Hur illa är det - om snurriga regler från EU

För mig är det en självklarhet att man kan och bör ta till vara på så mycket som möjligt från de vilda djur man skjuter. Det som inte går att äta kan man ta till vara på annat sätt. Skinn går att bereda, fett kan man göra smorning av, horn kan bli knivar och så vidare. Klövar kan lämnas till hundfolk som vill träna spår, räntan läggs i lämplig fälla, kråk- och måsfågel kan användas som apportvilt eller bulvaner.

Trodde jag.

Men nu har jag på ett forum läst vad en yrkesverksam konservator säger om detta, utgångspunkten var en forumist som ville lära sig montera fåglar för att använda som bulvan. Konservatorn gör ett inlägg:

Jättebra initiativ! Precis så lärde jag mig konservatoryrket för snart fyrtio år sedan. Ditt problem är bara att sedan dess har lagstiftningen förändrats till den grad att Du idag faktisk är kriminell. Beklagar, men så är det!
Jaktförordningen kräver att Du har länsstyrelsens yrkestillstånd för att bedriva konservatornäring, detta kanske inte är tillämpligt om Du uteslutande gör det för egen del, men i samma stund Du gör det åt kompisar eller andra behöver Du tillstånd. Observera att detta gäller om Du kokar horn åt Dina kompisar också.
Ett annat lagrum, som däremot gäller direkt, är europeiska unionens animaliska biproduktsförordning, som kräver att Du arbetar i en av jordbruksverket godkänd teknisk anläggning. Ansökningskostnaden idag tror jag är på runt 10 000:- och den årliga tillsynsavgiften är på 4750:-, vilket skall bekosta ett årligt kontrollbesök av veterinär.
Notera att detta gäller även Dig -hobby eller yrke kvittar JBV lika.
Vill Du hålla på och greja med fåglar -så skriv åtminstone inte om det på ett offentligt forum.
Du kan faktiskt råka riktigt illa ut.

På vilket jag ställer följande fråga:

Intressant och lite oroväckande. Samtidigt blir jag nyfiken på:
1/ vilka paragrafer i Jaktförordningen reglerar detta? Jag skummade förordninge samt gjorde ett försök att söka fram lämplig paragraf men lyckades ej. Kan du möjlgien upplysa mig.
2/ Innebär biproduktsförordningen att i princip hela temat för det senaste numret av svensk jakt är en uppmuntran till något olagligt? Dvs ta hand om så mycket av älgen som möjligt (till skinn, lädersmorning, senor till tråd, ben och horn till olika produkter)
3/ Innebär detta att jag i förlängningen måste ta hänsyn till biproduktförordningen om jag vill göra ett knivskaft av rosenkransen på en älg jag skjutit? Eller för den delen om jag vill ta hand om något utöver köttet....

Låter rätt rubbat. Min misstanke är att det står något om yrkesmässigt utövande när förordningarna skall uttolkas och att det inte gäller för gör-det-självare. Ungefär som hemslakt för husbehov är tillåtet men inte för försäljning.

Och får följande svar:

På frågan om jaktförordningen vet jag på rak arm inte svaret, orkar inte kolla.Länsstyrelsen kan svara, dom är tillsynsmyndighet. På fråga två och tre: ja, egentligen. Ingen vet! Den bitvis idiotiska biproduktförordningen har aldrig prövats rättsligt. Men jag har "hobbykollegor" som gör ett dussin fåglar om året och dom måste stå ut med årlig kontrollavgift. Själv börjar jag också luta åt att förordningen nog borde vara tillämplig bara på näringsverksamhet -men det tycker inte JBV! Om fyra år, sista året jag planerar att jobba heltid, skall jag pröva frågan rättsligt, men idag törs jag inte.

För skojs skull har jag gluttat i jaktförordningen och inte blivit något klokare av det. Däremot finns det lite märkliga skrivelser i EUs förordning om animaliska biprodukter, t.ex. kan man läsa:

Dessutom bör animaliska biprodukter som används för beredning av jakttroféer omfattas av denna förordning för att förhindra risker för djurs hälsa som uppkommer av sådana biprodukter.

Förordning (EG) nr 1069/2009 är tillämpligt på animaliska biprodukter för preparering av jakttroféer. Prepareringen av sådana troféer bör liksom prepareringen av djur och delar av djur för vilken andra metoder, t.ex. plastination, används ske under villkor som förhindrar överföring av risker för människors och djurs hälsa.

Som jag läser detta innebär det att det först är när man har att göra med troféer som förordningen är tillämplig. Och då när det gäller yrkesmässig hantering. Det bör inte innebära några restriktioner om man avser tillvarata annat än troféer, t.ex. skinn och ben eller horn för hantverk. Eller som jag gjorde härom sistens, gjorde "indianpärlor" av en grävlings klor till mina barn. På jordbruksverkets hemsida kan man dock läsa:

Kroppar eller delar av vilda djur omfattas av abp-förordningarna till höger om de ska användas för att tillverka jakttroféer. Tillverkningen ska ske i en anläggning som registrerats av Jordbruksverket. Läs mer under godkännande av anläggning till vänster.

Men vad är en jakttrofé och vad är hantverk? Kanske är det där vi har knäckfrågan. Är ett skinn som man gör en väska av en trofé eller ett bruksföremål/konsthantverk? Är älgens rosenkrans i en kniv en trofé eller ett bruksföremål/konsthantverk?

Hur som helst så har jag bollat frågan vidare till Svenska Jägareförbundets jurister eftersom jag tycker att det hela är helt förryckt och går emot allt hållbarhetstänk.

Jag lär återkomma när jag fått klarhet i det hela. För jag tycker att frågan är viktig.