Konservator x 2 del 2

Lennart Pettersson som domare. Bilden är länkad från konservator Söderman.

I det nummer av Svensk Jakt som kom härom dagen fanns en lång och intressant artikel med (fd) konservator Lennart Pettersson. Lennart tillhör en av vårt lands mest namnkunniga konservatorer. Han började sin bana på nordiska riksmuseet 1965. Banan har minst sagt guldkant. Ett drygt hundratal mästerskapspriser har han hunnit kamma hem, bland annat världsmästartiteln 1995 och 2005. I år var han domare vid världsmästerskapet som hölls i Missouri.

Artikeln i Svensk Jakt kretsar kring stort och smått, inte minst kring Lennarts stora intresse för sjöfågeljakt med vettar. Lennart skräder inte orden kring de vettar som finns på marknaden. Dels har de generellt vårdräkt, när vår jakt bedrivs om hösten. Och dels håller de ofta en vaksam, inte vilande, kroppsposition. Knappast något som förenklar jakten....

Lennart Pettersson är inte längre aktiv som konservator. Idag täljer han fåglar med mycket hög konstnärlig nivå. Att han slutade som konservator har sina orsaker. Jag lånar ett stycke ur en artikel i UNT:

För några år sedan slutade Lennart Pettersson med konserverandet. Den växande byråkratin kring hanterandet av döda blåmesar blev för mycket, med handelsdokument i felra kopior för varje omkommen gråsparv, sammanfattar han.
- En liten fågelkropp räknas som högriskavfall och måste transportera till konservator och förbränningsanläggning i särskilt uppmärkt fordon. Förbränningsanläggningen måste ha handelsdokument för att göra sitt jobb, säger Lennart Pettersson och skrattar åt den förvåning hans uttalande väcker.

Det är konsekvent handlat av Lennart Pettersson. Det märkliga är bara att vi (mig veterligen) inte kunnat läsa om problemet i svensk jaktpress. Problemet, dvs reglerna kring animaliska biprodukter, är synnerligen krångliga. Jag har berört dem tidigare och kommer att återkomma till dem. De är så urbota dumma.