Recension: Thomas Ekberg - en yrkesjägare

Ingen i jakt-Sverige har väl kunnat undgå Thomas Ekberg och hans omfattande film och TV-produktion samt entreprenörsverksamhet. Nyligen släppte Settern en bok om sagde Ekberg. Settern är för övrigt något så unikt som ett bokförlag som enkom ger ut jakt- och fiskelitteratur.

Boken om Ekberg är närmast kvadratisk, sidorna är ungefär stora som kortsidan på ett A4-papper. Boken är på ca 100 sidor, hyfsat rikligt illustrerad med bilder på Ekberg i olika situationer. Den är tryckt på ett halvmatt papper av hyfsat hög kvalitet. Sedan är den, vilket är ovanligt i dagens bokutgivning, faktiskt tryckt i Sverige. Möjligen kan den vara bunden i Litauen, det vet jag inte men den möjligheten finns om man kikar på tryckeriets hemsida. Detta avspeglar sig på priset som i de bokaffärer där jag set boken landat på några tior över 300 kr. Som vanligt är priset bäst på olika nätbokhandlar, bäst dagspris denna dag har Lycknis (210 kr) och kulturbutiken (216 kr). Typografin är tydlig och läsvänlig. Jag hittar dock ett ställe (sida 51) där en maskerad bild täcker delar av texten och döljer densamma, ett onödigt slarvfel i en bok av denna kvalitet. Detta hoppas jag åtgärdas till en eventuell nytryckning.

Boken är skriven som fristående kapitel vilka kan läsas var för sig. Kanske har några av dem varit publicerade i jakttidningar tidigare, jag får nästan det intrycket. Det är inte en biografi, även om det finns biografiska inslag där Ekberg berättar om sin jaktliga historia. Snarare är det en bok i vilken Ekberg kan breda ut sina åsikter om jakt i Sverige i dag. Och det har han många åsikter om, dessa sammanfattas i sista kapitlet i punktform....

Jag blir inte riktigt klok på boken. Den känns väldigt tillrättalagd. Jag får snarare intrycket av att det är en hyllning till eller kanske ett beställningsjobb från, Thomas Ekberg än något annat. Men jag kanske är präglad av min tid som doktorand då ett par av mina kollegor kritiskt studerade biografin som fenomen? Jag tycker personligen att boken hade blivit intressantare om fler röster hade tillåtits komma fram, vad sägs om Ekberg, vad i samhället är det som gör att Ekberg lyckas med sitt jaktligaentreprenörsskap just dessa senaste 20 år? Nu berättar Ekberg om Ekberg via Thomas B Anderssons penna (tangentbord). Detta skall man vara medveten om när man läser boken. Därmed inte sagt att den inte är intressant och rolig att läsa.

Åsikter, minnen, erfarenheter och biografiska inslag varvas friskt i boken, som för övrigt inleds med att Ekberg får svara på frågan "Vilken har varit ditt livs roligaste jaktdag?" Ekberg ger inte bara ett svar på den frågan utan flera allt eftersom han söker igenom sina minnen.

Ett genomgående, eller kanske återkommande, tema i boken är jaktlig etik (och säkerhet). Det framhålls tydligt att detta är något som Ekberg håller högt. berättelserna är många om när någon gjort något oetiskt, av misstag eller med mening. Lika många är berättelserna om hur Ekberg gjort rätt. Givetvis är det så, för det ju Ekbergs bok.

Ett par gånger hettar boken till rent journalistiskt och blir riktigt intressant. Här finns uppslag för något större. Kanske för Janne Josefssons team eller något annat samhällsgranskande program att sätta tänderna i. Särskilt tänker jag på episoderna kring Sveaskogs policy och praktik. Sveaskog har en policy där stora markområden skall läggas ut på jaktlig entreprenad. Något som inte riktigt accepterats av en bunt chefer, vilka trots att jakten är upplåten fortsatt jaga på markerna av gammal hävd. En rätt de tar sig i egenskap av just chefer på Sveaskog. En rätt de inte verkar få några reprimander för. Men nu skall man vara medveten om att detta är Ekbergs historia. Han har haft möjligheten att framställa det hela i sin dager. Det hela hade blivit ett bättre journalistiskt hantverk om Thomas B Andersson följt upp Ekbergs påståenden, inte bara genom att hänvisa till ett policydokument på nätet, utan även genom att prata med de aktuella Sveaskogscheferna får att få båda sidor av myntet.

En annan intressant episod handlar om en vargjakt i Ryssland. Berättelsen finns nedtecknad av Mikael Jägare här. Jag tänker inte återge den här utan konstaterar att Mikaels berättelse är läsvärd och bör ses som en varningsklocka för hur det kan gå om det inte finns något lokalt inflytande över hur de stora rovdjuren förvaltas....

Avslutningsvis så tror jag att boken kommer att nå in i många jägarhem om ett knappt halvår. Då har boken antagligen landat ordentligt i butikerna och den kommer att ha inhandlats av en stor mängd anhöriga som lämpligt hårt paket till en jakttokig vän eller anhörig. Som sådan passar den bra. Den är fin och funkar bra som semesterläsning istället för en tidning.

Tack till Settern för ett recensionsexemplar av boken.