Det är bara sisådär fem år sedan jag började jaga så jag är fortfarande nyfiken. Jag provar och testar för att finna de jaktformer jag trivs bäst med. På ett sett är jag lite av en enstöring. Jag gillar att smyga omkring på egen hand eller bara sitta och filosofera. Detta präglar min jakt.
I mitt jaktlag är det så bestämt att vi får pürcha en bock var. I år föll min bock redan den 17:e augusti. Jag var inställd på att traska ut lika mycket som i fjor, då jag behövde nästan en månad på mig för att hitta fram till rätt djur och situation för att skjuta. Den 17:e augusti är blott i början av jaktsäsongen, flera arter var lovliga enligt jakttabellen. Så varför inte prova något nytt tänkte jag. Jag vet sedan tidigare var mina närmsta gryt är belägna. Har (minst) fyra gryt mindre än 1 km från gården, där vi har höns och får. Så varför inte sätta mig och vaka vid ett av Grimbarts gryt tänkte jag.Sagt och gjort. Efter middagen och ungarnas läggning gick jag ut. Klockan var väl sisådär åtta. Traskade det hundratalet meter det är upp till ett stort gryt som jag sedan tidigare visste var bebott med grävling. Identifierade en kraftig ek som jag ställde mig vid, därifrån hade jag bra uppsikt över de ingångar som jag tidigare bedömt som mest frekvent använda.
Väntan började. Jag är egentligen inte så värst mycket för vakjakt, gillar den rörliga jakten bättre, men detta var ju något nytt. Att vänta vid bytets dörr. Klockan tickade och 20.26 ser jag hur det börjar röra sig. Två mörka gestalter med tydligt lysande vita hättor stökar omkring vid ena öppningen. Jag avvaktar så att de kommit ett par meter från öppningen innan jag skjuter. Jag håller mitt i framkroppen. Djuret rullar runt, börjar kravla. Snabbt repeterar jag fram en ny patron och släpper kula nummer två. Djuret slutar röra sig. Den andra grävlingen försvann snabbt som blixten när jag började skjuta. Jag går fram och ser att det är en fullvuxen hanne som ligger där. Bär hem honom.
Dagen därpå, eller om det kanske var två dagar senare, sätter jag mig på plats igen. Väntar. Klockan 20.26 dyker en ensam gestalt upp i öppningen. Den får ge lite utrymme innan jag skjuter. Grävlingen dör omedelbart. Jag går fram och ser att det är en vuxen hona. Kanske är det områdets ledarpar jag skjutit, jag vet inte.
Väl hemma lägger jag honan i frysen tillsammans med hannen. Tanken är att jag framåt våren (?) skall tina upp dem och ta hand om deras skinn. Fettet tänkter jag koka skosmörja av. Jag har tjära sedan tidigare och har ordnat bivax från en gård i trakten. Bivaxet fick jag i utbyte mot en framtida burk med skosmörja. Kropparna skall skeletteras och benen skeppas vidare till en osteolog (benexpert) som ville ha fler individer till sin referenssamling. Jag gör så ibland, levererar ben och annat material till forskningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar