Sanningen om Blundstone

Sedan ett tiotal år tillbaka går jag nästan bara omkring i Blundstone-kängor. Jag tycker att de är sköna. Har slitit ut 3 par, ytterligare ett par är på väg ut och har två par i två olika halvstorlekar som jag går in. Jag tycker alltså att skorna är sköna och bra. De håller ett par år, sedan har jag slitit ut dem. Antingen i sulan (om jag gått mycket på asfalt) eller i lädret (om jag haft dem mycket i skogen eller i odlingarna). Jag har märkt en förändring sedan tillverkningen av kängorna flyttade från Australien till Filipinerna (har jag för mig att det är). Resåren är inte riktigt lika kraftiga och tappar spänsten snabbare nu än tidigare.

Härom dagen gick min hustru till en Blundstoneåterförsäljare för att reklamera ett par kängor som spruckit i sulan. Efter en massa dividerande (iofs vänligt bemötande) konstateras att kängorna är äldre än tre år (svensk reklamationstid). De är även äldre än fem år. Efter ett samtal till Blundstones generalagent i Sverige fick de nämligen beskedet att materialet i ett par Blundstone (för ca 1200-1300 kr) har en beräknad livslängd på 5 år (om vi förstod saken rätt, det var rätt mycket dividerande mellan säljaren och generalagenten)!!!! Fem år känns i min värld ganska lite speciellt som man på Blundstone.se:s hemsida kan läsa:

Sedan starten för över 130 år sedan, har namnet Blundstone blivit något av en legend i Australien, och står för en sko av hög kvalitet.

Blundstone boots har överlevt torka, översvämningar, världskrig och Australiens hårda terräng. Ett par Blundstones håller år efter år, och blir bara alltmer bekväma.

Det som står på hemsidan är med andra ord ren djävla lögn! Ett par Blundstone håller år efter år i max fem år borde det stå! Allt annat är ju totalt fel, inte minst som de själva säger att kängorna har en mycket begränsad livslängd oavsett om de används eller ej....

Alltså:

1. Köp bara Blundstone om du kommer att använda dem mycket.
   
2. Kontrollera ALLTID tillverkningsdatum på dina Blundstone, acceptera inga skor som är äldre än sex månader gamla utan en seriös rabatt på priset!
3. Spara alltid kvittot, och gör en minutiös kontroll av skorna när det börjat närma sig 3 år från inköpsdatum.
   

Jag får erkänna att jag är mycket tveksam till om jag kommer att köpa ett par Blundstone igen. Jag tycker inte att kvalitetsmålet känns seriöst!

Dagens GP - bra för jakten

Hanna Ståhl (bild länkad från jägareförbundets hemsida)

Vi prenumererar på GöteborgsPosten, åtminstone på helgerna eftersom vi 1/ inte har tid att läsa tidningen på vardagar och 2/ inte behöver mer papper än så för att tända vår kökspanna vintertid.

I dagens GP fanns ett uppslag om den 20 åriga jaktvårdskonsulenten Hanna Ståhl som är verksam vid Jägareförbundets kontor i Kungsbacka. Bilden som tecknas är den av en ung ambitiös jägare. En trevlig bild som jag tror är bra för att påverka allmänhetens bild av jakt och jägare. Jag uppfattar annars att stora delar av den ickejagande allmänheten har en mycket vag bild av vad jägare är och vad de sysslar med. Just själva skjutandet av djur finns givetvis i fokus när man får frågor av icke-jägare, det märks att de uppfattar jakt som dels ganska gubbigt och dels ganska macho. Att på ett uppslag i GP lyfta fram en 20 årig tjej som jobbar med jakt tror jag är en välgärning, det raserar i bästa fall många fördomar.

För övrigt kunde man i dagens GP även läsa ett längre reportage om tweed, i vilket det fanns jaktliga inslag.

Dålig timing

Snacka om dålig timing. Jag fick licensen på en RCC T45 ljuddämpare idag (handläggningstid ca 8 veckor). IDAG!!!! Hur i helsefyr skall det gå till att få ordning på vapnet (gängning, inskjutning) innan älgjakten börjar? Det går ju inte. Näe, jag får ta och använda min CG 2000 mk2 (30-06) istället. Kanske be om lite trängre pass än jag egentligen var ute efter (vi har ett par hyfsat stora hyggen). Och inte har jag fått tag på Roger (RCC) som jag dels skall lösa ut dämparen av och dels skall gänga bössan.... Så vi får väl se när jag får fixat mitt (primär?) vapen.


Hur som helst skall det bli roligt med älgjakt. Och bra. FÖr vi verkar ha rätt mycket älg. Ser älg nästan varje dag nu. Och en kviga har vi haft i trädgården titt som tätt. Hon har ätit på våra äppelträd. Idag upptäckte jag att någon (en älg?) rivit ner 25 m fårstängsel. Så jag fick ägna någon timme på att trassla ut stängslet, sätta nya stolpar och få upp det igen. Som väl var hade fårena inte upptäckt det hela. Hade de sluppit ut vet jag inte vad jag skulle gjort. Förrymda djur är ett riktigt elände.

Bly och kulor från en musköt

På bordet framför mig ligger två kulor, de ser nästan vitmjöliga ut. Det är blyet som oxiderat, kulornas kärna är fortfarande intakt. Oxiden når bara någon mikrometer in i kulorna, detta trots att de legat på plats i över 150 år. De båda kulorna väger 32 gram tillsammans, ungefär som en ordinär hagelladdning för kråkjakt.

Samtidigt verkar EU-s intresse så sakterliga åter vakna för bly i ammunition. Saken har utretts några gånger tidigare, t.ex finns en större rapport utgiven av Naturvårdsverket. I rapporten konstateras att en stor miljövinst redan gjorts genom att inte tillåta blyad hagelammunition vid lerduveskytte på skjutbanor, samt att förbudet mot blybaserad hagelammunition vid jakt i våtmarker och grunda hav/sjöar också utgör en stor miljövinst. Diskussionen kring detta med eventuellt blyförbud är stor, där finns många aspekter att ta hänsyn till. Samtidigt som man skall vara medveten om att bly i fast form är en tämligen stabil metall. Problemet för miljön var primärt blyad bensin och andra blyföreningar, men detta är åtgärdat och vi ser sedan många år direkta effekter inte minst bland toppredatorerna i olika näringskedjor.

Kulorna på bordet framför mig är olika. Den ena lite kantstött, delvis tillplattad. Antagligen är den avfyrad vid något tillfälle. Den andra har gjuttappen kvar. Den är inte färdig att användas, tappen har inte klippts av eller filats ner. Kulornas diameter är ungefär 14 mm, kanske 13,5 mm. Men jag vet inte riktigt vad jag skall göra med dem. Har ingen direkt lust att förvandla mitt hem till ett museum. Kanske kan jag hitta på ett sätt att bygga in dem i en kniv jag gör i framtiden? Vi får se. Eller så blir de bara liggande. Som så mycket annat. Som ett litet monument över svunna tiders jakt.

Tillägg: strax efter att jag skrev denna blogpost skrev Fredrik Widemo en om bly på jägareförbundets blogg. Här hittar ni en rapport från Jägareförbundet om bly från ammunition och förgiftning av rovfåglar. Och här hittar ni Jägareförbundets rekommendationer ang bly i ammo. Samtliga är nyttig läsning.

Sommarens fjälltur är inbokad!

Förra helgen hade vi årsmöte i min fjällfiskeklubb. Ingen officiell klubb utan snarare en samling personer som gemensamt förvaltar en stuga invid en älv långt inne i Arjeplogsfjällen. 20 km är det från parkeringsplatsen till stugan som byggdes på 1940-talet. 7-10 delägare/medlemmar har det alltid varit. Jag har varit uppe i stugan 20-25 gånger under mitt 40 åriga liv, det är trots allt 125 mil att köra till parkeringen, enkel väg. Jag har sett till att båda mina barn fått besöka stugan i tvåårsåldern, på bilden ovan är min son 2, senare samma höst fyllde han 3. Nu fyller han 5 om någon månad. Så små barn orkar inte gå till stugan, det är helikopter som gäller.


Så är det då dags att fara till stugan i sommar igen. På klubbens årsmöte i lördags bokade jag in två fjällveckor nästa sommar. Jag längtar redan dit. Trots att höstens jaktsäsong är som intensivast och glädjen över att bo mitt i jaktmarken och naturen är som störst.

Kikarbyte, rokad

En suddig mobilbild på resultatet av gårdagens byteshandel. Då bytte jag bort ett Nightforce Varmint 5,5-22x56 mot ett Trijicon 2,5-10x56. När jag kom hem började karusellen. Då inledde jag med att skruva bort mitt Schmidt & Bender Varminter 4-16x50 från min custom Hva 1900 (30-06). I dess ställe satte jag Trijiconsiktet. Det enda jag väntar på med denna bössa är nu en ljuddämpare, en T45 är beställd från RCC. Stor gänga så klart eftersom pipan är av sportertyp. Den "överblivna" S&B-en sattes istället på min gamla HDF Titan 2 (6,5x55). En bössa som redan nu är hyfsat anpassad för liggande skytte (plastbäddad, benstöd, ljuddämpare, anpassad bakkappa etc). Jag passade även på att byta benstöd på bössan, mina Caldwellstöd hade blivit skeva så jag bytte mot ett par Harris som jag hade liggande (samma höjd, typ 15-23 cm). Titanen är fortfarande tung med denna utrustning, men jag har nog ändå kapat bortåt ett halvt kg jämfört med när NF-kikaren satt på. Vilket är bra för min rygg då jag gärna går långa sträckor när jag jagar. Ny inskjutning av denna bössa med Millforce varmintammo sker inom kort. Då skall jag även kolla att min CG 2000 går som den skall inför älgjakten som börjar på måndag.

Vem twittrar i ditt namn?

Om Guds plan var att man skulle jaga ripa medelst salongsgevär hade han designat större ripor. Ja. Han.

Per Morberg har ett twitterkonto. Eller rättare sagt någon twittrar i Per Morbergs namn. Eller snarare, påstår Daniel Breitholz i gårdagens Aftonbladet att han och hans kompis David har ett twitterkonto i Per Mobergs namn.

Älgsafari. Det var min julklapp från teatern ett år. Åka å titta på älg? Som att åka och lyssna på Formel1. Nu lunchkok, över öppen eld.

Breitholz har suttit i idol-jurryn och är väl därför halvkänd för det svenska folket (mig undantaget). Han påstår i Aftonbladetartikeln att kontot är skapat som en hyllning till Per Morberg och att det tillkommit som en kul grej när han och David spånade kring vilka kändisar de saknade på twitter.

Jag drömmer om en bil med vapenskåp. Lite som Skalman. Och kylskåp. Nu skogspromenad. Ikväll Sauce dê Kantarell.

Eftersom jag saknar TV har jag ingen aning om det hela är sant för det skulle ha avslöjats i Adam live i går kväll, men Aftonblandet skrev om det först. Viss reservation med andra ord. Men fenomenet, att göra saker i någon annans namn, förekommer och är direkt förkastligt.

Och när vi ändå är inne på en person som pysslar med mat av vilt så kan jag ju passa på att nämna att det i dagens METRO fanns recept på viltköttbullar, rådjursgryta och hjortrostbiff. Är det LCHF dieten och svenskens ökade köttkonsumtion som gör att viltkött börjat synas i frysdiskarna på MAXI och WILLYS? För övrigt åt jag en god hjortcarpaccio på Restaurang Ester härom veckan. Men jag blev rätt besviken när jag frågade om vilken sorts hjort det var. Jag fick svaret att det var fryst hjortfilé från New Zeeland. För att vara en av Kungsbackas bästa restauranger så tycker jag att det var rätt lågt. Det finns trots allt flera hjorthägn med tillhörande viltslakterier på mindre än mils avstånd. Varför inte köpa från något av dem? Då kan man till och med nämna hjortens ursprung i menyn, det tror jag skulle uppskattas

Byte av kikarsikte

Inom kort så dyker en jägare upp utanför mitt kontor. Med sig har han ett kikarsikte. Om allt går i lås skall vi helt enkelt byta sikten rakt av. Vid ett bra byte blir båda glada och nöjda. Det jag skall byta bort är en lite drygt 10 år gammal NF Varmint 5,5-22x56. Det tilltänkta objektet är ett Trijicon 2,5-10x56. Ni kommer att förstå hur jag tänkt när jag genomfört en liten kikar-rokad i vapenskåpet...

Älgar i sta´n och vad som är "naturligt"

Idag tog jag tåget till jobbet för första gången sedan midsommar. Har haft förmånen att ha ett utomhusprojekt under de fenomenalt regniga månaderna augusti och september. Nåja. Tågåkande innebär för mig sömn, METRO eller arbete (oftast korrektur, ibland inläsning). Idag var det METRO som gällde, var lite för rastlös för att den välbehövliga sömnen skulle infinna sig.

En notis som jag reagerade på handlade om en älgtjur som förirrat sig in i Trelleborg - simmandes via hamnen. Den sköts, som vanligt i sådana här fall. Näst intill en repris av en händelse i stockholm förra året. Råkar någon journalist finnas till hands blir det givetiv stort uppslag i tidningen dagen därpå. Gårdagens älgincident finns uppblåst i Sydsvenskan men även expressen/kvällsposten (där man för övrigt även kan se ett TV-klipp som jag inte kunde bädda in). Däremot kan man fundera lite över disneyfieringen i den tillhörande artikeltexten:

Rädd och chockad befann sig älgen söder om Dannegården

Rädsla är för mig en väldigt mänsklig känsla. Kan djur uppleva rädsla, eller blir de skrämda? Chock vet jag inte heller om det är en adekvat term för att beskriva situationen. Kanske hade det räckt med att skriva:

Den skrämda älgen befann sig söder om Dannegården

Man tappar iofs kanske 5 nedslag, men man uppnår en högre grad av saklighet. Om man nu eftersträvar detta på en kvällstidning.

Nåja. Vilda djur som hamnar i urbana miljöer är givetvis problematiskt men absolut inget konstigt då den mänskliga civilisationen är spridd och snabbt sprider sig ytterligare. Själv har jag precis bidragit till att ytterligare ett femtontal hektar äng och åker i Kungsbacka blivit tillgänglig för byggnation. På bekostnad av bland annat en väldigt fin rådjursbiotop att döma av alla spår vi sett varje morgon. Hur som helst ämnar jag återkomma med ett lite längre och tämligen genomtänkt (dvs inte spontanskrivet) inlägg om människa, civilisation, utveckling och vad som är naturligt eller kanske ursprungligt. Inlägget är delvis triggat av Daniel Lignés inlägg "Är det dags att överge det 'naturliga'" på Jägareförbundets blogg härom dagen. För ett par år sedan funderade jag över just vad som är ursprungligt på min numera nedlagda arkeologiblogg.... Det är inte utan att tankarna går till Rosseaus och hans samtids idéer kring den gode vilden.

Att vittja fällor

Ibland är det som om tingen vill spela mig ett spratt. Ibland beror det på mig själv.

Nu börjar det bli mörkt morgon och kväll. Blir jag det minsta sen hem, som idag när det västsvenska tågnätet var utslaget ett par timmar under eftermiddagen, får jag vittja mina fällor i pannlampans sken. Denna kväll gjorde jag det i sällskap med min son (4 år). Först plockade vi ägg från hönornas reden och fyllde på vatten och mat. Sedan gick vi ut i fårhagen där jag placerat ut ett par fällor.

Haremsdamerna (tackorna) och deras sultan (baggen) mötte oss under tystnad. Lamporna reflekterades i de stora ovala fårögonen. Arton ögon. Nio par. Nio djur.

Vi vände på oss och gick mot den första lotin-fällan. En grävlingfälla. Där såg jag något. En reflex. En liten en. Och en till, ett par cm ifrån den första. Ett par ögon? Hjärtat slog lite snabbare.

Men varför syns inte den röda reflexen?

Vi smög oss närmare. I en annan vinkel visade det sig att en grästuva gjort att den breda reflex som visar att fällan är tom såg ut som två ögon. Lite fånig kände jag mig. Men jag fick i alla fall en pulshöjare. För så är det med förväntningar. Vill man se något, så kan hjärnan få en att tolka något helt annat som just det man vill se. Vilket givetvis är anledning nog att se efter både en och två extra gånger innan man lyfter ett vapen. Bara för säkerhets skull.

Borelia :-(

Var på läkarundersökning och provtagning idag. Provtagningen kanske jag återkommer till framöver men läkarundersökningen gällde födelsemärken. Inget jättekonstigt med dessa, men läkaren identifierade något annat.. Röda stråk och partier av huden som han tolkade som borelia. Aha.Kanske därför jag är lite trött och hängig. Kanske inte bara har att göra med att jag just avslutat en intensiv del av ett projekt jag ansvarar för....

Nåja. På vägen hem körde vi (jag och dottern) förbi Wildboars och köpte ett par bore-snakes (5,56 mm + kaliber 12). 169 kr per st var ungefär hälften av vad min närmaste inter-jakt butik tar...

Rökgarvning av älgskinn del 1

Såhär lagom till älgjakten har jag dragit igång ett nytt skinnprojekt. Att rökgarva ett älgskinn, eller i alla fall ett halvt (från en kalv). Jag hittade det i min ena frys när jag städade där härom dagen. De inledande stegen är desamma som för ekgarvning av rådjursskinn, men jag sammanfattar dem lite snabbt:

Först får man veka skinnet, dvs lägga det i vanligt vatten. Hur länge detta tar beror på om det varit torkat, saltat eller fryst. Se ekgarvning av rådjursskinn. Skrapa skinnet om hinnorna börjat lossa när det är dags att:

Lägga skinnet i kalkvatten. Här är det bra att återanvända ett bad som använts tidigare. Processen startar snabbare då. Skinnet skall ligga i kalkbadet tills håren lossar lätt. Se ekgarvning av rådjursskinn.

Avhårning och avkalkning finns det också beskrivningar av i ett tidigare inlägg.

Jag återkommer med bilder och beskrivning av nästa steg om någon vecka när skinnet är avhårat och avkalkat.

Ett enkelt skjutstöd

Idag tillverkade jag ett busenkelt skjutstöd, eller ja, när jag ändå var i farten tillverkade jag två.... Beskrivningen på hur man gör hittar ni på Varmint Al´s hemsida. Jag har inte behållit det trärent utan svartbetsat det....

Knivskida

Jag har, som ni som följer bloggen redan märkt, beskrivit hur man ekgarvar rådjursskinn. Nu hänger skinnet på tork men när jag kände på det tidigare idag insåg jag att det hade perfekt fuktighet för att sy en knivskida till en kniv jag haft liggande i flera år. Jag brydde mig inte om att göra någon mall utan formklippte skinnet när det var färdigsytt. Nu hänger den på tork, det skall bli kul att se vilken kvalitet skinnet har.