Svedd päls

BAM!
tystnad
BAM! BAM! BAM!

Det är vid 8 tiden den 16 augusti. Skotten hördes norrifrån. Jag tänkte inte mer på dem utan smög vidare, för som jag skrivit tidigare så är smygjakt något som jag tycker är kul. Någon halvtimme senare var jag hemma och ordnade en caffe latte. Då ringde telefonen. Det var en jaktkamrat. Samma jägare som tidigare skjutit 4 snabba skott. Han hade suttit i ett torn och en bock hade kommit gående. Han lade an och avlossade ett första skott. Bocken hoppade och jägaren sköt allt som fanns kvar i magget efter bocken som drog in i skogen.

Nu ville han ha med mig som skytt på ett eftersök, inte minst behövdes det hjälp att hitta skottplatsen eftersom jägaren i fråga är färgblind. Jag svarade givetvis ja.

Lite senare tog vi oss in till skottplatsen. Där hittade vi inget så en hund fick söka i lina. Vi spårade ett bra tag, kanske 3 km utan att hitta något som helst blodspår. Vi gick tillbaka och sökte av närområdet en gång till. unden markerade samma spår igen. Så vi bestämde oss för att det hela var en bom.

En vecka senare satt jag i det aktuella tornet. En lite bock (4:a) kom traskande bland stubbarna. Jag lade an och släppte loss en gammal norma rådjurskula. Bocken studsade till och for in i skogen brevid. Jag väntade en stund och cirklade sedan skogsdungen. Inga spår på grusvägen. Jag letade upp skottplatsen och hittade blod, hår och lungrester. En bra träff med andra ord. Letade mig långsamt in i skogen och efter 5 minuter hittade jag bocken. En liten en. Det intressanta var att han var svedd i pälsen. Precis över bogen. En två cm lång rispa vittnade om var min kamrats kula svept förbi. Uppenbarligen var vår bedömning att djuret av oskatt i princip korrekt. Sådant känns skönt. Men inte lika skönt som när djuret blir kvar på plats från början.