Spårövning med Missan

Idag körde jag, vad jag bedömde som, ett rätt svårt spår för Missan. Spåret var bortåt 1000 m långt och innehöll många vindlingar och bloduppehåll. Använde faktiskt bara 1,5 dl blod. Däremot släpade jag en räv hela sträckan och de luktar ju en hel del så det kanske inte var så svårt i alla fall.... Spåret gick bland annat ut för en rasbrant. Det hela slutade i ett gammalt tomt gryt i vilket jag tryckte ner räven så långt jag förmådde. Räven vägde lite drygt 7 kg, vilket är mer än Missan.

Hur gick det då?

Jo. Hunn tog upp spåret bra men vimsade till det efter något hundratal meter och gick självmant tillbaka till utgångspunkten. Tog om spåret och tappade bort sig på samma ställe. Hon stannade upp bajsade och kissade. Gick tillbaka till utgångspunkten och tog om igen. Denna gång väldigt spårnoga med nosen i backen hela tiden. Nu gick det som på räls. Över stock och sten, förbi branter och fram till grytet.

Vid grytet blev Missan lite perplex då jag slöppte henne helt fri men hon dök raskt ner. Ljudlöst. Och började rycka i räven. Hon tog den mitt över ryggen och drog och slet. Att få ut räven på längden är en rätt korkad ide. Det innebär rätt mycket motstond. Men nog fan kämpade hon på och till slut var Mickel uppe. Då drog hon iväg med den röde ett par meter till och slet lite i honom.

Husse var trött, svettig och stolt när övningen var över. Missan trött men uppe i varv.