Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 9 november 2011

Mer varg, våld och vulgärjournalistik



För några dagar sedan skrev jag om hur jägare pekades ut i media som syndabockar när MP-politikern Arne Johansson i Ånge blev misshandlad (en sten kastades genom hans fönster, stenen träffade honom i huvudet). Seriösa journalister skulle givetvis även ha undersökt hans politiska uppdrag (med i bygg- & miljönämnden) och kontrollerat om det fanns något där som kunde vara orsaken till överfallet och inte bara gått på hans ord. Det är knappast källkritiskt. Igår gjorde Aftonbladet ytterligare ett utspel i vad som kanske är en uttalad strategi att misskreditera jägarkåren kollektivt. Aftonbladet beskrev en facebooksida där så kallade vargkramare hängdes ut med namn och adress. En som finns upptagen är MPs Helena Leander. Aftonbladet skriver:

Som politiker och offentlig person är Helena Leander inte orolig för att hon finns med på gruppen.

– Det är nog värre för många andra. Det är otroligt tråkigt att vargmotståndare ägnar sig åt sådana metoder, säger hon.

Vilket är rätt ensidigt sätt att se på saken. Det som sopas under mattan i artikeln är att det finns mörkermän i båda läger. De som förespråkar en mycket stark vargstam i Sverige är inte ett dugg bättre, kanske rent av väldigt mycket sämre. Det är svårt att visa i siffror. Jag har dock tidigare påpekat att media visar ett mycket ljumt intresse när det gäller att rapportera om hur jägare som är för vargjakt eller varit med på vargjakt hotas. Daniel Ligné är i en nyligen publicerad blog-post inne på ett liknande spår, han undrar bland annat i sin läsvärda krönika varför det framför allt är jägarsidan som granskas i media och inte de extremaste vargförespråkarna. I en provokativ ledare i Smålandsposten härom veckan kan man dock läsa (märk väl att det är en ledare och inte en nyhetsartikel):

Om man kallar en jägare för mördare förutsätter det att man också ser djur som personer. En tanke som växte sig stark under Tredje riket och som i dag hålls vid liv i diverse gröna rörelser.

Lite senare utvecklas tanken med hänvisning till en essä av Peter Englund, en essä som även Daniel Ligné har läst och jag skall försöka jaga fram:

Hur var det då med Tredje rikets djurrättsaktivister?
Som Peter Englund påminner om i en essä om idéhistorikern Boria Sax bok "Animals in the Third Reich" påverkade rastänkandet i Nazi-Tyskland synen på alla levande varelser. Den avgörande skillnaden stod inte längre att finna mellan människa och djur, utan istället mellan högre och lägre stående varelser. Någon slags logik framträder här. Då alla människor inte har samma värde, kan ju heller inte alla djuren ha samma värde.
Englund sammanfattar: ”Precis som nazisterna delade in människorna i herrar och slavar, byggde de upp liknande hierarkier för naturens varelser, där rovdjuren på självklart vis sattes ovan gräsätarna. Så medan grisen fick stå som symbol för smuts (jävla svin? min anmärkning), degeneration och judendom, fick ett djur som vargen nära nog kultstatus.”
Mot den bakgrunden kan man dra slutsatsen att debatten borde handla mindre om vargen och mer om synen på människan. Precis som varghatet bör nagelfaras måste vargkulten synas i sömmarna.
Ja, tänk er det. Tänk er en dokumentär typ Vargkriget men med syftet att belysa "vargkulten" istället för varghatet.... Det skulle jag tycka vore intressant, åtminstone om den var lite mer källkritisk och mindre av ett vulgärinlägg i debatten än vargkriget.

Jag får väl avsluta med lite självdistans. Lånar en av Berglins gamla seriestrippar:

3 kommentarer:

  1. Tack för strippen. Den var fin.
    Vargen är kanske tveksamt, men feminister........

    SvaraRadera
  2. Det finns en klar skillnad mellan dom som hotar jägare och dom som hotar dom som försvarar varg. Dom som hotar jägarna är i princip allihopa pacifister. Deras livssyn är alltså bara tomma hot. Kan verka otrevligt och jobbigt men bara tomma hot. Enligt deras livsyn är allt liv värdefullt. Jägare är sällan pacifister och många av varghatarna har inget problem med att göra illa andra människor och varelser. Har själv stött på en jägare som lapade till min hund över nosen med knytnäven och hotade att sticka kniven i han bara för att vi gick förbi han när han höll på med något med sin jakthund. Det visar vilka psykfall det finns. Och till skillnad från djurättsaktivisterna så har dessa psykfall vapen.

    Sedan är jämförelsen med tredje riket så felaktig som den kan vara. Är det några som har samma livsyn som tredje riket bygger på så är det jägarna. Djurättsaktivisterna anser ju att alla varelser har lika värde.

    Min åsikt är att vargen är betydligt viktigare än en hobby som bedrivs av några ynka procent av svenska folket. En hobby som dom dessutom kan fortsätta bedriva om dom bara lade ner lite energi på att hitta bättre lösningar än att skjuta allt som konkurerar. Skulle inte vara speciellt svårt att ta fram skydd för hundarna om man bara vill.

    SvaraRadera
  3. Thomas, jag googlade på ett ögonblick fram detta citat av DBF-aren Linda:

    "Djur har känslor, precis som vi. Jag är beredd att döda för ett djur. Ni är seriöst sjuka i huvudet, ni kommer ruttna i helvetet!"

    Hot om våld, tomma eller inte, är nästan lika illa som utövat våld. Det upplevs liknande av den som utsätts för det. För övrigt händer det emellanåt att lantbrukare (oftast med fjäderfä eller mink) misshandlas när de försöker avvärja DBF-attacker på deras verksamhet. Så visst är djurrättssidan villiga att ta till våld.

    Liknelsen med tredje riket är inte helt felaktig. Visst påstår de värsta djurrättsaktiviterna att allt liv är lika värdefullt. Men i samma mening kallar man jägare för mördare och anser att de bör skjutas. Då har man helt plötsligt degraderat jägarna till något mindre värdefullt. Precis som utrotningsförsöket av judar, homosexuella och zigenare motiverades med att de var mindre värdefulla. Skillnaden blir då marginell, men kan uttryckas och utvecklas snyggare än jag gjorde på dessa få rader.

    Och vad gäller jägare som pacifister så skrivs denna blogg av en sådan. Jag tog konsekvensen av min pacifism och har suttit i fängelse för totalvägran. Jag accepterar inga former av våld mot människor. Däremot utövar jag som en del av mitt val av ekologisk livsstil våld mot djur. Det beror på att jag äter kött och tar den yttersta konsekvensen därav. Jag lägger inte ut det dödande mitt köttätande kräver på kontrakt genom att köpa mitt kött på ICA. Jag sköter det själv, antingen genom jakt eller genom slakt av egenuppfödda djur i en lugn och naturlig situation.

    SvaraRadera