Den lilla terrierdamen är nu lite drygt 6 månader. 6,5 kg väger hon nu, känns som en helt OK matchvikt för det jag tänkt använda henne till. Men vi får väl se vad hon landar på i slutändan....
I går förmiddags lät jag henne gå ett spår. Jag tänkte ett lite längre spår än tidigare med två vinklar. Det landade på knappt 200 m. Spåret fick vila i 1,5 timmar innan vi tog oss an det.
När vi kom fram till startplatsen tände Missan på alla cylindrar. Men det hade vid det laget blåst upp så en kraftig sidvind fick vi dras med. Detta gjorde att Missan gick en eller ett par meter bredvid det egentliga spåret.
Inledningsvis gick det bra, med efter ett slag ramlade vi på ett korsande viltspår och koncentrationen bröts. Missan vimsade runt lite, fick syn på en fjällko och började skälla. Några minuter senare började hon cirkla och hittade spåret. Bakåt. Vi följde det tillbaka till utgångspunkten och snurrade runt lite där innan det bar av åt rätt håll igen. Denna gång på blodet och inte några meter bredvid.
Nu nådde hon fram till kröken. Där fann hon sig till rätta och följde det i ny riktning. Men gick vidare rakt fram när det svängde igen. Då började hon cirkla ånyo för att hitta tillbaka till spåret vilket lyckades efter en stund, men denna gång låg hon åter brevid spåret. Slutligen nådde hon fram till klöven. Till synes nöjd med sig själv.
Och jag lärde mig att försöka hålla bättre koll på vinden i framtiden när jag lägger spår. Men denna gång skyller jag på att det var uppehåll när jag blodade ner terrängen..... Viltstråket borde jag dock ha förutsett. Fjällkorna likaså.
Nästa gång blir det i högvuxen skog tror jag....
Det verkar bli lovande med henne. Fick tips av en viltspårdomare på hundträningen att träna utan blod till att börja med. Nu är det ju nya regler o 1 dl mindre blod än innan på provet.
SvaraRadera