Ett par terminer in i mina studier så for vi på studieresa till Lettland en höst. Intressant och givande, på vägen hem stannade bussen till någonstans i Skaraborg, kanske Mariestad. En kille steg ur. Det visade sig att han skulle jaga älg hemma på gårdens marker. Alla var förundrade. Sedan dess har jag gjort en lång resa och kan idag gräma mig över att jag inte såg till att börja jaga tidigare, att jag också borde klivit av i Mariestad för att jaga älg. Istället för att gå på studentkrog och jaga brudar utan större framgång.
Det finns andra universitet och utbildningar där traditionen är helt annorlunda. Där jakt är något naturligt, lika naturligt som det var för mig och mina kursare att arrangera studieresor till olika platser och länder.
På Uppsala Universitet har Stockholms Nation fångat upp det som verkar vara något av en trend i samhället idag. Att ta jägarexamen och börja engagera sig i sin egen köttråvara. Precis som hipstern började stoppa egen korv för sisådär 3 år sedan och baka surdegsbröd för kanske 10 år sedan så är det jakt och back to basics som gäller idag.
Den Uppsalabaserade studenttidningen ERGO skrev igår om hur just Stockholms Nation engagerat en jakterfaren agronomstudent för att arrangera kurser för jägarexamen. Studieledaren berättar:
– Det finns ett otroligt stort intresse bland studenter att ta jägarexamen, vilket är superroligt! Jag ser det som att studenterna i första hand allmänbildas. Under kursen får de lära sig mycket om jaktetik och -moral, respekt för viltet och det är framför allt det som jag tycker är det centrala i att ta jägarexamen. Det praktiska skyttet är också viktigt. Det är en skyldighet för oss jägare att man övar mycket skytte och det är en stor del av att ta jägarexamen. Det finns så mycket okunskap kring jakt och folk som uttalar sig i frågan utan att ha en aning om vad de pratar om så jag vill sprida kunskap och ge folk en bättre bild av vad jakt innebär. Jag är inte primärt jägare, utan djurvän, och det är viktigt att komma ihåg.Nu vet jag ingenting om Nationerna i Uppsala, min enda erfarenhet är av nationerna i Lund där jag tillhörde de smått anarkistiska Smålands Nation. Men tydligen har just Stockholms Nation något av en överklasstämpel:
Tror du inte att folk tänker ”typiskt Stocken” när de får reda på att just er nation har startat ett jaktsällskap?– Du menar på grund av överklassgrejen som Stockholms ofta förknippas med?Ja.– Det är löjligt. Jakt är inte ett intresse som bygger på vilken samhällsklass man kan tyckas tillhöra. Jakten i Sverige är öppen för alla som har ett brinnande intresse för djur och natur. Stockholms nation har ju samma ekonomiska förutsättningar som alla andra nationer. Sedan har jag hört om många som har sagt att de har gått med i Stockholms bara för att kunna få möjligheten till att ta jägarexamen, så jag tror inte att det bara är folk som man kanske stereotypt förknippar med Stocken eller överklassen som är intresserade av jägarexamen. Dessutom tror jag att folk hade haft förutfattade meningar även om det hade varit till exempel Norrlands nation som erbjöd kursen – och skulle de höra av sig och vilja arrangera något liknande så är jag lätt på!Jag funderar på vad jag skulle gjort om det arrangerats sådana kurser av tex Kåren i Göteborg där jag primärt genomgick min utbildning. Skulle jag satsat på det? Var jag ens intresserad av det, då när jag var lite drygt 20? Jag vet inte, men jag kan konstatera att jag idag önskar att jag hade varit det. Det känns som om jag tappat väldigt många jaktår, villket jag i någon mån kompenserar just nu. Sedan har jag valt att försöka ge mina barn en grund som gör att de själva relativt tidigt kan välja om de skall ge sig i kast med jägarexamen eller ej.
__________________________
*Jag har skrivit en serie blogposter om min morfars far:
Viltvård 1
Viltvård 2
Viltvård 3
Naturskydd
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar