minskar där rovdjur breder ut sig). 

Intressant är däremot att dna undersökningar av historiska fynd av ben och skinn från lodjur visar att den skottska lon var nära släkt med den skandinaviska.En viktig poäng som framförs är frågan om varför man inte satsar på att gynna den hårt trängda skotska vildkatten istället för att återföra en utdöd art. Den skotska vildkatten är antagligen så hårt trängd att det endast återstår 40-400 renrasiga individer i vilt tillstånd. Problemet är förvildade tamatter:

"Essentially the Highland wildcat is being eradicated by an alien invasive species: the domestic cat," says Steve Piper. "Estimates suggest that there are now up to 100,000 domestic cats that have gone feral in the Scottish Highlands. The fact that domestic cats can survive there shows that they are a very resourceful species. However, that success – measured by their population – shows the kind of trouble that the Highland wildcat is in today. There are a few hundred of them – at best – surrounded by 100,000 feral domestic cats. They are being outbred."

Antagligen går det att rädda vildkatten, det finns åtminstone realistiska planer. Men pengarna finns inte. Kritik hörs över att pengar läggs på inhyrda kinesiska pandor istället för den skotska vildkatten. Men detär klart, vildkatten får ju inte allmänheten se, den är skygg. Pandan är bara att åka till djurparken så kan du se den, klart man prioriterar den då!

Andra arter som man funderar på att återinföra är älg, björn och varg. Det jag funderar på är hur lång tid en art skall vara borta för att man skall kunna diskutera i termer av återinföra och när det snarare är frågan om att införa. På de brittiska öarna kom såväl kanin som dovvilt med den romerska invasionen.