Att leta rätt på ett påskjutet vildsvin

I lördags var det melodifestival deltävling 1. Jag satt med telefonen i närheten och väntade på att något skulle dyka upp på kameran och det gjorde det:

 En grupp med årsgrisar åtföljd av en större sugga fanns på åteln så jag smög ut. Snön var fortfarande lite fuktig så den knarrade inte men trots det valde jag att inte smyga allt för nära. Stannade på ungefär 40 m håll. Grisarna syntes tydligt. Gruppen skiljde sig, den stora (suggan?) vek av åt höger. Tre mindre gick åt vänster och i glipan mellan dem stod en ensam mindre gris kvar. Jag sjönk ner på knä och tog stöd mot vänster knä. Den gula triangeln fann bogen och jag kramade avtryckaren. Rekylen var i princip obefintlig trots kalibern (9,3x62). Den nya dämparen (RCC S50 vak)  känns bra, återkommer med en recension av den vad det lider.

Det skriade. Det rasslade och ljudet av flyende grisar försvann i fjärran.

Dessvärre var åtelplatsen tom. Jag smög fram och kikade. Hittade efter en stund tydliga blodfläckar på marken, fick känslan av att det var blod från levern.

 Bara att gå hem och hämta hunden. Enda problemet var att Essa löper, men det går nog bra ändå tänkte jag. Hon var yster och tydlig emd vart hon ville, precis som vanligt. Men denna gång var det långt iväg och på snö där det inte fanns ett spår så efter halvannan km gick vi tillbaka och gjorde ett omtag. Nu var hon lika tydlig men åt annat håll. Och här gick grisspåren. Dessutom fann jag en blodfläck när de passerat en stenmur så nog var vi på rätt spår tänkte jag. Sedan lämnade hon spåret och började vimsa omkring på ospårad snö. Jag blev tveksam och ringde grannen istället så kom han över med sina hundar som är betydligt bättre tränade och meriterade än Essa.

 Nytt försök. Men faktiskt samma resultat. Hans hundar, där vi använde först den ena sedan den andra, drog också iväg åt konstiga håll. Dessutom var den ena påtagligt försiktig i sitt beteende. Tre timmar efter att jag skjöt bröt vi. Bara att inse att det var bättre att återkomma dagen därpå och göra ett omtag i dagsljus.

Vid 09.00 började vi igen. Vi sökte i någon timme innan vi kom fram till att huvudspåret, där den stora gruppen med grisar plöjt fram, saknade blodspår. Den skadade grisen måste gått åt annat håll. Vi gick därför tillbaka till skottplatsen och testade att släppa båda grannens hundar lösa för att söka av platsen på eget håll. De sökte sig åt ett annat håll än tidigare. Och nog fasen låg grisen där. Ungefär 15 m från skottplatsen, bakom en gran.

 Jag blev extremt lättad, det var en sten som lyftes från mina axlar när jag insåg att grisen inte legat ute och lidit hela natten utan dött nästan direkt. 2019 års tredje vildsvin var ett faktum.

Sedan tog jag omhand om grisen, en ung galt på 39 kg levandevikt vilket gav 20 kg slaktvikt. Den hade legat urtagen länge så jag vet inte riktigt hur mycket av köttet som är tjänsligt men stekar, bogar, karré och kotlett bör inte vara några problem. Det är slak, rev och filéer som kan vara lite tveksamma men där skall jag använda näsan ordentligt när det kommer till styckning.