I fredags kom två tidskrifter i brevlådan. Båda är sådana jag ser fram emot. Den ena var Svensk Jakt den andra Magasinet Filter. I båda fanns det artiklar om zoologiska konservatorer.
I Magasinet Filter nr 21 var det Jan Fredriksson som intervjuades helt kort. Jan Fredriksson är för övrigt världsmästare i kategorin "fågel". Att han är fruktansvärt duktig ser man inte minst när man kikar på hans hemsida. För Filter berättar han att han försöker sätta djuret i en situation, eller berättelse samt ge det karaktär när han arbetar med det. Karaktären försöker han fånga genom att studera vilda djur, framför allt fåglar i deras egen miljö. Vidare berättar han att han tycker att detaljerna är extra viktiga. Ögon sminkas och klor sätts i fasta grepp kring de grenar fågeln sitter på. Han säger även:
Precis som alla kan måla en fågel kan alla lära sig att konservera en fågel - men resultatet kan ju bli hur som helst. Vissa är tekniskt skickliga men resultatet blir själlöst. Uppstoppningen är något man har inom sig, det är ett konstnärsyrke. Tyvärr finns ingen utbildning i Sverige och det blir mycket ensamjobb därhemma.Det sista han säger är faktiskt väldigt intressant. Att vi inte har någon utbildning i Sverige kan faktiskt, om EU-s märkliga regler kring animaliska biprodukter tolkas strikt (vilket Sverige brukar vara väldigt noga med, bäst i klassen) så blir varje försök att lära sig konservering på egen hand ett regelbrott.... Detta har jag beklagat mig över tidigare, men det är så dumt att det är ständigt aktuellt.
Filet nr 21 har för övrigt temat vad skall vi äta? En diskussion om mat ur ett etiskt och resursmässigt perspektiv. Bland annat granskas varumärkningen KRAV.... Antagligen återkommer jag till detta då vilt givetvis passar i en sådan diskussion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar