Sedan den 16:e augusti i fjor var jag ute och jagade både kvällar och mornar vid totalt 17 tillfällen. Under dessa tillfällen såg jag åtskilliga getter, en del kid men inga bockar. 28 dagar senare, eller rättare sagt 28 dagar efter jaktstarten, smög jag ut i gryningen. Först uppsökte jag grannens vall, men den var tom på djur. Sedan gick jag en sväng till jakttornet på min mark. Satt där någon timme, men såg bara en get med kid på allt för långt håll. Bestämde mig därför för att smyga genom fårhagen och kohagen i ett försök att få ett bra skottläge på kidet. Ansmygningen gick bra men på ca 70 m håll vädrade geten mig och de tre djuren satte skällande av innåt skogen. Jag smög vidare. Mitt ute på ett gärde fick jag stanna och stå helt stilla. En get med kid närmade sig. Den gick mot mig och när den var ca 30 meter från mig höjde jag mitt gevär för att söka upp kidet i siktet. Men allt var mjölk. Morgonfukten hade tagit ut sin rätt. Kikaren hade immat igen. När jag försiktigt rengjorde linsen upptäkte djuren mig och försvann.
Jag valde då att ta en lov över nästa gärde för att sedan smyga hem genom en mosse och mina vinterhagar. Men jag hann inte längre än till den lilla trädridå som skiljde de två gärdena åt förrän jag såg en riktigt grann bock en bit ut på nästa vall. Jag smög i läge. Väntade ut bocken så att det inte fanns minsta grässtrå i skottlinjen och lät sedan skottet gå. Djuret stöp omedelbart eftersom kulan tog något högt och slog av ryggraden.
När jag sedan vandrade de 2 kilometrarna hemmåt så funderade jag över hur svårt det kan vara att jaga rätt djur. Hade jag fått skjuta vilket rådjur som helst så hade jag kunnat komma hem med kött redan dag 1, men nu var det inte så. Istället tog det 28 dagar. Familjen har ju inte varit direkt lycklig över att jag försvunnit ut så ofta som jag gjort. Men till slut gick allt väl. Att det dröjt bör ha berott på att djuren brunstade något tidigare i år än vanligt. Detta innebär att när jag var ute och spanade innan jaktstart, dvs i slutet av juli och början av augusti och kartlade vilka djur som fanns i trakten så rörde de på sig. Bockarna var ute på gärdena och uppvaktade / hetsade getterna. Men en bit in i augusti så lugnade det ner sig. Bockarna återfick sin vanliga skygghet och gick in i skogarna och gömde sig, för att eventuellt ge sig ut i havreåkrarna när mörkret lagt sig. Fördelen med är dock att köttet inte får den brunstsmak som man riskerar att känna av om djuret skjuts allt för tidigt på säsongen.
28 dagar senare är för övrigt en riktigt juste rulle i zombiegenren. Även uppföljaren, 28 veckor senare, håller hög klass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar