Sedan ett par nummer tillbaka så skriver jag om jakt i tidningen Åter. I det senaste numret, som kom igår, har jag en artikel om hur man tanar små rovdjursskinn. På bilderna tar jag hand om en iller. Artiklarna har fått rätt olika mottagande:
Den första jag skrev handlade om jakt i allmänhet. Mottagandet var polariserat. Där fanns läsare som tyckte det var bra att jakt äntligen togs upp i en tidning för självförsörjning och alternativt boende på landsbygden. Där fanns jaktmotståndare som gick i taket.
Reaktionerna på min andra artikel blev än mer polariserade. Den artikeln handlade om rävjakt och jag skrev om såväl skyddsjakt invid gården som jakt ur viltvårdssyfte...
I och med den tredje artikeln hittade vi (jag och redaktören) en form för skrivandet som verkar falla i hyfsat god jord. Då redogjorde jag i korta drag för hur man kan jaga grävling men fokus för artikeln var hur man gör lädersmorning av grävlingens fett.
Den fjärde och nu aktuella artikeln handlar som sagt om hur man tar hand om små rovdjursskinn. Självhushållningsperspektivet är tydligt, alla som har höns eller kaniner drabbas förr eller senare av små rovdjur och många lyckas ta ett eller annat i fälla. Men vad gör man sedan om man nu inte bara vill gräva ner det döda djuret? Då kommer min artikel väl till pass. Den kompletteras med en artikel om hur man garvar små rovdjursskinn. Den artikeln är skriven av Eja Pedersen som jobbar som lärare på Bäckdedals folkhögskola, i just skinngarvning.
Jag tror att den nu aktuella artikeln också kommer att falla väl ut. Den ligger antagligen också i linje med vad tidningen Åters läsare accepterar i from av jaktinformation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar