Ljudet av rådjursklövar bland frusna löv

Igår lyckades jag komma liss på eftermiddagen för ett släpp på bortamarken. Temperaturen låg strax under noll. Världen var täckt av pudersnö och jag kom att tänka på semlor.

Rådjuren stod nog och surade idag för det tog ovanligt lång tid för Missan att hitta något, för övrigt var hon rätt trångsökt idag. Denna gång såg jag det ensamma rådjuret först och kunde därefter se hur Missan arbetade med spåret. Först gick hon bakspår i ett 50-tal meter för att vända om och dra på för fullt. Hon hängde på djuret i kanske 10 minuter. Ett tag var det riktigt spånnande. Då hörde jag ljudet av rådjursklövar bland frusna löv. Skulle tro att rådjuret passerade kanske 25 m bort, på andra sidan en liten kulle som jag såklart skulle gått upp på. Nu hade jag valt att stå på en stig istället för kullen för att ha möjlighet till skott på upp till 40 m åt båda håll...

Vargnyheter!!!

Två förvånande nyheter har dykt upp på radarn under dagen:

1/ Naturvårdsverket beviljade skyddsjakt på den genetiskt värdefulla vargtiken som håller till i Junsele och festar runt på renar. Hennes partner sköts redan idag.

2/ Regeringen meddelar via landsbygdsminister Eskil Erlandsson att man ämnar ta strid mot EU-kommissionär Poticnik. De ämnar försöka genomföra en vargjakt i vinter trots allt!

Lite om Ervallaincidenten - var finns empatin?

I Ervalla i Örebro län var det varg i fårhagen i november förra året. Man förlorade ett knappt 50-tal tacker. I praktiken hela flocken då endast en tacka överlevde. Det blev skyddsjakt, en jakt som kom att bevakas på plats av "vargvänner", personer som aktivt arbetade med att sabotera möjligheten att skjuta vargen. För någon vecka sedan kom slutnotan i ersättningsfrågan. Ersättningen för tackorna och allt kringarbete landade på 260.000 kr.

Det är det ena, alla administrativa problem man får som lök på laxen i tillägg till de känslor och praktiska problem som kommer när något sådant sker.

Det andra i fall som dessa är de uppenbarligen återkommande trakasserier djurhållare och skyddsjägare utsätts för från de mest extrema värnargrupperna efter vargincidenter. I kommentarerna till lokala artiklar angående Ervallaincidenten kan man se kommentarer som dessa:

Varför ha medkänsla med människor som varit informerade om att det rörde sig en varg i området. Betala inte ut någon ersättning.

Eller:

Väljer man att bedriva fåruppfödning i vargområden får man skylla sig själv, det stora problemet är nog hur nyttigt det är för vargen att äta kött från tamdjur? De är säkert vaccinerade med allehanda preparat som nu kanske ger skadliga effekter på vår vargstam och dess reproduktion. Kan det verkligen vara tillåtet att utsätta den svaga vargstammen för sådana faror? Måste inte djurägarna hålla sina djur i sådant förvar att sådana risker minimeras? Fårägarna bord bli skadeståndsskyldiga för ev. skador på vargstammen orsakade av för vargen okänlig föda. 

Frågan som inställer sig är var är empatin med drabbade medmänniskor? 

Vid nyår kontaktades Rovdjursföreningen av fåravelsförbundet, i mailet fanns en dagbok bifogad. En dagbok som skildrade tiden efter Ervallaincidenten. Rovdjursföreningen lade ut den på sin hemsida, men den togs strax bort. Detta är intressant. Mina tankar kring varför den togs bort kretsar kring att man inte kan bedriva den typ av verksamhet Rovdjursföreningen och andra värnargrupper gör om man helt plötsligt börjar känna empati med de som drabbas - det är ett känt psykologiskt fenomen. Det krävs att man distansierar sig för att med berått mod skall kunna tycka att det är de drabbade djurägarnas fel och när de drabbas av vargattacker, se till exempel det Wolf Army Sweden skriver i sitt uttalande om skyddsjakten:

Beslutet för rovdjursstängsel blev godkänt i September månad, trots det verkade det som om inget eller litet arbete var gjort för att sätta upp detta.   Enligt de uppgifter vi har fått har Markägaren fått bidrag till rovdjurstängsel av länsstyrelsen i september månad 2012 på de sträckor som omgärdar hagarna, men har endast delvis åtgärdats.

Men i beslutet till stängselbidrag står att arbetet skall vara utfört, redovisat och besiktigat senast 31/12. Det finns med andra ord egentligen inget som går att kritisera utan att sparka på en som redan drabbats. Om vi återknyter till dagboken som Rovdjursföreningen plockade bort från sin hemsida. Den finns till stora delar att läsa här. Och det är en läsning jag rekommenderar trots att rubriken på artikeln är väl braskande. Hur tänker värnargrupperna när de skapar tankar och rädslor som denna, vilken jag saxar ur dagboken:

Oron för nytt vargangrepp har nu förbytts mot oro för ovälkomna besök hemma.

 Tillägg 08.10: upptäckte precis att hela dagboken finns utlagd här, läs den!

Städning och lite om varg

Håller på att städa i mitt tjänsterum och hittar lite smått och gott:

Städar på tjänsterummet: 

Hittar en avhandling från 2000 om friluftsliv. Där står att 1% av Sveriges skogar har 250 gånger fler besökare än alla de övriga tillsammans. Det är de tätortsnära skogarna det gäller såklart! Men konsekvensen är att Sveriges befolkning i väldigt ringa grad utnyttjar allemansrättens möjligheter. I praktiken skulle man kunna avskaffa allemansrätten utan några större konsekvenser för allmänheten om staten löser in de tätortsnära skogarna och låter dem vara tillgängliga även fortsättningsvis. De som faktiskt drabbas är ju så få att man inte behöver ta hänsyn till dem. Självklart tycker jag inte så men det är ett motsvarande resonemang till hur de mest radikala varg-värnarna resonerar.

Hittar ett kompendium från ett symposium jag deltog i som föreläsare. Symboler för makt och rikedom - Ett symposium om illegal handel hette det. Gick av stapeln på Naturhistoriska museet i Göteborg för snart 10 år sedan. Där fanns några akademiker, lite museifolk, en del tullare, några poliser, lite jurister och en bunt politiker. Där beskrevs hur den illegala handeln med djur- & växtmaterial ser ut idag, hur stor dess omfattning är samt lite kring regelverket.

Hittar ett FN dokument från Human Rights Council, angående samernas rättigheter och möjligheter. Jag citerar ett stycke som FN utredaren James Anaya lyfter fram, det är lika viktigt nu som när det skrevs:

62. In many parts of the reindeer herding areas, predator animals, mainly wolf,
wolverine, lynx, brown bear and eagle, are causing as great or even greater a threat to
reindeer husbandry as extractive industries. The Swedish Agriculture University has
calculated that in Sweden, at least 60,000 reindeer, out of a total number of about 260,000,
fall prey to predators every year. The number of reindeer killed by predators in certain areas
has reached such levels that there is an imminent risk that herds can no longer sufficiently
reproduce themselves, which can result in a “collapse” of the herd in only a few years.
Government regulation severely restricts the reindeer herders’ right to protect their herds
from predators, and Government compensation has only partly covered the damages caused
to the reindeer herders by the predators.

 Att Samerna sköter sina renar annorlunda nu än för 100 år sedan är såklart något man måste ta hänsyn till, men det förändrar egentligen inte det grundläggande problemet. Man måste utan krångel kunna freda sina djur. Idag har man t.ex. stora problem med detta, inte minst av politiska skäl, i Junseletrakten. Där har den genetiskt värdefulla "flyttvargen" stationerat sig. Konfliktsituationen är uppenbar och vargens närvaro kostar civilsamhälle och samer stora pengar, beräkningar landar på ungefär 30.000 kr / dygn. Naturvårdsverket erkänner problemen:

Trots stora insatser med förebyggande åtgärder är situationen problematisk för rennäringen med anledning av det vargpar som befinner sig i renskötselns vinterbetesområden i Junseletrakten. Ytterligare en ansökan om skyddsjakt har inkommit till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket, länsstyrelsen och samebyarna vill informera Miljödepartementet och EU-kommissionen om situationen och bjuder därför in dem till att besöka samebyarna för att på plats diskutera situationen och arbetet med genetisk förstärkning av den svenska vargstammen.

Sametinget har gjort följande uttalande:

 – Beslut att freda varg inom renskötselområdet i genetiskt syfte är ett första steg att utvidga vargens livsutrymme på bekostnad av samernas möjligheter att livnära sig på rennäring . Den finsk/ryska vargtiken måste tas bort från de områden där renar förs på bete för att förhindra att en fast etablering sker, säger Anders Kråik, Sametingets vice styrelseordförande.

Lite funderingar kring min kombi

Jag har, som jag tidigare nämnt, en Tikka M77k. Ett kombivapen i kalibrarna 12 och 7x57r. Ovanpå bössan sitter en Leupold 1,5-5x20. Egentligen en trevlig kombination men jag får det inte riktigt att funka.Kanske är det så att jag inte definierat för mig själv vad det egentligen är för vapen jag har. Är kombin ett drevjaktsvapen som varken är ett renodlat kulgevär eller renodlat hagelgevär - det har ju bara ett skott av varje. Eller vad är det egentligen för något. Vad har det för berättigande?

När jag slöläste lite i Tobias Hassels intressanta bok om hagelvapen fick jag mig en tankeställare. Han är kritisk till att kombivapnet blivit en slags hybrid mellan hagel- och kulvapen. Ganska mycket tvärt emot hur vapentypen är tänkt att fungera i t.ex. Tyskland. Där är kombin ett kulvapen. Men med möjlighet att dra av ett hagelskott vid behov. Att använda det som pürchbössa är perfekt. Eller som längre norröver, till toppfågel- och trädskällarjakten.

Den fundering som väckts i min skalle är om jag kanske borde ta och byta till ett kikarsikte med högre förstoring och bättre skymningsvärde. Jag skulle då få ett vapen för pürch och kanske rävvak. Det intrikata problem man då står inför är att sätta rätt sikte på bössan.Jag skulle gärna ha ett med 50 mm frontlins, men då kommer man väldigt fel i förhållande till kolvkammen som i dagsläget är fast. Å andra sidan kan man ju gå ner lite om man köper OK kvalitet. Funderar på ett Meopta 6x42 med låg profil. Det kanske skulle sitta som en smäck. En annan bra sak med det är att det är lätt - det är onödigt att göra denna bössa tyngre än nödvändigt. Ett sikte med 6x förstoring duger till enstaka drevsituationer om man skjuter med båda ögonen öppna.

Fast förstoring på brytvapen gör att man inte luras att börja fippla med förstoringen utan det är no bull shit som gäller.

Får fundera lite till på det här innan jag bestämmer mig. Men det känns som rätt väg att gå med denna bössa. Kanske skull jag montera dit en reglerbar kolvkam också - bara för sakens skull!

Några tankar om kommentarer, bloggar och jakttidningar

En av sakerna som gör en blogg till något annat än papperstidningarna är just den chans till dialog man får med läsaren via kommentarerna. Kommentarerna är bra att betrakta som samtal, och när någon säger något till en så hör det till god ton att man svarar…

Jag tycker personligen att det är bra att kommentarerna granskas och godkänns av den som äger bloggen innan de publiceras. Alternativt kan man använda sig av ordverifiering. Problemet med ordverifiering är att det för många är väldigt svårt att faktiskt se orden på bilderna.

De problem som jag råkat ut för i kommentarerna på mina bloggar är spam och hot samt i någon mån troll.

Spamkommentarer kan vara att någon eller några pumpar in samma budskap i mängder av kommentarer. Det kan också vara kommentarer som är ren reklam för något i sammanhanget helt irrelevant, t.ex. nakenbilder.

Hotkommentarer är aldrig trevliga. Jag har fått en del kommentarer som gränsat till hot när jag skrivit om problemen med vargförvaltningen. Dessa inlägg har jag dock försökt hålla på en saklig och ick-personlig nivå vilket nog sorterat bort en hel del hot. Däremot har jag fått mängder av hotfulla kommentarer på de inlägg jag skrivit som behandlar omhändertagandet av ”söta” djur, inte minst när jag gav en ingående beskrivning i bild och ord kring hur man flår och tanar en iller.

Troll är ett helt annat kapitel. Det är kommentarer som är medvetet provokativa i någon riktning. De är antingen totalt felaktiga och irrelevanta eller så brukar de vara så extremt hårddragna och snävt fokuserade att de inte går att besvara utan att man avviker från det ursprungliga ämnet. Det är inte helt ovanligt att man får kommentarer som tar upp vargar bara för att det finns fördomar kring hur jägare tänker kring just vargar.

En tidning som upplevt stora problem med kommentarer är Jaktjournalen. Man har under en längre tid upplevt problem med kommentarerna på deras nyhetsflöde (som funkar enligt ungefär samma principer som en blogg). Kommentarerna har inte varit sakliga, där har förekommit förolämpningar, svordomar mm. Men det man verkar ha hängt upp sig på från redaktionens sida är att det utvecklats diskussioner mellan de som kommenterar. Kommentarerna på Jaktjournalen var tydligen bara avsedda att gälla själva nyheten.....

Idag gör Jaktjournalen det åter möjligt att kommentera. Man har faktiskt valt en förvånansvärt "hård" väg i fråga om kommentarer, såhär lyder de nya reglerna för kommentering på Jaktjournalens hemsida:

Bäste prenumerant
Här får Du som seriös jägare en möjlighet att kommentera våra nyhetsnotiser. Självklart ska de vara sakliga, fria från svordomar och väl formulerade. Vi ser gärna att du deltar i debatten, men kom ihåg att det är nyhetsnotisen som du ska kommentera, inte andras kommentarer.
Samtliga kommentarer kommer att granskas innan de publiceras på vår hemsida. Detta kan ta olika lång tid beroende på redaktionens arbetsbelastning. Bryter din kommentar mot någon av ovanstående regel raderas den.   Vid grova och uppenbara övertramp av våra kommentarsregler kan Du bli spärrad från denna funktion.
Eftersom du loggar in med prenumerationsnummer och postnummer har vi full kontroll på vem du är. Dina kommentarer kommer att skrivas under med ditt förnamn och första bokstaven i ditt efternamn.

Välkommen att kommentera. 

4,5 mm kula i 1000 m/s?

Jodå, det finns en sådan ammo nu. Winchester har precis presenterat den, 17 Winchester Super Magnum heter den. Energimässigt kvalar den med lätthet in som klass 3 men eftersom kulan väger typ 1 gram skiter det sig. Tråkigt med tanke på hur flackskjutande den är. Detta visar att Naturvårdsverkets system för ammoklassning, vilken enbart utgår från hastighet och vikt är rätt onyanserad... Lite förklarande bilder från Winchesters hemsida:

Om vildsvinsutfodring på radion

SR om vildsvinsutfodring tidigare idag:

Betar korna på ängen?

Läste på ett paket Änglamark ekologisk mjölk:

När du köper Coop Änglamark mjölk bidrar du till den biologiska mångfalden. På en ekologisk gård får korna röra sig fritt ute på ängarna under en stor del av året.

Men hur gör man med vinterfodret om korna tillåts beta på ängarna? 

Jag trodde att kor skulle hållas i hagmark och inte på ängsmark! Möjligen undantaget en kort period av efterbete men absolut inte "en stor del av året".

Ytterligare ett exempel som stärker min tes om att dagens människor vet fruktansvärt lite om hur de produkter de köper i affärerna skapas.

NVs föreslagna förvaltningsplaner för stora rovdjur kritiseras från många håll

Naturvårdsverkets förvaltningsplaner för stora rovdjur kritiseras hårt i remissvaren från flera stora intressegrupper som brukar skog och mark.

Svenska Jägareförbundet är hård i sin kritik som spänner över många sidor. T.ex. skriver man:

I Bernkonventionens rekommendation nr 59 (1997) anges riktlinjer för hur en förvaltningsplan för vilda djur bör utformas. Förbundet kan inte se att de föreliggande planerna utformats med denna som grund. Särskilt processen att ta fram planen med tillhörande förankring samt analysen av socioekonomiska konsekvenser är under all kritik. De konsekvensanalyser samt socioekonomiska hänsyn som är en helt central och nödvändig del av en förvaltningsplan har helt utelämnats eller gjorts ofullständiga. Utan detta beslutsunderlag blir det mycket svårt att göra korrekta och faktabaserade förvaltningsplaner.

Jägarnas riksförbund är också kritiska, men jag har inte läst deras svar, bara en kort artikel om det. Detta lär stå:

Det är JRFs uppfattning att verkets förvaltningsplaner uteslutande bygger på riksdagens beslut kring nationella mål och baseras på ofullständiga konsekvensanalyser, antaganden och osäkra inventeringar och därmed inte är acceptabla och genomförbara. Planerna prioriterar i huvudsak rovdjurens väl och ve utan hänsyn till det totala rovdjurstrycket regionalt eller till de problem som drabbar enskilda personer och glesbygdsnäringar.

SVEAskog, Bergvik skog och Skogsindustrierna har lämnat ett gemensamt svar. Kanske hade man kunnat förvänta sig att skogsnäringen skulle jubla över ett högre predatortryck på hjortdjur som gör åverkan på skog, men riktigt så lätt är det inte. I remissvaret står t.ex.:

Ett uppenbart behov finns av regionala/länsvisa maximinivåer som föreslås kunna gälla även om den nationella miniminivån eller miniminivån på rovdjursförvaltningsområdet inte är nådd. En sådan prioritetsordning är viktig för att minska de problem som rovdjuren skapar lokalt. Detta skulle i sin tur medverka till att minska konflikterna kring rovdjuren eftersom dessa alltid har sitt ursprung i de problem som uppstår lokalt till följd av nationellt satta mål. Om adaptivitet endast tillämpas i ett nationellt perspektiv, upplever inte de som lever och verkar på landsbygden att förvaltningen är adaptiv. Därmed förlorar förvaltningsmetoden i legitimitet hos dem som lever i områden med rovdjur.

Sametingets remissvar är långt, det spänner över 20 sidor. Efter att ha ögnat igenom svaret uppfattar jag den centrala kritiken som att det totala rovdjurstrycket är det som måste ligga i fokus, istället för att hantera de olika stora rovdjuren art för art.

Svenska Kennelklubben är också dem kritiska.

SKK reagerar starkt på att de föreslagna förvaltningsplanerna helt saknar en
socioekonomisk bedömning, samt hur de skulle påverka övriga viltstammar.

vidare

SKK kan konstatera att de av våra medlemmar som är jägare anser att ett regionalt och
lokalt inflytande är helt avgörande för att skapa avsedd acceptans för våra stora rovdjur.
Den allmänna uppfattningen är att ett sådant inflytande helt kommit i skymundan när
ansvariga politiker och myndigheter försökt, eller möjligen negligerat att implementera
riksdagens beslut från både 2001 och 2009.

De av SKKs medlemmar som är direkt berörda av de stora rovdjuren känner sig
provocerade av att regeringens beslut 2009 medfört att organisationen av
viltförvaltningsdelegationerna endast i undantagsfall fungerat, genom att politiker och
ansvariga myndigheter i det närmaste helt bortsett från beslut och utfästelser om ett
regionalt och lokalt inflytande.

vidare

Det torde heller inte vara okänt för NV att flertalet av de människor som lever och har
sin näring i de delar av Sverige som bär den övervägande delen av våra stora rovdjur,
anser att Sveriges rovdjurspolitik sedan länge har havererat och SKK vill uttrycka sin
direkta oro för att om remitterat förslag leder till ett oreserverat beslut, så kommer
denna uppfattning att bibehållas.

Tja. Vad skall man säga? Organisationer som tillsammans representerar över en halv miljon människor som i många fall direkt berörs av förvaltningsplanterna är kritiska. Och kritiken är delvis genomgående - att det inte gjorts någon socioekonomisk bedömning, att förvaltningsplanerna är otydliga och svårimplementerade!

Hetsjakt på hare

I England  förbjöds hetsjakt på hare med greyhounds och andra snabbfotade hundar som jagar med hjälp av synen 2005. Men uppenbarligen kringgås förbudet väldigt ofta.

 Länkad bild

Surfar man runt lite bland nyheter om hare coursing ser man att det är ett ganska hett ämne i England. Brottet uppges vara den vanligaste överträdelsen mot den engelska naturskyddslagstiftningen. Verksamheter organiseras av ligor/gäng som genom hot, våld, mordbrand och skadegörelse tvingar till sig tillträde till lämpligt belägna marker. Varje enskilt evenemang omsätter stora summor, det pratas om tiotusentals pund per tillfälle. Polisen avråder folk från att närma sig ett pågående evenemang utan snarare ringa polisen med uppgifter. Eftersom brottets straffskala inskränker sig till böter om maximalt fem tusen pund (som oftast landar på tre hundra pund) är det en lukrativ verksamhet även i de fall folk åker fast. Vid upprepade domar för samma brott riskerar förövaren fängelse. Såhär rapporterar The Skeggness Standard om ett par domar i Lincolnshire:

In early December two men from Lancashire were given fines and restraining orders by Skegness Magistrates Court.
Stephen Taylor, 50, from Rochdale, and Kieran Giddings, 55, from Rossendale, were each handed restraining orders banning them from entering any land in Lincolnshire with a dog or dogs until 6th December 2015.
The effect of this three year ban from the county’s land is that any breach will leave them liable to up to five years in prison.

I dagsläget utreds ytterligare 80 personer i Lincolnshire för samma typ av brottslighet. I Cambridgeshire utreds 23 personer för lite drygt 100 hetsjaktsarrangemang och i West Norfolk har 6 personer ställts inför rätta samt fått sina hundar omhändertagna.

För att minska denna typ av brottslighet, samt annan fauna och jaktrelaterad brottslighet har polisen i Lancashire skickat formella varningsbrev till en stor mängd personer som förekommit i utredningar och spaningsuppslag. Tanken är att detta skall få dem att känna sig övervakade och därmed få dem att avstå från sin brottslighet.

Så ser det ut i England. Men hur ser den vanligaste fauna- och jaktbrottsligheten ut i Sverige?

Kolvbytarprojekt del 5

 Eftersom jag slant med överhandsfräsen när jag skulle fräsa pipkanalen så frilade jag pipan helt de yttersta 15 centimetrarna på kolven.

 Underbeslaget lyckades jag inte fräsa ut helt bra heller utan fick ta till bäddmassa som jag nödtorftigt camouflerat med spritpenna....

 Mer skavanker....

 Slutstycket slickar nästan kolvkammen.... Thats the way Aha Aha I like it. Aha Aha.

 Jag får ihop träffbilden hyfsat med nya kolven. Här är en treskottare på 100 m håll. Bilden visar också mitt stora problem. Jag har lyckats bygga in en spänning i hela systemet som gör att jag inte kan justera kikarsiktet mer i sidledd.... Jag ligger alltså ett par cm för långt till vänster när kikarsiket är i sitt ytterläge.... Skit!

Men man får väl glädjas åt det lilla. Bössan som helhet ser ju snygg ut på bild......

Edit: har sett över fästena för kikaren samt baserna. Baserna gick att skruva åt något.  Hus som helst så är bössan nu inskjuten på 100 meter. Jag har nollat rattarna på detta avstånd och sedan skruvat träffläget 4 cm upp. Nu kan jag hålla mitt i räven ut till de avstånd jag vågar skjuta på, vilket är ungefär 180 m med bra stöd. För övrigt sköt jag in med jägarmässigt stöd och inte benstöd eftersom terrängen där jag jagar oftare gör att jag oftast får använda jägarmässigt stöd.

Tillägg om gårdagens rådjur...

Ett litet tillägg som jag glömde nämna angående gårdagens rådjur.

När jag efter många turer väl kom hem med hund, barn och smaldjur så började jag med att hänga henne inne i ladugården. Efter att ha kommit i ordning med familjen stack jag ut i ladugården och flådde henne.

För det första kunde jag konstatera att jag aldrig fällt ett rådjur med så liten köttförstöring tidigare. Kulan hade slagit sönder bröstben och lungor. Båda bogarna var intakta. Efter att ha skurit loss dem för att få bort levrat blod mellan hinnor etc tror jag att jag tappade kanske totalt ett hekto kött/muskler. Mer var det inte. Träffar man något av rörbenen i bogen har det ju hänt att hela bogen fått kasseras, eller en träff i ryggraden som skickat en massa splitter åt alla håll...

För det andra så hade hon någon gång tidigare blivit påskjuten. På vänster sida av kroppen fann jag ett dussin hagel direkt under skinnet. Jag funderar på om haglen läkt ut ur musklerna och vandrat ut men fastnat under skinnet. Kan det vara så? Haglen var jämt spridda från övre delen av nacken till låren. Det gör att jag misstänker att någon skjutit på henne på lite väl långt håll. Att haglen var väldigt "mjöliga" antyder att de funnits ett bra tag i kroppen, var hon måhända kid när det hände?

De välbevarade bogarna har fått mig att fundera på om de inte borde torkas. Skall fundera lite på om jag skall torka dem hela eller i tunna skivor. Ett intressant vinterprojekt tycker jag allt att det kan bli! Och om jag genomför det så skriver jag såklart om det här.

En väldigt lovande unghund!

 Igår när jag jagade på bortamarken såg det ut ungefär såhär.

Missan började starkt med ett fint 20 minuters drev innan hon kom tillbaka till mig för rapportering. Vi flyttade oss några hundra meter och jag tog ett bra pass. Efter en stund var Missan igång igen och efter 5 minuters drev kom ett rådjur springande i backen. Det hoppade över diket och ut på en körväg som jag stod på. Avståndet var 50-60 meter. Jag visslade till. Rådjuret stannade och jag klämde iväg ett skott. Rådjuret tvärvände och drog upp i skogen för att stanna 30 m in. Jag skjöt igen. Rådjuret satte fart och jag såg henne inte längre.

Missan kom i spåret. Vimsade runt lite på körvägen innan hon följde spåret upp i skogen. Två skall. Sedan tystnad.

 Jag gick fram utefter körvägen och svängde upp i skogen. På den andra skottplatsen fanns en genomskjuten björk. Men eftersom där fanns massor med hår och blod på den första så var jag inte det minsta orolig.

 På den andra platsen fanns mängder med blod....

 ...och ett spår med stora blodstänk var tredje meter ledde vidare.....

 ...till det sprattlande smaldjuret som hade Missan vid strupen.

Missan var inte glad åt att skiljas från smaldjuret, men sådant är livet. Inte bara lek. Jag tog ur rådjuret som var träffad i bröstkorgens främre del, det visade sig faktiskt att båda bogarna var intakta. Inte ett skott med speciellt stora marginaler, men i princip så bra det kan bli ur köttsynpunkt.

När rådjuret stoppats in i bilen gick vi en bit bort och fortsatte jakten. Jag ville se om Missan skulle söka sig tillbaka för att glufsa i sig räntan....


....men det gjorde hon inte. Istället tog hon upp ett nytt djur som hon drev i en kvart!

Det känns som att denna lilla terrier är en extremt lovande ung dam och jag inbillar mig att jag förvaltat hennes arv väl för att vara en så oerfaren hundägare som jag nu råkar vara.

Detta har skjutits för Missa sedan jag började jaga in henne för mindre än ett halvår sedan:

• Rådjur, 4 st
• Räv, 1 st
• Mink, 1 st
• Hare, 1 st

En tvättäkta slaskhund med ett stort viltintresse verkar det som ! 

Och såhär såg det ut i bilen när vi körde hem!