Jag vet inte riktigt hur det är med jakthatare och djurrättsaktivister. Jag förstår inte hur de tänker och resonerar. Det enda jag förstått är att de tänker mer på det enskilda djuret än populationer. Och det är väl därför svenska jaktsabbare och djurrättsaktivister hejar på polska jaktmotståndare som försöker motverka myndigheternas ansträngningar att få bukt med afrikansk svinpest. Ett par screenshots från senaste veckan:
Den afrikanska svinpesten sprider sig obönhörligen över Europa. Detta verkar inte vara ett bekymmer för aktivisterna.
SVA beskriver förloppet såhär:
Olika kliniska former kan ses, från en perakut form med mycket snabbt förlopp då grisarna dör innan några symtom har hunnit observeras, till en långsammare form med varierande sjukdomsbild som kan fortgå under flera månader. Akut form av afrikansk svinpest börjar med hög feber som följs av upphörd foderlust och nedsatt allmäntillstånd. Dräktiga suggor kastar vanligen på ett tidigt stadium. Huden blir ofta blåaktigt missfärgad på delar av kroppen. Gången är ostadig och okoordinerad. Andningssvårighet, ögonflöde, kräkningar, diarré samt blödningar från mun och ändtarm är andra symtom som kan ses. Smittade djur dör vanligen inom fem till tio dagar. Även om sjukdomsbilden hos ett infekterat djur i typiska fall är dramatisk, kan man på grund av smittans natur förvänta sig att endast enstaka djur i en besättning drabbas initialt. Vildsvin drabbas med samma symtom som tamgrisar.
Tydligen anser aktivisterna att det är bättre att miljontals grisar/svin dör dramatiskt i andringssvårighet, kräkningar, diarré och blödningar ur alla kroppsöppningar än att färre djur snabbt och effektiv faller för en jägares kula för att därigenom begränsa smittans spridning så att miljontals djur räddas. I folkmun kallas det att inte se skogen för alla träd. Vilket är många aktivisters problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar