Den dåliga journalistikens orsak

Jag har i flera år nu stört mig allt mer på att journalistiken i de ämnen jag behärskar ofta är undermålig och ibland direkt dålig. För denna bloggs ämne så är de bara att konstatera hur ensidig mediebevakningen är av jaktens roll i samhället i allmänhet och vargfrågan i synnerhet. Där har de allra flesta dagsmedier fastnat i en extremt schablonmässig journalistik som får journalisterna att utan undantag undvika att följa upp och kontrollera uttalanden och nyheter källkritiskt. Jag har visat detta flera gånger de senaste veckorna.

I helgen fick jag dock en aha-upplevelse när jag läste min morgontidning, Göteborgs-Posten. Det var en artikel som fick ett helt uppslag i söndagens kulturdel. Artikeln var signeras Lars Åberg (journalisten, inte multikonstnären) och bar rubriken: God journalistik - vem vill betala? För det är egentligen där skon klämmer, journalisten gör ett jobb. Ett betalt jobb. Självklart lägger han/hon inte ner mer tid på reserach för sina texter än han/hon får betalt för. Och idag är det få mediekonsumenter som är villiga att betala för det de konsumerar. Vi är vana vid att få nyheterna gratis, på nätet eller kanske i gratisblaskor som METRO osv. Åberg skriver (min kursivering):

Samtidigt som flera stora svenska tidningar ska få sina redaktioner bantade rapporterar fackförbundsorganet Journalisten om rekordvinster och att 2010 blev dagspressens femte bästa resultatår någonsin. När man som jag envisas med att se journalistik som en intellektuell verksamhet blir effektiviseringsargumentet alltid komplicerat; tron på de utbytbara muttrarna och den slimmade produktionen är förstås en villfarelse om människor också ska ges tid att tänka och formulera sig.

I frågan om GT/Kvällsposten så står dessa inför en nära nog 50%-ig nedskärning av de redaktionella resurserna (min kursivering):

De svenska tidningar som nu står inför de största procentuella nedskärningarna på redaktionerna är Expressenägda GT och Kvällsposten. I dag har de 39 journalisttjänster vardera; snart kommer det bara att finnas 21 kvar i Göteborg och lika många i Malmö.
- Jag tror ändå att det är möjligt för GT att fortsätta att vara en viktig röst i Västsverige, säger tidningens chefredaktör Lars Näslund. Rubrikerna som har talat om att vi blir utraderade är bara löjliga. Det är två-trehundratusen personer som läser oss varje dag. Problemet att många inte vill betala för en papperstidning är vi inte ensamma om. Man får ju fortfarande ett väldigt starkt gensvar om man har ett starkt material. Jag tänker inte ställa mig på dödgrävarsidan även om det är klart att det är jättetufft nu.
På Kvällsposten reagerar journalistklubbens ordförande Eva Sternäng med en ilsken suck:
- Ju färre som bevakar ett område, desto mer inskränkt blir tillvaron. Jag skulle inte vilja tala om tidningskris, men journalistiken är i fara. Vi hinner ingenting av det vi ska göra i form av att granska och berätta om verkligheten. Det är tragiskt att inte ägarna visar större publicistiskt intresse. Kvällsposten finns ju i praktiken inte längre, den existerar bara som logga.

Effekten av detta är den vi ser idag. Istället för att fråga sig vad som kan ha orsakat attacken på Arne Johansson (MP) i Ånge så tar Aftonbladet Arnes ord på att det måste vara varghatare. En enkel slagning på internet visar att Arne sitter i bygg- och miljönämnden. Jag vet, genom vänner och bekantas erfarenheter, hur farliga och hotfulla människor kan bli när ett beslut i bygg- och miljönämnden inte blir som en (labil) person önskar. Jag har vänner som fått nattliga telefonhot efter att ha varit med och tagit sådana beslut. Jag har andra vänner som blivit knivhotade då de i egenskap av konsulter utfört byggbeslut! Och det är absolut inget konstigt i att bara en beslutsfattande person blir utsatt för trakasserier från en missnöjd sakägare om nu någon trodde det, kanske räcker det med att dennes namn står på beslutet!

Att journalistiken inte följer upp nyheter källkritiskt kan man belysa ur ett jaktperspektiv redan med samma nummer av GP som Lars Åbergs artikel finns tryckt. I en notis under rubriken vetenskap kan man läsa:

990 stycken
Så många vargar skulle det finnas i Sverige och Norge utan tjuvjakt istället för dagens cirka 260 .
För att uppskatta den illegala jaktens påverkan på vargstammens tillväxt använde svenska och norska forskare dels matematiska beräkningar, dels bekräftade dödsorsaker från vargar som radiopejlats

Men då ställer sig vän av ordningen frågan: skulle vargstammen verkligen tillåtits växa så stor? Skulle inte en 4 gånger större vargstam orsakat exponentiellt sett fler skyddsjakttillfällen? Sedan har vi redan idag fler än cirka 260 vargar i sverige/norge, vilket inte minst länsstyrelsens märklige vargspårare i Gävleborg visar. Han hade upptäckt och filmat en tidigare okänd vargföryngring. Men inte rapporterat in den - eftersom han identifierade den på sin fritid! Vilket kanske inte direkt stärker förtroendet för myndigheter och de populationssiffror som betraktas som officiella.

Det jag redovisar ovan har en konsekvens. Den är att vi får den journalistik vi betalar för. Och vill vi inte betala utan få allt gratis så får vi givetvis journalistik som inte kostar några pengar att prestera. Detta för mig fram till veckans fråga (se spalten till höger): prenumererar DU på någon dagstidning? Svara gärna såväl i omröstningen som med en kommentar nedan.